Att bli hel igen

I Från osjälvisk kärlek till självisk maktsträvan - Inlärning i relation skrev jag att den vi egentligen är, det rena medvetandet, alltid finns bakom det vi upplever även om vi kanske inte alltid förstår och märker det. Det rena medvetandet karaktäriseras av sådant som kärlek, visdom, kreativitet, närvaro i nuet, skönhetsupplevelser, frihet och lycka.

Jag skrev också att inlärning som resulterat i lidande och begränsningar egentligen är att betrakta som "en slags nedsmutsning som går att ta bort så att det rena kärleksfulla medvetandet, som alltid finns bakom denna nedsmutsning, åter kan framstå helt klart". Detta gäller till och med när det handlar om inlärning genom svår traumatisering som resulterat i stort lidande och stor begränsning. 

Eftersom sådan nedsmutsande inlärning kan skapa stort lidande är det värdefullt att kunna undvika sådan "nedsmutsning"  (eller "splittring", som jag också kallar det) och att, om man inte lyckats undvika det, kunna bli "ren" igen. Det väcker i sin tur givetvis frågor om hur man kan åstadkomma detta.

Att undvika nedsmutsning av medvetandet

En viktig sak för att undvika nedsmutsning och splittring av medvetandet är att skydda barnen. Inlärningar i barndomen är vanligen de starkaste och om barn växer upp i kärlek och frihet lär de in och internaliserar en kultur som utgör ett gott skydd mot senare negativ inlärning.

En annan viktig sak är att undvika att otillbörlig påverkan som indoktrinering och manipulation används. Särskilt viktigt är att mer traumatiserande påverkan inte får förekomma.

En tredje viktig sak är att odla andlighet eftersom det återknyter kontakten med det rena medvetandet i oss och skyddar mot nedsmutsning. Samtidens överbetoning på det materiella och rationella, och underbetoning av andra värden, är olycklig i detta avseende.

Att bli fri och lycklig igen

Om man förlorat kontakten med sig själv, med det rena medvetande man egentligen är, finns vägar att återknyta kontakten och bli fri från nedsmutsningen. Det handlar då om någon slags terapi och eftersom vi är olika och har olika inlärningar passar olika metoder olika bra för olika människor.

Det gör att var och en som tror att de befinner sig i en sådan situation att de behöver terapi själv måste prova sig fram. Det går dock att säga några saker som är generella och antagligen gäller för alla:

Om man befinner sig i en situation som orsakar problemen behöver man ta sig ur den så att man får andrum och kan fokusera på den terapeutiska processen. Det kan också vara bra att undvika situationer som förvärrar och även att undvika egna beteenden som bidrar till problem. Man kan till exempel kanske avbryta ältande eller ilskeutbrott.

Det är bra om man kan förstå att man egentligen inte är trasig oavsett vad man upplever för tillfället. Oavsett hur stort lidandet kan upplevas i stunden är man egentligen i grunden hel; "splittringen" av medvetandet finns inte på djupet utan är mer att betrakta som just nedsmutsning. Man kommer därför lyckas bli fri.

Den terapeutiska processen kan ibland innebära visst obehag men den kommer så småningom leda till att du blir fri och lycklig. Var beredd på att det ibland kan vara krävande men att du kommer att märka förbättringar; att du i stort rör dig i rätt riktning även om det ibland kanske kan upplevas som du tillfälligt rör dig bakåt.

Andlighet är enligt min erfarenhet den djupaste formen av terapi så om du är öppen för det, eller kan öppna dig, är en andlig väg antagligen den bästa. Själv har jag ägnat mig åt tibetansk buddhism och var inte särskilt öppen för den andliga aspekten i början. Jag fick ändå bra resultat men de riktigt stora resultaten kom när jag började kunna öppna mig även för den andliga sidan av metoden.

Slutligen är en av de mest effektiva metoder du kan använda att odla osjälvisk kärlek. Den förekommer hos många olika inriktningar; både andliga och världsliga. En annan bra metod är att minska stress, till exempel genom att slappna av i kroppen. En tredje metod värd att nämna är att förlåta; både sig själv och andra. En fjärde värdefull metod är att fokusera på och känna tacksamhet.

Slutord

Det finns givetvis mycket mer att säga om detta. Men jag slutar ändå här med att säga att det givetvis är tråkigt att ha drabbats av så stort lidande att man upplever sig behöva terapeutiska metoder. Men hur tråkigt det än är så finns vanligen ingen annan väg framåt. 

Det är för många som börjar en sådan process som svårast och trögast i början. Efter hand blir det i stort lättare även om riktigt krävande perioder ibland kan finnas även sent under resans gång.

När du väl når befrielse kommer det att vara oerhört värdefullt på ett sätt du inte kunde förstå innan du upplevt det. I backspegeln kommer resan du då gjort att se ut på ett annat sätt än när du var mitt i den. Du kommer att förstå varför du gjorde den oavsett hur vilsen du kanske kände dig ibland medan den pågick.

Vilsenheten beror på att svaren endast kan hittas i det okända. Tidvis kan det vara spännande; borta i det okända kan det ibland vara riktigt bra. Det allra bästa är dock alltid att komma hem igen.