Från osjälvisk kärlek till självisk maktsträvan

Inlärning i relation

Den här texten handlar om nivåer av inlärning i alla slags relationer. Den visar på hur självisk maktsträvan skapar lidande och gör individens medvetande "splittrat". Syftet med texten är att den ska kunna bidra till helande av sådan splittring samt bidra till att kunna motverka att sådan splittring sker.

I den integrerande personlighetsteorin har jag beskrivit personligheten lite grand som ryska dockor. Dessa ryska dockor i ryska dockor är olika föreställningsvärldar som uppstår genom inlärning vid kontakt med verkligheten.

Jag har då beskrivit det utifrån ett materialistiskt evolutionsperspektiv. Men jag kommer här delvis också utgå ifrån ett idealistiskt, andligt perspektiv. Från det perspektivet kan vi tänka oss den upplevare som har kontakten med (den materiella) verkligheten som ett relativt rent medvetande.

I vissa andliga traditioner skulle man kanske beskriva detta relativt rena medvetande som att det ändå kommer med karmiska mönster och därför inte är helt rent. Men ur ett materialistiskt perspektiv har det ännu inte lärt sig någonting här och kan därför ur det perspektivet beskrivas som helt rent.

1. Evolverad organism

Detta relativt rena medvetande föds dock in i denna materiella värld i en människokropp som utvecklats genom evolutionen. Kroppen sätter vissa begränsningar på vad som kan upplevas här. Dessa begränsningar är framför allt sinnena och våra, genom evolutionen skapade, drivkrafter.

När medvetandet väl finns i en kropp kommer den sedan hela livet självständigt lära sig saker genom sin interaktion och relation med den fysiska verkligheten. Jag kommer dock inte att gå in mer på detta egna lärande utan i det följande istället fokusera på, det i många aspekter viktigare, lärandet i relation med andra människor.

2. Kultur

I relationen med andra kommer individen att lära sig, anamma och internalisera, åtminstone delar av, den föreställningsvärld som präglar den kultur den därigenom kommer i kontakt med. Den första sådana kulturella inlärningen sker oftast i relation med mamman och hennes föreställningsvärldar.

Sedan sker sådan "kulturering" med andra familjemedlemmar, andra människor, vänner i många olika sammanhang, som kompisumgänge, skola, arbetsplats, och så vidare. De flesta sådana sammanhang delar ofta övergripande kultur men utgör också i varierande grad olika delvis unika subkulturer.

Den kulturella inlärning som sker är en naturlig process som även sker för många andra djur som lever i grupper. Men för människan är den antagligen mycket mer komplex. Den är dock en spontan process som huvudsakligen sker omedvetet utan att någon medvetet planerar vilken inlärning som ska ske.

3. Samhälle och organisationer

Men samhället utmärks inte enbart av kultur utan också av organisationer. Organisationer är medvetet beslutade ordningar där också inlärning kan planeras medvetet. Skolan är ett exempel på en sådan organisation som huvudsakligen och uttalat är inriktad på medvetet explicit lärande.

I organisationer finns också ibland avsikt att medvetet påverka och skapa kulturell inlärning utan att individen medvetandegörs om att det är det som pågår. Beslutsfattare i organisationen bestämmer och styr då vad medlemmar uppfattar som naturlig kulturell inlärning för sina egna syften utan att tillfråga medlemmarna om deras önskemål.

4. Sekter och totalitära samhällen

När sådan manipulation och otillbörlig påverkan går tillräckligt långt kallar man en sådan organisation för en sekt. När ett samhälle gått långt åt detta håll kallar man samhället totalitärt. En sekt och ett totalitärt samhälle är alltså i stort sett samma sak. Den enda egentliga skillnaden är storleken; det totalitära samhället omfattar många fler människor.

Sekter och totalitära samhällen eftersträvar att helt dominera medlemmarna. Eftersom de går så långt i sina försök kommer de också ofta att lyckas skapa väldigt starka inlärningar av de föreställningsvärldar de eftersträvar ska internaliseras av individen.

