Om tänkande och sanningssträvan

En epistemologisk betraktelse

Jag tänker i denna text försöka öka min förståelse kring tänkande och sanningssträvan. För att göra det tänker jag ställa upp en motpol till det jag tänker på som just sanningssträvande tänkande. Jag tar avstamp i Kahnemans betraktelse om två olika system för tänkande.

I boken "Tänka, snabbt och långsamt" beskriver Daniel Kahneman dessa två system. "System 1" är snabbt, instinktivt och känslostyrt medan medan "system 2" är långsammare, mer övervägande och mer logiskt inriktat.

Några evolutionära rötter

System 1 har delvis koppling till tidigt evolutionärt utvecklade respons-system medan system 2 har mer koppling till människans senare utvecklade unika tankeförmåga som bland annat har rötter i språkförmågan vilken till exempel möjliggör abstrakt tänkande.

System 1 är ofta rationellt i situationer där det är viktigt att snabbt agera medan system 2 istället ofta är rationellt när det inte är viktigt att snabbt fatta beslut men det däremot är viktigt att det blir rätt.

System 2's styrka är den större möjligheten att fatta bästa beslut men svagheten är att det tar mycket tid och kraft. I extremfallet kan system 2 utgöra ett tänkande som aldrig leder till ett beslut och handling eftersom det alltid går att undersöka vidare för att bli ytterligare lite säkrare på vad som är bäst.

System 2 har också det i viss mån en evolutionär grund. Men där system 1's evolutionära rötter finns i situationer som ofta uppstått och utan nämnvärd risk snabbt kunnat lösas i evolutionär historia finns vissa av system 2's rötter i situationer som varit riskabla och osäkra.

En typ av sådan riskabel situation är när ett djur inte vet huruvida den hört ett rov- eller bytesdjur. Det är alltså en situation där ett misstag lätt kan kosta djuret livet och det därför är stilla för att undgå upptäckt samtidigt som det passivt undersöker och analyserar om situationen innebär en fara.

Situationen innebär alltså aktivering av frys-/stelnanderespons (freeze response). Sådana risksituationer kan bland annat även handla om sociala flocksituationer och då ha koppling till skam och risk att göra fel socialt och riskera drabbas av att stötas ur flocken.

Analys av vad den sociala situationen innebär kan då ha varit viktig och tänkandet kan, för människans del, naturligt haft en nära koppling till språkförmågan eftersom språket till så stor del handlar om, och används i, kommunikation och sociala sammanhang.

Optimism och pessimism

Vi kan alltså se att det snabba tänkandet i viss mån har närmare koppling till möjligheter och optimism medan det långsamma tänkandet har närmare koppling till risk och därför pessimism.

Men optimism kan också leda till mer utdraget, och alltså i beslutsaspekten långsamt, utforskande. Evolutionärt utvecklade dopamindrivna motivationssystem inriktade på nyfikenhet, öppet utforskande och även lekande leder vanligen inte till snabba beslut utan den undersökande aktiviteten kan pågå länge. System 2 har alltså i den bemärkelsen även mer optimistiskt inriktade evolutionära rötter.

På motsvarande sätt kan riskundvikande motivationssystem ofta leda till att människor söker  och hittar enkla regler att hålla sig till som gör att de undviker risken. Det kan till exempel handla om att hålla tyst i en social situation för att undvika att säga fel. I sådana fall har alltså pesimismen snarare lett till utvecklande av förhållningssätt som ligger närmare system 1 genom att visst undersökande hämmats.

Impulsivitet och passivitet

Oavsett optimistisk eller pessimistisk grund kan System 1 sägas dra emot att så snabbt som möjligt fatta ett beslut och agera medan system 2 drar emot att aldrig fatta ett beslut och agera utan istället fortsätta att undersöka och öka förståelsen.  

Vi kan tänka oss fullständig impulsivitet, direkt beslut och agerande, som ytterligheten på ena änden av en skala och fullständig passivitet som den andra ytterligheten. System 1 drar då alltså mer åt att ytterst inte tänka alls utan att istället direkt agera medan system 2 drar åt att ytterst bara tänka och försöka förstå utan att någonsin fatta beslut om att agera.

impulsiv och agerande <-- system 1 ------- system 2 --> tänkande och passiv

Detta är givetvis en överförenklad, idealiserad renodling. Även i den mest impulsiva reaktion, till och med vid reflexer, finns något vi kan kalla rudimentärt tänkande i form av en slag identifiering av stimuli som utlöser agerandet. På motsvarande sätt är tänkande i sig en slags agerande, om än internt, och alltså inte fullständigt passivt.

