Frihet, Sanning och Kärlek

Nedan följer några aforismer om frihet, sanning och kärlek. Därefter gör jag ett försök att utifrån dem skapa några ännu kortare versioner.

1. Frihet är att själv ha förmåga att kunna göra det man vill och därmed också frihet från att någon annan använder sin förmåga till att begränsa ens frihet.

2. Att älska frihet är att låta andra göra det de vill; att undvika att använda sin förmåga till att begränsa deras frihet.

3. Osjälvisk kärlek är att använda sin förmåga till att hjälpa andra att kunna göra det de vill; att öka deras frihet.

4. Sanning man håller för sig själv inkräktar inte på någon annans frihet och heller inte på ens egen eftersom den frihet som bygger på en lögn inte är någon egentlig frihet; självbedrägeri skapar bara större ofrihet åt en själv i framtiden.

5. Om du oombedd förmedlar sanning till andra inkräktar du på deras frihet att få ljuga för sig själv.

6. Osjälvisk kärlek är att söka sanningen gällande vad andra vill ljuga för sig själv om och vad de faktiskt vill veta - och att, när du vet det, förmedla sanning gällande det de vill veta.

7. Osjälvisk kärlek är att vilja ge andra det de önskar och behöver.


Ännu kortare:

1. Frihet är vilja och förmåga.

2. Att älska frihet är att inte döma andras frihet.

3. Osjälvisk kärlek är frihet att ge bort frihet.

4. Självbedrägeri är ens eget framtida fängelse.

5. Sanning inkräktar på andras lögner.

6. Osjälvisk kärlek är att vilja veta vad andra egentligen vill veta.

7. Den osjälviska kärleken är oändlig.


Och slutligen några korta anakronistiska improvisationer på temat:

Sann frihet kräva fri sanning.

Sann kärlek kräva sann frihet.

Den ultimata maktstrategin

Jag har skrivit om de tre formerna av makt (våld, ekonomi och information) och om olika makt-metoder. Jag tänkte här ta upp något om mer övergripande principer och tänkesätt och då framför allt den princip jag valt att kalla den ultimata maktstrategin.

Övergripande principer och tänkesätt
En viktig övergripande princip är att tänka större. Det gör att du själv kan skriva reglerna och skriva om dem när det passar dig. Den som bestämmer reglerna kommer alltid att vinna och om motståndare tror att ni spelar ett spel utifrån fasta och rättvisa regler så har du alltså redan vunnit. Ett exempel på det är att i det fördolda ha kontroll över rättsväsendet; vilka lagar som skrivs och hur de tillämpas.

Ett annat exempel på att tänka större är att ha en tidsmässigt längre planering. Om du tränar dina barn i hur de ska öka familjens makt är du till exempel inte begränsad till att vinna under din livstid utan kan planera flera generationer framåt.

Utifrån ett längre tidsperspektiv kan man också planera baklänges och utgå från slutmålet. Man analyserar sedan vilket delmål som behöver ha uppfyllts för att slutmålet ska kunna nås. Sedan backar man ytterligare ett steg och analyserar vilket delmål som behöver ha nåtts innan nästa delmål kan nås och så vidare tills man kommer fram till vilket delmål som först ska eftersträvas i nutid (som alltså lägger grunden för att uppnå följande delmål).

Ytterligare ett exempel på att tänka stort är att tänka större geografiskt. Begränsa dig inte till att agera lokalt utan agera över hela jorden, eller kanske till och med utanför jorden (i den mån det är och kan bli möjligt). Planera också för framtida teknologi och hur den kan användas.

Begränsa dig inte till ett maktområde. Använd alla former av makt och alla metoder för att öka makten. Den som till exempel bara fokuserar på ekonomi och att öka sin förmögenhet kommer snabbt bli besegrad av den som även använder våld och information. Att sträcka sig över många områden ger dessutom ofta gynnsamma synergieffekter.

Ett vanligt förekommande exempel på att tänka större är att i en debatt eller diskussion sätta ramen för vad som diskuteras så att du utestänger det du inte vill ska medvetandegöras. Det kan till exempel handla om att inte diskutera vem (du) som har kontroll över en bransch utan istället fokusera på vilka regleringar eller skatter som ska gälla (där du ändå kommer att kunna hantera samtliga utfall till din fördel).

Ett annat exempel på att på liknande sätt äga helheten är att kontrollera bägge sidorna av en konflikt samtidigt som folk kämpar för ena eller andra sidan och tror att de därigenom kan åstadkomma någon viktig förändring. Genom att kontrollera bägge sidorna (eller åtminstone nyckelpersoner på bägge sidor) kommer du att kunna utnyttja situationen till din fördel oavsett vem som vinner.

Slutligen, eftersom det är så fördelaktigt att tänka stort, är det givetvis viktigt att motverka att faktiska och potentiella motståndare tänker stort. Det gäller alltså att styra dem till att tänka avgränsat vilket man till exempel kan göra genom att göra dem rädda eller hålla dem sysselsatta med mer avgränsade aktiviteter. Detta, att motverka andras makt, för oss vidare till den ultimata maktstrategin.

