Falskmyntarligan som tog över världen

Redan för flera tusen år sedan upptäckte långivare att risken med att låna ut var mindre än man kan föreställa sig. Man lärde sig att det är enkelt att få skuldsatta människor att till exempel arbeta av skulden. Man märkte att man ofta tjänade även på de som inte lyckades betala tillbaka.

Långt senare började banker i 1600-talets London förvara kunders guld i utbyte mot kvitto. Men kvittona blev också att användas som betalningsmedel vilket gjorde att bankerna kunde låna ut kvitton de inte hade täckning för. Man lärde sig hur enkelt och lukrativt det är att bedriva falskmynteri.

Falskmyntarligans rötter

Sådan erfarenheter, som antagligen gjorts av många långivare och bankirer genom historien, ligger troligen till grund för återkommande försök att ta kontroll över utlåningsverksamhet och pengaskapande. Just kombinationen av utlåningsverksamhet och falskmynteri är ett särskilt potent redskap för att öka sin rikedom och makt.

Den stora finansiella kraschen 1345 orsakades antagligen av att en sådan långivar- och falskmyntarliga (bland annat bestående av bankerna Compagnia dei Bardi och Compagnia dei Peruzzi) lyckats med just detta.

Strax efter kraschen utbröt digerdöden vilken kanske kan ha fått hjälp med spridningen i syfte att ge folk annat att tänka på än vilka som var skyldiga till den ekonomiska katastrofen. Redan på den tiden visste man hur man kunde sprida smitta genom att lägga kadaver i vattnet.

Rötterna till den falskmyntarliga som så småningom tog över världen sträcker sig alltså långt tillbaka i tiden. En milstolpe som möjliggjorde en mer kontrollerad plundring var antagligen när man lyckades ta tillräcklig kontroll över statsapparaten för att kunna "legalisera" sin verksamhet.

Centralbanken som kuliss

Nyckeln till denna kontroll verkar vara skapandet av en centralbank som ser ut att vara kontrollerad av staten men som egentligen går falskmyntarligans ärenden. Det gör att den då är en slags kuliss som döljer att det egentligen är långivarna, bankerna, som skapar pengarna. Centralbanken upprätthåller alltså illusionen av att det skulle vara staten som skapar pengarna.

Dock har det hela tiden även funnits sådana som genomskådat bluffen och som har försökt motarbeta falskmyntarna. Hela det amerikanska 1800-talet verkar till exempel ha varit en kamp mot etablerandet av en centralbank kontrollerad av privata banker. Kampen bedrevs bland annat av presidenterna Jackson och Lincoln. 1913 vann dock bankerna när de lyckades kuppa igenom skapandet av Federal Reserve.

Hur falskmyntarligan tog över världen

1930 tog man det ett steg längre när man skapade BIS som är en slags centralbankernas internationella centralbank. Man hade då sådan kontroll att man 1931 kunde nedvärdera pundet vilket gjorde att kopplingen till guld måste släppas.

Därmed kunde man skapa större mängd pengar i det som var dåtidens världsvaluta. Men vissa bromsande funktioner, som till exempel dollarns koppling till guldmyntfot, fanns fortfarande kvar, antagligen avsiktligt.

Dessa släpptes sedan gradvis. Till exempel tog Nixon bort dollarns koppling till guldet 1971 vilket fick Bretton Woods att krascha och Clinton avskaffade Glass-Steagall Act 1999. De senaste dryga 20 åren har systemet löpt ohämmat och vi har också sett en exceptionell tillväxt av skuld och penningmängd.

Hur falskmynteriet går till

Denna tillväxt av skuld och penningmängd är bland det som starkast påverkar samhällsutvecklingen. Det kan därför vara bra att känna till lite om hur det går till.

Privatbankerna skapar våra pengar i digital form, så kallade privata bankpengar, och i dagsläget är mindre än två procent fysiska kontanter utgivna av staten, resten är privata bankpengar. Dessa skapas ur tomma intet när någon tar ett lån vilket bland annat beskrivs i denna text på Bank of Englands hemsida.

Bankerna lånar alltså inte ut pengar som någon till exempel sparar på bankkonto utan skapar dem själva i form av ettor och nollor i datorn. Det handlar alltså egentligen om något som bör betraktas som falskmynteri eftersom bankerna inte tar någon som helst risk när de gör detta.