Förutom manipulation och påverkan förekommer i sådana här sammanhang även mer direkta påtryckningsmedel som hot och fysiskt våld. Förutom att det oftast direkt får folk att bete sig i linje med det som beordras bidrar det också till internalisering av föreställningsvärldar.

5. Traumatiserande hjärntvätt

Den mest extrema form av otillbörlig påverkan som förekommer är traumatiserande hjärntvätt. Sådan har sedan långt tillbaka förekommit i smärtsamma initiationsriter, militär träning och "programmering" av slavar. Ett modernt exempel på det sistnämnda är antagligen delar av CIA's Project MKUltra som avslöjades 1975.

Inlärningssituation / relation och skapande av föreställningsvärldar

Ovan beskrivna skilda inlärningssituationer skapar olika typer av inlärningar. Den evolverade kroppens begränsningar har de flesta vant sig vid när de levt ett tag i den. Det går att säga mycket om detta men det skulle kräva för mycket utrymme varför jag inte kommer att säga så mycket mer om den här.

Den tidiga kulturella inlärningen är ofta relativt oproblematisk eftersom den vanligen sker med människor som hyser mycket osjälvisk kärlek till barnet. Den kulturella inlärningen är också, som påpekats, naturlig vilket gör att den på många sätt är mindre "invasiv"; individen får mer själv delta och påverka vilken inlärning som sker.

Hur mycket individen i praktiken kan och får delta och påverka vilken föreställningsvärld som skapas beror antagligen på graden av osjälvisk kärlek i relationen och därmed i inlärningssituationen.

Osjälvisk kärlek är också i många andliga traditioner något som utmärker det rena medvetandet varför vi kanske också kan se det som en väg tillbaka till detta. På så sätt kan vi se kulturell inlärning präglad av kärlek som "mjukare" och antagligen lättare för individen att vid behov befria sig från.

När vi sedan rör oss vidare genom inlärningssituationerna via Samhälle och organisationer och Sekter och totalitära samhällen till den mest extrema, Traumatiserande hjärntvätt, kommer inlärningssituationen att allt mindre präglas av osjälvisk kärlek.

Det blir antagligen också fråga om starkare inlärningar av föreställningsvärldarna ju mer vi rör oss i den riktningen; särskilt när vi kommer till sekter, totalitära samhällen och traumatiserande inlärning. Individen fjärmas alltmer från det rena medvetandet.

Samtidigt ökar rimligtvis den kognitiva dissonansen eftersom de inlärda föreställningsvärldarna inte omfamnar den totala verkligheten som den är; det gör endast det rena medvetandet. Ju starkare inlärning och ju mer inkompatibel med verkligheten desto starkare bör den kognitiva dissonansen bli. 

Om föreställningsvärlden ligger närmare den faktiska verkligheten (eller den föreställning om verkligheten de flesta delar) blir den dock mer sällan utmanad även om inlärningen är stark. I sådana fall kommer den kognitiva dissonansen inte heller aktiveras lika ofta och därför heller inte skapa lika mycket press som skulle kunna leda till upptäckt av inkompatibiliteten med verkligheten.

Det ska tilläggas att en stark inlärning också kan ske beroende på traumatisering genom en slump. Man kan till exempel drabbas av en olycka, sjukdom, mobbing, förlust av anhörig eller liknande som traumatiserar. Inlärningen kommer då att kunna bli stark och i många avseenden likna den avsiktliga traumatiserande hjärntvätten.

Slutligen är också en viktig faktor att ju yngre en person är desto starkare blir vanligen inlärningarna av föreställningsvärldar. Det beror på att de tidiga inlärningarnas föreställningsvärld blir den verklighet individen sedan utgår ifrån. Det blir ett visst "skydd" mot senare föreställningsvärlds-inlärningar.

Slutord

Det rena medvetandet är att betrakta som något helt och utan splittring. Det brukar beskrivas med ord som "kärlek", "visdom" och kanske "kreativitet". Det brukar också beskrivas som närvarande och vaket i nuet och med en närhet till att uppleva skönhet.

Det rena, hela medvetandet är alltså startpunkten. Inlärningarna som sedan sker i de följande nivåerna skapar en slags splittring. Nivåerna rör sig också gradvis (och glider också delvis i varandra; till exempel kan kultur och organisation starkt påverka varandra) mot allt mindre osjälvisk ömsesidig kärlek och mot mer självisk maktsträvan hos den andra parten i relationen.