Den ultimata maktstrategin
Den ultimata maktstrategin är att använda makten destruktivt och hänsynslöst gentemot andra. Det är lättare att riva ner än att bygga upp. Den som strävar efter att öka och bevara sin makt bör alltså använda detta faktum till sin fördel.

Den bör inte lägga onödig tid och kraft på att skapa eftersom allt den skapar kan stjälas eller förstöras av konkurrenter. Istället bör den huvudsakligen fokusera sin kraft och tid på att själv stjäla sådant som är värdefullt (kapa istället för skapa) eller på att förstöra sådant som konkurrenter skapat.

De flesta definitioner beskriver makt som ett socialt fenomen. En individs makt finns alltså i relation till andras makt. Det innebär att makt är ett nollsummespel. Vidare innebär det i sin tur alltså att din makt ökar om du minskar andras makt. Eftersom det ofta är lättare att förstöra än att bygga är alltså det mest effektiva sättet att öka sin egen makt ofta att förstöra för andra.

Slutord
Eftersom det ur maktsynpunkt ofta är mest effektivt att förstöra för andra är alltså maktsträvan antagligen att betrakta som en främst destruktiv kraft. Trots det ser vi också mycket uppbyggligt och icke-destruktivt i världen.

Det kanske i så fall kan förklaras med att de flesta trots allt inte är så uteslutande maktsträvande utan att de i stor utsträckning också motiveras av annat. De flesta ägnar sig nog trots allt mest åt att skapa snarare än att förstöra.

De som fullt ut anammar och använder den ultimata maktstrategin är antagligen ganska få. Det finns dock anledning att tro att åtminstone några av dem lyckats tillskansa sig väldigt mycket makt och att de alltså utgör en stark destruktiv kraft.

Vi är många och de är få. Den starkaste motkraften är osjälvisk kärlek och att vi hjälper varandra. Vi får dock inte vara naiva och okunniga om hur problematisk starkt centrerad destruktiv maktsträvan är. Vi behöver inse att även om vi själva inte är så ensidigt maktsträvande finns det de som är det. Vi behöver alltså undvika falsk konsensus; undvika att tro att alla andra är som oss.

Om majoriteten är okunniga och omedvetna kan de maktsträvande lyckas tillskansa sig väldigt mycket makt som de alltså kommer att använda oerhört destruktivt. Men om vi är medvetna om faran kan vi upptäcka vilka de är och vad deras strävan är. Vi kan då ofta enkelt undvika att lämna ifrån oss vår makt till dem varför deras förmåga att ställa till skada också drastiskt minskar.

Några viktiga maktstrategier

Sedan vi blev bofasta har människans tillvaro präglats av maktkamp. Under dessa förhållanden har vissa lyckats bättre än andra. Gemensamt för de som lyckats är att de använder effektiva strategier.

Jag beskriver dem här som strategier (eller metoder) för den som vill tillskansa sig makt men syftet är att de som vill skydda sig mot makt ska läsa och förstå hur maktmänniskor tänker. En stor del av deras övertag beror på att folk är okunniga. Om fler förstår mer fungerar inte längre många av deras metoder.

I bloggposten Om makt beskriver jag hur vi kan tänka på makt som något som finns i tre former som vi kort kan kalla;

• Våld (hantering av fysiskt våld, hot, tvång, m.m.)
• Ekonomi (hantering av alla former av rikedom som kan erbjudas, stjälas eller undanhållas andra)
• Information (hantering av sanning, kunskap, desinformation och lögner; bland annat i syfte att påverka andras föreställningar, känslor och tankar)
  

Utöver dessa grundläggande former av makt beskriver jag även fem viktiga metoder som kan användas inom alla de tre formerna. Men det finns givetvis ytterligare många olika metoder. Nedan följer några exempel på några viktiga sådana.

Piska, morot och fantasi
De två maktformerna våld och ekonomi är givetvis ofta i sina bredaste bemärkelser att betrakta som piska respektive morot; det vill säga hot respektive belöning i syfte att få individer att göra som man vill. Anledningen att nämna detta särskilt är att det givetvis är en så vanlig form av maktutövande att använda dessa i kombination.

Om man till exempel behöver ha en person i en nyckelfunktion och måste vara säker på att alltid kunna lita på denne används ofta rik belöning som morot men för säkerhets skull ser man till att också till exempel ha utpressningsmaterial så att man kan hota till lydnad om så behövs.

Det mest fördelaktiga förfaringssättet är ofta att även använda informationsformen av makt för att påverka (skapa en fantasi) så att personen tror på det du vill att den ska göra. På så sätt behövs inte lika rik belöning. Men om så krävs kan man alltid öka belöningen och även i värsta fall ta fram piskan.

Söndra och härska
Eftersom allianser och samarbeten är gynnsamt för att öka sin makt är det också gynnsamt att motverka andras möjligheter till allianser och samarbeten. Genom att så split och söndra blir människor svagare och lättare att styra och härska över. Om de slåss med varandra behöver du dessutom inte riskera något genom att slåss mot dem; det tar de själva hand om.

Detta kan till exempel åstadkommas genom att utmåla en grupp eller individ som ett hot eller som skyldig till något dåligt. Man kan till exempel använda en syndabock som dessutom kanske döljer att det var man själv som egentligen var skyldig. En annan metod är att använda falsk flagga och genomföra en förbrytelse som man får att se ut som att den genomförs av någon man vill polarisera mot.