Om du inte kan betala tillbaka ett lån har banken inte förlorat något. Däremot har de fortfarande möjlighet att avkräva dig allt de kan, till exempel fasta tillgångar, för att täcka deras "förlust" (av siffror de trollade fram ur tomma intet).

Detta bidrar till en intressant psykologisk effekt. Att inte kunna betala räntorna, eller att inte kunna återbetala lånet, ger låntagaren skuldkänslor eftersom de flesta vill göra rätt för sig och det är ju låntagaren som tagit lånet och denne känner sig därför skyldig.

Dessutom upplever sig låntagaren ofta som vinnare med de låga räntor bankerna måste ha för att kunna fortsätta få lånekunder. Så länge fastighetspriserna stiger, vilket de gör beroende på de låga räntorna, ser det också ut som att man faktiskt är en vinnare.

Sammantaget skapar detta antagligen ett slags "medberoende" där låntagaren, troligen till stor del omedvetet, önskar att systemet ska fortleva så att fastighetspriserna fortsätter stiga. Dessutom hotar risken att inte kunna betala tillbaka skulden. Även denna oro är troligen till stor del omedveten.

Detta gör det antagligen svårare för skuldsatta att tänka rationellt kring problematiken och ta till sig det enkla faktum att systemet är ett, genom korruption, legitimerat falskmynteri. De två psykologiska krafterna bidrar antagligen starkt till bortträngning och man vill ofta inte tänka på sådana fakta som här förs fram.

Systemet har kuppats igenom i omgångar av aktörer som redan innan var bland de rikaste och mäktigaste på jorden. De är de som främst tjänar på systemet; bland annat genom de kontinuerliga ränteinbetalningarna men även genom att de förstår hur systemet fungerar och därför har kunnat positionera sig fördelaktigt. De visste till exempel att fastigheter skulle stiga i värde innan någon annan visste det.

Vinsterna verkar bland annat ha använts till att ta kontroll över i stort sett alla stora börsnoterade bolag och en liten klick kontrollerar nu, genom aktiemajoritet, nästan hela den börsnoterade delen av ekonomin.

Slutord

En liten grupp falskmyntare har alltså lyckats monopolisera utlåning och pengaskapande och har därigenom tagit kontroll över det mesta av jordens tillgångar. Hur detta kommer att sluta vet jag inte men vi kommer med stor sannolikhet att få se detta slut ganska snart.

En anledning till det är att systemet med största sannolikhet nu blivit skuldmättat vilket medför att realekonomin (det vill säga i stort sett allt utom finans och fastigheter) stagnerar oavsett om man skapar ytterligare lån för att få ut mer pengar i ekonomin. Ränteinbetalningarna dränerar realekonomin alltför snabbt.

Det finns mycket mer att säga om detta. Systemet leder till exempel till ytterligare negativa konsekvenser utöver att rikedom och makt samlas hos falskmyntarligan på alla andras bekostnad. En sådan konsekvens är ökad kapitalförstöring, bland annat beroende på den låga räntan och bankernas vilja att låna ut (eftersom de inte riskerar något).

Jag ska bara avslutningsvis säga något om varför det som beskrivits här inte är allmänt känt trots att det ligger i allas intresse att känna till det. Anledningen är helt enkelt att falskmyntarligan givetvis inte vill att det ska bli känt eftersom de då skulle fängslas och förlora allt istället för att, som det nu verkar, vinna allt.

De har givetvis dolt så mycket som möjligt av hur systemet egentligen fungerar och har då använt den stora rikedom och makt man hade redan innan systemet var på plats. Man har till exempel genom ägande säkrat kontrollen av media i tillräcklig utsträckning för att systemet inte ska belysas.

Så även om det kan verka omöjligt att ett sådan omfattande bedrägeri kunnat genomföras är det ändå ett faktum att det är just det som skett och att det är i den situationen vi befinner oss.

Vårt största hopp är antagligen att det fortfarande, trots falskmyntarligans alla segrar, finns tillräckligt starka motkrafter som kommer att lyckas besegra dem. Om så inte är fallet är antagligen vårt sista hopp att tillräckligt många av oss genomskådar bluffen och tillsammans agerar för att ta makten ifrån dem och skapa ett mer rimligt system.