De fyra personlighetstyperna - ett återbesök

Det personlighetspsykologiska analysverktyget VIII

Jag råkade komma i kontakt med en uppsats om personlighetstyper, av Susann Björklund, som tog upp några teorier jag inte kände till. Detta fick mig att vilja återbesöka området eftersom jag upptäckte att det fanns skäl att ifrågasätta en del av mina gamla beskrivningar.

Björklunds uppsats baseras till stor del på Helen Fishers teori om fyra huvudsakliga hormongrupper samt David Keirseys beskrivning av fyra huvudsakliga temperament. Dessa två uppvisar stor samstämmighet och jag kommer i det följande att att behandla dem som en och samma beskrivning.

Ett mindre problemorienterat perspektiv
Det jag främst, i ljuset av denna nya information, upplever som en brist i min gamla beskrivning är att den i alltför stor utsträckning är problemorienterad. En anledning till det hittar man i min personliga historia eftersom jag präglades starkt av en tidig traumatisering.

Sådan stark och tidig traumatisering är dock givetvis inte så vanlig varför perspektivet ger en lite skev bild vad gäller majoriteten människor. Perspektivet kan vara användbart för de som tidigt traumatiserats men bilden behöver balanseras för att bli mer heltäckande och användbar även för andra.

Den största skillnaden gällande detta hittar vi hos typ 1 (uppgiven). Detta blir bland annat tydligt när vi tittar på vilka neurokemikalier som driver respektive typs motivation.

Neurokemikalier och personlighetstyper
Jag har visserligen hittills inte skrivit så mycket om neurokemikalier kopplat till typerna men har i andra sammanhang än här på bloggen föreslagit detta samband:

• Typ 1 (uppgiven) - kortisol
• Typ 2 (medgörlig) - oxytocin
• Typ 3 (självtillräcklig) - dopamin
• Typ 4 (envis) - serotonin
  

Motsvarande fyra typer, i Björklunds uppsats, och deras respektive neurokemikalier är:

• Direktörer/rationella (directors/rationals) - testosteron
• Förhandlare/idealister (negotiators/idealists) - östrogen/oxytocin
• Utforskare/hantverkare (explorers/artisans) - dopamin/noradrenalin
• Byggare/väktare (builders/guardians) - serotonin
  

Som framgår är det bara den första typen som tydligt avviker. Förslagsvis kan det vara så att den av Björklund föreslagna typifieringen bättre avspeglar en slags grundläggande temperament som kanske till och med är medfött.

En tillräckligt stark traumatisering, och särskilt en tidig sådan, skulle då kunna göra att vissa individer skiftar till en starkt kortisoldriven konfiguration (typ 1 - uppgiven). Men traumatisering kan givetvis ofta väcka ilska hos den drabbade och även testosteron har en koppling till aggressivitet. Även om en traumatiserad individ kan vara uppgiven och deprimerad finns också ofta en nedtryckt, kanske omedveten, ilska.

Direktörer/rationella och typ 1 (uppgiven) har faktiskt också väldigt många likheter. Bland de största skillnaderna är att direktörer/rationella är beslutsamma och starkt inriktade på att prestera, något som inte stämmer med typ 1 (uppgiven) som snarare undviker beslut. Men i övrigt är de väldigt lika.

Traumatiserade typer
Även om de olika beskrivningarna i övrigt har stora likheter, och beskriver samma neurokemikaliska grund, har ändå min beskrivning en viss slagsida mot problemorientering och traumatisering.

Kanske kan min beskrivning ses som en variant där individer i någon mån traumatiserats. Typ 1 (uppgiven) avspeglar då en stark traumatisering där individen egentligen kan ha tillhört vilken som helst av de typer Björklund beskriver innan traumat.

De tre andra typerna i min beskrivning skildrar då individer som inte traumatiserats lika starkt och därför är igenkänningsbara som motsvarande, och närliggande, de typer Björklund beskriver. Traumatiseringen förklarar de avvikande dragen.

Ett, av flera, exempel på den alltför stora problemorienteringen och färgning från traumatisering syns i beskrivningen av typernas beslutsstil. Där har jag skrivit att typ 2 (medgörlig) låter andra besluta. Utifrån min förståelse av Björklunds beskrivning är det dock mer en fråga om att motsvarigheten till typ 2, det vill säga förhandlare/idealister, snarare eftersträvar beslut alla kan vara delaktiga i och nöjda med än att de skulle lämna över beslutet. När det gäller typ 1 (uppgiven) märks traumatiseringen även här tydligt och direktörer/rationella borde snarare ha en beslutsstil liknande typ 4 (envis), det vill säga "noggrann och systematisk".

Slutord
Sammantaget är den typifiering Björklund lyfter fram mycket intressant och värdefull. Den bör vara väldigt användbar för att förstå en stor del av personligheten hos olika individer. Enda undantaget är då antagligen när en alltför stark traumatisering döljer den bakomliggande grunden för personligheten enligt vad som här beskrivits gällande typ 1 (uppgiven).

Min beskrivning förefaller eventuellt även kunna komplettera genom att skissartat beskriva traumatiserade varianter av de grundläggande typerna.

Falskmyntarligan som tog över världen

Redan för flera tusen år sedan upptäckte långivare att risken med att låna ut var mindre än man kan föreställa sig. Man lärde sig att det är enkelt att få skuldsatta människor att till exempel arbeta av skulden. Man märkte att man ofta tjänade även på de som inte lyckades betala tillbaka.

Långt senare började banker i 1600-talets London förvara kunders guld i utbyte mot kvitto. Men kvittona blev också att användas som betalningsmedel vilket gjorde att bankerna kunde låna ut kvitton de inte hade täckning för. Man lärde sig hur enkelt och lukrativt det är att bedriva falskmynteri.

