Människan som målinriktat system

En människa går att betrakta som ett målinriktat system; skapad av evolutionen respektive de inlärningar som format henne. Grunden för ett målinriktat system är att det har mål och handlingsförmåga.

Människans handlingsförmåga hänger samman med hennes kropp som kan utföra handlingar till exempel i form av rörelser, kommunikation och tänkande. Målen är i grunden evolutionära och syftar ytterst främst till reproduktion och överlevnad (både egen och andras).

Människans mål - tre inriktningar

För att kunna uppnå de två huvudsakliga målen strävar människan även efter att uppnå olika delmål. För att överleva kan till exempel delmål vara att undvika gifter, smitthärdar, parasiter och andra farliga djur.

Individen är alltså ett målinriktat system med många olika delmål. Dessa delmål kan dessutom vara inriktade på reproduktion och överlevnad gällande tre olika entiteter; individen själv, dennes egna barn eller dennes flock.

Individen kan alltså eftersträva sin egen, sina barns eller flockens/gruppens överlevnad och reproduktion. Under olika faser i livet, och i olika tillfälliga situationer, kommer motivationen att i huvudsak vara inriktad på någon av dessa tre entiteter.

Individens upplevelse och föreställningsvärld skiftar beroende på vilken av de tre inriktningarna som är aktiv. En stor del av identiteten kan antagligen förstås utifrån detta. Som barn dominerar vanligen inriktningen på individen själv för att sedan gå mer över mot inriktning på flocken.

I tonåren byter individen vanligen flock ifrån familjen till kompisgänget. I familjen är individen som barn ofta mer självinriktad men vid skiftet bort ifrån "familje-flocken" kan den osjälviska flockinriktningen mot kompisgänget bli dominerande.

När individen bildar familj och får barn flyttas vanligen åter inriktningen. De egna barnen blir då för de flesta det huvudsakliga. När sedan barnen så småningom blivit fullt vuxna och står på egna ben så att de inte längre behöver stöd skiftar ofta inriktningen ännu en gång.

Nivåer av komplexitet hos systemet människa

Utifrån beskrivningen ovan kan vi analysera människan i termer av de nivåer av komplexitet som karaktäriserar ett målinriktat system. Mål (beslutsfunktion) och handlingsförmåga, den lägsta nivån av komplexitet, har redan berörts.

Men människan uppvisar alla nivåer av komplexitet hos ett målinriktat system. Hon är dessutom det enda exempel jag känner till på ett system med fullt utvecklad föreställningsförmåga (den högsta nivån). Den kommer till exempel till uttryck i de föreställningar och förväntningar som präglar de olika inriktningarna under de olika faserna i livet som beskrivs ovan.

När det gäller andra nivåer förefaller människans motivation bygga på enklare delsystem som verkar kunna präglas av olika nivåer av komplexitet. En funktion av hög komplexitet är inlärningsförmågan ("inlärningsförmåga / självorganisering") vilken jag pekade på i början av artikeln med frasen "de inlärningar som format henne".

En intressant aspekt gällande de olika komplexitetsnivåerna är att individen själv ibland ingår som ett delsystem i större system. Det gäller till exempel vid de två osjälviska inriktningarna på de egna barnen respektive flocken.

Element hos det målinriktade systemet

Vi kan också analysera människan i termer av de element som karaktäriserar ett komplext målinriktat system utifrån beskrivningen ovan. Elementen mål och handlingsförmåga har redan berörts. De övriga elementen är medlemskap, hierarki, regler, övervakning, sanktioner och föreställningar.

Föreställningar har redan omnämnts i samband med komplexitetsnivåer. Regler, övervakning och sanktioner handlar här främst om inlärning vilket jag inte tänkt fördjupa mig i. Däremot tänker jag säga något om medlemskap och hierarki.

Det intressantaste med hierarki-elementet i detta sammanhang är hur olika motivation befinner sig i en intern hierarki hos individen. En specifik motivation vid ett specifikt tillfälle är starkare än en annan och får därigenom företräde. Detta är nödvändigt för att ett så komplext system ska fungera i relation till de viktigaste målen.

Slutligen går det givetvis att betrakta olika delsystem i individen som olika medlemmar. En intressantare betraktelse är dock hur individen påverkas av att bli medlem i andra större system; familjen respektive flocken. Medlemskap och identitet verkar här ha en nära koppling.

En generell samhällsvetenskaplig betraktelse

I stort sett all samhällsvetenskap, liksom humaniora och beteendevetenskap, har det gemensamt att det handlar om människan, eller av människan skapade företeelser. Ett lämpligt förfaringssätt om man vill förstå sådant är att inte inrikta sig enbart på falsifierbara teorier.

Släpp kravet på falsifierbarhet

Man bör även inrikta sig på att hitta rimliga, i dagsläget inte nödvändigtvis falsifierbara, hypoteser som man håller öppna och fortsätter att undersöka. Detta både med avseende på att eventuellt så småningom lyckas hitta sätt att falsifiera dem och för att kontinuerligt jämföra dem med andra kända hypoteser och fakta för att vikta dem mot varandra.

Anledningen till detta är att samhällsvetenskapen, till skillnad från naturvetenskapen, inte erbjuder samma möjligheter att hitta viktiga, övergripande falsifierbara samband. Vi hittar till exempel vanligen inte ens några starka korrelationer.