Skapa problem - erbjuda lösning
En effektiv metod är att skapa ett problem för att sedan erbjuda en lösning. Makthavaren kan till exempel vilja ha en starkare polismakt (som denne kontrollerar). Genom att se till att brottsligheten ökar (utan att det framgår vem som är skyldig till att så sker) kommer folk så småningom att vilja ha en lösning på problemet. Makthavaren kan då erbjuda möjligheten att lösa problemet genom att stärka polisen.

Skapa rädsla
En viktig, och vanlig, metod är att skapa rädsla. När folk blir rädda blir de dummare och gör lättare misstag. Rädsla tar en väldigt stor del av den kognitiva kapaciteten i anspråk på bekostnad av annat och håller på så sätt folk upptagna och passiva. Detta kan vara en anledning till varför nyhetsrapportering fokuserar så mycket på hot och faror.

Dessutom har rädda människor större behov av trygghet och beskydd varför de lättare kommer att förlita sig på makthavaren (som dem ovetandes skapade rädslan), eller någon annan auktoritet styrd av makthavaren. Rädsla kan skapas med hjälp av alla tre formerna av maktutövning men effekten och syftet får anses tillhöra informationshantering eftersom sinnesstämning, tänkande och motivation förändras.

Slutord
Det finns som sagt ytterligare många metoder som används för att tillskansa sig mer makt. Men dessa är några viktiga och vanligt förekommande sådana.

Att bli hel igen

I Från osjälvisk kärlek till självisk maktsträvan - Inlärning i relation skrev jag att den vi egentligen är, det rena medvetandet, alltid finns bakom det vi upplever även om vi kanske inte alltid förstår och märker det. Det rena medvetandet karaktäriseras av sådant som kärlek, visdom, kreativitet, närvaro i nuet, skönhetsupplevelser, frihet och lycka.

Jag skrev också att inlärning som resulterat i lidande och begränsningar egentligen är att betrakta som "en slags nedsmutsning som går att ta bort så att det rena kärleksfulla medvetandet, som alltid finns bakom denna nedsmutsning, åter kan framstå helt klart". Detta gäller till och med när det handlar om inlärning genom svår traumatisering som resulterat i stort lidande och stor begränsning. 

Eftersom sådan nedsmutsande inlärning kan skapa stort lidande är det värdefullt att kunna undvika sådan "nedsmutsning"  (eller "splittring", som jag också kallar det) och att, om man inte lyckats undvika det, kunna bli "ren" igen. Det väcker i sin tur givetvis frågor om hur man kan åstadkomma detta.

Att undvika nedsmutsning av medvetandet

En viktig sak för att undvika nedsmutsning och splittring av medvetandet är att skydda barnen. Inlärningar i barndomen är vanligen de starkaste och om barn växer upp i kärlek och frihet lär de in och internaliserar en kultur som utgör ett gott skydd mot senare negativ inlärning.

En annan viktig sak är att undvika att otillbörlig påverkan som indoktrinering och manipulation används. Särskilt viktigt är att mer traumatiserande påverkan inte får förekomma.

En tredje viktig sak är att odla andlighet eftersom det återknyter kontakten med det rena medvetandet i oss och skyddar mot nedsmutsning. Samtidens överbetoning på det materiella och rationella, och underbetoning av andra värden, är olycklig i detta avseende.

Att bli fri och lycklig igen

Om man förlorat kontakten med sig själv, med det rena medvetande man egentligen är, finns vägar att återknyta kontakten och bli fri från nedsmutsningen. Det handlar då om någon slags terapi och eftersom vi är olika och har olika inlärningar passar olika metoder olika bra för olika människor.

Det gör att var och en som tror att de befinner sig i en sådan situation att de behöver terapi själv måste prova sig fram. Det går dock att säga några saker som är generella och antagligen gäller för alla:

Om man befinner sig i en situation som orsakar problemen behöver man ta sig ur den så att man får andrum och kan fokusera på den terapeutiska processen. Det kan också vara bra att undvika situationer som förvärrar och även att undvika egna beteenden som bidrar till problem. Man kan till exempel kanske avbryta ältande eller ilskeutbrott.

Det är bra om man kan förstå att man egentligen inte är trasig oavsett vad man upplever för tillfället. Oavsett hur stort lidandet kan upplevas i stunden är man egentligen i grunden hel; "splittringen" av medvetandet finns inte på djupet utan är mer att betrakta som just nedsmutsning. Man kommer därför lyckas bli fri.

Den terapeutiska processen kan ibland innebära visst obehag men den kommer så småningom leda till att du blir fri och lycklig. Var beredd på att det ibland kan vara krävande men att du kommer att märka förbättringar; att du i stort rör dig i rätt riktning även om det ibland kanske kan upplevas som du tillfälligt rör dig bakåt.

Andlighet är enligt min erfarenhet den djupaste formen av terapi så om du är öppen för det, eller kan öppna dig, är en andlig väg antagligen den bästa. Själv har jag ägnat mig åt tibetansk buddhism och var inte särskilt öppen för den andliga aspekten i början. Jag fick ändå bra resultat men de riktigt stora resultaten kom när jag började kunna öppna mig även för den andliga sidan av metoden.

