Samtiden

Den som är väldigt enkelspårigt inriktad på ett enda mål, använder alla sina resurser till detta och är beredd att offra allt annat för att nå målet kommer ofta att ha bättre chans att lyckas än de som också har andra konkurrerande intressen.

Jag kommer inleda denna beskrivning av samtiden med att ta upp de stora aktörer som präglar vår samtida värld. Dessa stora aktörer präglar världen just eftersom de har så mycket makt, och de har så mycket makt bland annat beroende på att de så enkelspårigt eftersträvat makten (eller något som kan ligga till grund för makt, till exempel ansamlandet av rikedom).

Samtidens stora aktörer

En anledning till varför jag inleder med att beskriva de stora aktörerna är att mycket (men inte allt) av det som sker i samtiden går att förstå genom att förstå stora aktörer och deras agendor. En grund för att förstå vad en aktör är finns i artikeln Aktörsteorin.

När jag i artikeln om aktörsteorin beskrev tre sorters aktörer ansåg jag dock att det inte fanns så mycket att säga om individen som aktör utan att man bara behöver tänka på människan som ensam aktör vilket man redan vet mycket om genom att själv vara människa.

Vad jag då ännu inte insett var att en individ inte behöver vara en människa utan även kan vara en juridisk person eller en AI. Den missen var fatal eftersom organisationella juridiska personer är sådana aktörer som ofta är bland de mäktigaste i dagens värld.

Juridiska personer - maskinen

Juridiska personer är organisationer som bland annat kan sluta avtal, äga egendom, ha fordringar eller skulder, ingå avtal och vara part i domstol. Några exempel på juridiska personer är aktiebolag, staten och EU.

En sådan organisation består av mål och regler för vad den får, och inte får, göra. Eftersom en juridisk person bara existerar i syfte att uppfylla det mål som definierar den kommer den inte ha någon konkurrerande "motivation" och kommer därför vara effektiv och hänsynslös i att nå målet.

Den juridiska personen är vanligen en effektiv byråkrati där människan blir en kugge i något som är att betrakta som en maskin. Eftersom dessa stora organisationer har vuxit och tagit över så mycket  har de också kommit att prägla den moderna kulturen med en enkelspårigt målinriktad instrumentell materialism.

Samtidigt som de juridiska personerna är effektiva i att nå sina mål är de också sårbara för infiltration och annan påverkan. Sådan påverkan sker ofta dolt men hos aktiebolag är en sådan möjlighet till påverkan tydligt synlig i form av att aktiemajoritet möjliggör stor kontroll.

Individuella makthavare - egoism

Det är alltså tydligt att väldigt rika makthavare kan ha mycket påverkan i aktiebolag. Sådana rika individer, som vanligen kommer från rika familjer vana att spela maktspelet på hög nivå, har också många möjligheter att påverka även andra organisationer och aktörer.

De kan också bilda allianser och samarbeta med andra mäktiga individer (i form av beslutsgrupper). Sådana grupper kan ha ännu mycket mer påverkan genom sin samlade kraft. Dessa individer, ensamma eller i grupp, är vanligen inriktade på att öka sin egen och sin familjs rikedom och makt.

Denna egoistiska strävan verkar också ha kommit att påverka den moderna kulturen som ofta är egoistiskt inriktad. Eftersom kulturen indirekt formas genom (delvis omedveten) härmning av de med högst status, och dessa rika personer har hög status, är det antagligen en väg som egoismen blivit en del av samtidskulturen.

Managerklassen - samtidskulturen

Men de rika och mäktiga påverkar antagligen också medvetet kulturen genom sitt ägande och sin kontroll över media och andra viktiga institutioner. Och allra mest verkar de påverka den nya klass, managerklassen, som vuxit fram och bemannar de stora moderna organisationerna, de juridiska personerna.

Men managerklassens kultur, som också starkt påverkar hela samhällets kultur eftersom de är en stor och inflytelserik klass, formas också genom deras beroende av, och därmed lojalitet med, de stora organisationer de arbetar åt.

De främjar alltså att organisationer som staten och EU växer ytterligare. De främjar kanske inte lika tydligt de stora aktiebolagens fortsatta växande beroende på att managerklassen och dess kultur växt fram som en slags mutation av vänsterideologi med rötter i 68-rörelsen. Men de motarbetar det inte heller.