Falskmyntarligans rötter

Sådan erfarenheter, som antagligen gjorts av många långivare och bankirer genom historien, ligger troligen till grund för återkommande försök att ta kontroll över utlåningsverksamhet och pengaskapande. Just kombinationen av utlåningsverksamhet och falskmynteri är ett särskilt potent redskap för att öka sin rikedom och makt.

Den stora finansiella kraschen 1345 orsakades antagligen av att en sådan långivar- och falskmyntarliga (bland annat bestående av bankerna Compagnia dei Bardi och Compagnia dei Peruzzi) lyckats med just detta.

Strax efter kraschen utbröt digerdöden vilken kanske kan ha fått hjälp med spridningen i syfte att ge folk annat att tänka på än vilka som var skyldiga till den ekonomiska katastrofen. Redan på den tiden visste man hur man kunde sprida smitta genom att lägga kadaver i vattnet.

Rötterna till den falskmyntarliga som så småningom tog över världen sträcker sig alltså långt tillbaka i tiden. En milstolpe som möjliggjorde en mer kontrollerad plundring var antagligen när man lyckades ta tillräcklig kontroll över statsapparaten för att kunna "legalisera" sin verksamhet.

Centralbanken som kuliss

Nyckeln till denna kontroll verkar vara skapandet av en centralbank som ser ut att vara kontrollerad av staten men som egentligen går falskmyntarligans ärenden. Det gör att den då är en slags kuliss som döljer att det egentligen är långivarna, bankerna, som skapar pengarna. Centralbanken upprätthåller alltså illusionen av att det skulle vara staten som skapar pengarna.

Dock har det hela tiden även funnits sådana som genomskådat bluffen och som har försökt motarbeta falskmyntarna. Hela det amerikanska 1800-talet verkar till exempel ha varit en kamp mot etablerandet av en centralbank kontrollerad av privata banker. Kampen bedrevs bland annat av presidenterna Jackson och Lincoln. 1913 vann dock bankerna när de lyckades kuppa igenom skapandet av Federal Reserve.

Hur falskmyntarligan tog över världen

1930 tog man det ett steg längre när man skapade BIS som är en slags centralbankernas internationella centralbank. Man hade då sådan kontroll att man 1931 kunde nedvärdera pundet vilket gjorde att kopplingen till guld måste släppas.

Därmed kunde man skapa större mängd pengar i det som var dåtidens världsvaluta. Men vissa bromsande funktioner, som till exempel dollarns koppling till guldmyntfot, fanns fortfarande kvar, antagligen avsiktligt.

Dessa släpptes sedan gradvis. Till exempel tog Nixon bort dollarns koppling till guldet 1971 vilket fick Bretton Woods att krascha och Clinton avskaffade Glass-Steagall Act 1999. De senaste dryga 20 åren har systemet löpt ohämmat och vi har också sett en exceptionell tillväxt av skuld och penningmängd.

Hur falskmynteriet går till

Denna tillväxt av skuld och penningmängd är bland det som starkast påverkar samhällsutvecklingen. Det kan därför vara bra att känna till lite om hur det går till.

Privatbankerna skapar våra pengar i digital form, så kallade privata bankpengar, och i dagsläget är mindre än två procent fysiska kontanter utgivna av staten, resten är privata bankpengar. Dessa skapas ur tomma intet när någon tar ett lån vilket bland annat beskrivs i denna text på Bank of Englands hemsida.

Bankerna lånar alltså inte ut pengar som någon till exempel sparar på bankkonto utan skapar dem själva i form av ettor och nollor i datorn. Det handlar alltså egentligen om något som bör betraktas som falskmynteri eftersom bankerna inte tar någon som helst risk när de gör detta.

Om du inte kan betala tillbaka ett lån har banken inte förlorat något. Däremot har de fortfarande möjlighet att avkräva dig allt de kan, till exempel fasta tillgångar, för att täcka deras "förlust" (av siffror de trollade fram ur tomma intet).

Detta bidrar till en intressant psykologisk effekt. Att inte kunna betala räntorna, eller att inte kunna återbetala lånet, ger låntagaren skuldkänslor eftersom de flesta vill göra rätt för sig och det är ju låntagaren som tagit lånet och denne känner sig därför skyldig.

Dessutom upplever sig låntagaren ofta som vinnare med de låga räntor bankerna måste ha för att kunna fortsätta få lånekunder. Så länge fastighetspriserna stiger, vilket de gör beroende på de låga räntorna, ser det också ut som att man faktiskt är en vinnare.

Sammantaget skapar detta antagligen ett slags "medberoende" där låntagaren, troligen till stor del omedvetet, önskar att systemet ska fortleva så att fastighetspriserna fortsätter stiga. Dessutom hotar risken att inte kunna betala tillbaka skulden. Även denna oro är troligen till stor del omedveten.

Detta gör det antagligen svårare för skuldsatta att tänka rationellt kring problematiken och ta till sig det enkla faktum att systemet är ett, genom korruption, legitimerat falskmynteri. De två psykologiska krafterna bidrar antagligen starkt till bortträngning och man vill ofta inte tänka på sådana fakta som här förs fram.

Systemet har kuppats igenom i omgångar av aktörer som redan innan var bland de rikaste och mäktigaste på jorden. De är de som främst tjänar på systemet; bland annat genom de kontinuerliga ränteinbetalningarna men även genom att de förstår hur systemet fungerar och därför har kunnat positionera sig fördelaktigt. De visste till exempel att fastigheter skulle stiga i värde innan någon annan visste det.

Vinsterna verkar bland annat ha använts till att ta kontroll över i stort sett alla stora börsnoterade bolag och en liten klick kontrollerar nu, genom aktiemajoritet, nästan hela den börsnoterade delen av ekonomin.

Slutord

En liten grupp falskmyntare har alltså lyckats monopolisera utlåning och pengaskapande och har därigenom tagit kontroll över det mesta av jordens tillgångar. Hur detta kommer att sluta vet jag inte men vi kommer med stor sannolikhet att få se detta slut ganska snart.

