Människan som målinriktat system

En människa går att betrakta som ett målinriktat system; skapad av evolutionen respektive de inlärningar som format henne. Grunden för ett målinriktat system är att det har mål och handlingsförmåga.

Människans handlingsförmåga hänger samman med hennes kropp som kan utföra handlingar till exempel i form av rörelser, kommunikation och tänkande. Målen är i grunden evolutionära och syftar ytterst främst till reproduktion och överlevnad (både egen och andras).

Människans mål - tre inriktningar

För att kunna uppnå de två huvudsakliga målen strävar människan även efter att uppnå olika delmål. För att överleva kan till exempel delmål vara att undvika gifter, smitthärdar, parasiter och andra farliga djur.

Individen är alltså ett målinriktat system med många olika delmål. Dessa delmål kan dessutom vara inriktade på reproduktion och överlevnad gällande tre olika entiteter; individen själv, dennes egna barn eller dennes flock.

Individen kan alltså eftersträva sin egen, sina barns eller flockens/gruppens överlevnad och reproduktion. Under olika faser i livet, och i olika tillfälliga situationer, kommer motivationen att i huvudsak vara inriktad på någon av dessa tre entiteter.

Individens upplevelse och föreställningsvärld skiftar beroende på vilken av de tre inriktningarna som är aktiv. En stor del av identiteten kan antagligen förstås utifrån detta. Som barn dominerar vanligen inriktningen på individen själv för att sedan gå mer över mot inriktning på flocken.

I tonåren byter individen vanligen flock ifrån familjen till kompisgänget. I familjen är individen som barn ofta mer självinriktad men vid skiftet bort ifrån "familje-flocken" kan den osjälviska flockinriktningen mot kompisgänget bli dominerande.

När individen bildar familj och får barn flyttas vanligen åter inriktningen. De egna barnen blir då för de flesta det huvudsakliga. När sedan barnen så småningom blivit fullt vuxna och står på egna ben så att de inte längre behöver stöd skiftar ofta inriktningen ännu en gång.

Nivåer av komplexitet hos systemet människa

Utifrån beskrivningen ovan kan vi analysera människan i termer av de nivåer av komplexitet som karaktäriserar ett målinriktat system. Mål (beslutsfunktion) och handlingsförmåga, den lägsta nivån av komplexitet, har redan berörts.

Men människan uppvisar alla nivåer av komplexitet hos ett målinriktat system. Hon är dessutom det enda exempel jag känner till på ett system med fullt utvecklad föreställningsförmåga (den högsta nivån). Den kommer till exempel till uttryck i de föreställningar och förväntningar som präglar de olika inriktningarna under de olika faserna i livet som beskrivs ovan.

När det gäller andra nivåer förefaller människans motivation bygga på enklare delsystem som verkar kunna präglas av olika nivåer av komplexitet. En funktion av hög komplexitet är inlärningsförmågan ("inlärningsförmåga / självorganisering") vilken jag pekade på i början av artikeln med frasen "de inlärningar som format henne".

En intressant aspekt gällande de olika komplexitetsnivåerna är att individen själv ibland ingår som ett delsystem i större system. Det gäller till exempel vid de två osjälviska inriktningarna på de egna barnen respektive flocken.

Element hos det målinriktade systemet

Vi kan också analysera människan i termer av de element som karaktäriserar ett komplext målinriktat system utifrån beskrivningen ovan. Elementen mål och handlingsförmåga har redan berörts. De övriga elementen är medlemskap, hierarki, regler, övervakning, sanktioner och föreställningar.

Föreställningar har redan omnämnts i samband med komplexitetsnivåer. Regler, övervakning och sanktioner handlar här främst om inlärning vilket jag inte tänkt fördjupa mig i. Däremot tänker jag säga något om medlemskap och hierarki.

Det intressantaste med hierarki-elementet i detta sammanhang är hur olika motivation befinner sig i en intern hierarki hos individen. En specifik motivation vid ett specifikt tillfälle är starkare än en annan och får därigenom företräde. Detta är nödvändigt för att ett så komplext system ska fungera i relation till de viktigaste målen.

Slutligen går det givetvis att betrakta olika delsystem i individen som olika medlemmar. En intressantare betraktelse är dock hur individen påverkas av att bli medlem i andra större system; familjen respektive flocken. Medlemskap och identitet verkar här ha en nära koppling.