Sagan om Sverige

Människan levde väldigt länge jämlikt och fredligt som nomadisk jägare och samlare. När vi blev bofasta blev vi tvungna att arbeta mer men ansamlade också rikedom. Beroende på rikedom och behov av arbetskraft blev våld och slaveri då en del av människans tillvaro.

Bofasthet, våld och slaveri verkar ha trängt bort mycket av mentaliteten och kulturen som präglade jägar-/samlarsamhällena och ha ersatt den med annan, ofta mer klaninriktad, sådan. Men i norden levde den gamla mentaliteten och kulturen kvar även efter att bofasthet, våld och slaveri så småningom etablerats även här uppe.

En anledning var antagligen att rikedomarna, åtminstone initialt, blev mindre beroende på den periodvis kärva miljön. En annan anledning var troligen att den nordiska jägar-/samlarkulturen i vissa aspekter var ovanlig jämfört med andra; den hade ett individualistiskt drag som visade sig vara kompatibelt med den nya tiden.

Svensk djupkultur
Svensk djupkultur utmärks, liksom annan jägar-/samlarkultur av jämlikhet, konsensussträvan, konflikträdsla, generositet, osjälviskhet och jantelag. Det bidrar bland annat till att Sverige är det mest feminina landet (vi gör mindre skillnad mellan könen) och ett av de länder som mest ogillar stora skillnader i makt och medbestämmande.

Konsensussträvan gör bland annat att svenskar i större utsträckning tror på gruppens föreställningar och internaliserar dessa. Konflikträdslan gör bland annat att vi svenskar inte alltid säger ifrån när någon bryter mot normer utan istället kommunicerar det subtilt eller "röstar med fötterna" och undviker personen.

En individualistisk sida av svensk djupkultur är en preferens för monogami (och exogami) som är ovanligt stark globalt sett. En annan är en högre grad av samvetsgrannhet som innebär mer skötsamhet, självdisciplin, plikttrogenhet, resultatinriktning, planerat beteende, tillförlitlighet, ordningsamhet, systematik, försiktighet, sinne för detaljer och eftertänksamhet.

Den starka preferensen för monogami leder till att individen mer tar ansvar för sig själv och sin närmaste familj istället för storfamiljen eller klanen vilket är vanligare i kollektivistiska kulturer. Samvetsgrannheten gör att individen är mer skötsam, pålitlig och självgående.

Slutligen utmärks även svensk djupkultur av en lägre grad av etnocentricitet. Det beror antagligen både på sådant som har rötter i det som är att betrakta som klassisk jämlikhetsinriktad jägar-/samlarkultur och sådant som har rötter i den, jämfört med andra jägar-/samlarfolk, ovanligare individualistiska aspekten.

Det gör att svenskar på många sätt är mer öppna för människor, influenser och idéer utifrån, men även att svenskar i större utsträckning kan tro att folk från andra kulturer är mer lika svenskar än vad de faktiskt är.

Fördelar med svensk djupkultur
Samvetsgrannheten, som gör svensken självgående och pålitlig, är givetvis fördelaktigt i samarbeten eftersom svenskar inte behöver detaljstyras och kontrolleras i samma utsträckning som är fallet i många andra kulturer.

Eftersom skötsamheten är så stark i kulturen kan man lita mer på främlingar vilket gör att man slipper en massa kontroll- och skyddsfunktioner som kostar. Samarbeten och utbyten kan i större omfattning ske utan formella avtal. Transaktionskostnaderna blir lägre.

Djupkulturen skapar också en fallenhet för ingenjörskap. Tillsammans med andra djupkulturberoende drag som arbetsamhet, öppenhet för nya idéer, samarbetsvilja och generositet (man är till exempel generös med sin kunskap) har det bidragit till stora framgångar för svenska företag.

Nackdelar med svensk djupkultur
I en kultur som den svenska där man i större utsträckning sköter sig själv och inte vill ligga andra till last kan människor lättare bli isolerade och ensamma. Generositeten och osjälviskheten som också finns i kulturen överbryggar inte alltid detta delvis för att den ensamme själv döljer sin belägenhet.

Man söker inte kontakt eller hjälp och folk ser heller inte lika lätt andras ensamhet och utsatthet eftersom man är mer fokuserad på sig själv och den egna (kärn-)familjen. Problematiken fångas kanske i uttrycket "sköt dig själv och skit i andra".

Ett annat problem som kan uppstå beror på tendensen att lita på andra och tro dem om gott. Det ökar risken för att bi lurad. Det är ingen slump att "blåögd" är en synonym till "lättlurad". Tillsammans med den lägre graden av etnocentrism kan det ställa till med problem i möten med folk från andra kulturer.