Men det går att hitta starka mer övergripande hypoteser som kan ha stort förklaringsvärde om vi släpper det stränga kravet på falsifierbarhet. Vi förlorar då lite av säkerheten i våra påståenden men i gengäld vinner vi att vi kan uttala oss mer om sådant som faktiskt är viktigt och intressant.

Emergenta fenomen

Utifrån ett sådant förfaringssätt går det att komma fram till att en rimlig och värdefull hypotes är att det samhällsvetenskapen studerar till stor del går att förstå antingen som målinriktade system eller som emergenta fenomen.

Exempel på emergenta fenomen är informationsspridningseffekten som uppstår i rena, informella, sociala nätverk eller den osynliga handen som uppstår i en ren, ej organiserad, marknad. Även om sådana emergenta fenomen är värda att studera hävdar jag att målinriktade system är mer övergripande.

En anledning till det är att emergenta fenomen går att förstå som potentiella resurser som kan användas av det målinriktade systemet. Det gör dem, i den aspekten, till endast en del av omgivningen som det målinriktade systemet förhåller sig till.

Målinriktade system inom samhällsvetenskap

Människan, individen, kan i sig beskrivas som ett målinriktat system. Dessutom ingår människan i grupper som också de går att se som målinriktade system.

När det gäller målinriktade system inom grupper av människor finns de två typerna av målinriktade system; kultur och organisation. Kultur uppstår spontant, organiskt och syftar till gruppens överlevnad medan organisation uppstår genom ledande individers maktutövning och syftar till deras egen överlevnad (ökad makt). De organiserande elementen är dock i bägge fallen ungefär desamma.

Sociala klasser är att betrakta som subkulturer och syftar alltså ytterst till den egna klassens överlevnad. Klasser bildas genom att individerna har gemensamma intressen.

Element hos målinriktade system

Grunden för ett målinriktat system är att det har handlingsförmåga och mål. Det finns i relation till en omgivning där bland annat emergenta sociala fenomen ingår. Det är givetvis värdefullt att också studera den omgivning systemet interagerar med för att bättre förstå systemet.

Om det målinriktade systemet tar kontroll över företeelser i omgivningen kan dessa komma att bli resurser för systemet som i så fall blir att betrakta som en del av en ökad handlingsförmåga. Till exempel utgör ett verktyg som en skruvmejsel en resurs som ökar handlingsförmågan.

Utöver elementen handlingsförmåga och mål består målinriktade system ofta även av medlemskap, hierarki, regler, övervakning, sanktioner och föreställningar.

Ryska dockor - system inom system

Individen är alltså ett exempel på ett sådant här målinriktat system som går att analysera utifrån dessa element. När det gäller individen finns dock även ytterligare analysverktyg som kan vara användbara.

Individen kan i sin tur ingå i flera olika kulturer och organisationer. Dessa kan i sin tur ingår i andra mer övergripande kulturer eller organisationer. En rik analys behöver alltså beskriva alla dessa nivåer.

Kreativitet och sorg

 Vägar till frihet

Ur ett systemteoretiskt perspektiv är kreativitet och sorg två funktioner som, åtminstone i rudimentär form, kan förekomma i beslutsfunktionen hos målinriktade system på nivåer från ett och uppåt. Det gäller alltså alla system som kan ha fler än ett mål.

Kreativitet handlar då om att hitta nya vägar att nå målet medan sorg handlar om att sluta eftersträva ett mål systemet hittills varit engagerat i. Sorg-funktionen behövs bara då ett mål blivit omöjligt att uppnå och ingen annan avaktiverande funktion finns, som till exempel att en annan målsträvan aktiveras och avbryter den gamla.

För enkla system med få handlingsmöjligheter kan dessa funktioner ske så snabbt att en observatör antagligen inte skulle märka att de överhuvudtaget varit aktiva. Funktionerna kan dessutom bestå av bara några få enkla regler. Men hos komplexa system, som till exempel människan, kan de pågå länge, vara tydligt identifierbara samt svåra att förstå som enkla regler.

 

Kreativitet

Kreativitet innebär att alla handlingsalternativ systemet har i sin repertoar testas i syfte att nå målet. Om systemet har många handlingsalternativ kan det ta tid. Det är givetvis också resurskrävande eftersom agerande förbrukar energi.

Om något handlingsalternativ verkar kunna leda till att målet nås avbryts den kreativa processen och systemet fortsätter att agera i den riktning som verkar kunna leda till målet. Men processen kommer annars avbrytas först när alla handlingsalternativ testats utan att något visat sig fungera.

Sorg

Det innebär i så fall att den målsträvan som låg bakom kreativitetsprocessen behöver avslutas. Sorg innebär att systemet avslutar alla processer som varit del av den målsträvan som nu ska avslutas. Hos enkla system sker detta direkt men hos mer komplexa system kan det ta en viss tid och utgöra en process i sig.

Slutpunkten i sorgeprocessen är att systemet återgår till ett mer basalt tillstånd som det befann sig i innan den futila målsträvan. Ett sådant tillstånd är vanligen mer vilande och väntande. Men det kan också innebära ett sökande efter ett nytt mål.

För en människa, som ett målinriktat system, upplevs de här processerna vanligen som väldigt stora och engagerande...

Upplevelse av sorg

Jag utmålar här sorgeprocessen som det som sker när den kreativa processen väl är avslutad. Så enkelt är det dock sällan för en människa utan det verkar ofta inledningsvis kunna pendla mellan hopp (kreativitet) och förtvivlan (sorg). Sorgen upplevs då som förtvivlan eftersom hoppet (det kreativa sökandet efter en lösning) fortfarande finns.

