Om oärlighet

Oärlighet leder till dumhet eftersom det leder bort från verkligheten. När vi inte utgår från verkligheten blir vi korkade. Men trots det är människor ibland oärliga. Det finns åtminstone två anledningar till det.

Oärlighet mot andra

Den första anledningen är att oärlighet kan leda till externa resultat som vi eftersträvar. Om vi är oärliga mot andra kan vi lättare få sådant vi vill. Om vi ljuger för dem kan de gå med på sådant de annars inte skulle gå med på.

Om de tror på lögnen blir de mer korkade i relation till verkligheten och vår oärlighet har därför gjort andra dummare. De agerar i relation till en verklighet som inte finns.

Oärlighet mot oss själva

Den andra anledningen är att oärlighet kan skydda vårt ego. Genom att vara oärliga mot oss själva kan vi uppleva att vi är bättre än vad vi egentligen är och på så sätt undvika att behöva ta ansvar för våra tillkortakommanden.

Detta kan till exempel leda till att den som varit oärlig mot andra också börjar vara oärlig gentemot sig själv eftersom den vill se sig själv som en ärlig människa (paradoxalt nog). Genom att själv börja tro på sin egen lögn kan denne på så sätt skydda sitt ego.

Kognitiv dissonans

Men verkligheten förändras inte bara för att vi är oärliga vilket gör att vi kan råka stöta på sådant som motbevisar det oärliga. Det skapar då en inre konflikt, en stress kallad kognitiv dissonans (som jag föreslagit borde döpas om till kognitiv motivationsgrundad dissonans för tydlighets skull), där vi både vill ha kvar kakan och samtidigt äta den.

Om vi accepterar motbevisen måste vi göra upp med oärligheten och landar då i sann kunskap och befrielse från dumhet. Men ofta står för mycket på spel så att individen istället fördjupar sin oärlighet mot sig själv och borttränger eller förvränger motbevisen.

Till exempel kan en auktoritet (en förälder, en politiker, media, etc...) ha ljugit för en individ. Denna auktoritet kan vara någon individen länge förlitat sig på och i praktiken fungera som en anknytningsfigur.

Om individen då skulle acceptera att auktoriteten ljugit innebär det att denne, auktoriteten, inte är fullt pålitlig. Kanske har den ljugit tidigare? Kanske allt är en lögn? Hela verkligheten, eller stora delar av den, kan hota rämna. Därför undviker många att undersöka det som verkar motsäga auktoriteten och fördjupar då alltså oärligheten mot sig själv.

Slutord

På det här sättet kan oärlighet och dumhet eskalera. Det finns mycket mer att säga om oärlighetens dynamik. Men vad som är mer intressant är hur man löser detta problem. Hur tar man sig ur oärligheten?

Det korta svaret är att man börjar vara ärlig både mot sig själv och andra. Ett längre svar hittar man antagligen i många andliga traditioner. Början till ett svar finns helt säkert i att bejaka sanning, frihet och kärlek.

På motsvarande sätt som oärlighet leder till dumhet leder ärlighet till klokhet. Och klokhet gör att vi kan åstadkomma allt som verkligheten tillåter. Vi kan alltså få (nästan) allt vi önskar.

Styrka och svaghet

Samhället består av starka och svaga. De flesta av oss är både starka och svaga, men i olika omfattning och inom olika områden. Trots det är det rimligt att betrakta en del individer som totalt sett svagare och andra som starkare. De som är starka har vanligen större tendens att uppleva sig som någon slags hjälte medan de svaga har större tendens att uppleva sig som offer.

Hur offer kan bli förövare
Att uppleva sig vara offer är givetvis vanligen smärtsamt. En risk med detta är dessutom att en del av de som upplever sig som offer kan anse sig orättvist behandlade, hysa hämndbegär och baserat på det agera hänsynslöst.