Slutligen är en av de mest effektiva metoder du kan använda att odla osjälvisk kärlek. Den förekommer hos många olika inriktningar; både andliga och världsliga. En annan bra metod är att minska stress, till exempel genom att slappna av i kroppen. En tredje metod värd att nämna är att förlåta; både sig själv och andra. En fjärde värdefull metod är att fokusera på och känna tacksamhet.

Slutord

Det finns givetvis mycket mer att säga om detta. Men jag slutar ändå här med att säga att det givetvis är tråkigt att ha drabbats av så stort lidande att man upplever sig behöva terapeutiska metoder. Men hur tråkigt det än är så finns vanligen ingen annan väg framåt. 

Det är för många som börjar en sådan process som svårast och trögast i början. Efter hand blir det i stort lättare även om riktigt krävande perioder ibland kan finnas även sent under resans gång.

När du väl når befrielse kommer det att vara oerhört värdefullt på ett sätt du inte kunde förstå innan du upplevt det. I backspegeln kommer resan du då gjort att se ut på ett annat sätt än när du var mitt i den. Du kommer att förstå varför du gjorde den oavsett hur vilsen du kanske kände dig ibland medan den pågick.

Vilsenheten beror på att svaren endast kan hittas i det okända. Tidvis kan det vara spännande; borta i det okända kan det ibland vara riktigt bra. Det allra bästa är dock alltid att komma hem igen.

Från osjälvisk kärlek till självisk maktsträvan

Inlärning i relation

Den här texten handlar om nivåer av inlärning i alla slags relationer. Den visar på hur självisk maktsträvan skapar lidande och gör individens medvetande "splittrat". Syftet med texten är att den ska kunna bidra till helande av sådan splittring samt bidra till att kunna motverka att sådan splittring sker.

I den integrerande personlighetsteorin har jag beskrivit personligheten lite grand som ryska dockor. Dessa ryska dockor i ryska dockor är olika föreställningsvärldar som uppstår genom inlärning vid kontakt med verkligheten.

Jag har då beskrivit det utifrån ett materialistiskt evolutionsperspektiv. Men jag kommer här delvis också utgå ifrån ett idealistiskt, andligt perspektiv. Från det perspektivet kan vi tänka oss den upplevare som har kontakten med (den materiella) verkligheten som ett relativt rent medvetande.

I vissa andliga traditioner skulle man kanske beskriva detta relativt rena medvetande som att det ändå kommer med karmiska mönster och därför inte är helt rent. Men ur ett materialistiskt perspektiv har det ännu inte lärt sig någonting här och kan därför ur det perspektivet beskrivas som helt rent.

1. Evolverad organism

Detta relativt rena medvetande föds dock in i denna materiella värld i en människokropp som utvecklats genom evolutionen. Kroppen sätter vissa begränsningar på vad som kan upplevas här. Dessa begränsningar är framför allt sinnena och våra, genom evolutionen skapade, drivkrafter.

När medvetandet väl finns i en kropp kommer den sedan hela livet självständigt lära sig saker genom sin interaktion och relation med den fysiska verkligheten. Jag kommer dock inte att gå in mer på detta egna lärande utan i det följande istället fokusera på, det i många aspekter viktigare, lärandet i relation med andra människor.

2. Kultur

I relationen med andra kommer individen att lära sig, anamma och internalisera, åtminstone delar av, den föreställningsvärld som präglar den kultur den därigenom kommer i kontakt med. Den första sådana kulturella inlärningen sker oftast i relation med mamman och hennes föreställningsvärldar.

Sedan sker sådan "kulturering" med andra familjemedlemmar, andra människor, vänner i många olika sammanhang, som kompisumgänge, skola, arbetsplats, och så vidare. De flesta sådana sammanhang delar ofta övergripande kultur men utgör också i varierande grad olika delvis unika subkulturer.

Den kulturella inlärning som sker är en naturlig process som även sker för många andra djur som lever i grupper. Men för människan är den antagligen mycket mer komplex. Den är dock en spontan process som huvudsakligen sker omedvetet utan att någon medvetet planerar vilken inlärning som ska ske.

3. Samhälle och organisationer

Men samhället utmärks inte enbart av kultur utan också av organisationer. Organisationer är medvetet beslutade ordningar där också inlärning kan planeras medvetet. Skolan är ett exempel på en sådan organisation som huvudsakligen och uttalat är inriktad på medvetet explicit lärande.

I organisationer finns också ibland avsikt att medvetet påverka och skapa kulturell inlärning utan att individen medvetandegörs om att det är det som pågår. Beslutsfattare i organisationen bestämmer och styr då vad medlemmar uppfattar som naturlig kulturell inlärning för sina egna syften utan att tillfråga medlemmarna om deras önskemål.

4. Sekter och totalitära samhällen

När sådan manipulation och otillbörlig påverkan går tillräckligt långt kallar man en sådan organisation för en sekt. När ett samhälle gått långt åt detta håll kallar man samhället totalitärt. En sekt och ett totalitärt samhälle är alltså i stort sett samma sak. Den enda egentliga skillnaden är storleken; det totalitära samhället omfattar många fler människor.