En anledning till det är att systemet med största sannolikhet nu blivit skuldmättat vilket medför att realekonomin (det vill säga i stort sett allt utom finans och fastigheter) stagnerar oavsett om man skapar ytterligare lån för att få ut mer pengar i ekonomin. Ränteinbetalningarna dränerar realekonomin alltför snabbt.

Det finns mycket mer att säga om detta. Systemet leder till exempel till ytterligare negativa konsekvenser utöver att rikedom och makt samlas hos falskmyntarligan på alla andras bekostnad. En sådan konsekvens är ökad kapitalförstöring, bland annat beroende på den låga räntan och bankernas vilja att låna ut (eftersom de inte riskerar något).

Jag ska bara avslutningsvis säga något om varför det som beskrivits här inte är allmänt känt trots att det ligger i allas intresse att känna till det. Anledningen är helt enkelt att falskmyntarligan givetvis inte vill att det ska bli känt eftersom de då skulle fängslas och förlora allt istället för att, som det nu verkar, vinna allt.

De har givetvis dolt så mycket som möjligt av hur systemet egentligen fungerar och har då använt den stora rikedom och makt man hade redan innan systemet var på plats. Man har till exempel genom ägande säkrat kontrollen av media i tillräcklig utsträckning för att systemet inte ska belysas.

Så även om det kan verka omöjligt att ett sådan omfattande bedrägeri kunnat genomföras är det ändå ett faktum att det är just det som skett och att det är i den situationen vi befinner oss.

Vårt största hopp är antagligen att det fortfarande, trots falskmyntarligans alla segrar, finns tillräckligt starka motkrafter som kommer att lyckas besegra dem. Om så inte är fallet är antagligen vårt sista hopp att tillräckligt många av oss genomskådar bluffen och tillsammans agerar för att ta makten ifrån dem och skapa ett mer rimligt system.

 

 

Ideologier och gruppstorlek ur ett historiskt perspektiv

Kopplingen mellan drivkrafter, identitet och olika slags grupper är sådan att individen mer naturligt känner samhörighet med och tillhörighet till mindre grupper. För att skapa starkare tillhörighet till större grupper krävs ofta propaganda och indoktrinering. Det gör det intressant att också titta på detta utifrån ideologi ur ett historiskt perspektiv.

Kristendom som ideologi

Kristendomen har liksom andra religioner sedan tidigt innehållit ideologiska element. Under feodal tid användes den till att få bönderna att acceptera att kungens styre och den rådande feodala ordningen var instiftad av gud.

Efter att Gustav Vasa infört protestantismen i Sverige användes den för att stärka nationalkänslan vilket underlättade skapandet av en stor krigsapparat. Detta fortgick ända fram till 1900-talet då sådan nationalism gradvis minskade i betydelse bland annat eftersom massarméer blev mindre viktiga beroende på ny vapenteknologi.

Protestantismen, och särskilt tydligt puritanismen, fick också andra, kanske oavsiktliga, konsekvenser eftersom den förstärkte den skandinaviska djupkulturens påverkan på västerlandet med element som individualism, samvetsgrannhet, strävsamhet, jämlikhetssträvan och en tendens till moralisk (och moralistisk) utopism.

Liberalism

Mer renodlade ideologier, i mer modern bemärkelse, verkar ha uppstått i och med franska revolutionen då liberalismen blev en samlande kraft mot den förhärskande ordningen. De starkaste intressena för att störta den gamla ordningen fanns antagligen i anslutning till de ostindiska kompanierna som hade tillskansat sig mycket makt bland annat tack vare den lukrativa opiumhandeln.

De ostindiska kompanierna var en viktig del av kolonialismen och hade bland annat erfarenhet av att söndra och härska för att kunna bryta ner motstånd mot etablering av handelstationer och liknande.

Dessa intressen var också ett globalt nätverk eftersom man hade goda kontakter med mothandelspartners i kolonier. Redan tidigt fanns alltså ett embryo till globalism inbyggd i liberalismen eftersom starka lokala grupper, som till exempel nationer, utgjorde en naturlig motkraft och fiende.

Det ideala för dessa globala intressen var därför att atomisera och göra individen till den viktigaste enheten för att på så sätt motverka större grupper som skulle kunna hota det globala nätverkets intressen.

Man allierade sig  med den framväxande borgerliga medelklassen för att ha tillräcklig styrka att kunna bryta motståndet hos de gamla etablerade icke-globalistiska intressena kopplade till nationer och stora krigsapparater.

Den borgerliga medelklassen var en naturlig allierad eftersom den var en viktig del av den framväxande industrialiseringen och därför snabbt växte i styrka. Den var samtidigt inte klassinriktad utan mer inriktad på individen och den egna familjen.

Om medelklassen varit medveten om sina gemensamma intressen och organiserat sig hade den inte varit lika lättstyrd och manipulerbar. Man behövde dock ta hänsyn till de värderingar som var starka hos medelklassen, bland annat baserat på tidigare indoktrinering.

Det innebar att den liberala ideologin även blev tvungen att omfamna mer konservativa värden inriktade på familjen och nationen. Detta har bidragit till att liberalism och konservatism periodvis kunnat samarbeta mot den mer globalistiskt inriktade socialismen.

Konservatism

Konservatismen växte fram som en reaktion mot den liberala revolutionära ideologin. Den har stark koppling till äldre värden från tiden innan den borgerliga revolutionen, och till kristendomen. Den handlar om att värna familjen, nationen och ibland också den västerländska kulturen.

Socialism

Socialism uppfanns i mångt och mycket av Karl Marx men har också viss naturlig koppling till nomadisk samlar- och jägarkultur som var väldigt inriktad på jämlikhet och till stor del berodde på människans starka drivkraft att omvårda (ibland kallad "urkommunism").