Sådant hänsynslöst agerande gentemot andra drivet av hämndbegär behöver heller inte komma att drabba några faktiska förövare utan kan ofta snarare genom projektion och liknande psykologiska mekanismer (villfarelser) komma att drabba oskyldiga.

Om många upplever sig som offer i ett samhälle ökar alltså riskerna för hänsynslöshet som orsakar lidande som riskerar skapa fler offer. Detta gäller oavsett vad som orsakat att de upplever sig som offer; faktiska övergrepp eller föreställningar som skapats genom propaganda.

Osjälvisk allomfattande kärlek
Det finns alltså anledning att försöka motverka att folk blir att uppleva sig som offer både genom att motverka övergrepp och att motverka föreställningar om offerskap. Ju mer ett samhälle genomsyras av icke exkluderande osjälvisk kärlek riktad till alla desto större blir möjligheten att åstadkomma detta.

Eftersom de starka vanligen har mer möjlighet att odla sådan osjälvisk kärlek blir uppgiften främst deras. De starkas kärlek märks dessutom mer eftersom de har större förmåga att åstadkomma större resultat.

Ju mer den osjälviska kärleken ökar i ett samhälle desto mindre sårbara kommer de svaga att känna sig. De kommer alltmer erfara att de kan få det stöd och den hjälp de behöver. Det bidrar till att minska riskerna för hämndbegär.

Ansvar
De svagas uppgift blir istället främst att börja motverka tendensen att känna sig som offer genom att ta ansvar för det de kan ta ansvar för, oavsett hur litet detta initialt än är. Genom att ta det ansvar de kan blir de svaga gradvis starkare.

Sammantaget påminner denna beskrivning lite om konfucianismen som fritt kan tolkas som att de starkas uppgift är att hjälpa de svaga medan de svagas uppgift är att lita på de starka. Det finns dock en sak till som behöver tas i beaktande; maktproblemet.

Maktproblemet
Både starka och svaga har generellt en tendens att lita på makthavare trots att dessa inte behöver vara välvilliga. Det är därför viktigt att det också finns allmän kunskap om maktens problematik och hur makthavare kan korrumpera i syfte att öka sin egen makt.

Genom att de svaga tar ansvar för det de kan och de starka odlar osjälvisk kärlek minskar risken för att maktsträvande individer och grupper ska lyckas korrumpera. Om vi dessutom besitter en allmän kunskap om hur sådant maktspel går till kommer risken minska ännu mer genom att försök att tillskansa sig makt lättare och snabbare kommer att upptäckas och kunna förhindras.

Slutord
Eftersom de flesta av oss är både starka och svaga behöver vi både odla osjälvisk kärlek och ta ansvar för sådant vi kan ta ansvar för. Vi behöver också sätta oss in i hur makt kan korrumpera för att kunna motverka detta.

Framför allt behöver vi börja med att erkänna för oss själva, och bli medvetna om, både vår styrka och vår svaghet. Om vi är omedvetna kommer vi varken kunna ta ansvar för vår svaghet eller kunna använda vår styrka till att odla vår osjälviska kärlek.

Sanning, Frihet och Kärlek som väg i turbulenta tider

Det är turbulenta tider. Sådant som tidigare fungerat fungerar inte längre och många känner sig osäkra och otrygga. Flocken verkar ha gått vilse och behöver hitta en väg som leder rätt. Jag tror att vägen som leder dit vi behöver komma går genom sanning, frihet och kärlek.

Sanning

Sanning är nödvändig för om vi inte vet vad som är sant, om vi agerar utifrån en förvriden verklighetsuppfattning, spelar det ingen roll vad vi vill eller hur godhjärtat vårt mål är; vi kommer ändå att göra fel och åstadkomma något annat än det vi egentligen ville.

De allra flesta vill väl så målet är det sällan något fel på, åtminstone så länge man ärligt undersöker vad som verkligen är viktigt och inte misstar vägen för målet. Problemet ligger snarare i vad vi tror är vägen till målet; hur vi tror terrängen ser ut. Ingen av oss är allvetande och det gäller även ledare och experter; deras kartor är gamla och stämmer dåligt i den nya tiden.