Managerklassens medlemmar är troligen ofta stadsbor och "varsomhelstare" (anywheres) som ofta kan tänka sig flytta till andra städer varsomhelst i världen. De är alltså inte rotade på en speciell plats och är dessutom moderna och därför kanske heller inte särskilt historiskt rotade. De är antagligen inte klassmedvetna och är därigenom en (till stor del manipulerbar) maktfaktor främst genom sitt antal.

Managerklassen är en huvudsakligen relativt rik och välmående klass. Den verkar främst drivas av egennytta trots att dess (sub-)kultur präglas av fagra ord med rötter i vänsterideologier. Det finns alltså antagligen ingen god grund för solidaritet varken inom klassen eller med andra utanför klassen.

Djävulsdyrkare - dödskult

Det existerar kanske också starka aktörer som kan betecknas som djävulsdyrkare. I den mån de finns och är aktörer att räkna med, vilket vissa menar, är de vanligen väl dolda varför de i så fall är svåra att veta så mycket säkert om.

En sak som gör dem intressanta i det här sammanhanget är att de är att betrakta som maktdyrkande och livsfientliga, en dödskult med rötter i människooffrande religioner, vilket gör att de skulle kunna tänkas dras till de juridiska personerna som kan ses som oerhört mäktiga icke-levande hänsynslösa varelser.

Andra starka organisationer - motkraft?

Slutligen kanske det också finns mäktiga organisationer som inte är juridiska personer eller som är juridiska personer med annan inriktning än de hittills nämnda. Det kan till exempel handla om stater eller religiösa sammanslutningar med annan organisatorisk grund.

Sådana organisationer skulle också kunna vara styrda av aktörer som motverkar de hittills nämnda. Det innebär i så fall att det kan finnas starka motkrafter mot vad som annars ser ut som en samling aktörer (de ovan nämnda) med någorlunda liknande intressen.

De stora aktörernas maktstrategier

Alla de stora aktörerna använder givetvis maktstrategier för att öka sin makt. De juridiska personerna har inte maktstrategier inskrivna i sina regelverk utan där är det människor på höga positioner i maskinen som använder sådana för att man mer effektivt ska kunna uppnå organisationens mål.

Den enda av de stora aktörerna som antagligen inte i lika stor utsträckning använder maktstrategier är managerklassen. Det hänger samman med att den är en kultur och därför alltså inte är lika medvetet styrd. Man saknar antagligen också till stor del så kallad "klassmedvetenhet" som annars skulle skapa just mer medveten självstyrning.

De stora aktörerna använder antagligen alla former av maktstrategier men viktigast är de fyra stora:

• Hänsynslöshet
• Exklusiv kunskap
• Tänka stort
• Dölja makten
  

Till dessa fyra kan läggas en femte som är extra viktig i dessa tider beroende på utvecklingen av modern kommunikations- och informationsteknologi. Denna strategi handlar till stor del om att ha informationsövertag; bland annat genom signalspaning (i vid bemärkelse), genom dold övervakning och kartläggning, och genom att påverka och indoktrinera via moderna medier. Det handlar alltså i stort sett om allt inom informationshanteringsformen av makt (de andra två formerna av makt är våld och ekonomi).

Utöver dessa fem finns otaliga andra strategier varav jag i några olika artiklar tagit upp en del viktiga sådana:

Från artikeln Om makt:

• Övervakning och kartläggning (som alltså är en del av den femte stora maktstrategin)
• Allianser och samarbeten
• Att dölja makt (som jag alltså senare identifierat som en av de stora maktstrategierna)
  
• Att visa makt
• Monopol
  

Från artikeln Några viktiga maktstrategier:

• Piska, morot och fantasi
• Söndra och härska
• Skapa problem - erbjuda lösning
• Skapa rädsla
  

Systemiska faktorer

Lika viktigt (för att förstå samtiden) som att förstå de stora aktörerna är antagligen att förstå olika systemiska faktorer och hur dessa påverkar. Bland annat bidrar maktstrategierna till systemiska effekter vilket vi till exempel kan se i form av ökad polarisering som antagligen delvis beror på att grupp ställts mot grupp i syfte att söndra och härska. Men även andra saker som till exempel internet kan bidra till detta.