Den tidiga kulturella inlärningen är i idealet, och ofta i praktiken, en stark inlärning präglad av kärlek. Senare kulturell inlärning (till exempel i skolan) präglas inte lika mycket av kärlek. Den är antagligen vanligen svagare i jämförelse, bland annat eftersom den tidigaste inlärningen sker i tidig barndom och,  som nämnts, skapar ett slaggs "skydd" mot denna senare inlärning.

Även inlärning på den lägre nivån av Samhälle och organisationer är antagligen svagare än den tidiga kärleksfulla inlärningen. Men ju mer vi närmar oss Sekter och totalitära samhällen, och i ännu större grad ju mer vi närmar oss Traumatiserande hjärntvätt, desto starkare blir inlärningen.

På dessa nivåer kanske den till och med kan övervinna skyddet den tidiga kärleksfulla relationella kulturinlärningen ger. När sådan stark inlärning sker skapas alltså en slags splittring där medvetandet inte längre är helt, rent och heligt. I extremfall handlar det om en personlighetsklyvning, schizofreni.

Men även om sådan inlärning kan få stora konsekvenser och orsaka mycket lidande så är den inte verklig på samma sätt som det rena medvetandet är verkligt. Det rena medvetandet är oförstörbart och finns egentligen där bakom de inlärningar som skett.

Även om det ibland kan krävas en lång process för att bli fri från sådan inlärning är den inte bestående. Den kan snarare betraktas som en slags nedsmutsning som går att ta bort så att det rena kärleksfulla medvetandet, som alltid finns bakom denna nedsmutsning, åter kan framstå helt klart.

Sagan om Sverige

Människan levde väldigt länge jämlikt och fredligt som nomadisk jägare och samlare. När vi blev bofasta blev vi tvungna att arbeta mer men ansamlade också rikedom. Beroende på rikedom och behov av arbetskraft blev våld och slaveri då en del av människans tillvaro.

Bofasthet, våld och slaveri verkar ha trängt bort mycket av mentaliteten och kulturen som präglade jägar-/samlarsamhällena och ha ersatt den med annan, ofta mer klaninriktad, sådan. Men i norden levde den gamla mentaliteten och kulturen kvar även efter att bofasthet, våld och slaveri så småningom etablerats även här uppe.

En anledning var antagligen att rikedomarna, åtminstone initialt, blev mindre beroende på den periodvis kärva miljön. En annan anledning var troligen att den nordiska jägar-/samlarkulturen i vissa aspekter var ovanlig jämfört med andra; den hade ett individualistiskt drag som visade sig vara kompatibelt med den nya tiden.

Svensk djupkultur
Svensk djupkultur utmärks, liksom annan jägar-/samlarkultur av jämlikhet, konsensussträvan, konflikträdsla, generositet, osjälviskhet och jantelag. Det bidrar bland annat till att Sverige är det mest feminina landet (vi gör mindre skillnad mellan könen) och ett av de länder som mest ogillar stora skillnader i makt och medbestämmande.

Konsensussträvan gör bland annat att svenskar i större utsträckning tror på gruppens föreställningar och internaliserar dessa. Konflikträdslan gör bland annat att vi svenskar inte alltid säger ifrån när någon bryter mot normer utan istället kommunicerar det subtilt eller "röstar med fötterna" och undviker personen.

En individualistisk sida av svensk djupkultur är en preferens för monogami (och exogami) som är ovanligt stark globalt sett. En annan är en högre grad av samvetsgrannhet som innebär mer skötsamhet, självdisciplin, plikttrogenhet, resultatinriktning, planerat beteende, tillförlitlighet, ordningsamhet, systematik, försiktighet, sinne för detaljer och eftertänksamhet.

Den starka preferensen för monogami leder till att individen mer tar ansvar för sig själv och sin närmaste familj istället för storfamiljen eller klanen vilket är vanligare i kollektivistiska kulturer. Samvetsgrannheten gör att individen är mer skötsam, pålitlig och självgående.