Sekter och totalitära samhällen eftersträvar att helt dominera medlemmarna. Eftersom de går så långt i sina försök kommer de också ofta att lyckas skapa väldigt starka inlärningar av de föreställningsvärldar de eftersträvar ska internaliseras av individen.

Förutom manipulation och påverkan förekommer i sådana här sammanhang även mer direkta påtryckningsmedel som hot och fysiskt våld. Förutom att det oftast direkt får folk att bete sig i linje med det som beordras bidrar det också till internalisering av föreställningsvärldar.

5. Traumatiserande hjärntvätt

Den mest extrema form av otillbörlig påverkan som förekommer är traumatiserande hjärntvätt. Sådan har sedan långt tillbaka förekommit i smärtsamma initiationsriter, militär träning och "programmering" av slavar. Ett modernt exempel på det sistnämnda är antagligen delar av CIA's Project MKUltra som avslöjades 1975.

Inlärningssituation / relation och skapande av föreställningsvärldar

Ovan beskrivna skilda inlärningssituationer skapar olika typer av inlärningar. Den evolverade kroppens begränsningar har de flesta vant sig vid när de levt ett tag i den. Det går att säga mycket om detta men det skulle kräva för mycket utrymme varför jag inte kommer att säga så mycket mer om den här.

Den tidiga kulturella inlärningen är ofta relativt oproblematisk eftersom den vanligen sker med människor som hyser mycket osjälvisk kärlek till barnet. Den kulturella inlärningen är också, som påpekats, naturlig vilket gör att den på många sätt är mindre "invasiv"; individen får mer själv delta och påverka vilken inlärning som sker.

Hur mycket individen i praktiken kan och får delta och påverka vilken föreställningsvärld som skapas beror antagligen på graden av osjälvisk kärlek i relationen och därmed i inlärningssituationen.

Osjälvisk kärlek är också i många andliga traditioner något som utmärker det rena medvetandet varför vi kanske också kan se det som en väg tillbaka till detta. På så sätt kan vi se kulturell inlärning präglad av kärlek som "mjukare" och antagligen lättare för individen att vid behov befria sig från.

När vi sedan rör oss vidare genom inlärningssituationerna via Samhälle och organisationer och Sekter och totalitära samhällen till den mest extrema, Traumatiserande hjärntvätt, kommer inlärningssituationen att allt mindre präglas av osjälvisk kärlek.

Det blir antagligen också fråga om starkare inlärningar av föreställningsvärldarna ju mer vi rör oss i den riktningen; särskilt när vi kommer till sekter, totalitära samhällen och traumatiserande inlärning. Individen fjärmas alltmer från det rena medvetandet.

Samtidigt ökar rimligtvis den kognitiva dissonansen eftersom de inlärda föreställningsvärldarna inte omfamnar den totala verkligheten som den är; det gör endast det rena medvetandet. Ju starkare inlärning och ju mer inkompatibel med verkligheten desto starkare bör den kognitiva dissonansen bli. 

Om föreställningsvärlden ligger närmare den faktiska verkligheten (eller den föreställning om verkligheten de flesta delar) blir den dock mer sällan utmanad även om inlärningen är stark. I sådana fall kommer den kognitiva dissonansen inte heller aktiveras lika ofta och därför heller inte skapa lika mycket press som skulle kunna leda till upptäckt av inkompatibiliteten med verkligheten.

Det ska tilläggas att en stark inlärning också kan ske beroende på traumatisering genom en slump. Man kan till exempel drabbas av en olycka, sjukdom, mobbing, förlust av anhörig eller liknande som traumatiserar. Inlärningen kommer då att kunna bli stark och i många avseenden likna den avsiktliga traumatiserande hjärntvätten.

Slutligen är också en viktig faktor att ju yngre en person är desto starkare blir vanligen inlärningarna av föreställningsvärldar. Det beror på att de tidiga inlärningarnas föreställningsvärld blir den verklighet individen sedan utgår ifrån. Det blir ett visst "skydd" mot senare föreställningsvärlds-inlärningar.

Slutord

Det rena medvetandet är att betrakta som något helt och utan splittring. Det brukar beskrivas med ord som "kärlek", "visdom" och kanske "kreativitet". Det brukar också beskrivas som närvarande och vaket i nuet och med en närhet till att uppleva skönhet.

Det rena, hela medvetandet är alltså startpunkten. Inlärningarna som sedan sker i de följande nivåerna skapar en slags splittring. Nivåerna rör sig också gradvis (och glider också delvis i varandra; till exempel kan kultur och organisation starkt påverka varandra) mot allt mindre osjälvisk ömsesidig kärlek och mot mer självisk maktsträvan hos den andra parten i relationen.

Den tidiga kulturella inlärningen är i idealet, och ofta i praktiken, en stark inlärning präglad av kärlek. Senare kulturell inlärning (till exempel i skolan) präglas inte lika mycket av kärlek. Den är antagligen vanligen svagare i jämförelse, bland annat eftersom den tidigaste inlärningen sker i tidig barndom och,  som nämnts, skapar ett slaggs "skydd" mot denna senare inlärning.

Även inlärning på den lägre nivån av Samhälle och organisationer är antagligen svagare än den tidiga kärleksfulla inlärningen. Men ju mer vi närmar oss Sekter och totalitära samhällen, och i ännu större grad ju mer vi närmar oss Traumatiserande hjärntvätt, desto starkare blir inlärningen.

