Om tänkande och sanningssträvan

En epistemologisk betraktelse

Jag tänker i denna text försöka öka min förståelse kring tänkande och sanningssträvan. För att göra det tänker jag ställa upp en motpol till det jag tänker på som just sanningssträvande tänkande. Jag tar avstamp i Kahnemans betraktelse om två olika system för tänkande.

I boken "Tänka, snabbt och långsamt" beskriver Daniel Kahneman dessa två system. "System 1" är snabbt, instinktivt och känslostyrt medan medan "system 2" är långsammare, mer övervägande och mer logiskt inriktat.

Några evolutionära rötter

System 1 har delvis koppling till tidigt evolutionärt utvecklade respons-system medan system 2 har mer koppling till människans senare utvecklade unika tankeförmåga som bland annat har rötter i språkförmågan vilken till exempel möjliggör abstrakt tänkande.

System 1 är ofta rationellt i situationer där det är viktigt att snabbt agera medan system 2 istället ofta är rationellt när det inte är viktigt att snabbt fatta beslut men det däremot är viktigt att det blir rätt.

System 2's styrka är den större möjligheten att fatta bästa beslut men svagheten är att det tar mycket tid och kraft. I extremfallet kan system 2 utgöra ett tänkande som aldrig leder till ett beslut och handling eftersom det alltid går att undersöka vidare för att bli ytterligare lite säkrare på vad som är bäst.

System 2 har också det i viss mån en evolutionär grund. Men där system 1's evolutionära rötter finns i situationer som ofta uppstått och utan nämnvärd risk snabbt kunnat lösas i evolutionär historia finns vissa av system 2's rötter i situationer som varit riskabla och osäkra.

En typ av sådan riskabel situation är när ett djur inte vet huruvida den hört ett rov- eller bytesdjur. Det är alltså en situation där ett misstag lätt kan kosta djuret livet och det därför är stilla för att undgå upptäckt samtidigt som det passivt undersöker och analyserar om situationen innebär en fara.

Situationen innebär alltså aktivering av frys-/stelnanderespons (freeze response). Sådana risksituationer kan bland annat även handla om sociala flocksituationer och då ha koppling till skam och risk att göra fel socialt och riskera drabbas av att stötas ur flocken.

Analys av vad den sociala situationen innebär kan då ha varit viktig och tänkandet kan, för människans del, naturligt haft en nära koppling till språkförmågan eftersom språket till så stor del handlar om, och används i, kommunikation och sociala sammanhang.

Optimism och pessimism

Vi kan alltså se att det snabba tänkandet i viss mån har närmare koppling till möjligheter och optimism medan det långsamma tänkandet har närmare koppling till risk och därför pessimism.

Men optimism kan också leda till mer utdraget, och alltså i beslutsaspekten långsamt, utforskande. Evolutionärt utvecklade dopamindrivna motivationssystem inriktade på nyfikenhet, öppet utforskande och även lekande leder vanligen inte till snabba beslut utan den undersökande aktiviteten kan pågå länge. System 2 har alltså i den bemärkelsen även mer optimistiskt inriktade evolutionära rötter.

På motsvarande sätt kan riskundvikande motivationssystem ofta leda till att människor söker  och hittar enkla regler att hålla sig till som gör att de undviker risken. Det kan till exempel handla om att hålla tyst i en social situation för att undvika att säga fel. I sådana fall har alltså pesimismen snarare lett till utvecklande av förhållningssätt som ligger närmare system 1 genom att visst undersökande hämmats.

Impulsivitet och passivitet

Oavsett optimistisk eller pessimistisk grund kan System 1 sägas dra emot att så snabbt som möjligt fatta ett beslut och agera medan system 2 drar emot att aldrig fatta ett beslut och agera utan istället fortsätta att undersöka och öka förståelsen.  

Vi kan tänka oss fullständig impulsivitet, direkt beslut och agerande, som ytterligheten på ena änden av en skala och fullständig passivitet som den andra ytterligheten. System 1 drar då alltså mer åt att ytterst inte tänka alls utan att istället direkt agera medan system 2 drar åt att ytterst bara tänka och försöka förstå utan att någonsin fatta beslut om att agera.

impulsiv och agerande <-- system 1 ------- system 2 --> tänkande och passiv

Detta är givetvis en överförenklad, idealiserad renodling. Även i den mest impulsiva reaktion, till och med vid reflexer, finns något vi kan kalla rudimentärt tänkande i form av en slag identifiering av stimuli som utlöser agerandet. På motsvarande sätt är tänkande i sig en slags agerande, om än internt, och alltså inte fullständigt passivt.

Men denna skala kan ändå användas som ett tankeverktyg för att bättre förstå olika fenomen relaterat till tänkande, sanningssträvan, förståelse, med mera genom att skissartat bedöma ordinal ordning mellan dessa.

Till exempel är kommunikation av förståelse i syfte att andra också ska kunna förstå ett agerande som ligger nära passivitet/tänkande, liksom ett agerande i experimentellt syfte, för att förstå vad agerandet resulterar i, ligger närmare samma ände än agerande i syfte att uppnå andra mål än ökad förståelse.

Ärlighet och sanningssträvan utan önsketänkande

Motivationen bakom tänkande eller agerande är alltså viktig. För att öka chansen att komma närmare sanningen behöver vår motivation vara starkt inriktad mot sanningssträvan och att förstå verkligheten.

De flesta kan antagligen vara helt sanningssträvande så länge det de undersöker är avgränsat och inte berör något känslomässigt laddat. Men det finns också aspekter av verkligheten där vi verkligen önskar att densamma (verkligheten alltså) är beskaffad på ett visst sätt.

För att komma så nära en faktisk förståelse av verkligheten som möjligt behöver vi vara så fria som möjligt från sådant önsketänkande. Annars är risken att önsketänkande gör att vi omedvetet lurar oss själva.

Motivationen att komma nära sanningen måste alltså vara väldigt stark och vi behöver vara ärliga mot oss själva och undersöka vår egen motivation. Om vår motivation får oss att önsketänka och blunda för sanningen behöver vi upptäcka och motverka det om vi ska kunna förstå verkligheten.

En bild av skalan

För att återvända till skalan så går den alltså från impulsivitet, som inte kräver någon ärlighet mot oss själva, till passivitet, där vi måste vara ärliga för att det ska handla om sanningssträvan och inte enbart fria fantasier.

Ytterst i ena änden har vi alltså impulsivitet där en impuls direkt leder till ett beslut och agerande. Om vi innan beslutet stannar upp ett tag och funderar lite på hur vi ska agera för att uppnå målet vi vill uppnå har vi rört oss lite till höger på skalan.

En bit till höger finns alltså tänkande som är inriktat på hur vi ska uppnå ett avgränsat mål. Sådant tänkande kan bli utdraget om vi funderar på olika handlingsalternativ, minnen och erfarenheter som kan vara relevanta, och liknande.

Ju mer vi undersöker och funderar desto mer kan vi alltså se det som en aktivitet längre åt höger på skalan. Vi kan utifrån detta också inse att vi, genom att på sådant sätt undersöka olika vägar till målet, tänker "större" (har ett större perspektiv). Det handlar inte enbart om målet längre utan också om en massa olika saker relaterade till möjligheten att uppnå målet.

Utifrån betraktelsen att vi rör oss mot att tänka större kan vi också tänka på målet själv på detta sätt. Om målet till exempel är att hitta föda kan vi inse att det i sin tur handlar om att få energi och livsnödvändiga näringsämnen; och ytterst om överlevnad.

Det gör i sin tur att vi även behöver tänka på andra delmål relaterade till överlevnad som till exempel att undvika faror. Att i tänkandet även ta in och tänka kring olika mål, och inte enbart det impulsen handlade om, kan alltså ses som ytterligare ett steg mot höger på skalan.