Det finns många systemiska faktorer som antagligen bidrar till samtidssituationen men jag ska avgränsa mig till de jag tror är viktigast; det valutafinansiella systemet, teknologi/automatisering och internets horisontella informationsspridning.

De två första har delvis skapats avsiktligt. Det gäller givetvis särskilt det valutafinansiella systemet men även utveckling av teknologi och automatisering har ibland delvis styrts i, för makthavarna, gynnsam riktning.

Det valutafinansiella systemet

Det valutafinansiella systemet har skapats av bankerna och deras ägare och är att betrakta som falskmynteri. Systemet gör att bankerna och deras aktieägare kontinuerligt tjänar pengar på den ränta som inbetalas på pengarna man skapar utan risk eller kostnad.

Detta gör att pengar automatiskt alltmer ansamlas hos de redan oerhört rika på bekostnad av alla andra. Räntan på de skapade pengarna inbetalas bland annat i form av ränteinbetalningar på bostadslån men också till exempel i form av skatt som används till att betala ränta på statliga och kommunala lån. Eftersom nästan hela samhällets pengamängd nuförtiden består av bankernas pengar som det hela tiden måste betalas ränta på kommer de till slut äga alla pengar.

Det faktum att skuldmängden är så stor och att det gör att pengar hela tiden försvinner från realekonomin i form av ränteinbetalningar skapar ett stort deflationstryck. Detta gör i sin tur att det måste tas nya lån för att mer pengar ska kunna skapas (då de endast får skapas av bankerna).

Det är då fördelaktigt om lånen används till osunda satsningar eftersom det gör att nya lån snabbare måste tas igen. Deflationstrycket skapar alltså systemiskt kapitalförstöring där lånen blir mer och mer dumdristiga.

Det valutafinansiella systemet gör alltså kontinuerligt en liten klick redan hyperrika ännu rikare och alla andra fattigare samtidigt som det styr samhällsekonomin mot alltmer skuldsättning, "felsatsningar" och kapitalförstöring.

Teknologi och automatisering

En helt annat typ av systemisk faktor är den snabba utvecklingen inom teknologi och automatisering. En konsekvens av detta är att människor i allt mindre utsträckning behövs som arbetskraft.

Sedan vi blev bofasta har vi levt i någon form av slavekonomi. Den stora massan människors arbetskraft har behövts för att upprätthålla samhällets organisation. Rädsla för slavuppror, och i modernare tider, strejk gav massan en viss makt att påverka.

Genom att olja, kol, el och maskiner tagit över så stor del av det fysiska arbetet har behovet av arbetskraft minskat. Nu tar även robotar, expertsystem och AI alltmer över även mer kognitivt arbete. Allt färre människor behövs för detta samhällssystem och den stora massan förlorar därför makt.

Detta kan förklara varför avsiktlig befolkningsminskning, antagligen ibland systemiskt mer än medvetet, verkar dyka upp som tema då och då. Det kan också förklara varför det förefaller ske en utveckling mot allt mer kontroll av befolkningen och mot minskad resursanvändning hos den stora massan.

Minskad resursanvändning inom den stora massan (de hyperrika och det övre skiktet inom managerklassen minskar inte sin resursanvändning) drivs bland annat av den så kallade "miljörörelsen". Men på senare tid har även prisökningar börjat tvinga fram minskad resursanvändning.

Ökad kontroll av befolkningen kan vi till exempel se i Kina med ett digitalt utbyggt socialt poängsystem kopplat till rättigheter att till exempel få resa. I västerlandet finns än så länge främst tecken på sådana försök till exempel genom så kallade vaccinpass. Men "infrastruktur" för kontroll byggs till exempel genom den tilltagande digitaliseringen av betalningssystemen.

Modern teknologi möjliggör långtgående kontroll av befolkningar genom automatiserad övervakningsteknologi (till exempel algoritmer kopplade till internetanvändning, rese- och köpbeteenden), kontrollteknologi (till exempel automatiserade vägbommar) och vapenteknologi (till exempel bestyckade drönare med ansiktsigenkänning).

Internets horisontella informationsspridning

Internet, slutligen, har antagligen främst skapats, eller åtminstone utnyttjats, för att möjliggöra mer extensiv övervakning och kontroll. Men en effekt av internet är också att vanliga människor som inte tillhör de nämnda stora aktörerna i mycket större utsträckning kan dela viktig information med varandra.