Slutligen utmärks även svensk djupkultur av en lägre grad av etnocentricitet. Det beror antagligen både på sådant som har rötter i det som är att betrakta som klassisk jämlikhetsinriktad jägar-/samlarkultur och sådant som har rötter i den, jämfört med andra jägar-/samlarfolk, ovanligare individualistiska aspekten.

Det gör att svenskar på många sätt är mer öppna för människor, influenser och idéer utifrån, men även att svenskar i större utsträckning kan tro att folk från andra kulturer är mer lika svenskar än vad de faktiskt är.

Fördelar med svensk djupkultur
Samvetsgrannheten, som gör svensken självgående och pålitlig, är givetvis fördelaktigt i samarbeten eftersom svenskar inte behöver detaljstyras och kontrolleras i samma utsträckning som är fallet i många andra kulturer.

Eftersom skötsamheten är så stark i kulturen kan man lita mer på främlingar vilket gör att man slipper en massa kontroll- och skyddsfunktioner som kostar. Samarbeten och utbyten kan i större omfattning ske utan formella avtal. Transaktionskostnaderna blir lägre.

Djupkulturen skapar också en fallenhet för ingenjörskap. Tillsammans med andra djupkulturberoende drag som arbetsamhet, öppenhet för nya idéer, samarbetsvilja och generositet (man är till exempel generös med sin kunskap) har det bidragit till stora framgångar för svenska företag.

Nackdelar med svensk djupkultur
I en kultur som den svenska där man i större utsträckning sköter sig själv och inte vill ligga andra till last kan människor lättare bli isolerade och ensamma. Generositeten och osjälviskheten som också finns i kulturen överbryggar inte alltid detta delvis för att den ensamme själv döljer sin belägenhet.

Man söker inte kontakt eller hjälp och folk ser heller inte lika lätt andras ensamhet och utsatthet eftersom man är mer fokuserad på sig själv och den egna (kärn-)familjen. Problematiken fångas kanske i uttrycket "sköt dig själv och skit i andra".

Ett annat problem som kan uppstå beror på tendensen att lita på andra och tro dem om gott. Det ökar risken för att bi lurad. Det är ingen slump att "blåögd" är en synonym till "lättlurad". Tillsammans med den lägre graden av etnocentrism kan det ställa till med problem i möten med folk från andra kulturer.

Men det större problemet med detta är antagligen att svenska makthavare i större utsträckning kan lura folket än vad är fallet i andra kulturer. Makthavare i alla kulturer verkar kunna bli distanserade från folket och börja se enbart till sina egna intressen på folket bekostnad. Problemet blir dock större i Sverige än i andra kulturer.

När makthavare försöker utnyttja folket är det fördelaktigt för dem att luras och ge sken av att de vill folkets bästa. Beroende på blåögdheten går svenskar i större utsträckning på detta och tror att makthavare är som dem själva även då makten korrumperat och egentligen gjort makthavarna till folkets fiende.

Svenska folket tror alltså att makthavarna är som de själva trots att så inte är fallet. Makthavarnas distans gör att de blir att tillhöra en subkultur som i viktiga aspekter, som till exempel pålitlighet, skiljer sig från folkets kultur.

Men svenska makthavare känner sitt folk och vet att framställa sig som en av folket. De har dessutom djupkulturgrundad fördel, jämfört med andra makthavare, i att mer skickligt kunna använda ingenjörsmässig manipulation riktad mot sitt folk; social ingenjörskonst.

I detta har man också kunnat utnyttja en i djupkulturen inneboende tendens att bilda "moraliska gemenskaper". Vi kan bland annat se ett uttryck för det i 1600-talets häxprocesser eller i modern tid i form av olika rörelsers strävan efter "social rättvisa" som troligen utnyttjas till maktens fromma.

Sveriges framgång
Svensk djupkultur visade sig alltså fungera och ge framgång även sedan bofasthet, våld och slaveri kommit in i bilden. Det berodde på ovan beskrivna fördelar med låga transaktionskostnader, arbetsmoral, ingenjörskonst, och så vidare.