Vi kan i detta se kopplingen mellan tänkande och känslokyla. För att kunna jämföra och tänka på olika mål får inte drivkrafterna kopplade till målen aktiveras för mycket, för om de blir för starka hämmar de eftertänksamhet och styr alla tankar till att så snabbt som möjligt uppnå det emotionellt laddade målet.

Mer sanningssträvande tänkande, till skillnad från "målsträvande" dito, handlar alltså om både "större" tänkande och om "kyligare" tänkande. För att förtydliga; att komma närmare sanningen är givetvis ett slags mål så med "målsträvande" syftar jag alltså här på alla andra mål utom just förståelse av vad som är sant. Starka känslor av nyfikenhet och att vilja veta och förstå gynnar givetvis strävan efter sanningen så sådana känslor är undantagna behovet av känslokyla.

Den högra änden av skalan - passivitet

Den högra änden av skalan handlar alltså, förutom om passivitet, också om känslokyla och att ta ett stort perspektiv. Passiviteten står i kontrast till att agera för att istället enbart tänka och försöka förstå.

Sådant tänkande kan utgå från våra minnen och olika fakta och teorier vi tagit del av. Vi kan också söka upp fakta och teorier i vårt undersökande, till exempel genom att läsa böcker. Vi kan även aktivt observera företeelser utanför oss och inuti oss själva.

Sådan aktivitet är mindre passiv än att bara tänka utifrån det vi redan känner till och får därför kanske anses ligga lite till vänster om ytterpunkten. Den är dock givetvis ofta en nödvändig och värdefull del av sanningssökande.

Detsamma gäller att försöka kommunicera det man hittills vet, till exempel i skrift. Att lära ut sägs ofta vara ett bra sätt att själv lära sig och sådan aktivitet kan alltså även den vara väldigt värdefull i sanningssträvan trots att den också får anses ligga en bit till vänster om ändpunkten vad gäller passivitet.

Slutligen kan man också vilja testa hypoteser genom att utföra experiment vilket också är mindre passivt men kan vara väldigt värdefullt. Det är dock inte alltid rationelt att utföra experiment. Ett exempel på det är om någon annan, pålitlig, redan gjort det och man lika gärna kan ta del av dennes resultat.

Ovan nämnda exempel på mindre passiv sanningssträvan har dock ingen självklar koppling till att vara mindre känslokall eller att ta ett snävt perspektiv (tänka "litet" i motsats till att tänka stort). Det är bara passiviteten som minskat.

Jag finner det svårt att ordinalt gradera dessa olika sätt att närma sig sanningen och anser därför att alla dessa får räknas som olika ungefär likvärdiga metoder. Möjligen kan experiment ses som ett steg bort ifrån det större perspektivet, och därför hamna något längre åt vänster på skalan, eftersom det vanligen kräver att mycket tid och energi läggs på att undersöka en mer avgränsad detalj.

Sammantaget är i vilket fall antagligen ofta det bästa att kombinera de olika metoderna och ibland ägna sig åt en för att sedan byta till en annan beroende på vad som i stunden förefaller vara den mest framkomliga vägen.

Uppgraderad skala

Utifrån resonemanget så här långt kan vi konstatera att mer noggrant sanningssträvande tänkande har en stark koppling till passivitet men att det finns ganska många relativt aktiva metoder som ändå är en lika stor del av sanningssträvan som det maximalt passiva tänkandet.

Det som kanske ännu mer karaktäriserar sanningssträvan är motivationen att förstå, känslokylan gällande annan motivation och det stora perspektivet. Om vi uppgraderar skalan kan vi alltså beskriva polerna ungefär såhär:

Impulsiv och agerande. Känslodriven. Avgränsat perspektiv.

<--->

Tänkande och (relativt) passiv. Känslokall (bortsett från öppen nyfikenhet och sanningssträvan). Stort perspektiv.

Slutord

De flestas tänkande befinner sig oftast någonstans mellan dessa ytterligheter. Vanligt förekommande är att folk tänker mer noggrant särskilt när det gäller något viktigt där beslut inte behöver fattas snabbt.

De tar dock sällan ett riktigt stort perspektiv och tänker helt öppet. Istället avgränsar de tänkandet till att handla om ett, eller möjligen några, specifik(-t/a) mål och hur det/de ska uppnås. De undersöker inte andra mål och hur de relaterar till det eftersträvade.

De flesta tar också stora delar av verkligheten för given och inkluderar inte ifrågasättande och undersökande av sådant förgivettaget i sitt tänkande. Detta gäller även de flesta vetenskapsmän och den forskning de bedriver.

Slutligen ska påpekas att man genom att arbeta med koherensnät kan komma ifrån mycket av begränsningarna. Det viktigaste är dock antagligen att hitta till en motivation som präglas av öppen nyfikenhet och sanningssträvan.

Världens härskare

Handelsmännens välde

Jag kommer i det följande ta upp några olika saker som pekar på möjligheten för handelsmän, och kanske särskilt sjöfarande sådana, att bli oerhört mäktiga. Jag kommer i analysen att koppla olika omständigheter rörande handelsmän till tre viktiga maktstrategier:

• tänka stort
• använda makt destruktivt och hänsynslöst
• skaffa exklusiv kunskap
  

Jag kommer också att koppla till tre former av makt; våld, ekonomi och indoktrinering. Jag kommer att argumentera för att vissa handelsmän kan ha haft goda möjlighet att lära sig och utveckla de tre strategierna och ansamla de tre formerna av makt. Särskilt i jämförelse med bofasta som vanligen inte bör ha haft samma möjlighet.

De stora piraterna
Buckminster Fuller beskriver i boken Operating Manual For Spaceship Earth hur vad han kallar de stora piraterna ("the Great Pirates") kom att styra världen. Sjöfarare behövde inte anpassa sig till lagar hos de bofasta eftersom ingen kunde tvinga dem ute på havet. De behövde bara anpassa sig till naturens lagar och kunde göra som de själva ville.

Deras enda riktiga fiende var andra stora pirater som de konkurrerade med om kontroll över sjövägarna. Deras viktigaste strategi var att hålla saker hemliga och verka i det fördolda. En anledning var sårbarheten för att själv drabbas av sjöröveri vilket var vanligt runt hamnar och kustområden. Om ingen visste var du var och var eller när du skulle anlända kunde de heller inte ligga i bakhåll.

Efter hand kom de att dominera planeten fullständigt och tillsatte själva kungar och andra makthavare. Organisering av produktion och annat var centrerad kring de stora piraternas intressen av att bevara och öka sin makt. Men allt detta doldes och ingen utom de stora piraterna, inte ens deras tillsatta härskare, hade fullständig övergripande förståelse för hur systemet fungerade.

Fuller menar att de stora piraterna förlorade kontrollen och försvann först i och med första världskriget som var en kamp mellan två läger av stora pirater. Anledningen till piraternas försvinnande var att vetenskapen och teknologin blivit för komplicerad och att det centraliserade styret därför inte längre var möjligt.

Ingen känner till hur de stora piraterna dominerade världen eftersom deras inbördes strider skedde till sjöss utan att lämna spår och de system de byggde skapades för att se ut så som vi idag uppfattar dem. De bakomliggande egentliga härskarna lyckades dölja sin existens. När de förlorade makten försvann de lika omärkligt som de växt fram i det fördolda.

De stora piraternas maktstrategier
Det går inte säkert att veta hur väl denna beskrivning stämmer men den hänger väl samman och är logiskt rimlig utifrån generellt sannolika fakta.

Fuller beskriver de stora piraterna som generalister och förutseende strateger med stora planer med lång tidshorisont. De använde alltså maktstrategin att tänka stort. De verkade också utanför lagar och verkar ha använt den ultimata maktstrategin; att använda makten hänsynslöst och destruktivt.

