Aktörsteorin

Jag kommer här att beskriva grunden för aktörsteorin som är en integrerande teori med stort och brett förklaringsvärde främst inom samhällsvetenskap och humaniora. Den utgår från systemteori och mer specifikt teori kring målinriktade system varför vi börjar där.

System
Ett system består generellt av ett antal delar som påverkar varandra. Alla delar behöver inte påverka eller påverkas av alla andra men varje del påverkas av, eller påverkar, åtminstone någon annan del i systemet.

Målinriktade system
Ett sådant system kan ses som målinriktat om det har möjlighet att verka för att uppnå ett mål. Ett exempel på ett enkelt målinriktat system är en klotformig mikroorganism med ständigt vispande tentakler runt hela kroppen. När den upptäcker tecken på föda upphör tentaklerna på den sida upptäckten gjordes vispa vilket gör att organismen, genom de fortsatt viftande tentaklerna, rör sig mot födan. Kombinationen av de viftande tentaklerna, förmågan att kunna upptäcka föda och avstängningsmekanismen för tentakler närliggande en receptor som upptäcker föda utgör alltså ett system som kan uppnå målet att inskaffa föda.

Ett annat exempel på ett enkelt målinriktat system är en termostat kopplat till värmeelement. Termostaten slår på och stänger av elementen så fort temperaturen avviker för mycket från målet. Termostat (inklusive ett reglage för att bestämma mål-temperaturen) och element utgör alltså tillsammans det målinriktade systemet.

Målinriktade system förekommer, mig veterligen, endast inom livssfären och system utanför livssfären, som till exempel planetsystem, verkar inte vara målinriktade. De målinriktade system som vi känner till är alltså organismer, system bestående av organismer (bakteriekulturer, flockar, fiskstim, kulturer, etc...) och vissa system konstruerade av människan (apparater, datorprogram, organisationer, etc...).

Det som krävs för att ett system ska kunna vara målinriktat är att det har någon slags handlingsförmåga som gör det möjligt att uppnå ett eftersträvat mål samt någon slags beslutsfunktion som bestämmer när det ska agera eller inte.

Handlingsförmåga och beslutsfunktion
Handlingsförmågan kräver en ansamling av resurser organiserade på ett sätt som möjliggör agerande. Vissa resurser är nödvändiga för att handlingsförmåga överhuvudtaget ska finnas medan andra visserligen ökar handlingsförmågan men inte är nödvändiga.

Till exempel måste en organism ha vissa livsuppehållande delar intakta, till exempel ett hjärta, för att kunna fortsätta agera. Däremot kan den till exempel förlora ett öga och ändå fortfarande ha viss handlingsförmåga.

Handlingsförmågan är alltså ganska "plastisk" och kan förändras under den tid ett målinriktat system existerar. Beslutsfunktionen är däremot inte lika plastisk utan beslutet att börja agera i syfte att nå ett mål är absolut nödvändigt för att systemet ska vara målinriktat.

Beslutsfunktionen kan visserligen vara plastisk i vissa aspekter hos mer komplexa målinriktade system. Men hur beslutsfunktionen är grundläggande för själva målstyrningen, och på så sätt inte plastisk, syns tydligt hos enkla system.

Mikroorganismen kan till exempel förlora en tentakel men förlorar den förmågan att upptäcka föda och temporärt stänga av tentaklerna runt upptäcktspunkten förlorar den också målstyrningen. Termostat-/elementsystemet kan tappa effekt, till exempel om ett element av flera går sönder, utan att förlora målstyrningen.

Människan och hennes samarbetsgrupper
Distinktionen mellan handlingsförmåga och beslutsfunktion blir viktigare när vi kommer till mer komplexa målinriktade system. Bland dessa är människan och hennes samarbetsgrupper antagligen de mest komplexa målinriktade system vi känner till.

Människan består egentligen av flera beslutsfunktioner som delar samma kropp, samma handlingsförmåga. Men hon är att betrakta som ett system så länge ett övergripande mål dominerar över alla andra, vilket kan vara fallet under en, ibland lång, period.

Även samverkande grupper av människor består av flera olika beslutsfunktioner som delar samma "kropp" (d.v.s den samverkande gruppen). En kultur eller en organisation kan ha flera olika mål och målen kan skifta över tid.

Ett exempel på att människan har flera olika mål är att hon både kan ha egoistiska intressen och intresse av att vara lojal med en grupp. Dessa mål kan ibland komma i konflikt där en av beslutsfunktionerna, den egoistiska eller den grupplojala, kommer att vinna och dominera den andra.

Individen/gruppen som aktör
Baserat på ovanstående kan vi betrakta en människa eller en samarbetande grupp människor som en aktör när den strävar mot ett mål. Det som främst definierar aktören är alltså beslutsfunktionen och det mål den är inriktad mot.

Till aktören hör givetvis också handlingsförmåga. Den direkta handlingsförmågan finns givetvis i individen eller gruppens kropp. Men alla resurser som aktören har kontroll över utgör också en del av handlingsförmågan.