Ju mer individen släpper taget (avslutar delprocesser i den gamla målsträvan) desto mer börjar sorgen upplevas som vila. Det blir möjligt att uppleva en öppenhet som gör att nya mål så småningom kommer att kunna engagera. Öppenheten innebär att individen (systemet) åter kan börja agera och sträva efter relevanta mål.

Upplevelse av kreativitet

Eftersom kreativitet innebär ett testande av systemets fulla handlingsrepertoar ger det ofta en upplevelse av frihet och kraft. Tack vare att människan har en så välutvecklad föreställningsförmåga kan detta testande dessutom ske helt riskfritt och till relativt liten energikostnad. Det bidrar ytterligare till att göra den kreativa processen till en lustfylld upplevelse.

Vägar till frihet

Både sorg och kreativitet har alltså i viss mån med frihet att göra. Sorg leder till en frihet, en befrielse, från något smärtsamt och begränsande; befrielse från en omöjlig situation. Kreativitet kan vara en upplevelse av den fulla handlingskapaciteten och därigenom en upplevelse av potential att uppnå sådant man önskar.

Förutom den upplevelse av frihet det ger kan kreativitet också göra att man kan få sådant man önskar genom nya outforskade vägar. Så kreativiteten ger en ökad frihet att nå de mål man eftersträvar.

Ur systemteoretiskt perspektiv är en intressant iakttagelse att kreativiteten och sorgen tillhör den del av systemet som fattar besluten. I en organisation innebär det att de funktionerna (ur systemperspektiv) bara finns hos beslutsfattare medan de i en kultur sker i hela kulturen kollektivt som en grupprocess.

Den kreativa processen sker i en kultur genom att medlemmar i kulturen avviker från gruppnormen. Även sorg sker i kulturer i form av grupprocess genom att individer som var framstående i det gamla normsystemet (paradigmet) sjunker i status.

En bautateori

Jag har skapat en bautateori. Med prefixet bauta menar jag "väldigt stor". Det var inte något jag medvetet eftersträvade utan teorin föll på plats när jag upptäckte att flera av mina intresseområden gick att förstå utifrån samma principer. Det kan ha varit till hjälp att jag länge inriktat mig på att integrera teorier, framför allt inom personlighetsteori.

Varför "bauta"?

Teorin förklarar de organiserande elementen bakom målinriktade system. Det innebär att den, på en högre abstraktionsnivå, förklarar nästan allt inom livssfären. Det gäller åtminstone allt som ägnar sig åt målsträvan.

Den förklarar alltså inte fysikaliska fenomen, som till exempel de fysikaliska funktioner som bygger levande varelser på molekylärnivå. Men den förklarar hur målsträvan organiseras oavsett om det gäller en enkel bakterie, en termostat, en människa, en organisation eller en kultur.

Detta gör att teorin bör kunna vara användbar inom all samhällsvetenskap, inom delar av biologi samt inom teknikutveckling som handlar om målinriktade system.

De åtta organiserande elementen

Det som måste finnas för att vi ska ha ett målinriktat system är att systemet har minst ett mål och att det har handlingsförmåga. Det måste alltså ha någon slags förmåga att agera i syfte att nå målet. De grundläggande elementen är alltså mål och handlingsförmåga.

Utöver det finns fem element som förekommer i all form av organisering av grupper; medlemskap, hierarki, regler, övervakning och sanktioner.

Slutligen finns också ett åttonde element, föreställningar. Detta hittar vi i fullt utvecklad form, mig veterligen, endast hos människan.

Om tillkomsten

De fem elementen (medlemskap, hierarki, regler, övervakning och sanktioner) kommer från organisationsforskning (Ahrne och Brunsson). Jag insåg tidigt att elementen i överförd form även stämde med Howard Blooms beskrivning av flockfunktion i djurvärlden.

Vidare insåg jag så småningom att elementen behövde utökas med ytterligare tre (mål, handlingsförmåga och föreställningar) samt att de även stämde med en systemteoretisk betraktelse jag gjort. Jag upptäckte sedan efter en tid att även kultur går att förstå utifrån dessa element.

Teorin föll slutligen på plats när jag gjorde en analys av makt och upptäckte att även makt går att förstå utifrån dessa åtta element.

Slutord

I backspegeln kan jag konstatera att detta varit ett gigantiskt projekt som egentligen pågått sedan jag var ett år gammal. Men det första tydliga stora bidraget var nog när jag läste Howard Blooms bok ca 2005.

Därefter bidrog mina första staplande steg att skapa den integrerande personlighetsteorin, som mynnade ut i en masteruppsats 2009, med ytterligare byggmaterial. Sedan dess har det varit otroligt mycket arbete. Men det har varit roligt och nu är det klart.

Det viktigaste fyndet hittills utifrån denna bautateori är att den visar på att det, om vi ser det renodlat, egentligen bara finns två vägar; egoism/makt eller kärlek/medkänsla. Det fyndet ensamt gör att denna ofta mödosamma resa varit värd att genomföra.

Om kultur

En norm är en enorm orm

EVOLUTIONÄR GRUND

Kultur finns inte bara hos människan. Även andra grupplevande varelser utvecklar kultur. Med kultur menas här den ordning av beteende som finns hos en grupp organismer med förmåga att ändra sitt beteende.

Härmande

Härmande är en av de mest grundläggande förutsättningarna för att kultur ska kunna uppstå. Genom att ett djur härmar andra gruppmedlemmar sprids beteenden i gruppen. Redan så tidigt utvecklade, och enkla, djur som bakterier härmar varandra.

Hos högre djur kan beteenden spridas även genom inlärning baserad på belöning och bestraffning. Människor kan till och med ge varandra avancerade instruktioner om vilket beteende som ska utföras. Men även hos högre djur är fortfarande härmande en vanlig och grundläggande spridningsmetod för beteenden. Vi kan till exempel se hur den kommer till uttryck i mode.

Man härmar dock inte alla beteenden, utan främst de som visat sig leda till framgång. Det är alltså framför allt framgångsbeteenden som sprids i en grupp. Och framgång är i naturen detsamma som fortsatt överlevnad, vilket oftast handlar om att få tag på föda eller att undvika att bli dödad.

Kulturens syfte - gruppens överlevnad

I naturen syftar kultur till gruppens överlevnad och min utgångspunkt är att det även gäller människans kultur. Människan uppvisar, som vi ska se, precis samma mönster som andra kulturlevande varelser.

Det är starka och ofta omedvetna drivkrafter som ligger bakom vårt kulturskapande. Det tyder på att dessa drivkrafter är evolutionärt utvecklade och alltså lika andra kulturskapande varelsers. Mycket talar för att människans kultur i allt väsentligt är lik andra djurs och tjänar samma syfte.

Jag hävdar alltså att kultur ordnar en grupp och ytterst syftar till gruppens överlevnad. Det skiljer den ifrån en organisation där ordningen syftar till att uppfylla beslutsfattarnas mål; och därför ytterst handlar om beslutsfattarnas överlevnad. I en kultur gäller överlevnaden hela gruppen även om svagare medlemmars överlevnad ofta är mindre viktig, som vi ska se.

Belöning och bestraffning

Jag har redan nämnt att djur och människor kan bidra till beteendespridning genom att belöna och bestraffa önskvärda respektive oönskade beteenden. Howard Bloom har, i boken The Global Brain, visat att djur och människor dessutom belönar och bestraffar sig själva.

Både egen och andras belöning respektive bestraffning gynnar gruppen. Belöning ökar chansen till överlevnad för de som uppvisar framgångsbeteende vilket gör gruppen starkare. Bestraffning minskar på motsvarande sätt chansen till överlevnad och därigenom bidrar det till att de som inte uppvisar framgångsbeteende snabbare dör och inte längre belastar gruppen. Detta är vad jag menar med att svagare medlemmars överlevnad är mindre viktig.

Hierarki

Genom att vissa medlemmar lyckas väl blir de mer belönade och mer härmade än andra. Detta skapar hos lite mer komplexa djur en hierarki där de med högre status mer kontinuerligt belönas och efterhärmas av gruppen.

De belönas alltså inte enbart när de utför ett beteende som leder till framgång. Dessutom härmar andra gruppmedlemmar deras beteenden även när det gäller beteenden som inte lett till framgång. På motsvarande sätt bestraffas de lägst i hierarkin mer kontinuerligt.

Avvikande (individualism)

Även om ”grundregeln” är att härma framgångsbeteenden så förekommer avvikande från detta. Bloom beskriver till exempel hur bakterier, när det blir ont om mat, upphör med härmande och provar nya, egna beteenden. På så sätt kan något av alla dessa nya beteenden leda till framgång och gruppen hitta ett nytt framgångsbeteende att härma.

Gruppkreativitet

Hos mer komplexa djur kan avvikande från gruppnormen hos vissa djur förekomma ofta även då det inte är en svältsituation, eller annan slags kris. Sådant mer ymnigt förekommande avvikande bör kunna vara gynnsamt vid mer komplexa situationer som uppstår när en nisch är överetablerad. Det skapar en slags gruppkreativitet som kan lösa problemen. På motsvarande sätt kan antagligen strikt normföljande vara gynnsamt i en mindre komplex situation då en oetablerad nisch ska fyllas.

KULTURENS DYNAMIK

Jämförelse med organisation

Vid en jämförelse ser man att kultur har stora likheter med organisation. Göran Ahrne och Nils Brunsson har i flera sammanhang beskrivit hur organisation karaktäriseras av de fem elementen; medlemskap, hierarki, regler, övervakning och sanktioner (det vill säga belöning och bestraffning).

Även om organisation alltså är en beslutad ordning (till skillnad från kulturens spontana evolverade dito) med ett lite annat mål så uppvisar de stora likheter. Jag har redan nämnt belöning och bestraffning (det vill säga sanktioner) samt hierarki.

”Regler” motsvarar framgångsbeteenden och högstatusindividers beteenden. När man pratar om mänsklig kultur brukar man kalla detta fenomen för ”normer”. Så normer kan sägas vara kulturens motsvarighet till organisationens regler.

Givetvis övervakat medlemmarna i gruppen varandra för att kunna belöna eller bestraffa men det finns i en abstrakt beskrivning av kultur inte samma behov av att lyfta fram detta som i en beskrivning av organisation. I en organisation beslutas ofta om övervakning men i kultur sker den spontant och är en förutsättning för att kunna bedöma andras beteende.

Slutligen innebär givetvis även en kultur ett medlemskap. Det är bara medlemmar som omfattas av kulturens normer på motsvarande sätt som en organisations regler bara gäller organisationsmedlemmarna. Man förväntar sig ofta inte ens normföljande av någon som inte är medlem i och tillhör kulturen.

Vi kan alltså se att organisation och kultur har stora likheter. Dock uppvisar kultur en annan dynamik än organisation. I en organisation beslutas utformningen av samtliga element av beslutsfattarna. I en kultur skapas däremot normerna utifrån (överlevnads-)målen och högstatusmedlemmarnas beteenden. Kulturens dynamik kan skildras så här:

Kulturens dynamik (enkel modell)

Normer kan modifiera hur de andra elementen ska se ut. Hos människan kan till exempel straffens hårdhet vid normbrytande i sig starkt påverkas av rådande norm (hur hårt ett straff ska vara är alltså i sig en norm). I en organisation bestäms istället detta av beslutsfattarna.

Beslutsfattaren är en del av kulturen

Generellt kan en organisation sägas skilja sig i det att de högsta beslutsfattarna inte är en del av organisationen och alltså inte drabbas av sanktioner. I en kultur uppstår istället de med högre status i kulturen genom sanktioner och förlorar också makt att påverka om de tappar status. En kulturs beslutsfattare är alltså samtidigt en del av kulturen.

Avvikande är en del av beslutsprocessen

En stor skillnad som redan framgått är att avvikande är en viktig komponent i kulturens dynamik medan den inte finns bland organisationselementen. Även detta har en koppling till att besluten fattas inuti kulturen till skillnad mot organisationen. I en organisation kan en avvikare ibland råka ge viktig information men man ser antagligen ingen anledning att ge funktionen en formell status.

Kulturens dynamik

Vi ska fördjupa oss i kulturens dynamik genom att utvidga modellen. Till exempel kan mer komplexa djur i högre grad hämma sitt eget beteende i syfte att anpassa sig till kulturen och undvika att bryta mot normer. Detta kan ibland vara intressant att ha med i bilden.

För människan är det också, till skillnad från djuren, möjligt att hysa olika föreställningar. I människans värld inbegriper alltså normer även delade föreställningar. För en medlem är det alltså ett normbrott att inte hysa vissa delade föreställningar. En del medlemmar internaliserar sådana föreställningar fullständigt så att de själva tror på dem. Andra kanske inte tror på dem men uttrycker dem ändå för att inte går emot normen. En utbyggd bild av kulturens dynamik kan se ut så här:

Kulturens dynamik (modell)

Normer är skrivet i fet stil i illustrationen eftersom de utgör kärnan i kulturen. Normer handlar om vilka beteenden och resultat (av handlingar) som anses bra eller dåliga inom kulturen. Resultat är markerat med en grön rektangel eftersom de får anses ha en särställning som hänger samman med mål som även det är markerat med fet stil.

Mål syftar på det som ytterst möjliggör kulturens, och dess medlemmars, överlevnad. Det kan handla om att hitta livsnödvändiga resurser, besegra eller undfly en fiende och liknande. Uppnåendet av sådana mål är alltså kulturens yttersta syfte och resultat är nära kopplat till detta.

Resultatnormer (vilka resultat som anses värdefulla) är alltså antagligen generellt viktigare än beteendenormer (vilka beteenden som anses värdefulla eller förkastliga). Trots det är dock antagligen normen att följa gruppens normer (eller åtminstone de viktigaste normerna) den allra viktigaste eftersom den är förutsättningen för kultur.

Hur väl någon följer normerna leder till belöning eller bestraffning, vilket skildras i rutan som illustrerar att man sanktionerar sig själv och andra. En pil från rutan som skildrar normer visar också hur man redan i förväg hämmar sig själv för att undvika att bryta mot gruppens normer; ett slags förebyggande i relation till risken att drabbas av bestraffande sanktioner.

Generellt sanktionerar gruppens medlemmar även löpande varandra baserat på status. Samtidigt är en del av sanktionen att upphöjas eller sänkas i status. Pilen mellan sanktions-elementet och status/hierarki-elementet är därför dubbelriktad.

Medlemmar med högre status omvandlar direkt normer genom att belöna eller bestraffa beteenden och resultat. De omvandlar också normerna indirekt genom att andra medlemmar härmar dem.

När medlemmar avviker från beteendenormen kan de ibland ändå nå mål (resultatet av deras beteende) som är viktiga för gruppen. Det gör att de då belönas och stiger i status. På så sätt kan sådant avvikande beteende snabbt ändra normer när medlemmen lyckas.

Slutligen ges även medlemskap en särställning (markerad med rött i illustrationen) eftersom alla delar av kulturmodellen endast gäller medlemmar. Målen (som alltså inte är en del av kulturen) kan vara viktiga även för andra men det som finns innanför den röda rutan gäller bara för kulturens medlemmar. Medlemskap är kulturens gräns.

Modellen beskriver alltså hur människans kultur dynamiskt skapas på liknande sätt som hos andra högre djur. Till det kan läggas att människans socialitet präglas starkt av ett behov av att bli omtyckt och älskad. Detta hänger samman med det starka ankytningsbehovet.

Människans socialitet präglas också av ett starkt omvårdnadsbehov som är den andra sidan av myntet gällande anknytningsbehovet. Sammantaget gör det att det finns en starkare dragning till en ”mjukare” kultur mindre präglad av hierarkier än hos många andra djur.

Men människan har givetvis också individuellt inriktad motivation som också kan komma att prägla kulturen. Vi ska titta på hur dessa evolutionära krafter spelats ut under mänsklighetens historia.

MÄNSKLIGHETENS HISTORIA

Nedan följer en mycket övergripande beskrivning av mänsklighetens historia inriktad på de aspekter som varit viktiga för hur kulturen blivit utformad.

1. Nomadliv

Människan levde länge som egalitär (inom gruppen) nomad i Afrika. Denna tid verkar ha präglats av just omvårdnad och att man delat lika inom gruppen.

2. Bofasthet

Viss handel och odling förekom säkert redan innan människor blev bofasta. Men odlandet ledde antagligen till en bofast bondekultur och så småningom uppstod även stadskultur. Härigenom uppstod arbetsdelning, hierarkier och klasser. Olika klasser inom gruppen kunde därför komma att utveckla en egen (sub-)kultur. Rikedom ansamlades vilken kunde rövas med hjälp av våld.

3. Våld

Med våld kunde man stjäla rikedomar, förslava och förtrycka. För att vara effektiv vid våldsutövande behövs disciplin och hierarkisk ordning. Det är också en stor fördel att vara fler och till exempel ha en större armé.

4. Religioner och ideologier

Kulturer kan antingen vara starkt slutna och inte vilja ta in nya medlemmar. Men en del kulturer (t.ex religionsbaserade och ideologiskt baserade) värvar aktivt nya medlemmar för att växa. Detta är som sagt fördelaktigt i våldshänseende eftersom större arméer vanligen är starkare än mindre. Värvandet (mission) är vanligt i världsreligionerna och dess modernare motsvarighet ideologierna.

5. Modernitet

I och med industrialiseringen och modern teknologi blev väldigt många människor mycket rikare och friare. På många sätt blev folk en slags ”överklass” – men en överklass som inte hade, eller var beroende av, en underklass.

VIKTIGA TYPER AV HISTORISKA SKEENDEN

Utifrån den korta beskrivningen av mänsklighetens historia kan vi också säga något om vilka typer av historiska skeenden som varit extra viktiga för hur kultur kommit att formas.

Klimat och miljö

Hur man kunnat livnära sig är en viktig faktor. I varma klimat med rikt djur- och växtliv har man antagligen under långa perioder inte behövt kämpa för mat och skydd mot väder. Man har inte behövt planera och lägga band på sina impulser i samma utsträckning som i kärvare miljöer. Kärvare miljö kräver impulshämmande, planerande, plikt och liknande.

I kalla klimat kan man till exempel behöva samla matförråd för att klara vintern vilket kräver mer självdisciplin och planerande. Kyla verkar dessutom generellt gynna tänkande; hjärnan verkar fungera bättre (man kan ”hålla huvudet kallt”).

Kärv miljö kan också ha främjat en mer egalitär kollektivism om man kunna överleva genom att dela med sig under svåra vintrar.

Bondekultur

Bondekultur är kopplad till jorden och det cykliskt återkommande såendet och skördandet. Det skapar rimligtvis en mer traditionsinriktad kultur som förändras långsamt. I sig bör det bidra till kollektivism både gällande mer egalitär kollektivism (eftersom ingen hierarki behövs – specialiseringen är inte långt gången) och självdisciplin, plikt och ansvar (risk att svälta). Detta lägger grund för arbetsmoral.

Bönder är också väldigt beroende av vädrets makter vilket skapar en ödmjukhet inför det vi inte kan påverka. Bönder är samtidigt självförsörjande och därför inte beroende av andra (utom de närmaste som hjälper till med odlandet).

Stads-/handelskultur

Handels-/stadskultur är mindre traditionsinriktad och mer förändringsbenägen (expansionistisk och innovativ). Den drar åt mer individualism (beroende på större rikedom och mer specialisering) och har därmed likhet med överklasskultur. När specialiseringen ingår i organiserad arbetsdelning finns vanligen hierarkier, plikt och ansvar. Även detta lägger grund för arbetsmoral.

Handelsmän är mindre beroende av väder och blir därför mindre ödmjuka inför det man inte kan påverka (mer antropocentriska). Handelsmän lever mer i en värld skapad helt av människor och därför potentiellt helt kontrollerbar värld. I gengäld är den specialiserade handelsmannen beroende av andra människor. Det gör köpmannen socialt smidig och trevlig.

Våld

För att vara som mest effektivt i våldsutövande behövs organisation och hierarki. Så de kulturer som utövat våld utvecklar planerande, plikt, ansvar, självdisciplin och liknande.

De som utsätts för våld, förtryck och slaveri (i olika grad) bör kunna utveckla slavmentalitet (jmf Stockholmssyndromet – lojalitet med förtryckarna). Lyckade uppror bör i gengäld sätta stora spår av annan sort i kulturen. Erfarenhet av övergrepp och förtryck kan skapa hämndbegär som kan spridas från generation till generation. Generellt bör erfarenheter av att den egna gruppen utsatts för våld utövad av annan kultur befrämja etnocentricitet.

Modernitet

Modernitet medför rikedom och mer individualism, konsumism och att folk ägnar sig åt sina egna projekt (atomism). På många sätt påminner det antagligen om överklass/hov och blandningen av bekvämt liv och karriärsträvan. Vi är dock kanske inte lika bekväma eftersom vi inte har serotoninpåslag utifrån att ha underklassen i vår närhet.

VIKTIGA MEMER

Religion och ideologi har, som redan nämnts, bidragit till kulturutformningen. Vissa tankeelement, memer, inom sådan påverkan har större förmåga att få fäste än andra. Jag tänker här kort gå igenom några sådana viktiga livskraftiga memer. Huvudsakligen verkar de historiskt ha stärkt redan förekommande kulturuttryck, och då ofta utifrån makthavares önskan.

Paradissträvan

Paradissträvan kan vi se i många religioner och i ideologier som socialism och kommunism. Oavsett om det handlar om paradis på jorden eller himmelrike efter döden är det att betrakta som den ultimata belöningen – att få allt man vill för alltid. Det är alltså en stark positiv hedonistisk motivator som verkar kunna påverka många människor och göra ett kulturellt avtryck under längre tid.

Eskatologi – undergångsrädsla (med självspäkning)

Rädsla för undergången är motsatsen till paradissträvan; det vill säga en stark negativ hedonistisk motivator som verkar kunna påverka många människor och göra ett kulturellt avtryck under längre tid. Eftersom ett hot ligger nära bestraffning (upplevelsemässigt) väcker det också ofta skam/skuld och skapar fenomen som botgöring genom självbestraffning.

Yttre fiende (enande och kamplusteväckande)

En yttre fiende är väldigt bra för att ena en grupp. Därför skapar gärna överheten en sådan bild.

Den goda modern

Den goda modern är att betrakta som en personifiering av den omvårdande principen. Den verkar ha varit vanligare i äldre tider (t.ex Tara och Madonnan).

Den starke ledaren

Den starke ledaren är att betrakta som en personifiering av den hierarkiska principen. Den verkar också handla om en slags fadersfigur.

Ont och gott

Eftersom det redan finns en stark tendens att dela upp i ont och gott (t.ex halo-effekten) är dualistiska religiösa föreställningar att betrakta som en förstärkning av detta. Det är givetvis effektivt för att öka motivation hos folk.

Monoteism

Monoteism är liksom ”den starke ledaren”, ”ont och gott” att se som en mem som stärker tendensen att uteslutande rikta sig mot ETT enda mål (på bekostnad av öppenhet och utforskande).

Värva nya medlemmar (t.ex missionerande)

Att värva nya medlemmar är fördelaktigt när det är gynnsamt att kulturen består av många människor. Det gäller t.ex vid krig o.dyl, eller vid exploatering av en ofylld nisch.

Föda många barn

Att föda många barn som strategi för att få kulturen att växa är en strategi (r/K) som gynnar att fylla en oexploaterad nisch. Denna strategi verkar också ofta ha varit kopplad till att trygga ålderdomen genom att det finns många barn som kan ta hand om en.

Föda få barn

Att föda få barn för att kunna satsa på dem och få dem framgångsrika är en strategi (r/K) som gynnar att vinna kampen om en redan hårt exploaterad nisch (t.ex ledarpositioner inom en kultur).

Altruistisk kärlek

Altruistisk allomfattande kärlek förekommer i några religioner och gynnar så klart mission i.o.m att det är så inkluderande. Det fyller behov av att få bli älskad (omvårdnads-dimensionen) och gör på så sätt kulturen attraktiv att vara del av.

Föreställningar om liv efter döden

Föreställningar om förfäders andar verkar vara en tidig form av religiositet som antagligen har koppling till att hantera döden. Generellt är efterlivsföreställningar vanliga i religioner och präglar därför kulturer. De har givetvis nära koppling till paradissträvan och eskatologi samt ont/gott.

Västerländsk familjebildning

Västerländsk familjebildning ger fördelen att alla män får en kvinna vilket minskar oro och våld och ökar samarbete. Det motverkar hierarkisk struktur och bidrar till mer jämlikhet.

Arbetsmoral

Arbetsmoral verkar vara en faktor som starkt bidrar till en kulturs framgång.

Bildningsideal

Även bildningsideal verkar vara en faktor som starkt bidrar till en kulturs framgång. Denna mem försvårar dock för makthavarna eftersom folk kan börja tänka själva.

KULTURELEMENT

Utifrån ovanstående genomgång ska jag försöka åstadkomma en mer packad sammanställning som förhoppningsvis gör bilden klarare. Detta gör jag genom att extrahera ut några olika kulturelement som kan utläsas ur ovanstående beskrivningar.

Jämlikhet

Vi kan se att människans tidiga tillvaro präglades av att dela med sig; att dela lika till alla i gruppen. Dessa kulturuttryck av jämlikhet och inkludering (att alla får delta och vara del av gemenskapen) verkar även förekomma i bondesamhället. Detta har antagligen sin grund i människans starka omvårdnadsbehov.

Impulsivitet

I rika miljöer verkar denna bas av jämlikhet också gett stort utrymme för spontanitet och impulsivitet inom hängden av att alltid dela med sig och låta alla delta. I moderna tider kan sådan impulsivitet komma till uttryck som konsumism och njutningslust. Impulsivitet kan ses som ett avvikande ifrån hämmandet av impulser som skildrades i den utbyggda modellen av kulturens dynamik.

Plikt/ansvar

Jämlikhetskulturen verkar dock ibland ha stärkts av en kultur av att inte förhäva sig (jantelagen kallad i Norden) vilken antagligen var viktigare i kärvare tider. Nära kopplat till detta är arbetsmoral (att göra rätt för sig) som antagligen utvecklades i bondesamhället. Även att hämma egna impulser i sociala sammanhang (som skildrades i kulturens dynamik) ligger nära detta.