Slutligen hade de tillgång till kunskap som de bofasta saknade genom sin rörlighet och större möjlighet till brett lärande. De hade alltså också god möjlighet att använda sig av exklusiv kunskap som maktmedel.

Jämförelse mellan handelsmän och bofasta
Oavsett sanningshalten i Fullers beskrivning kan vi konstatera att bofasta historiskt vanligen levt inom ett begränsat område fullt upptagna med dagliga sysslor kring odling och djurhållning för produktion av mat och annat nödvändigt. Man levde till stor del på samma sätt som ens förfäder gjort.

Som jämförelse rörde sig en del handelsmän över stora områden och såg många olika kulturer, seder, metoder, vanor, tekniker och annat. De kom i kontakt med många olika idéer och föreställningar.

För att kunna idka handel med många olika slags människor från olika kulturer behövde man lära sig många olika saker. Det fanns alltså rika möjligheter att få insikter, utveckla förståelse, upptäcka saker och få ny kunskap som bofasta inte hade; möjlighet till exklusiv kunskap.

Bofasta var tvungna att sköta sig enligt de normer och regler som gällde där de bodde. Handelsmän fick anpassa sig till olika normer och regler beroende på var de befann sig. Om de handlade med en främling som inte kunde förstöra deras rykte kunde de lura personen utan att löpa någon större risk.

I affärer finns ibland möjlighet och incitament till oärlighet. Rörligheten och möjligheterna gjorde antagligen, kanske tillsammans med andra faktorer, att en del utvecklade hänsynslöshet och oärlighet; en grund för att använda makt destruktivt.

Behovet av, och möjligheten till, att förstå många olika saker gjorde troligen att vissa handelsmän utvecklade förmågan att tänka stort. Grunden till de tre viktig maktstrategierna verkar alltså ha kunnat funnits tidigt historiskt hos handelsmän som rörde sig över stora områden.

Mer om handelsmäns möjlighet till makt
Handelsmän hade också nytta av att skapa goda relationer med vissa handelsparters. Det gjorde att det byggdes nätverk som kunde spänna över stora geografiska områden. Ett sådant nätverk förstärker ytterligare möjligheten till exklusiv kunskap, särskilt i relation till bofasta.

Det bör även ha utvecklats egen kultur bland folk som rest och handlat över stora områden. Sådan kultur kan med tiden ha kommit att skilja sig mycket från den kultur en individ eller en släkt ursprungligen kommit ifrån.

Relationer till handelspartners från en helt annan kulturell bakgrund kan ibland ha blivit djupa. Familjer och släkter kan ha bott utspritt över stora områden längs med handelsvägarna. Handelsmän från olika bakgrund kan ofta haft mer gemensamt med varandra än med bofasta med samma bakgrund.

Gemensam handelskultur bör ha kunnat utvecklats. Lojaliteten med bofasta kan ofta ha blivit mindre än lojaliteten med andra handelsmän, trots olika bakgrund, baserat på samröre och en slags klassgemenskap.

Resande handelsmän behövde kunna försvara sig och en del ägnade sig också åt plundring, som till exempel var fallet med vikingarna. Man kunde alltså även vara kompetent inom våldsområdet.

Handel och plundring gav möjlighet till ansamlande av stora rikedomar. Sociala färdigheter som krävdes för framgång inom handel lade en bra grund för att även bemästra maktformen indoktrinering. Sammantaget fanns alltså en grund för alla tre maktformerna våld, ekonomi och indoktrinering.

Vilka var handelsmännen?
Handelsmän som rört sig över stora områden bör ha förekommit vid många tillfällen och på många platser under historien. På havet har sådana varit verksamma sedan tillräckligt dugliga båtar utvecklats vilket till exempel skedde i forntida Egypten.

Sådana typer av handelsmän, sådana nätverk och sådan handelskultur som nämnts här bör till exempel ha uppstått bland och mellan handelsfolk som fenicier, vikingar och austronesiska folk involverade i den maritima sidenvägen.

Ett mer sentida exempel är de ostindiska kompanierna och deras handelspartners. De var till exempel involverade i den synnerligen lukrativa handeln med opium som odlades i Indien och såldes i Kina. Familjer, släkter och nätverk involverade i de ostindiska kompanierna byggde antagligen maktstrukturer som ännu idag är bland de viktigaste.

Slutord
Sammantaget verkar det alltså kunna ligga en del i Buckminster Fullers beskrivning av de stora piraterna och deras roll i historien. Enligt min mening försvann dock antagligen inte sådana dolda makthavare vid första världskriget utan verkar troligen fortfarande i det fördolda. Till exempel visar dokumentären Monpoly av Tim Gielen sådant som tyder på detta.

Fuller har rätt i att det bör ha legat i piraternas intresse att hemlighålla sin makt. Det är generellt en viktig maktstrategi och Robert Greene pekar till exempel ut den i sin bok The 48 Laws of Power när han säger (ungefär) att man inte bör eftersträva positionen som den synlige makthavaren, till exempel kungen, utan istället påverka och styra i bakgrunden.

Det allra bästa i det avseendet är givetvis om man, som Fuller beskriver, själv tillsätter den ledande makthavaren utan att någon vet att man har full kontroll över denne. Sådan kontroll kan åstadkommas genom indoktrinering, belöning och hållhakar.

Det finns alltså viss anledning att anta existensen av väldigt stora dolda makthavare. Dessa har dessutom ofta antagligen åtminstone vissa rötter i, och kopplingar till, de forna ostindiska kompanierna.

Exklusiv kunskap som det avgörande maktmedlet

Exklusiv kunskap är ofta avgörande vid maktkamp. Det hänger nära samman med att ny teknologi, i bred bemärkelse, historiskt ofta förändrat förutsättningarna radikalt. Ett tidigt exempel är hur jakt förändrades när pilbågen introducerades.

Jag har tidigare specificerat tre former av makt; våld, ekonomi och indoktrinering. Denna uppdelning är ett användbart tankeverktyg för analys men den räcker inte alltid för att förstå varför en aktör vinner över en annan.

Även om en aktör till exempel har en mycket större armé kan någon med en mindre armé och en ny militärstrategi, eller ett nytt vapen, ändå vinna. På liknande sätt kan en ny vinnande affärsidé, en ny handelsväg, eller en ny tillverkningsmetod, slå ut en mycket rikare och mäktigare konkurrent.

Även kampen om folks föreställningar och lojalitet kan förändras, till exempel genom ny kommunikationsteknologi eller genom nya tankefigurer, så att en hittills dominerande indoktrinerande aktör förlorar greppet om folket.

Exklusiv kunskap kan alltså ofta vara avgörande inom alla former av makt. Viktigt är dock just att kunskapen är exklusiv. Om konkurrenter har tillgång till samma kunskap förlorar man övertaget.

Exemplet telekommunikation
Ett av de tydligaste exemplen på den exklusiva kunskapens betydelse hittar vi i den sentida utvecklingen av telekommunikation. Avlyssning, öppnande av brev, och liknande har antagligen sedan långt tillbaka varit viktigt för att skaffa informationsövertag. Men med uppfinnandet av telefonen förändrades sådana möjligheter till något helt nytt.

Telefoni möjliggjorde mycket mer långtgående avlyssning än att till exempel ha folk utplacerade på mötesplatser för att försöka höra vad som sägs. Genom att ha kontroll över telekom-infrastrukturen kan man avlyssna allt som sägs i ett telefonsamtal.

De flesta var, och är fortfarande, dessutom omedvetna om den långt gående möjligheten till avlyssning och tänker därför heller inte på den risk de tar genom att tala om viktiga saker över telefon.

Genom avlyssning kan man få reda på viktig information inom alla maktområden. Man kan till exempel skaffa sig fördelar inom ekonomiska affärer genom att känna till andras planer. Man kan också skaffa sig hållhakar, som möjliggör utpressning, om någon avslöjar något komprometterande i ett samtal.