Sådana resurser kan vara verktyg, teknologi, kunskap, pengar, landområden, energi, naturresurser, organisationer, med mera. Även andra människor kan vara resurser man kontrollerar. Det kan handla om olika grad av kontroll; allt ifrån slaveri till betald arbetskraft eller annan form av avtalad allians.

Omvärlden
Aktören eftersträvar sitt mål i en omvärld som består både av andra aktörer och annat som inte är aktörer. Både andra aktörer och sådant som inte är aktörer kan utgöra hot, möjlighet eller vara neutralt.

Aktörsteorin
Aktörsteorin är alltså en integrerande teori (främst för samhällsvetenskap och humaniora). Att den är integrerande innebär att annan teoribildning och olika fakta går att förstå utifrån aktörsteorin så att aktörsteorin på så sätt kan bli ett övergripande synsätt som fakta och andra teorier berikar.

Aktörsteorin är en lite annan beskrivning i anslutning till bautateorin. I grunden säger den att det mesta inom samhällsvetenskap och humaniora kan förstås utifrån synsättet att aktörer agerar i en omvärld i syfte att uppnå sina mål i enlighet med vad som beskrivits ovan.

Det finns tre sorters aktörer enligt aktörsteorin; individen, kulturen och beslutsgruppen. Individen är ganska självklar som aktör och behöver antagligen inte så mycket förklaring. De andra två kan däremot behöva sägas lite mer om.

Kulturen som aktör
Kultur uppstår spontant när människor samverkar. Det gör att folk som har någon slags intressegemenskap kan komma att utveckla en (sub-)kultur som kan komma att fungera som en aktör.

En kultur agerar ytterst för sin egen överlevnad vilket bland annat kan innebära att den agerar för att få mer makt. I en kultur har alla medlemmar del i beslutsfunktionen även om medlemmar med högre social status vanligen väger tyngre vid beslut.

Besluten i en kultur kan ofta vara informella och i varierande grad omedvetna. Men de syftar alltid till kulturens fromma vilket vanligen innebär att det gagnar medlemmarna. Dock gagnas vanligen de med högre status mer.

Kulturen skiljer sig från de två andra formerna av aktör i det att beslutet oftare kan vara mer omedvetet. De vanligen mest medvetna besluten fattas antagligen i beslutsgruppen eftersom beslutet där måste formuleras explicit för att medlemmarna ska kunna enas kring det (vilket en individ inte behöver göra).

Beslutsgruppen som aktör
En beslutsgrupp kan vara ett informellt samarbete, en förening eller en styrelse. Medlemmarna har medvetet valt att ingå i gruppen och besluten fattas demokratiskt. Besluten syftar vanligen till att gynna medlemmarna.

En beslutsgrupp kan i viss mån ses som en organisation eftersom den blivit till genom medvetna beslut. Men den skiljer sig från de flesta organisationer i det att den inte är hierarkisk med regler, övervakning och sanktioner. I den mån beslutsgruppen har regler är de skapade genom konsensus.

Slutord
Det går att skriva mycket mer om detta men övriga texter som är länkade (och överhuvudtaget de texter som finns på mina bloggar) har sagt mycket av sådant som bör tilläggas. Ett tillägg, i anslutning till de tre typerna av aktörer, är att de kan påverkas av andra aktörer; till och med så långtgående att en annan aktör i praktiken kan sätta agendan och på så sätt egentligen vara den som styr.

Till exempel kan en individ i en kultur eller beslutsgrupp lyckas påverka övriga medlemmar så att denne i praktiken har kontroll över gruppens beslut och alltså är den egentliga aktören.

Så även om aktörsperspektivet ger stora möjligheter att bringa reda i förståelsen av samhällsskeenden är det inte alltid lätt att identifiera den egentliga aktören. Det ligger också i sakens natur att en aktör som vill flyga under radarn har månat om att hålla sig osynlig.

Av den anledningen måste flera hypoteser (och kanske särskilt hypoteser om vilka aktörer som finns/funnits) kontinuerligt hållas öppna och jämföras mot andra och mot övriga fakta. Men så länge man på så sätt arbetar med koherensnät ger aktörsteorin goda möjligheter att skapa en bättre förståelse.

Slutligen måste det finnas beslutsfunktion för att vi ska ha en aktör men handlingsförmågan (utöver bara den nödvändiga) är också väldigt viktig att titta på för att kunna ställa upp rimliga hypoteser om aktörer. När stora kontrollerbara resurser ansamlas är chansen stor att någon kommer att ta kontrollen över dessa och på så sätt bilda en kraftfull aktör.

Genom att leta efter stora kontrollerbara resursansamlingar kan vi alltså lättare hitta aktörer och på så sätt bättre förstå skeendena. Om vi också letar efter vilka andra aktörer som mäktiga redan kända aktörer umgås med (och alltså kanske samverkar med) har vi god chans att få en sannolik bild av aktörernas spel.

__________________

Tillägg

Även juridiska personer, och organisationer liknande juridiska personer, kan i viss mån ses som aktörer, liksom AI kanske kommer att kunna ses som det. Beskrivningen behöver därför kompletteras med dessa.