Vi behöver alla börja förutsättningslöst undersöka vad som faktiskt är sant för att ha en chans att kunna börja utröna vad som är den rätta vägen. Vi verkar inte längre kunna använda de gamla kartorna så var och en av oss behöver själv ta ansvar för att försöka förstå hur verkligheten egentligen är beskaffad. Vi måste börja lita mer på oss själva och mindre på ledare och experter.

Frihet

Ju mer vi upptäcker av vad som är sant, både om verkligheten omkring oss och verkligheten inom oss, desto större möjlighet får vi att fatta bättre beslut. Ju mer vi kan lita på vårt eget omdöme och fatta beslut vi är nöjda med desto friare blir vi.

Frihet är inte alltid bekvämt men det är bara genom att vara fria som vi kan försöka uppnå det vi vill. Om vi överlämnar det åt andra kan de lika gärna vara ointresserad av, eller inkompetenta i, att ge oss det vi vill. Det är bara vi själva som ytterst har möjligheten att utforska och veta vad vi verkligen vill.

Kärlek

Frihet är att ha möjlighet att åstadkomma sådant man vill. Kärlek är att vilja att också andra ska ha frihet; att de ska kunna få det de önskar. Kärlek är att skydda andra från sådant som begränsar deras frihet och möjlighet att få det de vill.

Kärlek är inte att alltid till varje pris enas och tycka lika; det skulle gå emot både frihet och sanning. Om du älskar dem måste andra själva få undersöka vad som är sant och få sträva efter vad de själva önskar.

Om du älskar dem kan du inte tvinga på dem det du tror är sant eller det du tycker är viktigt. Och om du värdesätter din egen frihet kompromissar du heller inte med vad som är riktigt viktigt för dig.

Men kärlek som vi osjälviskt ger andra är det som har störst chans att göra oss lyckliga. Så om vi har minsta gnutta visdom framhärdar vi inte i vårt eget behov av frihet eller av att få uttrycka vad vi funnit vara sant om det inte gäller något väldigt viktigt.

Den största sanningen är att osjälvisk kärlek till alla är det som har störst chans att göra oss och andra lyckliga. Den största friheten är att kunna ge kärlek; att kunna hjälpa och skydda andra. Den största kärleken är att kunna hjälpa andra bli fria.

Sanning, frihet och kärlek hänger samman och ju mer vi kan odla det desto bättre blir vi för både oss själva och andra - och desto större chans har vi också att hitta vägen vi söker ut ur dessa turbulenta tider.

Frihet, Sanning och Kärlek

Nedan följer några aforismer om frihet, sanning och kärlek. Därefter gör jag ett försök att utifrån dem skapa några ännu kortare versioner.

1. Frihet är att själv ha förmåga att kunna göra det man vill och därmed också frihet från att någon annan använder sin förmåga till att begränsa ens frihet.

2. Att älska frihet är att låta andra göra det de vill; att undvika att använda sin förmåga till att begränsa deras frihet.

3. Osjälvisk kärlek är att använda sin förmåga till att hjälpa andra att kunna göra det de vill; att öka deras frihet.

4. Sanning man håller för sig själv inkräktar inte på någon annans frihet och heller inte på ens egen eftersom den frihet som bygger på en lögn inte är någon egentlig frihet; självbedrägeri skapar bara större ofrihet åt en själv i framtiden.

5. Om du oombedd förmedlar sanning till andra inkräktar du på deras frihet att få ljuga för sig själv.

6. Osjälvisk kärlek är att söka sanningen gällande vad andra vill ljuga för sig själv om och vad de faktiskt vill veta - och att, när du vet det, förmedla sanning gällande det de vill veta.