Även om vi kan se försök att hindra och motverka detta genom censur och spridning av desinformation har den horisontella informationsspridningen bidragit till att många människors kunskap om samtiden, och den historia som lett till dagens situation, ökat.

Tidigare kunde de stora aktörerna i större utsträckning kontrollera vilken information den stora massan fick del av genom vertikal (uppifrån och ned) kontroll över media, skola och andra viktiga spridningskanaler. Den horisontella spridningen av information har både bidragit till ökad polarisering och till att många fler fått kunskap de tidigare saknat.

Slutord

Sammantaget gör automatiseringen att den stora massan inte längre kommer att behövas som arbetskraft i det här systemet. Dessutom har förmögenhet och kontroll över de flesta stora organisationer, bland annat genom det valutafinansiella systemet, förts över till en liten klick hyperrika.

De som sett värdeökningar av sina bostäder tror sig ännu vara skyddade genom relativ rikedom men när räntorna stiger och ekonomin stagnerar med fortsatta prisökningar kommer illusionen av rikedom att försvinna.

Kostnaden för det valutafinansiella systemets förmögenhetsöverföring betalas redan genom räntekostnader som kommer att öka och därigenom sänka fastighetsvärdena. Kostnaden betalas också i form av höga skatter (som också till stor del går till ränteinbetalningar) och även dessa kommer antagligen ytterligare stiga.

Situationen förvärras av att väldigt många än så länge tillhör managerklassen och därför ännu inte inser problemet. Men många av de stora organisationerna ägnar sig egentligen åt improduktivt verksamhet som blir meningslös när ekonomin stagnerar, vilket sker i och med att det valutafinansiella systemet blivit skuldmättat, varför tryggheten inom managerklassen är illusorisk då även arbetslöshet hotar.

Den egentliga medelklassen, som ännu försörjer sig utanför de stora organisationerna, är liten och de flesta som en gång tillhörde medelklassen tillhör numera istället managerklassen och är beroende av de stora organisationerna för sitt uppehälle.

Det finns risk att oroligheter som kommer att uppstå genom ett sådant här skeende redan planerats mötas med en stark, till stor del automatiserad, kontrollapparat liknande Kinas. De stora aktörernas intressen sammanfaller huvudsakligen och därför kommer antagligen inga interna stridigheter dem emellan att hindra skeendet.

Det finns en möjlighet att de stora aktörer som här kategoriserats som "andra starka organisationer" kan utgöra en motkraft om dessa inte i för stor utsträckning infiltrerats av de andra stora aktörerna. Även den stora massan kan potentiellt bli en motkraft delvis tack vare den snabba horisontella informationsspridning som idag sker genom internet.

Det gäller särskilt när många inom managerklassen förlorar sina arbeten, beroende på automatisering och ekonomisk stagnation, och de värden som idag finns i uppblåsta fastighetspriser sjunker. Dessa kan då komma att bli en del av en motkraft mot skeendet.

Men även om en sådan samlad motkraft bestående av de andra starka organisationerna och vanliga människor som förlorat allt i systemets slutfas skulle vinna kvarstår problem. De andra starka organisationerna kan vara infiltrerade och segern kan användas för att ge legitimitet åt en ny ordning som fortfarande kommer att använda de teknologiska kontrollverktygen fast mera dolt.

Oavsett är anden ute ur flaskan i och med att långt gående automatisering, inklusive den automatiserade kontroll- och vapenteknologin, nu finns. Så länge det finns egoistiska makthungriga aktörer kommer dessa att kunna korrumpera och använda detta till sin fördel.

Så länge vi lever i det maktdyrkande paradigm som varit rådande sedan vi blev bofasta är den enda chans jag kan se att tillräckligt många människor blir tillräckligt medvetna om hur mäktiga egoistiska aktörer agerar och att man kontinuerligt prioriterar att motverka dessa aktörer och inte låter deras makt växa.

Men som tur är finns också möjligheten att paradigmet skiftar till något mer altruistiskt kärleksfullt. Det otäcka skeende som här förutspås kan då, under lyckliga omständigheter, faktisk till och med bidra till något sådant genom att egoismens yttersta konsekvenser genom skeendet blir mer tydliga.