Socialism har (hade) också en stark inriktning på arbetarklassen och är (var) därigenom också globalistiskt inriktad. Genom att arbetarklassen skulle förena sig över nationsgränserna skulle man kunna genomföra den socialistiska/kommunistiska revolutionen.

Socialismen har antagligen använts instrumentellt av de globalistiska intressena med ursprung de ostindiska kompanierna. Dels användes den för att plundra Ryssland genom att man stöttade den kommunistiska revolutionen, och dels användes den antagligen för att motverka medelklassen när den, medelklassen alltså, började tjäna ut sin roll.

På senare tid har socialismen fjärmat sig från arbetarklassen på liknande sätt som liberalismen fjärmat sig från konservativa värden som nationalism och familj. En stor del av fokus har istället hamnat på globalism där socialismen betonar flyktingars rätt, till exempel rätt till uppehållstillstånd och medborgarskap.

Liberaler vill öka inte bara människors möjlighet att röra sig över gränser utan även kapital och företags möjlighet till gränslös rörlighet.

Moral Foundations Theory

Moral Foundations Theory vars olika element illustreras med blå text i illustrationen nedan är en teori som visar på olika slags moralisk inriktning. Dessa element kan användas till att försöka förtydliga de tre stora ideologierna.

                                                                        Illustration av kulturens dimensioner hämtad från artikeln Om kultur

Libertarianer är mest inriktade på det som inom Moral Foundations Theory kallas Liberty medan liberaler är mest inriktade på Fairness och Care. I detta sammanhang syftar "liberaler" på hur begreppet används i amerikans politik vilket kan vara lite missvisande i relation till hur begreppet används i svenk politik. I viss mån kan nog amerikanska liberaler sägas omfamna en del som vi kanske skulle tillskriva socialism i Sverige.

Intressant är dock att konservativa omfamnar alla de moraliska positionerna. Det gör också att de är ensamma om att omfamna Loyalty och Authority. Vi kan alltså se att det finns en ganska stark koppling mellan konservatism och drivkrafter kopplade till lojalitet som det beskrivs i artikeln Individen, gruppen och mänskligheten.

Kvinnor röstar i större utsträckning vänster än män och kvinnor är också mer inriktade på Care och Fairness i Moral Foundations Theory. Jag vill därför föreslå att inriktningen på Care hos amerikanska liberaler kanske bör översättas till att de lutar mer åt vänster, det vill säga socialism, i svensk bemärkelse.

När det gäller Fairness har den i viss mån kunnat delas upp i två typer; equality och proportionality. Equality ligger givetvis nära socialism medan proportionality har mer koppling till meritokrati och ligger därmed rimligtvis närmare konservatism.

Nedan är de tre stora ideologierna inplacerade i en illustration av kulturens dimensioner som en tolkning av deras olika inriktning. Jag har här valt att skjuta Sanctity och Loyalty närmare kvinnligt respektive manligt eftersom det verkar stämma bättre än placeringen i den gamla versionen, bland annat eftersom kvinnor har större närhet till Sanctity.

Socialism är då i denna tolkning att anse ligga närmast Care men den omfamnar även Sanctity och Fairness (equality). Konservatism ligger närmast Authority men omfamnar även Loyalty och Fairness (propotionality). Liberalism, slutligen, ligger närmast Liberty men omfamnar även Fairness av bägge sort.

Medelklassen

Jag ska, innan jag försöker knyta ihop säcken, säga några ord om den medelklass som funnits sedan början av 1800-talet eftersom den uppstod och blev en maktfaktor samtidigt som ideologierna uppstod och därför har en nära koppling till dessa.

Medelklassen var och är familjeorienterad men också strävsam och inriktad på karriär. Det gjorde att den anammade sådana konservativa värden som inriktning på familj och meritokrati, men också liberal inriktning på frihet från förtryckande ärvd, icke meritokratisk, makt.

Men medelklassens rötter i den skandinaviska djupkulturen bidrog till att den också blev öppen för mer jämlikhetssträvan och utopistisk moralism. Det bidrog till att den så småningom drog sig närmare mer socialistisk jämlikhetsinriktade värden samtidigt som den konservativa inriktningen minskade.

Idag är medelklassen hotad av sådant som den fjärde industriella revolutionen (automatisering som minskar behov av mänsklig arbetskraft), skatt som omfördelar till en underklass som till inte obetydlig del består av bidragstagare, och kulturella och propagandistiska krafter som verkar nedbrytande på familjen som enhet.

Ideologier, drivkrafter och olika typer av grupper

Ideologierna har delvis gamla rötter. Jag har redan nämnt socialismens och konservatismens koppling till evolutionära funktioner och därigenom drivkrafter som jag betecknade som kärlek respektive lojalitet i artikeln Individen, gruppen och mänskligheten.

Även liberalismen har evolutionära rötter. Dessa finns i individens behov att bryta med normer och gå sina egna vägar. Detta fyller även en flockfunktion när de gamla normerna inte längre leder till framgång. På så sätt är individualism ibland något som gynnar kollektivet genom att den individ som lyckas skapar en ny och bättre fungerande norm.

Ideologierna har också senare historiska rötter varav jag har berört vissa. Det gör att de förändrats i vissa avseenden beroende på olika skeenden. I dagsläget skulle jag hävda att  liberalism främst är inriktad på individen och har mindre intresse riktat mot de olika typerna av grupper.

För liberaler handlar inriktningen på individen om sänkt skatt och att den ska få få röra sig fritt över gränser. Liberalism är idag vanligen starkt inriktad på globalism och att inga grupper ska få hindra individer och företag att fritt agera över hela klotet. Drivkrafterna är alltså inriktad på individens frihet och möjlighet.