7. Osjälvisk kärlek är att vilja ge andra det de önskar och behöver.


Ännu kortare:

1. Frihet är vilja och förmåga.

2. Att älska frihet är att inte döma andras frihet.

3. Osjälvisk kärlek är frihet att ge bort frihet.

4. Självbedrägeri är ens eget framtida fängelse.

5. Sanning inkräktar på andras lögner.

6. Osjälvisk kärlek är att vilja veta vad andra egentligen vill veta.

7. Den osjälviska kärleken är oändlig.


Och slutligen några korta anakronistiska improvisationer på temat:

Sann frihet kräva fri sanning.

Sann kärlek kräva sann frihet.

Den ultimata maktstrategin

Jag har skrivit om de tre formerna av makt (våld, ekonomi och information) och om olika makt-metoder. Jag tänkte här ta upp något om mer övergripande principer och tänkesätt och då framför allt den princip jag valt att kalla den ultimata maktstrategin.

Övergripande principer och tänkesätt
En viktig övergripande princip är att tänka större. Det gör att du själv kan skriva reglerna och skriva om dem när det passar dig. Den som bestämmer reglerna kommer alltid att vinna och om motståndare tror att ni spelar ett spel utifrån fasta och rättvisa regler så har du alltså redan vunnit. Ett exempel på det är att i det fördolda ha kontroll över rättsväsendet; vilka lagar som skrivs och hur de tillämpas.

Ett annat exempel på att tänka större är att ha en tidsmässigt längre planering. Om du tränar dina barn i hur de ska öka familjens makt är du till exempel inte begränsad till att vinna under din livstid utan kan planera flera generationer framåt.

Utifrån ett längre tidsperspektiv kan man också planera baklänges och utgå från slutmålet. Man analyserar sedan vilket delmål som behöver ha uppfyllts för att slutmålet ska kunna nås. Sedan backar man ytterligare ett steg och analyserar vilket delmål som behöver ha nåtts innan nästa delmål kan nås och så vidare tills man kommer fram till vilket delmål som först ska eftersträvas i nutid (som alltså lägger grunden för att uppnå följande delmål).

Ytterligare ett exempel på att tänka stort är att tänka större geografiskt. Begränsa dig inte till att agera lokalt utan agera över hela jorden, eller kanske till och med utanför jorden (i den mån det är och kan bli möjligt). Planera också för framtida teknologi och hur den kan användas.

Begränsa dig inte till ett maktområde. Använd alla former av makt och alla metoder för att öka makten. Den som till exempel bara fokuserar på ekonomi och att öka sin förmögenhet kommer snabbt bli besegrad av den som även använder våld och information. Att sträcka sig över många områden ger dessutom ofta gynnsamma synergieffekter.

Ett vanligt förekommande exempel på att tänka större är att i en debatt eller diskussion sätta ramen för vad som diskuteras så att du utestänger det du inte vill ska medvetandegöras. Det kan till exempel handla om att inte diskutera vem (du) som har kontroll över en bransch utan istället fokusera på vilka regleringar eller skatter som ska gälla (där du ändå kommer att kunna hantera samtliga utfall till din fördel).

Ett annat exempel på att på liknande sätt äga helheten är att kontrollera bägge sidorna av en konflikt samtidigt som folk kämpar för ena eller andra sidan och tror att de därigenom kan åstadkomma någon viktig förändring. Genom att kontrollera bägge sidorna (eller åtminstone nyckelpersoner på bägge sidor) kommer du att kunna utnyttja situationen till din fördel oavsett vem som vinner.

Slutligen, eftersom det är så fördelaktigt att tänka stort, är det givetvis viktigt att motverka att faktiska och potentiella motståndare tänker stort. Det gäller alltså att styra dem till att tänka avgränsat vilket man till exempel kan göra genom att göra dem rädda eller hålla dem sysselsatta med mer avgränsade aktiviteter. Detta, att motverka andras makt, för oss vidare till den ultimata maktstrategin.

Den ultimata maktstrategin
Den ultimata maktstrategin är att använda makten destruktivt och hänsynslöst gentemot andra. Det är lättare att riva ner än att bygga upp. Den som strävar efter att öka och bevara sin makt bör alltså använda detta faktum till sin fördel.