Sedan internets och mobiltelefonins uppkomst har denna möjlighet växt ytterligare. Idag kan man avlyssna folk bara en mobil, eller annan elektronisk utrustning med liknande kapacitet, finns tillräckligt nära. Den behöver inte ens vara påslagen.

Detta tillsammans med platsdata, surf-data och annat gör en väldigt långt gående informationsinsamling möjlig. Genom datoralgoritmer kan sådan insamling, och även informationsanalys, dessutom genomföras automatiskt.

Detta skapar också bland annat möjligheten till väldigt effektiv automatiserad indoktrinering och styrning av individer där dynamisk återkoppling kan användas för att hitta det som får en person, eller en grupp, att agera på önskat sätt.

Ju mer sammankopplad sådan här teknologi blir med individen, till exempel genom direkt koppling till biologiska kroppsliga system, desto mer möjlig blir till och med ännu längre gående avlyssning (i vid bemärkelse), indoktrinering och styrning.

Redan idag är antagligen möjligheterna så stora att en tillräckligt stor kontroll över telekom utgör den allra viktigaste maktfaktorn. Om någon tidigt förstått dessa möjligheter och lyckats positionera sig för att dominera inom området är det alltså ett framstående exempel på hur viktig exklusiv kunskap kan vara i makthänseende.

Slutord
Exklusiv kunskap kan handla om exklusiv kännedom om naturtillgångar, handelsvägar, strategiska positioner, ny teknologi, och mycket annat. Nyckelordet är "exklusiv" eftersom det är andra aktörers okunskap som möjliggör den fulla nyttan av kunskapen. Makt är ett nollsummespel.

Exklusiv kunskap tillsammans med några andra viktiga maktprinciper och -strategier, som att tänka större och att använda makten destruktivt, är väldigt viktiga och en kännedom om dessa möjliggör därför långt gående analys och förståelse av historiska och rådande maktförhållanden.

Sådan abstrakt förståelse är antagligen nödvändig eftersom makthavare med stor sannolikhet gjort allt de kunnat för att dölja användandet av sådana principer och strategier. När det gäller exklusiv kunskap är till exempel behovet av exklusivitet i sig ett starkt incitament att hemlighålla kunskapen i nuläget.

Men det ligger antagligen oftast i makthavares intresse att även dölja och förvränga historiska fakta som skulle kunna avslöja tidigare användande av sådana principer och strategier. Dels ökar sådan kunskap risken att folk upptäcker mer samtida fulspel på liknande grunder, och dels riskerar makthavare att få stå till svars för vad de själva eller deras förfäder gjort. Vinnarna skriver därför historien till sin fördel.

Eftersom det skett och sker mycket förvrängning och mörkande av fakta som skulle kunna visa på användande av viktiga maktprinciper och -strategier bör vi alltså inte enbart söka empiriskt verifierbara fakta utan även arbeta med viktade öppna hypoteser genom att bygga ett stort koherensnät. En viktig del kan då vara insikter om just sådana här viktiga principer och strategier.

De fyra personlighetstyperna - ett återbesök

Det personlighetspsykologiska analysverktyget VIII

Jag råkade komma i kontakt med en uppsats om personlighetstyper, av Susann Björklund, som tog upp några teorier jag inte kände till. Detta fick mig att vilja återbesöka området eftersom jag upptäckte att det fanns skäl att ifrågasätta en del av mina gamla beskrivningar.

Björklunds uppsats baseras till stor del på Helen Fishers teori om fyra huvudsakliga hormongrupper samt David Keirseys beskrivning av fyra huvudsakliga temperament. Dessa två uppvisar stor samstämmighet och jag kommer i det följande att att behandla dem som en och samma beskrivning.

Ett mindre problemorienterat perspektiv
Det jag främst, i ljuset av denna nya information, upplever som en brist i min gamla beskrivning är att den i alltför stor utsträckning är problemorienterad. En anledning till det hittar man i min personliga historia eftersom jag präglades starkt av en tidig traumatisering.

Sådan stark och tidig traumatisering är dock givetvis inte så vanlig varför perspektivet ger en lite skev bild vad gäller majoriteten människor. Perspektivet kan vara användbart för de som tidigt traumatiserats men bilden behöver balanseras för att bli mer heltäckande och användbar även för andra.

Den största skillnaden gällande detta hittar vi hos typ 1 (uppgiven). Detta blir bland annat tydligt när vi tittar på vilka neurokemikalier som driver respektive typs motivation.

Neurokemikalier och personlighetstyper
Jag har visserligen hittills inte skrivit så mycket om neurokemikalier kopplat till typerna men har i andra sammanhang än här på bloggen föreslagit detta samband:

• Typ 1 (uppgiven) - kortisol
• Typ 2 (medgörlig) - oxytocin
• Typ 3 (självtillräcklig) - dopamin
• Typ 4 (envis) - serotonin
  

Motsvarande fyra typer, i Björklunds uppsats, och deras respektive neurokemikalier är:

• Direktörer/rationella (directors/rationals) - testosteron
• Förhandlare/idealister (negotiators/idealists) - östrogen/oxytocin
• Utforskare/hantverkare (explorers/artisans) - dopamin/noradrenalin
• Byggare/väktare (builders/guardians) - serotonin
  

Som framgår är det bara den första typen som tydligt avviker. Förslagsvis kan det vara så att den av Björklund föreslagna typifieringen bättre avspeglar en slags grundläggande temperament som kanske till och med är medfött.

En tillräckligt stark traumatisering, och särskilt en tidig sådan, skulle då kunna göra att vissa individer skiftar till en starkt kortisoldriven konfiguration (typ 1 - uppgiven). Men traumatisering kan givetvis ofta väcka ilska hos den drabbade och även testosteron har en koppling till aggressivitet. Även om en traumatiserad individ kan vara uppgiven och deprimerad finns också ofta en nedtryckt, kanske omedveten, ilska.

Direktörer/rationella och typ 1 (uppgiven) har faktiskt också väldigt många likheter. Bland de största skillnaderna är att direktörer/rationella är beslutsamma och starkt inriktade på att prestera, något som inte stämmer med typ 1 (uppgiven) som snarare undviker beslut. Men i övrigt är de väldigt lika.

Traumatiserade typer
Även om de olika beskrivningarna i övrigt har stora likheter, och beskriver samma neurokemikaliska grund, har ändå min beskrivning en viss slagsida mot problemorientering och traumatisering.

Kanske kan min beskrivning ses som en variant där individer i någon mån traumatiserats. Typ 1 (uppgiven) avspeglar då en stark traumatisering där individen egentligen kan ha tillhört vilken som helst av de typer Björklund beskriver innan traumat.

De tre andra typerna i min beskrivning skildrar då individer som inte traumatiserats lika starkt och därför är igenkänningsbara som motsvarande, och närliggande, de typer Björklund beskriver. Traumatiseringen förklarar de avvikande dragen.

Ett, av flera, exempel på den alltför stora problemorienteringen och färgning från traumatisering syns i beskrivningen av typernas beslutsstil. Där har jag skrivit att typ 2 (medgörlig) låter andra besluta. Utifrån min förståelse av Björklunds beskrivning är det dock mer en fråga om att motsvarigheten till typ 2, det vill säga förhandlare/idealister, snarare eftersträvar beslut alla kan vara delaktiga i och nöjda med än att de skulle lämna över beslutet. När det gäller typ 1 (uppgiven) märks traumatiseringen även här tydligt och direktörer/rationella borde snarare ha en beslutsstil liknande typ 4 (envis), det vill säga "noggrann och systematisk".

Slutord
Sammantaget är den typifiering Björklund lyfter fram mycket intressant och värdefull. Den bör vara väldigt användbar för att förstå en stor del av personligheten hos olika individer. Enda undantaget är då antagligen när en alltför stark traumatisering döljer den bakomliggande grunden för personligheten enligt vad som här beskrivits gällande typ 1 (uppgiven).