Liberalismens vurmande för individens frihet hänger antagligen samman med en upplevelse av sig själv som stark (se artikeln om Styrka och svaghet). Man vill alltså öka sina egna individuella möjligheter till framgång.

På motsvarande sätt ser antagligen många socialister sig som svaga. Därför vurmar man för bidrag och för förment svaga grupper. I den aspekten är drivkraften bakom socialism egoistisk på liknande sätt som liberalismen. Men den omvårdande drivkraften kopplad till socialism gör att det också kan handla om att man vill värna de svaga individerna även om man själv inte upplever sig som svag.

Socialismens värnande om svaga grupper riktar sig dock sällan till tydliga dyader, familjer, stammar/klaner eller klasser utan snarare till sådant som gruppen kvinnor, sexuellt avvikande minoriteter eller invandrare (som ju inte är en homogen grupp).

Man värnar dock ofta om minoritetskulturer vilket alltså kan ses som en koppling till en viss typ av grupp. Man behöver dock inte själv tillhöra en sådan minoritetskultur man värnar. Drivkraften är då alltså omvårdnad baserat på att man tror minoritetskulturen vara svag och i ett utsatt läge.

Det förefaller som att man ser alla dessa olika grupper som intressegemenskaper, det vill säga klasser, vars gemensamma intresse då skulle vara att få hjälp och skydd eftersom de alla är förment svaga.

Konservatismen är alltså idag den enda ideologin med tydlig inriktning på sådana grupper vi talar om här. Den vill vanligen värna familjen, nationen och den inhemska och västerländska kulturen (något socialism inte intresserar sig för då denna kultur ses som stark).

Det är inte självklart vilken drivkraft som finns bakom konservatism. Konservativa omfamnar alla elementen i Moral Foundation Theory vilket vittnar om att alla drivkrafterna finns där. Den är dock ensam om att omfamna Loyalty och Authority och är därför den enda ideologin som också drivs av de mer hierarkiskt inriktade krafterna, även om de andra drivkrafterna också finns.

Det finns utifrån denna betraktelse ingen anledning att anta att konservativa skulle uppleva sig som mer eller mindre svaga eller starka. Vi får anta att de i snitt är relativt balanserade i den aspekten.

Sammantaget skulle alltså en grov skiss av de tre ideologierna som jag tolkat dem här kunna beskrivas enligt följande:

• Liberalism är inriktad på individen utifrån en upplevelse av att själv vara stark. 
• Socialism är inriktad på klasser som upplevs vara svaga och man upplever också i större  utsträckning sig själv som svag. Dessutom präglas socialism starkt av omvårdande kärlek.
• Konservatism är inriktad på familjen, nationen och den inhemska och västerländska kulturen. Den förefaller mer balanserad vad gäller att uppleva sig som stark eller svag.
  

Slutord

I dagsläget är det alltså endast konservatism som stärker individens koppling till någon grupp. Men två av de grupperna är sådana att de inte riktigt behöver stärkas; familjen och den inhemska kulturen. Bägge dessa grupper består till stor del av människor man lever tillsammans med. De andra två, nationen och västerländsk kultur, får åtminstone delvis anses vara rester av tidigare propaganda och indoktrinering.

Socialism är främst inriktad på svaga klasser vilket antagligen är kopplat till både omvårdande kärlek och till att man själv upplever sig svag. Liberalism är främst inriktad på individen vilket vi kanske delvis kan förklara med upplevelsen av styrka.

I de stora förändringar som verkar stå för dörren kommer antagligen medelklassen att försvinna beroende på automatisering. Automatiseringen gör att både arbete och kamp om resurser troligen kommer att bli förlegat. Rikedomen kommer antagligen att räcka för att alla ska kunna leva bekvämt.

Det gör att liberalismens inriktning på individens möjlighet till framgång, liksom den till konservatismen kopplade strävsamheten då den blir för egoistisk, kommer att bli mer av ett hinder och en risk. Konservatismens balans av olika värden är däremot antagligen gynnsam.

Socialismens koppling till upplevelse av svaghet, och den därför bakomliggande egoismen, riskerar vara problematisk på samma sätt som de andra två ideologiernas problematiska sidor med dessa sidors koppling till egoism. Däremot är omvårdande kärlek, som socialismen har koppling till, antagligen det som allra mest behövs i framtiden.

Individen, gruppen och mänskligheten

Existens, kärlek, lojalitet och identitet

Människor är både individer, enskilda enheter i sig själva, och delar av andra enheter, grupper av människor. Sådana grupper kan skissartat rangordnas efter storlek. Den mänskliga världen av grupper sträcker sig då från den enskilda individen, den minsta enheten, till mänskligheten, den totala mängden levande människor.

En skiss utifrån ungefärlig storleksordning på olika sorters mänskliga grupper skulle då kunna se ut så här:

1. Individ
2. Dyad
3. Familj
4. Stam/klan
5. Klass
6. Nation
7. Kultur
8. Mänsklighet

En del av de begrepp jag här använder för att peka på olika slags grupper kan antagligen definieras på lite olika sätt vilket bidrar till att jag ser skalan som skissartad. Oavsett definition kan det antagligen också ibland vara en glidande skala mellan vissa slags grupper.

Till exempel kan en familj bestå av mor, far och barn. Men även mor- och farföräldrar och andra släktingar kan räknas till en familj. Vissa stammar och klaner kan då antagligen anses vara just en sådan stor familj så att gränsen mellan familj och klan kan ses som luddig.

En annan anledning till att betrakta ordningen som skissartad är att en enhet som jag betraktar som mindre i storlek ibland kan vara större än en sådan jag betecknat som större. Ett exempel på det är att en klass (det vill säga en intressegemenskap), till exempel (den totala internationella) arbetarlassen, kan vara större än en mindre nation.