Den bör inte lägga onödig tid och kraft på att skapa eftersom allt den skapar kan stjälas eller förstöras av konkurrenter. Istället bör den huvudsakligen fokusera sin kraft och tid på att själv stjäla sådant som är värdefullt (kapa istället för skapa) eller på att förstöra sådant som konkurrenter skapat.

De flesta definitioner beskriver makt som ett socialt fenomen. En individs makt finns alltså i relation till andras makt. Det innebär att makt är ett nollsummespel. Vidare innebär det i sin tur alltså att din makt ökar om du minskar andras makt. Eftersom det ofta är lättare att förstöra än att bygga är alltså det mest effektiva sättet att öka sin egen makt ofta att förstöra för andra.

Slutord
Eftersom det ur maktsynpunkt ofta är mest effektivt att förstöra för andra är alltså maktsträvan antagligen att betrakta som en främst destruktiv kraft. Trots det ser vi också mycket uppbyggligt och icke-destruktivt i världen.

Det kanske i så fall kan förklaras med att de flesta trots allt inte är så uteslutande maktsträvande utan att de i stor utsträckning också motiveras av annat. De flesta ägnar sig nog trots allt mest åt att skapa snarare än att förstöra.

De som fullt ut anammar och använder den ultimata maktstrategin är antagligen ganska få. Det finns dock anledning att tro att åtminstone några av dem lyckats tillskansa sig väldigt mycket makt och att de alltså utgör en stark destruktiv kraft.

Vi är många och de är få. Den starkaste motkraften är osjälvisk kärlek och att vi hjälper varandra. Vi får dock inte vara naiva och okunniga om hur problematisk starkt centrerad destruktiv maktsträvan är. Vi behöver inse att även om vi själva inte är så ensidigt maktsträvande finns det de som är det. Vi behöver alltså undvika falsk konsensus; undvika att tro att alla andra är som oss.

Om majoriteten är okunniga och omedvetna kan de maktsträvande lyckas tillskansa sig väldigt mycket makt som de alltså kommer att använda oerhört destruktivt. Men om vi är medvetna om faran kan vi upptäcka vilka de är och vad deras strävan är. Vi kan då ofta enkelt undvika att lämna ifrån oss vår makt till dem varför deras förmåga att ställa till skada också drastiskt minskar.

Några viktiga maktstrategier

Sedan vi blev bofasta har människans tillvaro präglats av maktkamp. Under dessa förhållanden har vissa lyckats bättre än andra. Gemensamt för de som lyckats är att de använder effektiva strategier.

Jag beskriver dem här som strategier (eller metoder) för den som vill tillskansa sig makt men syftet är att de som vill skydda sig mot makt ska läsa och förstå hur maktmänniskor tänker. En stor del av deras övertag beror på att folk är okunniga. Om fler förstår mer fungerar inte längre många av deras metoder.

I bloggposten Om makt beskriver jag hur vi kan tänka på makt som något som finns i tre former som vi kort kan kalla;

• Våld (hantering av fysiskt våld, hot, tvång, m.m.)
• Ekonomi (hantering av alla former av rikedom som kan erbjudas, stjälas eller undanhållas andra)
• Information (hantering av sanning, kunskap, desinformation och lögner; bland annat i syfte att påverka andras föreställningar, känslor och tankar)
  

Utöver dessa grundläggande former av makt beskriver jag även fem viktiga metoder som kan användas inom alla de tre formerna. Men det finns givetvis ytterligare många olika metoder. Nedan följer några exempel på några viktiga sådana.

Piska, morot och fantasi
De två maktformerna våld och ekonomi är givetvis ofta i sina bredaste bemärkelser att betrakta som piska respektive morot; det vill säga hot respektive belöning i syfte att få individer att göra som man vill. Anledningen att nämna detta särskilt är att det givetvis är en så vanlig form av maktutövande att använda dessa i kombination.