Men denna skala kan ändå användas som ett tankeverktyg för att bättre förstå olika fenomen relaterat till tänkande, sanningssträvan, förståelse, med mera genom att skissartat bedöma ordinal ordning mellan dessa.

Till exempel är kommunikation av förståelse i syfte att andra också ska kunna förstå ett agerande som ligger nära passivitet/tänkande, liksom ett agerande i experimentellt syfte, för att förstå vad agerandet resulterar i, ligger närmare samma ände än agerande i syfte att uppnå andra mål än ökad förståelse.

Ärlighet och sanningssträvan utan önsketänkande

Motivationen bakom tänkande eller agerande är alltså viktig. För att öka chansen att komma närmare sanningen behöver vår motivation vara starkt inriktad mot sanningssträvan och att förstå verkligheten.

De flesta kan antagligen vara helt sanningssträvande så länge det de undersöker är avgränsat och inte berör något känslomässigt laddat. Men det finns också aspekter av verkligheten där vi verkligen önskar att densamma (verkligheten alltså) är beskaffad på ett visst sätt.

För att komma så nära en faktisk förståelse av verkligheten som möjligt behöver vi vara så fria som möjligt från sådant önsketänkande. Annars är risken att önsketänkande gör att vi omedvetet lurar oss själva.

Motivationen att komma nära sanningen måste alltså vara väldigt stark och vi behöver vara ärliga mot oss själva och undersöka vår egen motivation. Om vår motivation får oss att önsketänka och blunda för sanningen behöver vi upptäcka och motverka det om vi ska kunna förstå verkligheten.

En bild av skalan

För att återvända till skalan så går den alltså från impulsivitet, som inte kräver någon ärlighet mot oss själva, till passivitet, där vi måste vara ärliga för att det ska handla om sanningssträvan och inte enbart fria fantasier.

Ytterst i ena änden har vi alltså impulsivitet där en impuls direkt leder till ett beslut och agerande. Om vi innan beslutet stannar upp ett tag och funderar lite på hur vi ska agera för att uppnå målet vi vill uppnå har vi rört oss lite till höger på skalan.

En bit till höger finns alltså tänkande som är inriktat på hur vi ska uppnå ett avgränsat mål. Sådant tänkande kan bli utdraget om vi funderar på olika handlingsalternativ, minnen och erfarenheter som kan vara relevanta, och liknande.

Ju mer vi undersöker och funderar desto mer kan vi alltså se det som en aktivitet längre åt höger på skalan. Vi kan utifrån detta också inse att vi, genom att på sådant sätt undersöka olika vägar till målet, tänker "större" (har ett större perspektiv). Det handlar inte enbart om målet längre utan också om en massa olika saker relaterade till möjligheten att uppnå målet.

Utifrån betraktelsen att vi rör oss mot att tänka större kan vi också tänka på målet själv på detta sätt. Om målet till exempel är att hitta föda kan vi inse att det i sin tur handlar om att få energi och livsnödvändiga näringsämnen; och ytterst om överlevnad.

Det gör i sin tur att vi även behöver tänka på andra delmål relaterade till överlevnad som till exempel att undvika faror. Att i tänkandet även ta in och tänka kring olika mål, och inte enbart det impulsen handlade om, kan alltså ses som ytterligare ett steg mot höger på skalan.

Vi kan i detta se kopplingen mellan tänkande och känslokyla. För att kunna jämföra och tänka på olika mål får inte drivkrafterna kopplade till målen aktiveras för mycket, för om de blir för starka hämmar de eftertänksamhet och styr alla tankar till att så snabbt som möjligt uppnå det emotionellt laddade målet.

Mer sanningssträvande tänkande, till skillnad från "målsträvande" dito, handlar alltså om både "större" tänkande och om "kyligare" tänkande. För att förtydliga; att komma närmare sanningen är givetvis ett slags mål så med "målsträvande" syftar jag alltså här på alla andra mål utom just förståelse av vad som är sant. Starka känslor av nyfikenhet och att vilja veta och förstå gynnar givetvis strävan efter sanningen så sådana känslor är undantagna behovet av känslokyla.