Beroende på perspektiv och vad man tänker använda en sådan här rangordning till kan det alltså finnas anledning att byta plats på de olika enheterna. I denna text tänker jag dock hålla mig till den här föreslagna ordningen för att säga något om de olika nivåernas koppling till existens, kärlek och lojalitet. Eftersom individens identitet vanligen är så nära kopplad till dennes olika grupptillhörigheter kommer jag även att säga något om just identitet i relation till detta.

Existens

Existens är förutsättningen för att överhuvudtaget kunna agera; till exempel för att föröka sig eller skydda avkomman. Därför har evolutionen skapat starka drivkrafter inriktade på överlevnad. Individens drivkrafter inriktade på den egna individuella överlevnaden är vanligen väldigt starka.

Trots det riskerar, och till och med offrar, individer ibland sitt liv för gruppen. Individen kan alltså ibland ha starkare drivkraft att värna gruppens överlevnad än drivkraften inriktad på den egna överlevnaden.

När en individ riskerar livet för en grupps skull försöker alltså denne skydda den större enhetens fortsatta existens. Ibland handlar detta om att skydda enheten från en motsvarade slags enhet; till exempel att skydda den egna klanen från en annan hotfull klan.

Drivkrafter som handlar om att värna gruppens överlevnad kan alltså finnas oavsett vilken gruppstorlek det handlar om. Till exempel skulle vissa individer kunna vara beredda att riskera eller offra livet för att skydda hela mänskligheten om hotet var tillräckligt stort och akut.

Kärlek

Drivkrafter att osjälviskt kärleksfullt omvårda avkomman har uppstått hos djur vars avkomma behöver omvårdnad för att överleva till vuxen ålder. Eftersom människans barn är de mest sårbara och under längst tid omvårdnadsbehövande i djurvärlden har människan den antagligen starkaste drivkraften att omvårda.

Sådan drivkraft präglad av kärlek är vanligen som mest påtaglig i den dyadiska relationen mellan mor och barn. Men beroende på att drivkraften är så stark hos människan präglar den också alla hennes relationer och sammanslutningar i varierande grad.

Kärleken präglar människan så starkt att den ofta kan utsträckas även till andra varelser. Därför skulle betraktelsen som förs fram här kunna utökas med ytterligare en nivå som innefattar allt levande. Vissa individer kan antagligen känna så stark kärlek till allt levande att den ibland är starkare än någon av deras andra drivkrafter.

Lojalitet

Kärlekspräglad drivkraft är så stark hos människan att den under den långa tid vi levde som jagande och samlande nomader i stort sett trängde undan annan drivkraft på gruppnivå. När vi blev bofasta fick dock annan slags drivkraft till mer hierarkisk ordning och lojalitet större spelrum.

Anledningen till att lojalitet blev viktigt när vi blev bofasta är att tillvaron då blev att präglas av våld, krig och slaveri. Detta berodde på att resurser ansamlades och att det krävdes betydligt mer arbete för att odla än vad det krävdes för nomadiskt leverne.

Våld och krig kräver större lojalitet eftersom gruppstorlek och gruppsamordning ofta är så avgörande i sådana sammanhang. Våld medför oftast större risker för individen varför lojalitet blir viktigare. Individen måste vara mer beredd att offra sig för gruppen och mer motiverad att följa ledare.

Många djur som lever i grupp ordnar sig hierarkiskt. Detta är ofta en framgångsstrategi och därför har starka drivkrafter inriktade på hierarki och social status uppstått genom evolutionen. Hos människan är lojalitet och lydnad (anpassning till social hierarki) antagligen tydligast hos klaner som lever i konkurrens med andra klaner men den förekommer i varierande grad även i många andra, om inte alla, sorters grupper.

Identitet

Individens identitet brukar ofta beskrivas som något som uppstått baserat på sociala sammanhang och grupptillhörighet. Denna beskrivning av olika slags grupper och deras koppling till olika slags drivkrafter kan alltså kanske bidra till att öka förståelsen för fenomenet identitet.

Ett användningsområde för denna betraktelse borde då också kunna vara att bättre kunna förstå individers identitet genom att förstå vilken slags drivkrafter de har kopplade till olika grupper och hur starka dessa drivkrafter är.

Ett annat användningsområde kan vara att försöka förstå mer om de olika typerna av grupper genom att förstå vilka slags drivkrafter som präglar gruppmedlemmars engagemang. Genom att studera individers identitet skulle man alltså potentiellt kunna förstå mer om vilka drivkrafter som utmärker olika grupper och typer av grupper.

Typ av grupp - typ av drivkraft

Vi kan som framgått i viss mån koppla de olika typerna av drivkraft till olika slags grupper. Skissartat skulle vi då kunna säga att existens-drivkraften har tydligast koppling till individen, kärleks-drivkraften till dyaden och lojalitets-drivkraften till klanen.

Men alla typerna av drivkraft kan antagligen förekomma hos individen i relation till alla typer av grupp även om viss drivkraft nog vanligen präglar viss typ av grupp mer än annan. Till exempel är det antagligen vanligare att familjen präglas av kärlek än av lojalitet.

En anledning att ordna de olika typerna av grupp efter storlek är att drivkrafterna ofta blir svagare ju större gruppen är. I de mindre typerna av grupper finns ofta stark biologisk, evolutionärt utvecklad, prajming vilket ökar chansen att väcka drivkrafterna.

När det gäller de fyra största typerna av grupper har individen vanligen inte träffat alla medlemmar i gruppen. Det gör att mycket biologisk prajming inte kommer att spela in eftersom den utvecklats för sådant som kräver ömsesidig fysisk närvaro.

När det gäller en sådant typ av grupp som klass, som främst får ses som en slags intressegemenskap, finns till exempel väldigt lite naturlig evolutionsliknande anledning att värna om klassens fortsatta överlevnad, att känna omvårdnadskänslor eller att känna lojalitet (klass är ju vanligen inte hierarkiskt ordnad).