Min beskrivning förefaller eventuellt även kunna komplettera genom att skissartat beskriva traumatiserade varianter av de grundläggande typerna.

Falskmyntarligan som tog över världen

Redan för flera tusen år sedan upptäckte långivare att risken med att låna ut var mindre än man kan föreställa sig. Man lärde sig att det är enkelt att få skuldsatta människor att till exempel arbeta av skulden. Man märkte att man ofta tjänade även på de som inte lyckades betala tillbaka.

Långt senare började banker i 1600-talets London förvara kunders guld i utbyte mot kvitto. Men kvittona blev också att användas som betalningsmedel vilket gjorde att bankerna kunde låna ut kvitton de inte hade täckning för. Man lärde sig hur enkelt och lukrativt det är att bedriva falskmynteri.

Falskmyntarligans rötter

Sådan erfarenheter, som antagligen gjorts av många långivare och bankirer genom historien, ligger troligen till grund för återkommande försök att ta kontroll över utlåningsverksamhet och pengaskapande. Just kombinationen av utlåningsverksamhet och falskmynteri är ett särskilt potent redskap för att öka sin rikedom och makt.

Den stora finansiella kraschen 1345 orsakades antagligen av att en sådan långivar- och falskmyntarliga (bland annat bestående av bankerna Compagnia dei Bardi och Compagnia dei Peruzzi) lyckats med just detta.

Strax efter kraschen utbröt digerdöden vilken kanske kan ha fått hjälp med spridningen i syfte att ge folk annat att tänka på än vilka som var skyldiga till den ekonomiska katastrofen. Redan på den tiden visste man hur man kunde sprida smitta genom att lägga kadaver i vattnet.

Rötterna till den falskmyntarliga som så småningom tog över världen sträcker sig alltså långt tillbaka i tiden. En milstolpe som möjliggjorde en mer kontrollerad plundring var antagligen när man lyckades ta tillräcklig kontroll över statsapparaten för att kunna "legalisera" sin verksamhet.

Centralbanken som kuliss

Nyckeln till denna kontroll verkar vara skapandet av en centralbank som ser ut att vara kontrollerad av staten men som egentligen går falskmyntarligans ärenden. Det gör att den då är en slags kuliss som döljer att det egentligen är långivarna, bankerna, som skapar pengarna. Centralbanken upprätthåller alltså illusionen av att det skulle vara staten som skapar pengarna.

Dock har det hela tiden även funnits sådana som genomskådat bluffen och som har försökt motarbeta falskmyntarna. Hela det amerikanska 1800-talet verkar till exempel ha varit en kamp mot etablerandet av en centralbank kontrollerad av privata banker. Kampen bedrevs bland annat av presidenterna Jackson och Lincoln. 1913 vann dock bankerna när de lyckades kuppa igenom skapandet av Federal Reserve.

Hur falskmyntarligan tog över världen

1930 tog man det ett steg längre när man skapade BIS som är en slags centralbankernas internationella centralbank. Man hade då sådan kontroll att man 1931 kunde nedvärdera pundet vilket gjorde att kopplingen till guld måste släppas.

Därmed kunde man skapa större mängd pengar i det som var dåtidens världsvaluta. Men vissa bromsande funktioner, som till exempel dollarns koppling till guldmyntfot, fanns fortfarande kvar, antagligen avsiktligt.

Dessa släpptes sedan gradvis. Till exempel tog Nixon bort dollarns koppling till guldet 1971 vilket fick Bretton Woods att krascha och Clinton avskaffade Glass-Steagall Act 1999. De senaste dryga 20 åren har systemet löpt ohämmat och vi har också sett en exceptionell tillväxt av skuld och penningmängd.

Hur falskmynteriet går till

Denna tillväxt av skuld och penningmängd är bland det som starkast påverkar samhällsutvecklingen. Det kan därför vara bra att känna till lite om hur det går till.

Privatbankerna skapar våra pengar i digital form, så kallade privata bankpengar, och i dagsläget är mindre än två procent fysiska kontanter utgivna av staten, resten är privata bankpengar. Dessa skapas ur tomma intet när någon tar ett lån vilket bland annat beskrivs i denna text på Bank of Englands hemsida.

Bankerna lånar alltså inte ut pengar som någon till exempel sparar på bankkonto utan skapar dem själva i form av ettor och nollor i datorn. Det handlar alltså egentligen om något som bör betraktas som falskmynteri eftersom bankerna inte tar någon som helst risk när de gör detta.

Om du inte kan betala tillbaka ett lån har banken inte förlorat något. Däremot har de fortfarande möjlighet att avkräva dig allt de kan, till exempel fasta tillgångar, för att täcka deras "förlust" (av siffror de trollade fram ur tomma intet).

Detta bidrar till en intressant psykologisk effekt. Att inte kunna betala räntorna, eller att inte kunna återbetala lånet, ger låntagaren skuldkänslor eftersom de flesta vill göra rätt för sig och det är ju låntagaren som tagit lånet och denne känner sig därför skyldig.

Dessutom upplever sig låntagaren ofta som vinnare med de låga räntor bankerna måste ha för att kunna fortsätta få lånekunder. Så länge fastighetspriserna stiger, vilket de gör beroende på de låga räntorna, ser det också ut som att man faktiskt är en vinnare.

Sammantaget skapar detta antagligen ett slags "medberoende" där låntagaren, troligen till stor del omedvetet, önskar att systemet ska fortleva så att fastighetspriserna fortsätter stiga. Dessutom hotar risken att inte kunna betala tillbaka skulden. Även denna oro är troligen till stor del omedveten.

Detta gör det antagligen svårare för skuldsatta att tänka rationellt kring problematiken och ta till sig det enkla faktum att systemet är ett, genom korruption, legitimerat falskmynteri. De två psykologiska krafterna bidrar antagligen starkt till bortträngning och man vill ofta inte tänka på sådana fakta som här förs fram.

Systemet har kuppats igenom i omgångar av aktörer som redan innan var bland de rikaste och mäktigaste på jorden. De är de som främst tjänar på systemet; bland annat genom de kontinuerliga ränteinbetalningarna men även genom att de förstår hur systemet fungerar och därför har kunnat positionera sig fördelaktigt. De visste till exempel att fastigheter skulle stiga i värde innan någon annan visste det.

Vinsterna verkar bland annat ha använts till att ta kontroll över i stort sett alla stora börsnoterade bolag och en liten klick kontrollerar nu, genom aktiemajoritet, nästan hela den börsnoterade delen av ekonomin.

Slutord

En liten grupp falskmyntare har alltså lyckats monopolisera utlåning och pengaskapande och har därigenom tagit kontroll över det mesta av jordens tillgångar. Hur detta kommer att sluta vet jag inte men vi kommer med stor sannolikhet att få se detta slut ganska snart.

En anledning till det är att systemet med största sannolikhet nu blivit skuldmättat vilket medför att realekonomin (det vill säga i stort sett allt utom finans och fastigheter) stagnerar oavsett om man skapar ytterligare lån för att få ut mer pengar i ekonomin. Ränteinbetalningarna dränerar realekonomin alltför snabbt.

Det finns mycket mer att säga om detta. Systemet leder till exempel till ytterligare negativa konsekvenser utöver att rikedom och makt samlas hos falskmyntarligan på alla andras bekostnad. En sådan konsekvens är ökad kapitalförstöring, bland annat beroende på den låga räntan och bankernas vilja att låna ut (eftersom de inte riskerar något).

Jag ska bara avslutningsvis säga något om varför det som beskrivits här inte är allmänt känt trots att det ligger i allas intresse att känna till det. Anledningen är helt enkelt att falskmyntarligan givetvis inte vill att det ska bli känt eftersom de då skulle fängslas och förlora allt istället för att, som det nu verkar, vinna allt.