På dessa nivåer kanske den till och med kan övervinna skyddet den tidiga kärleksfulla relationella kulturinlärningen ger. När sådan stark inlärning sker skapas alltså en slags splittring där medvetandet inte längre är helt, rent och heligt. I extremfall handlar det om en personlighetsklyvning, schizofreni.

Men även om sådan inlärning kan få stora konsekvenser och orsaka mycket lidande så är den inte verklig på samma sätt som det rena medvetandet är verkligt. Det rena medvetandet är oförstörbart och finns egentligen där bakom de inlärningar som skett.

Även om det ibland kan krävas en lång process för att bli fri från sådan inlärning är den inte bestående. Den kan snarare betraktas som en slags nedsmutsning som går att ta bort så att det rena kärleksfulla medvetandet, som alltid finns bakom denna nedsmutsning, åter kan framstå helt klart.

Sagan om Sverige

Människan levde väldigt länge jämlikt och fredligt som nomadisk jägare och samlare. När vi blev bofasta blev vi tvungna att arbeta mer men ansamlade också rikedom. Beroende på rikedom och behov av arbetskraft blev våld och slaveri då en del av människans tillvaro.

Bofasthet, våld och slaveri verkar ha trängt bort mycket av mentaliteten och kulturen som präglade jägar-/samlarsamhällena och ha ersatt den med annan, ofta mer klaninriktad, sådan. Men i norden levde den gamla mentaliteten och kulturen kvar även efter att bofasthet, våld och slaveri så småningom etablerats även här uppe.

En anledning var antagligen att rikedomarna, åtminstone initialt, blev mindre beroende på den periodvis kärva miljön. En annan anledning var troligen att den nordiska jägar-/samlarkulturen i vissa aspekter var ovanlig jämfört med andra; den hade ett individualistiskt drag som visade sig vara kompatibelt med den nya tiden.

Svensk djupkultur
Svensk djupkultur utmärks, liksom annan jägar-/samlarkultur av jämlikhet, konsensussträvan, konflikträdsla, generositet, osjälviskhet och jantelag. Det bidrar bland annat till att Sverige är det mest feminina landet (vi gör mindre skillnad mellan könen) och ett av de länder som mest ogillar stora skillnader i makt och medbestämmande.

Konsensussträvan gör bland annat att svenskar i större utsträckning tror på gruppens föreställningar och internaliserar dessa. Konflikträdslan gör bland annat att vi svenskar inte alltid säger ifrån när någon bryter mot normer utan istället kommunicerar det subtilt eller "röstar med fötterna" och undviker personen.

En individualistisk sida av svensk djupkultur är en preferens för monogami (och exogami) som är ovanligt stark globalt sett. En annan är en högre grad av samvetsgrannhet som innebär mer skötsamhet, självdisciplin, plikttrogenhet, resultatinriktning, planerat beteende, tillförlitlighet, ordningsamhet, systematik, försiktighet, sinne för detaljer och eftertänksamhet.

Den starka preferensen för monogami leder till att individen mer tar ansvar för sig själv och sin närmaste familj istället för storfamiljen eller klanen vilket är vanligare i kollektivistiska kulturer. Samvetsgrannheten gör att individen är mer skötsam, pålitlig och självgående.

Slutligen utmärks även svensk djupkultur av en lägre grad av etnocentricitet. Det beror antagligen både på sådant som har rötter i det som är att betrakta som klassisk jämlikhetsinriktad jägar-/samlarkultur och sådant som har rötter i den, jämfört med andra jägar-/samlarfolk, ovanligare individualistiska aspekten.

Det gör att svenskar på många sätt är mer öppna för människor, influenser och idéer utifrån, men även att svenskar i större utsträckning kan tro att folk från andra kulturer är mer lika svenskar än vad de faktiskt är.

Fördelar med svensk djupkultur
Samvetsgrannheten, som gör svensken självgående och pålitlig, är givetvis fördelaktigt i samarbeten eftersom svenskar inte behöver detaljstyras och kontrolleras i samma utsträckning som är fallet i många andra kulturer.

Eftersom skötsamheten är så stark i kulturen kan man lita mer på främlingar vilket gör att man slipper en massa kontroll- och skyddsfunktioner som kostar. Samarbeten och utbyten kan i större omfattning ske utan formella avtal. Transaktionskostnaderna blir lägre.

Djupkulturen skapar också en fallenhet för ingenjörskap. Tillsammans med andra djupkulturberoende drag som arbetsamhet, öppenhet för nya idéer, samarbetsvilja och generositet (man är till exempel generös med sin kunskap) har det bidragit till stora framgångar för svenska företag.

Nackdelar med svensk djupkultur
I en kultur som den svenska där man i större utsträckning sköter sig själv och inte vill ligga andra till last kan människor lättare bli isolerade och ensamma. Generositeten och osjälviskheten som också finns i kulturen överbryggar inte alltid detta delvis för att den ensamme själv döljer sin belägenhet.

Man söker inte kontakt eller hjälp och folk ser heller inte lika lätt andras ensamhet och utsatthet eftersom man är mer fokuserad på sig själv och den egna (kärn-)familjen. Problematiken fångas kanske i uttrycket "sköt dig själv och skit i andra".