Om man till exempel behöver ha en person i en nyckelfunktion och måste vara säker på att alltid kunna lita på denne används ofta rik belöning som morot men för säkerhets skull ser man till att också till exempel ha utpressningsmaterial så att man kan hota till lydnad om så behövs.

Det mest fördelaktiga förfaringssättet är ofta att även använda informationsformen av makt för att påverka (skapa en fantasi) så att personen tror på det du vill att den ska göra. På så sätt behövs inte lika rik belöning. Men om så krävs kan man alltid öka belöningen och även i värsta fall ta fram piskan.

Söndra och härska
Eftersom allianser och samarbeten är gynnsamt för att öka sin makt är det också gynnsamt att motverka andras möjligheter till allianser och samarbeten. Genom att så split och söndra blir människor svagare och lättare att styra och härska över. Om de slåss med varandra behöver du dessutom inte riskera något genom att slåss mot dem; det tar de själva hand om.

Detta kan till exempel åstadkommas genom att utmåla en grupp eller individ som ett hot eller som skyldig till något dåligt. Man kan till exempel använda en syndabock som dessutom kanske döljer att det var man själv som egentligen var skyldig. En annan metod är att använda falsk flagga och genomföra en förbrytelse som man får att se ut som att den genomförs av någon man vill polarisera mot.

Skapa problem - erbjuda lösning
En effektiv metod är att skapa ett problem för att sedan erbjuda en lösning. Makthavaren kan till exempel vilja ha en starkare polismakt (som denne kontrollerar). Genom att se till att brottsligheten ökar (utan att det framgår vem som är skyldig till att så sker) kommer folk så småningom att vilja ha en lösning på problemet. Makthavaren kan då erbjuda möjligheten att lösa problemet genom att stärka polisen.

Skapa rädsla
En viktig, och vanlig, metod är att skapa rädsla. När folk blir rädda blir de dummare och gör lättare misstag. Rädsla tar en väldigt stor del av den kognitiva kapaciteten i anspråk på bekostnad av annat och håller på så sätt folk upptagna och passiva. Detta kan vara en anledning till varför nyhetsrapportering fokuserar så mycket på hot och faror.

Dessutom har rädda människor större behov av trygghet och beskydd varför de lättare kommer att förlita sig på makthavaren (som dem ovetandes skapade rädslan), eller någon annan auktoritet styrd av makthavaren. Rädsla kan skapas med hjälp av alla tre formerna av maktutövning men effekten och syftet får anses tillhöra informationshantering eftersom sinnesstämning, tänkande och motivation förändras.

Slutord
Det finns som sagt ytterligare många metoder som används för att tillskansa sig mer makt. Men dessa är några viktiga och vanligt förekommande sådana.

Att bli hel igen

I Från osjälvisk kärlek till självisk maktsträvan - Inlärning i relation skrev jag att den vi egentligen är, det rena medvetandet, alltid finns bakom det vi upplever även om vi kanske inte alltid förstår och märker det. Det rena medvetandet karaktäriseras av sådant som kärlek, visdom, kreativitet, närvaro i nuet, skönhetsupplevelser, frihet och lycka.

Jag skrev också att inlärning som resulterat i lidande och begränsningar egentligen är att betrakta som "en slags nedsmutsning som går att ta bort så att det rena kärleksfulla medvetandet, som alltid finns bakom denna nedsmutsning, åter kan framstå helt klart". Detta gäller till och med när det handlar om inlärning genom svår traumatisering som resulterat i stort lidande och stor begränsning. 

Eftersom sådan nedsmutsande inlärning kan skapa stort lidande är det värdefullt att kunna undvika sådan "nedsmutsning"  (eller "splittring", som jag också kallar det) och att, om man inte lyckats undvika det, kunna bli "ren" igen. Det väcker i sin tur givetvis frågor om hur man kan åstadkomma detta.