De har givetvis dolt så mycket som möjligt av hur systemet egentligen fungerar och har då använt den stora rikedom och makt man hade redan innan systemet var på plats. Man har till exempel genom ägande säkrat kontrollen av media i tillräcklig utsträckning för att systemet inte ska belysas.

Så även om det kan verka omöjligt att ett sådan omfattande bedrägeri kunnat genomföras är det ändå ett faktum att det är just det som skett och att det är i den situationen vi befinner oss.

Vårt största hopp är antagligen att det fortfarande, trots falskmyntarligans alla segrar, finns tillräckligt starka motkrafter som kommer att lyckas besegra dem. Om så inte är fallet är antagligen vårt sista hopp att tillräckligt många av oss genomskådar bluffen och tillsammans agerar för att ta makten ifrån dem och skapa ett mer rimligt system.

 

 

Ideologier och gruppstorlek ur ett historiskt perspektiv

Kopplingen mellan drivkrafter, identitet och olika slags grupper är sådan att individen mer naturligt känner samhörighet med och tillhörighet till mindre grupper. För att skapa starkare tillhörighet till större grupper krävs ofta propaganda och indoktrinering. Det gör det intressant att också titta på detta utifrån ideologi ur ett historiskt perspektiv.

Kristendom som ideologi

Kristendomen har liksom andra religioner sedan tidigt innehållit ideologiska element. Under feodal tid användes den till att få bönderna att acceptera att kungens styre och den rådande feodala ordningen var instiftad av gud.

Efter att Gustav Vasa infört protestantismen i Sverige användes den för att stärka nationalkänslan vilket underlättade skapandet av en stor krigsapparat. Detta fortgick ända fram till 1900-talet då sådan nationalism gradvis minskade i betydelse bland annat eftersom massarméer blev mindre viktiga beroende på ny vapenteknologi.

Protestantismen, och särskilt tydligt puritanismen, fick också andra, kanske oavsiktliga, konsekvenser eftersom den förstärkte den skandinaviska djupkulturens påverkan på västerlandet med element som individualism, samvetsgrannhet, strävsamhet, jämlikhetssträvan och en tendens till moralisk (och moralistisk) utopism.

Liberalism

Mer renodlade ideologier, i mer modern bemärkelse, verkar ha uppstått i och med franska revolutionen då liberalismen blev en samlande kraft mot den förhärskande ordningen. De starkaste intressena för att störta den gamla ordningen fanns antagligen i anslutning till de ostindiska kompanierna som hade tillskansat sig mycket makt bland annat tack vare den lukrativa opiumhandeln.

De ostindiska kompanierna var en viktig del av kolonialismen och hade bland annat erfarenhet av att söndra och härska för att kunna bryta ner motstånd mot etablering av handelstationer och liknande.

Dessa intressen var också ett globalt nätverk eftersom man hade goda kontakter med mothandelspartners i kolonier. Redan tidigt fanns alltså ett embryo till globalism inbyggd i liberalismen eftersom starka lokala grupper, som till exempel nationer, utgjorde en naturlig motkraft och fiende.

Det ideala för dessa globala intressen var därför att atomisera och göra individen till den viktigaste enheten för att på så sätt motverka större grupper som skulle kunna hota det globala nätverkets intressen.

Man allierade sig  med den framväxande borgerliga medelklassen för att ha tillräcklig styrka att kunna bryta motståndet hos de gamla etablerade icke-globalistiska intressena kopplade till nationer och stora krigsapparater.

Den borgerliga medelklassen var en naturlig allierad eftersom den var en viktig del av den framväxande industrialiseringen och därför snabbt växte i styrka. Den var samtidigt inte klassinriktad utan mer inriktad på individen och den egna familjen.

Om medelklassen varit medveten om sina gemensamma intressen och organiserat sig hade den inte varit lika lättstyrd och manipulerbar. Man behövde dock ta hänsyn till de värderingar som var starka hos medelklassen, bland annat baserat på tidigare indoktrinering.

Det innebar att den liberala ideologin även blev tvungen att omfamna mer konservativa värden inriktade på familjen och nationen. Detta har bidragit till att liberalism och konservatism periodvis kunnat samarbeta mot den mer globalistiskt inriktade socialismen.

Konservatism

Konservatismen växte fram som en reaktion mot den liberala revolutionära ideologin. Den har stark koppling till äldre värden från tiden innan den borgerliga revolutionen, och till kristendomen. Den handlar om att värna familjen, nationen och ibland också den västerländska kulturen.

Socialism

Socialism uppfanns i mångt och mycket av Karl Marx men har också viss naturlig koppling till nomadisk samlar- och jägarkultur som var väldigt inriktad på jämlikhet och till stor del berodde på människans starka drivkraft att omvårda (ibland kallad "urkommunism").

Socialism har (hade) också en stark inriktning på arbetarklassen och är (var) därigenom också globalistiskt inriktad. Genom att arbetarklassen skulle förena sig över nationsgränserna skulle man kunna genomföra den socialistiska/kommunistiska revolutionen.

Socialismen har antagligen använts instrumentellt av de globalistiska intressena med ursprung de ostindiska kompanierna. Dels användes den för att plundra Ryssland genom att man stöttade den kommunistiska revolutionen, och dels användes den antagligen för att motverka medelklassen när den, medelklassen alltså, började tjäna ut sin roll.

På senare tid har socialismen fjärmat sig från arbetarklassen på liknande sätt som liberalismen fjärmat sig från konservativa värden som nationalism och familj. En stor del av fokus har istället hamnat på globalism där socialismen betonar flyktingars rätt, till exempel rätt till uppehållstillstånd och medborgarskap.

Liberaler vill öka inte bara människors möjlighet att röra sig över gränser utan även kapital och företags möjlighet till gränslös rörlighet.

Moral Foundations Theory

Moral Foundations Theory vars olika element illustreras med blå text i illustrationen nedan är en teori som visar på olika slags moralisk inriktning. Dessa element kan användas till att försöka förtydliga de tre stora ideologierna.

                                                                        Illustration av kulturens dimensioner hämtad från artikeln Om kultur

Libertarianer är mest inriktade på det som inom Moral Foundations Theory kallas Liberty medan liberaler är mest inriktade på Fairness och Care. I detta sammanhang syftar "liberaler" på hur begreppet används i amerikans politik vilket kan vara lite missvisande i relation till hur begreppet används i svenk politik. I viss mån kan nog amerikanska liberaler sägas omfamna en del som vi kanske skulle tillskriva socialism i Sverige.

Intressant är dock att konservativa omfamnar alla de moraliska positionerna. Det gör också att de är ensamma om att omfamna Loyalty och Authority. Vi kan alltså se att det finns en ganska stark koppling mellan konservatism och drivkrafter kopplade till lojalitet som det beskrivs i artikeln Individen, gruppen och mänskligheten.

Kvinnor röstar i större utsträckning vänster än män och kvinnor är också mer inriktade på Care och Fairness i Moral Foundations Theory. Jag vill därför föreslå att inriktningen på Care hos amerikanska liberaler kanske bör översättas till att de lutar mer åt vänster, det vill säga socialism, i svensk bemärkelse.

När det gäller Fairness har den i viss mån kunnat delas upp i två typer; equality och proportionality. Equality ligger givetvis nära socialism medan proportionality har mer koppling till meritokrati och ligger därmed rimligtvis närmare konservatism.

Nedan är de tre stora ideologierna inplacerade i en illustration av kulturens dimensioner som en tolkning av deras olika inriktning. Jag har här valt att skjuta Sanctity och Loyalty närmare kvinnligt respektive manligt eftersom det verkar stämma bättre än placeringen i den gamla versionen, bland annat eftersom kvinnor har större närhet till Sanctity.