Eftersom djupkulturen var fördelaktig motverkade inte makthavarna denna utan utnyttjade den istället. Man behövde heller inte våldsamt förtycka folket utan det var mer effektivt och mindre riskabelt att luras och manipulera.

De svenska makthavarna har varit skickliga och lyckats använda folkets och djupkulturens fördelar  till att nå stor framgång i konkurrens med makthavare i andra länder. De har haft fördel av sina egna rötter i djupkulturen och har kunnat använda ingenjörsmässigt tänkande, långsiktigt planerande och öppenhet för nya idéer.

På så sätt blev Sverige väldigt framgångsrikt internationellt. Idag är Sverige ett av de ledande länderna trots sin ringa storlek. Svenska folket har varit en del av denna framgångssaga men har givetvis aldrig fått mer av vinsten än vad som varit nödvändigt för att de ska vara nöjda. Tack vare blåögdheten har man alltid effektivt kunnat minimera folkets vinstandel.

Priset för Sveriges framgång
Eftersom vi sedan bofastheten levt i en värld av våld och slaveri har Sveriges framgång givetvis byggts på detta. Andra folk har alltså fått betala ett högt pris i form av lidande. Men även svenska folket har fått betala ett visst pris, till exempel genom att bli lurade ut i otaliga krig som främst gagnat makthavarna.

Priset kan dock komma att bli ännu högre för Sveriges del i dessa omvälvande tider. Hur mycket av detta pris som i så fall kommer att få betalas av folket kommer att visa sig. Om historien fortsätter att upprepa sig på den här punkten kommer makthavarna åter komma undan och folket att stå med hela notan. Torsten Nothin skrev i sina memoarer; "Det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare". Vi får se om han får rätt.

Slutord
Detta är alltså sagan om hur en ursprungsbefolkning kunde behålla sin djupkultur och bli ledande i den moderna världen av bofasthet, våld och slaveri. Det märkliga och tragiska är att nästan alla andra ursprungsbefolkningar trängts undan och dött ut medan denna i stället lyckats exceptionellt väl och därför varit bidragande till de andra ursprungsbefolkningarnas öde.

Detta har dessutom skett trots att den svenska djupkulturen, liksom andra ursprungsbefolkningars kulturer, till stor del präglas av välvilja mot andra. Detta är alltså till stor del en tragisk saga med något av ett ironiskt inslag.

Jag tror att vi lever i en väldigt omvälvande tid. Kanske till och med lika omvälvande som övergången från nomadiskt jägar-/samlarliv till bofasthet var. Men oavsett hur omvälvande så sker stora förändringar och min förhoppning är att denna text i någon mån ska kunna bidra till att dessa förändringar går så bra som möjligt för alla människor och andra varelser som lever på planeten.

Kanske svenskarnas kärlek till naturen (antagligen även den en del av djupkulturen, med rötter i samlevnaden med naturen) kan bidra till att förändringen kan gå bra. I alla fall så länge vi inte överger den kärleken utan istället fördjupar den och låter den omfamna även vår egen inre natur.

 

 

Svensk djupkultur III

Det här är den tredje artikeln om den svenska djupkulturen. Jag baserar denna, liksom de två första (I och II), till stor del på Kevin MacDonalds bok Individualism and the Western Liberal Tradition. Han beskriver där bland annat hur rötter i skandinavisk jägar-/samlarkultur bidragit till den västerländska kulturen.

Ett ovanligt drag hos den skandinaviska jägar-/samlarkulturen jämfört med andra ursprungskulturer är en preferens för monogami. Denna kulturegenskap förstärktes dessutom av kyrkan med syftet att minska kungars och adels makt, genom att motverka klanbildning, vilket också lyckades. Därigenom ökade så småningom också vanligt folks makt vilket möjliggjorde den industriella revolutionen.

Ett annat kulturdrag kyrkan också kom att förstärka var tendensen att bilda "moraliska gemenskaper". Dessa har sin grund i att individens anseende var så viktigt i västerlandet. De beteenden som ansågs viktiga för ett gott anseende blev alltså grunden för moraliska gemenskaper.

Moraliska gemenskaper
MacDonald menar att frånvaron av släktskap som sammanhållande kraft i individualistiska kulturer gör det desto viktigare att något annat håller samman gruppen. Därigenom kommer moraliska ideal, som till exempel ärlighet, att fylla den funktionen.