I den mån dessa olika slags drivkrafter väcks och kopplas till klasstillhörigheten beror detta ofta på social påverkan som propaganda, indoktrinering och liknande. Det visar antagligen på anledningen till att religion och ideologi ofta använts till att stärka individens tillhörighetskänsla och offervilja gentemot sådana större grupper.

Slutord

Det går alltså att säga en del om olika slags grupper bland annat beroende på storlek och deras koppling till olika slags drivkrafter. Detta kan också belysa fenomenet identitet liksom detta i sin tur kan bidra med förståelse gällande olika slags grupper.

Sammanfattningsvis kan konstateras att större grupper ger mindre chans att individens drivkrafter spontant väcks kopplat till gruppen. Därför används ofta propaganda och indoktrinering i form av religion och ideologi till att åstadkomma detta.

Slutligen ska sägas att en individ givetvis kan riskera livet för en grupp bara utifrån att belöningen, till exempel monetärt, kan vara tillräckligt stor. Individens drivkraft är då alltså inte kopplad till gruppen denne riskerar livet för utan till något annat, till exempel sin egen eller familjens överlevnad. En sådan individs identitet får då heller rimligtvis ingen koppling till denna grupp (utöver kopplingen till de relationer som naturligt uppstår vid samarbete).

Om oärlighet

Oärlighet leder till dumhet eftersom det leder bort från verkligheten. När vi inte utgår från verkligheten blir vi korkade. Men trots det är människor ibland oärliga. Det finns åtminstone två anledningar till det.

Oärlighet mot andra

Den första anledningen är att oärlighet kan leda till externa resultat som vi eftersträvar. Om vi är oärliga mot andra kan vi lättare få sådant vi vill. Om vi ljuger för dem kan de gå med på sådant de annars inte skulle gå med på.

Om de tror på lögnen blir de mer korkade i relation till verkligheten och vår oärlighet har därför gjort andra dummare. De agerar i relation till en verklighet som inte finns.

Oärlighet mot oss själva

Den andra anledningen är att oärlighet kan skydda vårt ego. Genom att vara oärliga mot oss själva kan vi uppleva att vi är bättre än vad vi egentligen är och på så sätt undvika att behöva ta ansvar för våra tillkortakommanden.

Detta kan till exempel leda till att den som varit oärlig mot andra också börjar vara oärlig gentemot sig själv eftersom den vill se sig själv som en ärlig människa (paradoxalt nog). Genom att själv börja tro på sin egen lögn kan denne på så sätt skydda sitt ego.

Kognitiv dissonans

Men verkligheten förändras inte bara för att vi är oärliga vilket gör att vi kan råka stöta på sådant som motbevisar det oärliga. Det skapar då en inre konflikt, en stress kallad kognitiv dissonans (som jag föreslagit borde döpas om till kognitiv motivationsgrundad dissonans för tydlighets skull), där vi både vill ha kvar kakan och samtidigt äta den.

Om vi accepterar motbevisen måste vi göra upp med oärligheten och landar då i sann kunskap och befrielse från dumhet. Men ofta står för mycket på spel så att individen istället fördjupar sin oärlighet mot sig själv och borttränger eller förvränger motbevisen.

Till exempel kan en auktoritet (en förälder, en politiker, media, etc...) ha ljugit för en individ. Denna auktoritet kan vara någon individen länge förlitat sig på och i praktiken fungera som en anknytningsfigur.

Om individen då skulle acceptera att auktoriteten ljugit innebär det att denne, auktoriteten, inte är fullt pålitlig. Kanske har den ljugit tidigare? Kanske allt är en lögn? Hela verkligheten, eller stora delar av den, kan hota rämna. Därför undviker många att undersöka det som verkar motsäga auktoriteten och fördjupar då alltså oärligheten mot sig själv.

Slutord

På det här sättet kan oärlighet och dumhet eskalera. Det finns mycket mer att säga om oärlighetens dynamik. Men vad som är mer intressant är hur man löser detta problem. Hur tar man sig ur oärligheten?

Det korta svaret är att man börjar vara ärlig både mot sig själv och andra. Ett längre svar hittar man antagligen i många andliga traditioner. Början till ett svar finns helt säkert i att bejaka sanning, frihet och kärlek.

På motsvarande sätt som oärlighet leder till dumhet leder ärlighet till klokhet. Och klokhet gör att vi kan åstadkomma allt som verkligheten tillåter. Vi kan alltså få (nästan) allt vi önskar.

Styrka och svaghet

Samhället består av starka och svaga. De flesta av oss är både starka och svaga, men i olika omfattning och inom olika områden. Trots det är det rimligt att betrakta en del individer som totalt sett svagare och andra som starkare. De som är starka har vanligen större tendens att uppleva sig som någon slags hjälte medan de svaga har större tendens att uppleva sig som offer.

Hur offer kan bli förövare
Att uppleva sig vara offer är givetvis vanligen smärtsamt. En risk med detta är dessutom att en del av de som upplever sig som offer kan anse sig orättvist behandlade, hysa hämndbegär och baserat på det agera hänsynslöst.

Sådant hänsynslöst agerande gentemot andra drivet av hämndbegär behöver heller inte komma att drabba några faktiska förövare utan kan ofta snarare genom projektion och liknande psykologiska mekanismer (villfarelser) komma att drabba oskyldiga.

Om många upplever sig som offer i ett samhälle ökar alltså riskerna för hänsynslöshet som orsakar lidande som riskerar skapa fler offer. Detta gäller oavsett vad som orsakat att de upplever sig som offer; faktiska övergrepp eller föreställningar som skapats genom propaganda.

Osjälvisk allomfattande kärlek
Det finns alltså anledning att försöka motverka att folk blir att uppleva sig som offer både genom att motverka övergrepp och att motverka föreställningar om offerskap. Ju mer ett samhälle genomsyras av icke exkluderande osjälvisk kärlek riktad till alla desto större blir möjligheten att åstadkomma detta.