Socialism är då i denna tolkning att anse ligga närmast Care men den omfamnar även Sanctity och Fairness (equality). Konservatism ligger närmast Authority men omfamnar även Loyalty och Fairness (propotionality). Liberalism, slutligen, ligger närmast Liberty men omfamnar även Fairness av bägge sort.

Medelklassen

Jag ska, innan jag försöker knyta ihop säcken, säga några ord om den medelklass som funnits sedan början av 1800-talet eftersom den uppstod och blev en maktfaktor samtidigt som ideologierna uppstod och därför har en nära koppling till dessa.

Medelklassen var och är familjeorienterad men också strävsam och inriktad på karriär. Det gjorde att den anammade sådana konservativa värden som inriktning på familj och meritokrati, men också liberal inriktning på frihet från förtryckande ärvd, icke meritokratisk, makt.

Men medelklassens rötter i den skandinaviska djupkulturen bidrog till att den också blev öppen för mer jämlikhetssträvan och utopistisk moralism. Det bidrog till att den så småningom drog sig närmare mer socialistisk jämlikhetsinriktade värden samtidigt som den konservativa inriktningen minskade.

Idag är medelklassen hotad av sådant som den fjärde industriella revolutionen (automatisering som minskar behov av mänsklig arbetskraft), skatt som omfördelar till en underklass som till inte obetydlig del består av bidragstagare, och kulturella och propagandistiska krafter som verkar nedbrytande på familjen som enhet.

Ideologier, drivkrafter och olika typer av grupper

Ideologierna har delvis gamla rötter. Jag har redan nämnt socialismens och konservatismens koppling till evolutionära funktioner och därigenom drivkrafter som jag betecknade som kärlek respektive lojalitet i artikeln Individen, gruppen och mänskligheten.

Även liberalismen har evolutionära rötter. Dessa finns i individens behov att bryta med normer och gå sina egna vägar. Detta fyller även en flockfunktion när de gamla normerna inte längre leder till framgång. På så sätt är individualism ibland något som gynnar kollektivet genom att den individ som lyckas skapar en ny och bättre fungerande norm.

Ideologierna har också senare historiska rötter varav jag har berört vissa. Det gör att de förändrats i vissa avseenden beroende på olika skeenden. I dagsläget skulle jag hävda att  liberalism främst är inriktad på individen och har mindre intresse riktat mot de olika typerna av grupper.

För liberaler handlar inriktningen på individen om sänkt skatt och att den ska få få röra sig fritt över gränser. Liberalism är idag vanligen starkt inriktad på globalism och att inga grupper ska få hindra individer och företag att fritt agera över hela klotet. Drivkrafterna är alltså inriktad på individens frihet och möjlighet.

Liberalismens vurmande för individens frihet hänger antagligen samman med en upplevelse av sig själv som stark (se artikeln om Styrka och svaghet). Man vill alltså öka sina egna individuella möjligheter till framgång.

På motsvarande sätt ser antagligen många socialister sig som svaga. Därför vurmar man för bidrag och för förment svaga grupper. I den aspekten är drivkraften bakom socialism egoistisk på liknande sätt som liberalismen. Men den omvårdande drivkraften kopplad till socialism gör att det också kan handla om att man vill värna de svaga individerna även om man själv inte upplever sig som svag.

Socialismens värnande om svaga grupper riktar sig dock sällan till tydliga dyader, familjer, stammar/klaner eller klasser utan snarare till sådant som gruppen kvinnor, sexuellt avvikande minoriteter eller invandrare (som ju inte är en homogen grupp).

Man värnar dock ofta om minoritetskulturer vilket alltså kan ses som en koppling till en viss typ av grupp. Man behöver dock inte själv tillhöra en sådan minoritetskultur man värnar. Drivkraften är då alltså omvårdnad baserat på att man tror minoritetskulturen vara svag och i ett utsatt läge.

Det förefaller som att man ser alla dessa olika grupper som intressegemenskaper, det vill säga klasser, vars gemensamma intresse då skulle vara att få hjälp och skydd eftersom de alla är förment svaga.

Konservatismen är alltså idag den enda ideologin med tydlig inriktning på sådana grupper vi talar om här. Den vill vanligen värna familjen, nationen och den inhemska och västerländska kulturen (något socialism inte intresserar sig för då denna kultur ses som stark).

Det är inte självklart vilken drivkraft som finns bakom konservatism. Konservativa omfamnar alla elementen i Moral Foundation Theory vilket vittnar om att alla drivkrafterna finns där. Den är dock ensam om att omfamna Loyalty och Authority och är därför den enda ideologin som också drivs av de mer hierarkiskt inriktade krafterna, även om de andra drivkrafterna också finns.

Det finns utifrån denna betraktelse ingen anledning att anta att konservativa skulle uppleva sig som mer eller mindre svaga eller starka. Vi får anta att de i snitt är relativt balanserade i den aspekten.

Sammantaget skulle alltså en grov skiss av de tre ideologierna som jag tolkat dem här kunna beskrivas enligt följande:

• Liberalism är inriktad på individen utifrån en upplevelse av att själv vara stark. 
• Socialism är inriktad på klasser som upplevs vara svaga och man upplever också i större  utsträckning sig själv som svag. Dessutom präglas socialism starkt av omvårdande kärlek.
• Konservatism är inriktad på familjen, nationen och den inhemska och västerländska kulturen. Den förefaller mer balanserad vad gäller att uppleva sig som stark eller svag.
  

Slutord

I dagsläget är det alltså endast konservatism som stärker individens koppling till någon grupp. Men två av de grupperna är sådana att de inte riktigt behöver stärkas; familjen och den inhemska kulturen. Bägge dessa grupper består till stor del av människor man lever tillsammans med. De andra två, nationen och västerländsk kultur, får åtminstone delvis anses vara rester av tidigare propaganda och indoktrinering.

Socialism är främst inriktad på svaga klasser vilket antagligen är kopplat till både omvårdande kärlek och till att man själv upplever sig svag. Liberalism är främst inriktad på individen vilket vi kanske delvis kan förklara med upplevelsen av styrka.

I de stora förändringar som verkar stå för dörren kommer antagligen medelklassen att försvinna beroende på automatisering. Automatiseringen gör att både arbete och kamp om resurser troligen kommer att bli förlegat. Rikedomen kommer antagligen att räcka för att alla ska kunna leva bekvämt.

Det gör att liberalismens inriktning på individens möjlighet till framgång, liksom den till konservatismen kopplade strävsamheten då den blir för egoistisk, kommer att bli mer av ett hinder och en risk. Konservatismens balans av olika värden är däremot antagligen gynnsam.

Socialismens koppling till upplevelse av svaghet, och den därför bakomliggande egoismen, riskerar vara problematisk på samma sätt som de andra två ideologiernas problematiska sidor med dessa sidors koppling till egoism. Däremot är omvårdande kärlek, som socialismen har koppling till, antagligen det som allra mest behövs i framtiden.

Individen, gruppen och mänskligheten

Existens, kärlek, lojalitet och identitet

Människor är både individer, enskilda enheter i sig själva, och delar av andra enheter, grupper av människor. Sådana grupper kan skissartat rangordnas efter storlek. Den mänskliga världen av grupper sträcker sig då från den enskilda individen, den minsta enheten, till mänskligheten, den totala mängden levande människor.

En skiss utifrån ungefärlig storleksordning på olika sorters mänskliga grupper skulle då kunna se ut så här:

1. Individ
2. Dyad
3. Familj
4. Stam/klan
5. Klass
6. Nation
7. Kultur
8. Mänsklighet

En del av de begrepp jag här använder för att peka på olika slags grupper kan antagligen definieras på lite olika sätt vilket bidrar till att jag ser skalan som skissartad. Oavsett definition kan det antagligen också ibland vara en glidande skala mellan vissa slags grupper.