Den högra änden av skalan - passivitet

Den högra änden av skalan handlar alltså, förutom om passivitet, också om känslokyla och att ta ett stort perspektiv. Passiviteten står i kontrast till att agera för att istället enbart tänka och försöka förstå.

Sådant tänkande kan utgå från våra minnen och olika fakta och teorier vi tagit del av. Vi kan också söka upp fakta och teorier i vårt undersökande, till exempel genom att läsa böcker. Vi kan även aktivt observera företeelser utanför oss och inuti oss själva.

Sådan aktivitet är mindre passiv än att bara tänka utifrån det vi redan känner till och får därför kanske anses ligga lite till vänster om ytterpunkten. Den är dock givetvis ofta en nödvändig och värdefull del av sanningssökande.

Detsamma gäller att försöka kommunicera det man hittills vet, till exempel i skrift. Att lära ut sägs ofta vara ett bra sätt att själv lära sig och sådan aktivitet kan alltså även den vara väldigt värdefull i sanningssträvan trots att den också får anses ligga en bit till vänster om ändpunkten vad gäller passivitet.

Slutligen kan man också vilja testa hypoteser genom att utföra experiment vilket också är mindre passivt men kan vara väldigt värdefullt. Det är dock inte alltid rationelt att utföra experiment. Ett exempel på det är om någon annan, pålitlig, redan gjort det och man lika gärna kan ta del av dennes resultat.

Ovan nämnda exempel på mindre passiv sanningssträvan har dock ingen självklar koppling till att vara mindre känslokall eller att ta ett snävt perspektiv (tänka "litet" i motsats till att tänka stort). Det är bara passiviteten som minskat.

Jag finner det svårt att ordinalt gradera dessa olika sätt att närma sig sanningen och anser därför att alla dessa får räknas som olika ungefär likvärdiga metoder. Möjligen kan experiment ses som ett steg bort ifrån det större perspektivet, och därför hamna något längre åt vänster på skalan, eftersom det vanligen kräver att mycket tid och energi läggs på att undersöka en mer avgränsad detalj.

Sammantaget är i vilket fall antagligen ofta det bästa att kombinera de olika metoderna och ibland ägna sig åt en för att sedan byta till en annan beroende på vad som i stunden förefaller vara den mest framkomliga vägen.

Uppgraderad skala

Utifrån resonemanget så här långt kan vi konstatera att mer noggrant sanningssträvande tänkande har en stark koppling till passivitet men att det finns ganska många relativt aktiva metoder som ändå är en lika stor del av sanningssträvan som det maximalt passiva tänkandet.

Det som kanske ännu mer karaktäriserar sanningssträvan är motivationen att förstå, känslokylan gällande annan motivation och det stora perspektivet. Om vi uppgraderar skalan kan vi alltså beskriva polerna ungefär såhär:

Impulsiv och agerande. Känslodriven. Avgränsat perspektiv.

<--->

Tänkande och (relativt) passiv. Känslokall (bortsett från öppen nyfikenhet och sanningssträvan). Stort perspektiv.

Slutord

De flestas tänkande befinner sig oftast någonstans mellan dessa ytterligheter. Vanligt förekommande är att folk tänker mer noggrant särskilt när det gäller något viktigt där beslut inte behöver fattas snabbt.

De tar dock sällan ett riktigt stort perspektiv och tänker helt öppet. Istället avgränsar de tänkandet till att handla om ett, eller möjligen några, specifik(-t/a) mål och hur det/de ska uppnås. De undersöker inte andra mål och hur de relaterar till det eftersträvade.

De flesta tar också stora delar av verkligheten för given och inkluderar inte ifrågasättande och undersökande av sådant förgivettaget i sitt tänkande. Detta gäller även de flesta vetenskapsmän och den forskning de bedriver.

Slutligen ska påpekas att man genom att arbeta med koherensnät kan komma ifrån mycket av begränsningarna. Det viktigaste är dock antagligen att hitta till en motivation som präglas av öppen nyfikenhet och sanningssträvan.