Eftersom de starka vanligen har mer möjlighet att odla sådan osjälvisk kärlek blir uppgiften främst deras. De starkas kärlek märks dessutom mer eftersom de har större förmåga att åstadkomma större resultat.

Ju mer den osjälviska kärleken ökar i ett samhälle desto mindre sårbara kommer de svaga att känna sig. De kommer alltmer erfara att de kan få det stöd och den hjälp de behöver. Det bidrar till att minska riskerna för hämndbegär.

Ansvar
De svagas uppgift blir istället främst att börja motverka tendensen att känna sig som offer genom att ta ansvar för det de kan ta ansvar för, oavsett hur litet detta initialt än är. Genom att ta det ansvar de kan blir de svaga gradvis starkare.

Sammantaget påminner denna beskrivning lite om konfucianismen som fritt kan tolkas som att de starkas uppgift är att hjälpa de svaga medan de svagas uppgift är att lita på de starka. Det finns dock en sak till som behöver tas i beaktande; maktproblemet.

Maktproblemet
Både starka och svaga har generellt en tendens att lita på makthavare trots att dessa inte behöver vara välvilliga. Det är därför viktigt att det också finns allmän kunskap om maktens problematik och hur makthavare kan korrumpera i syfte att öka sin egen makt.

Genom att de svaga tar ansvar för det de kan och de starka odlar osjälvisk kärlek minskar risken för att maktsträvande individer och grupper ska lyckas korrumpera. Om vi dessutom besitter en allmän kunskap om hur sådant maktspel går till kommer risken minska ännu mer genom att försök att tillskansa sig makt lättare och snabbare kommer att upptäckas och kunna förhindras.

Slutord
Eftersom de flesta av oss är både starka och svaga behöver vi både odla osjälvisk kärlek och ta ansvar för sådant vi kan ta ansvar för. Vi behöver också sätta oss in i hur makt kan korrumpera för att kunna motverka detta.

Framför allt behöver vi börja med att erkänna för oss själva, och bli medvetna om, både vår styrka och vår svaghet. Om vi är omedvetna kommer vi varken kunna ta ansvar för vår svaghet eller kunna använda vår styrka till att odla vår osjälviska kärlek.

Sanning, Frihet och Kärlek som väg i turbulenta tider

Det är turbulenta tider. Sådant som tidigare fungerat fungerar inte längre och många känner sig osäkra och otrygga. Flocken verkar ha gått vilse och behöver hitta en väg som leder rätt. Jag tror att vägen som leder dit vi behöver komma går genom sanning, frihet och kärlek.

Sanning

Sanning är nödvändig för om vi inte vet vad som är sant, om vi agerar utifrån en förvriden verklighetsuppfattning, spelar det ingen roll vad vi vill eller hur godhjärtat vårt mål är; vi kommer ändå att göra fel och åstadkomma något annat än det vi egentligen ville.

De allra flesta vill väl så målet är det sällan något fel på, åtminstone så länge man ärligt undersöker vad som verkligen är viktigt och inte misstar vägen för målet. Problemet ligger snarare i vad vi tror är vägen till målet; hur vi tror terrängen ser ut. Ingen av oss är allvetande och det gäller även ledare och experter; deras kartor är gamla och stämmer dåligt i den nya tiden.

Vi behöver alla börja förutsättningslöst undersöka vad som faktiskt är sant för att ha en chans att kunna börja utröna vad som är den rätta vägen. Vi verkar inte längre kunna använda de gamla kartorna så var och en av oss behöver själv ta ansvar för att försöka förstå hur verkligheten egentligen är beskaffad. Vi måste börja lita mer på oss själva och mindre på ledare och experter.

Frihet

Ju mer vi upptäcker av vad som är sant, både om verkligheten omkring oss och verkligheten inom oss, desto större möjlighet får vi att fatta bättre beslut. Ju mer vi kan lita på vårt eget omdöme och fatta beslut vi är nöjda med desto friare blir vi.

Frihet är inte alltid bekvämt men det är bara genom att vara fria som vi kan försöka uppnå det vi vill. Om vi överlämnar det åt andra kan de lika gärna vara ointresserad av, eller inkompetenta i, att ge oss det vi vill. Det är bara vi själva som ytterst har möjligheten att utforska och veta vad vi verkligen vill.

Kärlek

Frihet är att ha möjlighet att åstadkomma sådant man vill. Kärlek är att vilja att också andra ska ha frihet; att de ska kunna få det de önskar. Kärlek är att skydda andra från sådant som begränsar deras frihet och möjlighet att få det de vill.

Kärlek är inte att alltid till varje pris enas och tycka lika; det skulle gå emot både frihet och sanning. Om du älskar dem måste andra själva få undersöka vad som är sant och få sträva efter vad de själva önskar.

Om du älskar dem kan du inte tvinga på dem det du tror är sant eller det du tycker är viktigt. Och om du värdesätter din egen frihet kompromissar du heller inte med vad som är riktigt viktigt för dig.

Men kärlek som vi osjälviskt ger andra är det som har störst chans att göra oss lyckliga. Så om vi har minsta gnutta visdom framhärdar vi inte i vårt eget behov av frihet eller av att få uttrycka vad vi funnit vara sant om det inte gäller något väldigt viktigt.

Den största sanningen är att osjälvisk kärlek till alla är det som har störst chans att göra oss och andra lyckliga. Den största friheten är att kunna ge kärlek; att kunna hjälpa och skydda andra. Den största kärleken är att kunna hjälpa andra bli fria.

Sanning, frihet och kärlek hänger samman och ju mer vi kan odla det desto bättre blir vi för både oss själva och andra - och desto större chans har vi också att hitta vägen vi söker ut ur dessa turbulenta tider.