Ett annat problem som kan uppstå beror på tendensen att lita på andra och tro dem om gott. Det ökar risken för att bi lurad. Det är ingen slump att "blåögd" är en synonym till "lättlurad". Tillsammans med den lägre graden av etnocentrism kan det ställa till med problem i möten med folk från andra kulturer.

Men det större problemet med detta är antagligen att svenska makthavare i större utsträckning kan lura folket än vad är fallet i andra kulturer. Makthavare i alla kulturer verkar kunna bli distanserade från folket och börja se enbart till sina egna intressen på folket bekostnad. Problemet blir dock större i Sverige än i andra kulturer.

När makthavare försöker utnyttja folket är det fördelaktigt för dem att luras och ge sken av att de vill folkets bästa. Beroende på blåögdheten går svenskar i större utsträckning på detta och tror att makthavare är som dem själva även då makten korrumperat och egentligen gjort makthavarna till folkets fiende.

Svenska folket tror alltså att makthavarna är som de själva trots att så inte är fallet. Makthavarnas distans gör att de blir att tillhöra en subkultur som i viktiga aspekter, som till exempel pålitlighet, skiljer sig från folkets kultur.

Men svenska makthavare känner sitt folk och vet att framställa sig som en av folket. De har dessutom djupkulturgrundad fördel, jämfört med andra makthavare, i att mer skickligt kunna använda ingenjörsmässig manipulation riktad mot sitt folk; social ingenjörskonst.

I detta har man också kunnat utnyttja en i djupkulturen inneboende tendens att bilda "moraliska gemenskaper". Vi kan bland annat se ett uttryck för det i 1600-talets häxprocesser eller i modern tid i form av olika rörelsers strävan efter "social rättvisa" som troligen utnyttjas till maktens fromma.

Sveriges framgång
Svensk djupkultur visade sig alltså fungera och ge framgång även sedan bofasthet, våld och slaveri kommit in i bilden. Det berodde på ovan beskrivna fördelar med låga transaktionskostnader, arbetsmoral, ingenjörskonst, och så vidare.

Eftersom djupkulturen var fördelaktig motverkade inte makthavarna denna utan utnyttjade den istället. Man behövde heller inte våldsamt förtycka folket utan det var mer effektivt och mindre riskabelt att luras och manipulera.

De svenska makthavarna har varit skickliga och lyckats använda folkets och djupkulturens fördelar  till att nå stor framgång i konkurrens med makthavare i andra länder. De har haft fördel av sina egna rötter i djupkulturen och har kunnat använda ingenjörsmässigt tänkande, långsiktigt planerande och öppenhet för nya idéer.

På så sätt blev Sverige väldigt framgångsrikt internationellt. Idag är Sverige ett av de ledande länderna trots sin ringa storlek. Svenska folket har varit en del av denna framgångssaga men har givetvis aldrig fått mer av vinsten än vad som varit nödvändigt för att de ska vara nöjda. Tack vare blåögdheten har man alltid effektivt kunnat minimera folkets vinstandel.

Priset för Sveriges framgång
Eftersom vi sedan bofastheten levt i en värld av våld och slaveri har Sveriges framgång givetvis byggts på detta. Andra folk har alltså fått betala ett högt pris i form av lidande. Men även svenska folket har fått betala ett visst pris, till exempel genom att bli lurade ut i otaliga krig som främst gagnat makthavarna.

Priset kan dock komma att bli ännu högre för Sveriges del i dessa omvälvande tider. Hur mycket av detta pris som i så fall kommer att få betalas av folket kommer att visa sig. Om historien fortsätter att upprepa sig på den här punkten kommer makthavarna åter komma undan och folket att stå med hela notan. Torsten Nothin skrev i sina memoarer; "Det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare". Vi får se om han får rätt.

Slutord
Detta är alltså sagan om hur en ursprungsbefolkning kunde behålla sin djupkultur och bli ledande i den moderna världen av bofasthet, våld och slaveri. Det märkliga och tragiska är att nästan alla andra ursprungsbefolkningar trängts undan och dött ut medan denna i stället lyckats exceptionellt väl och därför varit bidragande till de andra ursprungsbefolkningarnas öde.

Detta har dessutom skett trots att den svenska djupkulturen, liksom andra ursprungsbefolkningars kulturer, till stor del präglas av välvilja mot andra. Detta är alltså till stor del en tragisk saga med något av ett ironiskt inslag.

Jag tror att vi lever i en väldigt omvälvande tid. Kanske till och med lika omvälvande som övergången från nomadiskt jägar-/samlarliv till bofasthet var. Men oavsett hur omvälvande så sker stora förändringar och min förhoppning är att denna text i någon mån ska kunna bidra till att dessa förändringar går så bra som möjligt för alla människor och andra varelser som lever på planeten.

Kanske svenskarnas kärlek till naturen (antagligen även den en del av djupkulturen, med rötter i samlevnaden med naturen) kan bidra till att förändringen kan gå bra. I alla fall så länge vi inte överger den kärleken utan istället fördjupar den och låter den omfamna även vår egen inre natur.