Men det större problemet med detta är antagligen att svenska makthavare i större utsträckning kan lura folket än vad är fallet i andra kulturer. Makthavare i alla kulturer verkar kunna bli distanserade från folket och börja se enbart till sina egna intressen på folket bekostnad. Problemet blir dock större i Sverige än i andra kulturer.

När makthavare försöker utnyttja folket är det fördelaktigt för dem att luras och ge sken av att de vill folkets bästa. Beroende på blåögdheten går svenskar i större utsträckning på detta och tror att makthavare är som dem själva även då makten korrumperat och egentligen gjort makthavarna till folkets fiende.

Svenska folket tror alltså att makthavarna är som de själva trots att så inte är fallet. Makthavarnas distans gör att de blir att tillhöra en subkultur som i viktiga aspekter, som till exempel pålitlighet, skiljer sig från folkets kultur.

Men svenska makthavare känner sitt folk och vet att framställa sig som en av folket. De har dessutom djupkulturgrundad fördel, jämfört med andra makthavare, i att mer skickligt kunna använda ingenjörsmässig manipulation riktad mot sitt folk; social ingenjörskonst.

I detta har man också kunnat utnyttja en i djupkulturen inneboende tendens att bilda "moraliska gemenskaper". Vi kan bland annat se ett uttryck för det i 1600-talets häxprocesser eller i modern tid i form av olika rörelsers strävan efter "social rättvisa" som troligen utnyttjas till maktens fromma.

Sveriges framgång
Svensk djupkultur visade sig alltså fungera och ge framgång även sedan bofasthet, våld och slaveri kommit in i bilden. Det berodde på ovan beskrivna fördelar med låga transaktionskostnader, arbetsmoral, ingenjörskonst, och så vidare.

Eftersom djupkulturen var fördelaktig motverkade inte makthavarna denna utan utnyttjade den istället. Man behövde heller inte våldsamt förtycka folket utan det var mer effektivt och mindre riskabelt att luras och manipulera.

De svenska makthavarna har varit skickliga och lyckats använda folkets och djupkulturens fördelar  till att nå stor framgång i konkurrens med makthavare i andra länder. De har haft fördel av sina egna rötter i djupkulturen och har kunnat använda ingenjörsmässigt tänkande, långsiktigt planerande och öppenhet för nya idéer.

På så sätt blev Sverige väldigt framgångsrikt internationellt. Idag är Sverige ett av de ledande länderna trots sin ringa storlek. Svenska folket har varit en del av denna framgångssaga men har givetvis aldrig fått mer av vinsten än vad som varit nödvändigt för att de ska vara nöjda. Tack vare blåögdheten har man alltid effektivt kunnat minimera folkets vinstandel.

Priset för Sveriges framgång
Eftersom vi sedan bofastheten levt i en värld av våld och slaveri har Sveriges framgång givetvis byggts på detta. Andra folk har alltså fått betala ett högt pris i form av lidande. Men även svenska folket har fått betala ett visst pris, till exempel genom att bli lurade ut i otaliga krig som främst gagnat makthavarna.

Priset kan dock komma att bli ännu högre för Sveriges del i dessa omvälvande tider. Hur mycket av detta pris som i så fall kommer att få betalas av folket kommer att visa sig. Om historien fortsätter att upprepa sig på den här punkten kommer makthavarna åter komma undan och folket att stå med hela notan. Torsten Nothin skrev i sina memoarer; "Det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare". Vi får se om han får rätt.

Slutord
Detta är alltså sagan om hur en ursprungsbefolkning kunde behålla sin djupkultur och bli ledande i den moderna världen av bofasthet, våld och slaveri. Det märkliga och tragiska är att nästan alla andra ursprungsbefolkningar trängts undan och dött ut medan denna i stället lyckats exceptionellt väl och därför varit bidragande till de andra ursprungsbefolkningarnas öde.

Detta har dessutom skett trots att den svenska djupkulturen, liksom andra ursprungsbefolkningars kulturer, till stor del präglas av välvilja mot andra. Detta är alltså till stor del en tragisk saga med något av ett ironiskt inslag.

Jag tror att vi lever i en väldigt omvälvande tid. Kanske till och med lika omvälvande som övergången från nomadiskt jägar-/samlarliv till bofasthet var. Men oavsett hur omvälvande så sker stora förändringar och min förhoppning är att denna text i någon mån ska kunna bidra till att dessa förändringar går så bra som möjligt för alla människor och andra varelser som lever på planeten.

Kanske svenskarnas kärlek till naturen (antagligen även den en del av djupkulturen, med rötter i samlevnaden med naturen) kan bidra till att förändringen kan gå bra. I alla fall så länge vi inte överger den kärleken utan istället fördjupar den och låter den omfamna även vår egen inre natur.