Att undvika nedsmutsning av medvetandet

En viktig sak för att undvika nedsmutsning och splittring av medvetandet är att skydda barnen. Inlärningar i barndomen är vanligen de starkaste och om barn växer upp i kärlek och frihet lär de in och internaliserar en kultur som utgör ett gott skydd mot senare negativ inlärning.

En annan viktig sak är att undvika att otillbörlig påverkan som indoktrinering och manipulation används. Särskilt viktigt är att mer traumatiserande påverkan inte får förekomma.

En tredje viktig sak är att odla andlighet eftersom det återknyter kontakten med det rena medvetandet i oss och skyddar mot nedsmutsning. Samtidens överbetoning på det materiella och rationella, och underbetoning av andra värden, är olycklig i detta avseende.

Att bli fri och lycklig igen

Om man förlorat kontakten med sig själv, med det rena medvetande man egentligen är, finns vägar att återknyta kontakten och bli fri från nedsmutsningen. Det handlar då om någon slags terapi och eftersom vi är olika och har olika inlärningar passar olika metoder olika bra för olika människor.

Det gör att var och en som tror att de befinner sig i en sådan situation att de behöver terapi själv måste prova sig fram. Det går dock att säga några saker som är generella och antagligen gäller för alla:

Om man befinner sig i en situation som orsakar problemen behöver man ta sig ur den så att man får andrum och kan fokusera på den terapeutiska processen. Det kan också vara bra att undvika situationer som förvärrar och även att undvika egna beteenden som bidrar till problem. Man kan till exempel kanske avbryta ältande eller ilskeutbrott.

Det är bra om man kan förstå att man egentligen inte är trasig oavsett vad man upplever för tillfället. Oavsett hur stort lidandet kan upplevas i stunden är man egentligen i grunden hel; "splittringen" av medvetandet finns inte på djupet utan är mer att betrakta som just nedsmutsning. Man kommer därför lyckas bli fri.

Den terapeutiska processen kan ibland innebära visst obehag men den kommer så småningom leda till att du blir fri och lycklig. Var beredd på att det ibland kan vara krävande men att du kommer att märka förbättringar; att du i stort rör dig i rätt riktning även om det ibland kanske kan upplevas som du tillfälligt rör dig bakåt.

Andlighet är enligt min erfarenhet den djupaste formen av terapi så om du är öppen för det, eller kan öppna dig, är en andlig väg antagligen den bästa. Själv har jag ägnat mig åt tibetansk buddhism och var inte särskilt öppen för den andliga aspekten i början. Jag fick ändå bra resultat men de riktigt stora resultaten kom när jag började kunna öppna mig även för den andliga sidan av metoden.

Slutligen är en av de mest effektiva metoder du kan använda att odla osjälvisk kärlek. Den förekommer hos många olika inriktningar; både andliga och världsliga. En annan bra metod är att minska stress, till exempel genom att slappna av i kroppen. En tredje metod värd att nämna är att förlåta; både sig själv och andra. En fjärde värdefull metod är att fokusera på och känna tacksamhet.

Slutord

Det finns givetvis mycket mer att säga om detta. Men jag slutar ändå här med att säga att det givetvis är tråkigt att ha drabbats av så stort lidande att man upplever sig behöva terapeutiska metoder. Men hur tråkigt det än är så finns vanligen ingen annan väg framåt. 

Det är för många som börjar en sådan process som svårast och trögast i början. Efter hand blir det i stort lättare även om riktigt krävande perioder ibland kan finnas även sent under resans gång.

När du väl når befrielse kommer det att vara oerhört värdefullt på ett sätt du inte kunde förstå innan du upplevt det. I backspegeln kommer resan du då gjort att se ut på ett annat sätt än när du var mitt i den. Du kommer att förstå varför du gjorde den oavsett hur vilsen du kanske kände dig ibland medan den pågick.

Vilsenheten beror på att svaren endast kan hittas i det okända. Tidvis kan det vara spännande; borta i det okända kan det ibland vara riktigt bra. Det allra bästa är dock alltid att komma hem igen.