 

 

Svensk djupkultur III

Det här är den tredje artikeln om den svenska djupkulturen. Jag baserar denna, liksom de två första (I och II), till stor del på Kevin MacDonalds bok Individualism and the Western Liberal Tradition. Han beskriver där bland annat hur rötter i skandinavisk jägar-/samlarkultur bidragit till den västerländska kulturen.

Ett ovanligt drag hos den skandinaviska jägar-/samlarkulturen jämfört med andra ursprungskulturer är en preferens för monogami. Denna kulturegenskap förstärktes dessutom av kyrkan med syftet att minska kungars och adels makt, genom att motverka klanbildning, vilket också lyckades. Därigenom ökade så småningom också vanligt folks makt vilket möjliggjorde den industriella revolutionen.

Ett annat kulturdrag kyrkan också kom att förstärka var tendensen att bilda "moraliska gemenskaper". Dessa har sin grund i att individens anseende var så viktigt i västerlandet. De beteenden som ansågs viktiga för ett gott anseende blev alltså grunden för moraliska gemenskaper.

Moraliska gemenskaper
MacDonald menar att frånvaron av släktskap som sammanhållande kraft i individualistiska kulturer gör det desto viktigare att något annat håller samman gruppen. Därigenom kommer moraliska ideal, som till exempel ärlighet, att fylla den funktionen.

Moraliska gemenskaper kan dock egentligen grundas på vilka värden som helst eftersom den individualistiska kulturens större samvetsgrannhet, med dess plikttrogenhet och impulskontroll, kan användas till att uppfylla vilka plikter-, och kontrollera vilka impulser, som helst.

De senaste århundradena har den moraliska gemenskapens värden handlat om att vara kompetent, ärlig, pålitlig och rättvis. Men på senare tid har det mer glidit över till att handla om värden vi förknippar med så kallad "social rättvisa".

En del av dessa värden har givetvis vissa rötter i den skandinaviska jägar- och samlarkulturens jämlikhetssträvan. Men de har också förstärkts av vissa drag hos kristendomen och då särskilt vissa former av puritanism.

Puritanism och moralisk utopism
Den tidiga kyrkan utvecklade en moralisk universalism som byggde vidare på tendenser som redan fanns i den grekiska kultursfären. Naturliga rättigheter kom jämlikt att inte bara omfatta kristna utan även till exempel judar och muslimer. Sådan moralisk universalism har givetvis närhet till den öppenhet och lägre grad av etnocentrism som redan präglade den västerländska individualistiska kulturen.

Kyrkan lyfte också fram individens inre motivation och intention. Germansk lag hade betonat och dömt efter hur stor skada en handling orsakat, oavsett avsikten med handlingen, men nu blev alltså individens intention viktigare. Detta bör bland annat ha bidragit till ökad internalisering av moral.

Det medeltida katolska Europa var ett kollektivistiskt samhälle enat av kristendomen vilket bör ha bidragit till att sprida och befästa sådant som moralisk universalism och internaliserad moral. Det går att se protestantismen som en slags revolt mot denna kollektivism hos den katolska kyrkan. En sak som talar för det är att protestantismen uppstod, och fick spridning, just i de nord-västliga germanska språkområdena där de individualistiska kulturrötterna är starkast.

Inom protestantismen lyfter MacDonald fram puritanismen som extra viktig. Han menar att det engelska inbördeskriget på 1600-talet etablerade den puritanska kulturens inflytande i England (och senare USA) och att det var en vändpunkt för västerlandet. 

Vändpunkten innebar att de aristokratiska indoeuropeiska rötterna fick minskad betydelse till fördel för rötterna i den nordiska jägar- och samlarkulturens jämlika individualism (för en kort överblick av skillnaden mellan de två kulturrötterna läs artikeln Om aristokratisk och egalitär individualism av Fnordspotting).

Puritanismen betonade strikt uppfostran, monogam äktenskapsinriktad sexualmoral, utbildning och skötsamhet. Den kom att ha stark påverkan på det västerländska samhället. Puritanismen har ett drag av moralisk utopism; en tendens att eftersträva en utopisk världsordning som kommer till uttryck i moraliska, och moralistiska, termer.

Detta har legat till grund för många rörelser som eftersträvat ”social rättvisa”. Ett exempel på det är att en stor del av motståndet mot slaveri kom ifrån puritaner. Efter hand kom puritansk moralisk utopism också att påverka och bli en del av sekulära ideal, ideologier och rörelser.

Genom puritanismens inriktning på utbildning kom detta också bland annat att spridas inom den
akademiska världen. Mycket inriktning på "social rättvisa", som ofta växt fram och spridits
på universiteten, har också drag av moralisk utopism med rötter i puritanismen.

Slutord
Den individualistiska västerländska kulturen innehåller alltså en tendens till att bilda moraliska gemenskaper vilket möjliggör att kollektivet kan enas i större utsträckning. Dessa kan ofta få en stark moralistisk prägel där man är mån om att själv visa upp det korrekta beteendet och också att kräva det av andra.

Eftersom konsensussträvan är ett starkt kulturdrag i skandinavisk och svensk djupkultur kan detta antagligen bidra till moraliska gemenskaper i inte ringa omfattning. Tendensen att bilda moraliska gemenskaper har alltså bland annat sådana rötter i vår djupkultur även om den också förstärkts av kyrkan.