Ett exempel är att "tanken på att röka cigarretter strider mot tanken på att rökning ger upphov till allvarlig ohälsa till exempel i form av KOL och cancer. Det uppstår en dissonans mellan dessa tankekomplex".
I mina ögon blir en sådan beskrivning för otydlig gällande vad som är viktigt rörande fenomenet. En tydligare beskrivning är att det handlar om konflikt mellan olika motivation. I exemplet finns konflikten mellan motivationen att vilja njuta av cigaretten och motivationen att vilja överleva genom att undvika farlig sjukdom.
Motivationskonflikt beroende på fantasi
Konflikt mellan olika motivation finns inte bara hos människor utan är något vi även kan iaktta i djurvärlden. Skillnaden är dock att människans förmåga att fantisera (kopplad till språkförmågan) gör att hon kommer att uppleva mycket mer sådana konflikter än vad andra djur gör.
Ett djur skulle till exempel inte kunna veta att den riskerar bli sjuk om den röker och skulle därför glatt kedjeröka utan en tanke på några risker. Djur måste ha signalen om risken närvarande i nuet. Det kan inte bearbeta och försöka bedöma en risk om ingen yttre signal aktiverar motivationen.
Om det till exempel ser ett bytesdjur men samtidigt hör ett ljud som skulle kunna komma från ett rovdjur kan den hamna i konflikt huruvida det ska försöka fånga bytesdjuret eller undvika det eventuella rovdjuret som kan finnas i närheten. Utan ljudet skulle det inte ske.
Människan kan alltså till exempel oroa sig för sin egen framtida död vilket inte djuret kan om det inte får en motivationsaktiverande yttre signal i nuet; till exempel genom att rovdjuret attackerar. Människans fantasi kan alltså handla om (eventuella) framtida händelser, ibland långt in i framtiden, som väcker motivation i nuet. Tanken på vår egen framtida död kan väcka rädsla och oro (motivation att vilja överleva) här och nu.
Förmåga att rikta uppmärksamhet kan minska motivation
Men människans förmåga att fantisera behöver inte aktivera motivationen lika starkt som en yttre signal gör för ett djur. Det beror på att människan också har en förmåga att rikta uppmärksamheten. Det gör att människan i viss mån kan välja att rikta bort uppmärksamheten från tanken på risken för sjukdom eller risken att ett rovdjur finns i närheten.
Sådant bortriktande av uppmärksamheten kanske inte alltid helt släcker en motivation men den kan ofta minska den. Samtidigt kan detta givetvis göra att en motivation som skulle ha kunna släckts fortlever eftersom vi bara "blundar" för behovet utan att lösa problemet.
Även denna förmåga att rikta uppmärksamhet är unik för människan och bidrar, liksom förmågan att fantisera, både till möjligheter och problem.
Sorg
Ett speciellt sådant problem där motivation kan finnas kvar länge efter att den borde ha avslutats är vid förluster där sorgeprocessen inte får löpa klart beroende på bortriktande av uppmärksamhet.
Sorgeprocessen syftar till att avsluta en motivation där det är omöjligt att nå målet, vilket till exempel är fallet då någon som betytt mycket avlidit. Sorg kan alltså beskrivas som en slags metamotivation som syftar till att avsluta en annan motivation; ofta handlar det om anknytningsbehov. Först när den andra motivationen, till exempel anknytningsmotivationen kopplad till den döde, upphört är sorgeprocessen klar.
Stark motivation som inte kan tillfredsställas
Sorgeprocessen brukar oftast komma igång och fylla sin funktion till slut även om den ibland kan bli fördröjd och utdragen beroende på vår förmåga att rikta uppmärksamheten. Detta problem kan dock bli väldigt stort när det handlar om stark motivation som inte kan tillfredsställas och som dessutom inte ligger nära sådant sorgeprocessen evolutionärt utvecklats för.
Att en stark motivation inte tillfredsställs och kanske inte kan sörjas och avslutas orsakar givetvis psykiskt lidande. Detta gör att det uppstår en konflikt mellan behovet att uppnå den starka motivationens mål (som alltså är omöjligt men ändå aktivt) och behov att slippa lida som aktiveras beroende på det psykiska lidandet. Detta är alltså ett exempel på svårlöst kognitiv dissonans.
Kognitiv motivationsgrundad dissonans
Kognitiv dissonans är alltså en slags stress som uppstår vid konflikt mellan olika motivation. Eftersom fenomenet lättare kan förstås om man beaktar motivationsaspekten föreslår jag att man hellre talar om kognitiv motivationsgrundad dissonans. Detta för att förtydliga att stressen har sina rötter i en motivationskonflikt.
Det är dock inte så konstigt att motivationsgrunden till fenomenet inte lyftes fram när fenomenet upptäcktes. En förutsättning för fenomenet är människans tankeförmåga och det är också i anslutning till den som det är tydligast och lättast att upptäcka. Den bakomliggande motivationen behöver till exempel inte vara medveten (beroende på bortriktande av uppmärksamhet) och kan därför vara svårupptäckt.
Hos människan kan kognitiv motivationsgrundad dissonans uppstå väldigt lätt beroende på förmågan att fantisera. Förmågan att fantisera gör ju att vilken tanke som helst kan aktivera en motivation. Dissonansen, motivationskonflikten, kan dessutom bli väldigt långvarig beroende på förmågan att rikta bort uppmärksamheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar