Kreativitet och sorg

 Vägar till frihet

Ur ett systemteoretiskt perspektiv är kreativitet och sorg två funktioner som, åtminstone i rudimentär form, kan förekomma i beslutsfunktionen hos målinriktade system på nivåer från ett och uppåt. Det gäller alltså alla system som kan ha fler än ett mål.

Kreativitet handlar då om att hitta nya vägar att nå målet medan sorg handlar om att sluta eftersträva ett mål systemet hittills varit engagerat i. Sorg-funktionen behövs bara då ett mål blivit omöjligt att uppnå och ingen annan avaktiverande funktion finns, som till exempel att en annan målsträvan aktiveras och avbryter den gamla.

För enkla system med få handlingsmöjligheter kan dessa funktioner ske så snabbt att en observatör antagligen inte skulle märka att de överhuvudtaget varit aktiva. Funktionerna kan dessutom bestå av bara några få enkla regler. Men hos komplexa system, som till exempel människan, kan de pågå länge, vara tydligt identifierbara samt svåra att förstå som enkla regler.

 

Kreativitet

Kreativitet innebär att alla handlingsalternativ systemet har i sin repertoar testas i syfte att nå målet. Om systemet har många handlingsalternativ kan det ta tid. Det är givetvis också resurskrävande eftersom agerande förbrukar energi.

Om något handlingsalternativ verkar kunna leda till att målet nås avbryts den kreativa processen och systemet fortsätter att agera i den riktning som verkar kunna leda till målet. Men processen kommer annars avbrytas först när alla handlingsalternativ testats utan att något visat sig fungera.

Sorg

Det innebär i så fall att den målsträvan som låg bakom kreativitetsprocessen behöver avslutas. Sorg innebär att systemet avslutar alla processer som varit del av den målsträvan som nu ska avslutas. Hos enkla system sker detta direkt men hos mer komplexa system kan det ta en viss tid och utgöra en process i sig.

Slutpunkten i sorgeprocessen är att systemet återgår till ett mer basalt tillstånd som det befann sig i innan den futila målsträvan. Ett sådant tillstånd är vanligen mer vilande och väntande. Men det kan också innebära ett sökande efter ett nytt mål.

För en människa, som ett målinriktat system, upplevs de här processerna vanligen som väldigt stora och engagerande...

Upplevelse av sorg

Jag utmålar här sorgeprocessen som det som sker när den kreativa processen väl är avslutad. Så enkelt är det dock sällan för en människa utan det verkar ofta inledningsvis kunna pendla mellan hopp (kreativitet) och förtvivlan (sorg). Sorgen upplevs då som förtvivlan eftersom hoppet (det kreativa sökandet efter en lösning) fortfarande finns.

Ju mer individen släpper taget (avslutar delprocesser i den gamla målsträvan) desto mer börjar sorgen upplevas som vila. Det blir möjligt att uppleva en öppenhet som gör att nya mål så småningom kommer att kunna engagera. Öppenheten innebär att individen (systemet) åter kan börja agera och sträva efter relevanta mål.

Upplevelse av kreativitet

Eftersom kreativitet innebär ett testande av systemets fulla handlingsrepertoar ger det ofta en upplevelse av frihet och kraft. Tack vare att människan har en så välutvecklad föreställningsförmåga kan detta testande dessutom ske helt riskfritt och till relativt liten energikostnad. Det bidrar ytterligare till att göra den kreativa processen till en lustfylld upplevelse.

Vägar till frihet

Både sorg och kreativitet har alltså i viss mån med frihet att göra. Sorg leder till en frihet, en befrielse, från något smärtsamt och begränsande; befrielse från en omöjlig situation. Kreativitet kan vara en upplevelse av den fulla handlingskapaciteten och därigenom en upplevelse av potential att uppnå sådant man önskar.

Förutom den upplevelse av frihet det ger kan kreativitet också göra att man kan få sådant man önskar genom nya outforskade vägar. Så kreativiteten ger en ökad frihet att nå de mål man eftersträvar.

Ur systemteoretiskt perspektiv är en intressant iakttagelse att kreativiteten och sorgen tillhör den del av systemet som fattar besluten. I en organisation innebär det att de funktionerna (ur systemperspektiv) bara finns hos beslutsfattare medan de i en kultur sker i hela kulturen kollektivt som en grupprocess.

Den kreativa processen sker i en kultur genom att medlemmar i kulturen avviker från gruppnormen. Även sorg sker i kulturer i form av grupprocess genom att individer som var framstående i det gamla normsystemet (paradigmet) sjunker i status.