Strävan

Plikt och ansvar är starkt kollektivistiskt uttryck kopplat till sådant socialt impulshämmande. Men detta verkar också kunna ligga nära ett mer socialt neutralt uttryck (mindre kollektivistiskt) som vi kan se som strävan. Kopplat till detta finns planerande och självdisciplin. Sådan strävan kan inriktas på kollektiva mål men också på egna individuella mål. Imulskontrollen kan alltså vara aktiv även utanför sociala sammanhang i syfte att behålla fokus på målet.

Tradition

Att följa traditionen är vanligt i bondekultur och skapar en långsammare förändringstakt. Nära kopplat till detta är också att vara mer ödmjuk inför allt sådant man inte själv kan styra över vilket i sin tur har viss koppling till andlighet.

Normföljande

Normföljande är givetvis nära kopplat till tradition. Varför jag ändå tar upp den som en egen punkt är att normföljande inte nödvändigtvis behöver handla om långsam förändring och tradition utan kan lika gärna handla om snabba växlingar likt mode och trendföljande. Både tradition och normföljande är inriktade på normer som skildras i modellen av kulturens dynamik.

Karriärsträvan

Karriärsträvan, konkurrens och statussträvan uppstår typiskt i stadskultur, bland högre klasser i ett samhälle och nu i modern tid genom den ökade rikedomen och friheten för många.

Kreativitet

Kreativitet, innovation och expansion uppstår även den i stadskultur, bland högre stånd och i det moderna samhället. Detta skapar en snabbare förändringstakt. Eftersom denna typ av kultur är fjärmad ifrån maktlöshet och naturen samt att människor med sådan livsstil bara är beroende av andra människor och lever i en helt människoskapad värld blir kulturen väldigt antropocentrisk. Kreativitet handlar om detsamma som begreppet avvikande i modellen av kulturens dynamik.

Hierarki

Ett bejakande av hierarkier uppstår, som vi sett, främst i sammanhang där våldsmakt är viktigt. Vid förtryck kan åven en slavmentalitet utvecklas hos de förtryckta. Hiearki handlar givetvis om detsamma som begreppet hierarki i modellen av kulturens dynamik.

Etnocentrism

Etnocentrism, nationalism, patriotism och vi- och domtänkande uppstår och förstärks typiskt då den egna gruppen är hotad, attackerad eller förtryckt av en annan grupp. Den kan också leda till hämndbegär på gruppnivå. Etnocentrism handlar om detsamma som begreppet medlemskap i modellen av kulturens dynamik.

Universialism

Motsatsen till etnocentrism är universialism, öppenhet, tolerans och inkludering. Den kan antingen uppstå hos folk som aldrig varit i konflikt med en annan kultur eller i handels- och stadskultur där många främlingar lever sida vid sida och handlar med varandra.

Social rättvisa

I den moderna tiden uppstår strävan efter social rättvisa, allmän rösträtt och utjämningspolitik. Detta har nära koppling till reciprocitet och har antagligen äldre rötter där man försökt hitta sätt att jämka mellan olika parter så att alla blev nöjda. Det går att betrakta som en strävan efter en mer egalitär kollektivism hos människor som är mer atomiserade individer.

KULTURENS DIMENSIONER

Kollektivism - Individualism

Vi kan se att kulturelementen i viss mån går att dela upp på en skala från kollektivism till individualism. På en sådan skala befinner sig tradition och normföljande i ytteränden åt det kollektivistiska hållet. Detsamma gäller jämlikhet, etnocentrism och plikt/ansvar. Även hierarki drar ganska starkt åt det kollektivistiska hållet.

I den andra änden av skalan hittar vi individualistiska element som kreativitet, impulsivitet och universialism. Även karriärsträvan och social rättvisa drar mer åt det individualistiska hållet.

Kvinnligt/relation – Manligt/resultat

Det går också att placera in elementen på en skala från kvinnligt/relation till manligt/resultat. Jämlikhet, universialism och social rättvisa drar då mer åt kvinnligt/relation medan strävan, karriärsträvan, etnocentrism, plikt/ansvar och hierarki drar mer åt manligt/resultat.

Typer av kultur

En annan betraktelse är att vi kan se kulturelementen som tillhörande någon av fyra typer av kultur
som vi kan kalla omvårdnad, hierarki, tävlan och reciprocitet utifrån vad som utmärker
respektive typ av kultur.

Dessa fyra dimensioner kan ses befinna sig i relation till de två axlar som löper från kollektivism
till individualism respektive från kvinnligt/relation till manligt/resultat. Detta kan illustreras så
här:

Kulturens dimensioner

Relational Models Theory och Moral Foundations Theory är några av de beskrivningar som skildrar
denna typ av uppdelning och har därför tagits med i bilden.

Om vi lägger in kulturelementen på lämplig plats får vi denna bild:

Kulturelementen i kulturens dimensioner

SLUTORD

Generellt verkar kulturer röra sig mer mot individualism när rikedomen ökar och de yttre hoten minskar. Men kulturer kommer, oavsett detta, att uppvisa drag från flera olika dimensioner men de kommer till uttryck på olika sätt hos olika kulturer.

Skilnader går att förstå utifrån kulturens historia och det går alltså att peka på några olika typer av historiska skeenden som kan ha stor påverkan på kulturen.