Till exempel kan en familj bestå av mor, far och barn. Men även mor- och farföräldrar och andra släktingar kan räknas till en familj. Vissa stammar och klaner kan då antagligen anses vara just en sådan stor familj så att gränsen mellan familj och klan kan ses som luddig.

En annan anledning till att betrakta ordningen som skissartad är att en enhet som jag betraktar som mindre i storlek ibland kan vara större än en sådan jag betecknat som större. Ett exempel på det är att en klass (det vill säga en intressegemenskap), till exempel (den totala internationella) arbetarlassen, kan vara större än en mindre nation.

Beroende på perspektiv och vad man tänker använda en sådan här rangordning till kan det alltså finnas anledning att byta plats på de olika enheterna. I denna text tänker jag dock hålla mig till den här föreslagna ordningen för att säga något om de olika nivåernas koppling till existens, kärlek och lojalitet. Eftersom individens identitet vanligen är så nära kopplad till dennes olika grupptillhörigheter kommer jag även att säga något om just identitet i relation till detta.

Existens

Existens är förutsättningen för att överhuvudtaget kunna agera; till exempel för att föröka sig eller skydda avkomman. Därför har evolutionen skapat starka drivkrafter inriktade på överlevnad. Individens drivkrafter inriktade på den egna individuella överlevnaden är vanligen väldigt starka.

Trots det riskerar, och till och med offrar, individer ibland sitt liv för gruppen. Individen kan alltså ibland ha starkare drivkraft att värna gruppens överlevnad än drivkraften inriktad på den egna överlevnaden.

När en individ riskerar livet för en grupps skull försöker alltså denne skydda den större enhetens fortsatta existens. Ibland handlar detta om att skydda enheten från en motsvarade slags enhet; till exempel att skydda den egna klanen från en annan hotfull klan.

Drivkrafter som handlar om att värna gruppens överlevnad kan alltså finnas oavsett vilken gruppstorlek det handlar om. Till exempel skulle vissa individer kunna vara beredda att riskera eller offra livet för att skydda hela mänskligheten om hotet var tillräckligt stort och akut.

Kärlek

Drivkrafter att osjälviskt kärleksfullt omvårda avkomman har uppstått hos djur vars avkomma behöver omvårdnad för att överleva till vuxen ålder. Eftersom människans barn är de mest sårbara och under längst tid omvårdnadsbehövande i djurvärlden har människan den antagligen starkaste drivkraften att omvårda.

Sådan drivkraft präglad av kärlek är vanligen som mest påtaglig i den dyadiska relationen mellan mor och barn. Men beroende på att drivkraften är så stark hos människan präglar den också alla hennes relationer och sammanslutningar i varierande grad.

Kärleken präglar människan så starkt att den ofta kan utsträckas även till andra varelser. Därför skulle betraktelsen som förs fram här kunna utökas med ytterligare en nivå som innefattar allt levande. Vissa individer kan antagligen känna så stark kärlek till allt levande att den ibland är starkare än någon av deras andra drivkrafter.

Lojalitet

Kärlekspräglad drivkraft är så stark hos människan att den under den långa tid vi levde som jagande och samlande nomader i stort sett trängde undan annan drivkraft på gruppnivå. När vi blev bofasta fick dock annan slags drivkraft till mer hierarkisk ordning och lojalitet större spelrum.

Anledningen till att lojalitet blev viktigt när vi blev bofasta är att tillvaron då blev att präglas av våld, krig och slaveri. Detta berodde på att resurser ansamlades och att det krävdes betydligt mer arbete för att odla än vad det krävdes för nomadiskt leverne.

Våld och krig kräver större lojalitet eftersom gruppstorlek och gruppsamordning ofta är så avgörande i sådana sammanhang. Våld medför oftast större risker för individen varför lojalitet blir viktigare. Individen måste vara mer beredd att offra sig för gruppen och mer motiverad att följa ledare.

Många djur som lever i grupp ordnar sig hierarkiskt. Detta är ofta en framgångsstrategi och därför har starka drivkrafter inriktade på hierarki och social status uppstått genom evolutionen. Hos människan är lojalitet och lydnad (anpassning till social hierarki) antagligen tydligast hos klaner som lever i konkurrens med andra klaner men den förekommer i varierande grad även i många andra, om inte alla, sorters grupper.

Identitet

Individens identitet brukar ofta beskrivas som något som uppstått baserat på sociala sammanhang och grupptillhörighet. Denna beskrivning av olika slags grupper och deras koppling till olika slags drivkrafter kan alltså kanske bidra till att öka förståelsen för fenomenet identitet.

Ett användningsområde för denna betraktelse borde då också kunna vara att bättre kunna förstå individers identitet genom att förstå vilken slags drivkrafter de har kopplade till olika grupper och hur starka dessa drivkrafter är.

Ett annat användningsområde kan vara att försöka förstå mer om de olika typerna av grupper genom att förstå vilka slags drivkrafter som präglar gruppmedlemmars engagemang. Genom att studera individers identitet skulle man alltså potentiellt kunna förstå mer om vilka drivkrafter som utmärker olika grupper och typer av grupper.

Typ av grupp - typ av drivkraft

Vi kan som framgått i viss mån koppla de olika typerna av drivkraft till olika slags grupper. Skissartat skulle vi då kunna säga att existens-drivkraften har tydligast koppling till individen, kärleks-drivkraften till dyaden och lojalitets-drivkraften till klanen.

Men alla typerna av drivkraft kan antagligen förekomma hos individen i relation till alla typer av grupp även om viss drivkraft nog vanligen präglar viss typ av grupp mer än annan. Till exempel är det antagligen vanligare att familjen präglas av kärlek än av lojalitet.

En anledning att ordna de olika typerna av grupp efter storlek är att drivkrafterna ofta blir svagare ju större gruppen är. I de mindre typerna av grupper finns ofta stark biologisk, evolutionärt utvecklad, prajming vilket ökar chansen att väcka drivkrafterna.

När det gäller de fyra största typerna av grupper har individen vanligen inte träffat alla medlemmar i gruppen. Det gör att mycket biologisk prajming inte kommer att spela in eftersom den utvecklats för sådant som kräver ömsesidig fysisk närvaro.

När det gäller en sådant typ av grupp som klass, som främst får ses som en slags intressegemenskap, finns till exempel väldigt lite naturlig evolutionsliknande anledning att värna om klassens fortsatta överlevnad, att känna omvårdnadskänslor eller att känna lojalitet (klass är ju vanligen inte hierarkiskt ordnad).

I den mån dessa olika slags drivkrafter väcks och kopplas till klasstillhörigheten beror detta ofta på social påverkan som propaganda, indoktrinering och liknande. Det visar antagligen på anledningen till att religion och ideologi ofta använts till att stärka individens tillhörighetskänsla och offervilja gentemot sådana större grupper.

Slutord

Det går alltså att säga en del om olika slags grupper bland annat beroende på storlek och deras koppling till olika slags drivkrafter. Detta kan också belysa fenomenet identitet liksom detta i sin tur kan bidra med förståelse gällande olika slags grupper.

Sammanfattningsvis kan konstateras att större grupper ger mindre chans att individens drivkrafter spontant väcks kopplat till gruppen. Därför används ofta propaganda och indoktrinering i form av religion och ideologi till att åstadkomma detta.

Slutligen ska sägas att en individ givetvis kan riskera livet för en grupp bara utifrån att belöningen, till exempel monetärt, kan vara tillräckligt stor. Individens drivkraft är då alltså inte kopplad till gruppen denne riskerar livet för utan till något annat, till exempel sin egen eller familjens överlevnad. En sådan individs identitet får då heller rimligtvis ingen koppling till denna grupp (utöver kopplingen till de relationer som naturligt uppstår vid samarbete).