Moraliska gemenskaper kan dock egentligen grundas på vilka värden som helst eftersom den individualistiska kulturens större samvetsgrannhet, med dess plikttrogenhet och impulskontroll, kan användas till att uppfylla vilka plikter-, och kontrollera vilka impulser, som helst.

De senaste århundradena har den moraliska gemenskapens värden handlat om att vara kompetent, ärlig, pålitlig och rättvis. Men på senare tid har det mer glidit över till att handla om värden vi förknippar med så kallad "social rättvisa".

En del av dessa värden har givetvis vissa rötter i den skandinaviska jägar- och samlarkulturens jämlikhetssträvan. Men de har också förstärkts av vissa drag hos kristendomen och då särskilt vissa former av puritanism.

Puritanism och moralisk utopism
Den tidiga kyrkan utvecklade en moralisk universalism som byggde vidare på tendenser som redan fanns i den grekiska kultursfären. Naturliga rättigheter kom jämlikt att inte bara omfatta kristna utan även till exempel judar och muslimer. Sådan moralisk universalism har givetvis närhet till den öppenhet och lägre grad av etnocentrism som redan präglade den västerländska individualistiska kulturen.

Kyrkan lyfte också fram individens inre motivation och intention. Germansk lag hade betonat och dömt efter hur stor skada en handling orsakat, oavsett avsikten med handlingen, men nu blev alltså individens intention viktigare. Detta bör bland annat ha bidragit till ökad internalisering av moral.

Det medeltida katolska Europa var ett kollektivistiskt samhälle enat av kristendomen vilket bör ha bidragit till att sprida och befästa sådant som moralisk universalism och internaliserad moral. Det går att se protestantismen som en slags revolt mot denna kollektivism hos den katolska kyrkan. En sak som talar för det är att protestantismen uppstod, och fick spridning, just i de nord-västliga germanska språkområdena där de individualistiska kulturrötterna är starkast.

Inom protestantismen lyfter MacDonald fram puritanismen som extra viktig. Han menar att det engelska inbördeskriget på 1600-talet etablerade den puritanska kulturens inflytande i England (och senare USA) och att det var en vändpunkt för västerlandet. 

Vändpunkten innebar att de aristokratiska indoeuropeiska rötterna fick minskad betydelse till fördel för rötterna i den nordiska jägar- och samlarkulturens jämlika individualism (för en kort överblick av skillnaden mellan de två kulturrötterna läs artikeln Om aristokratisk och egalitär individualism av Fnordspotting).

Puritanismen betonade strikt uppfostran, monogam äktenskapsinriktad sexualmoral, utbildning och skötsamhet. Den kom att ha stark påverkan på det västerländska samhället. Puritanismen har ett drag av moralisk utopism; en tendens att eftersträva en utopisk världsordning som kommer till uttryck i moraliska, och moralistiska, termer.

Detta har legat till grund för många rörelser som eftersträvat ”social rättvisa”. Ett exempel på det är att en stor del av motståndet mot slaveri kom ifrån puritaner. Efter hand kom puritansk moralisk utopism också att påverka och bli en del av sekulära ideal, ideologier och rörelser.

Genom puritanismens inriktning på utbildning kom detta också bland annat att spridas inom den
akademiska världen. Mycket inriktning på "social rättvisa", som ofta växt fram och spridits
på universiteten, har också drag av moralisk utopism med rötter i puritanismen.

Slutord
Den individualistiska västerländska kulturen innehåller alltså en tendens till att bilda moraliska gemenskaper vilket möjliggör att kollektivet kan enas i större utsträckning. Dessa kan ofta få en stark moralistisk prägel där man är mån om att själv visa upp det korrekta beteendet och också att kräva det av andra.

Eftersom konsensussträvan är ett starkt kulturdrag i skandinavisk och svensk djupkultur kan detta antagligen bidra till moraliska gemenskaper i inte ringa omfattning. Tendensen att bilda moraliska gemenskaper har alltså bland annat sådana rötter i vår djupkultur även om den också förstärkts av kyrkan.