Hypnos - Suggestioner

Jag tog i förra bloggposten upp det hypnotiska tillståndet. Här tänker jag istället behandla suggestioner eftersom det är det ena av de två viktigaste verktygen du har som hypnotisör (det andra är iakttagelse- och bedömningsförmåga).

Jag definierar suggestion som riktad kommunikation som syftar till att åstadkomma något hos den andre. Det man vill åstadkomma kan vara ett beteende, en upplevelse, en förändring av sinnestillstånd, en övertygelse, ett omedvetet skifte, med mera...

Utifrån en sådan här bred definition är väldigt mycket att betrakta som suggestioner. Det kan vara lämpligt att då tänka på suggestioner som något som finns i ett spektrum från de mest direkta och påtagliga till de mest indirekta och subtila.

Direkta suggestioner

Den mest direkta formen av suggestion innebär att du ger en öppen och tydlig uppmaning. Några exempel på direkta suggestioner är "slut ögonen", "lyft armen", "låt din arm lyftas av sig själv" eller "låt en bild spontant dyka upp i ditt inre".

Behålla förtroendet

Så länge individen kan och vill följa är detta en effektiv form av suggestion. Men om personen inte kan eller vill följa riskerar den direkta suggestionen undergräva deras förtroende för dig. Du bör därför huvudsakligen ge direkta suggestioner du bedömer individen kommer att följa.

Skapa passivitet, följsamhet och öppenhet

Det finns dock en god anledning att också i viss mån tänja på den gränsen. Ju mer den andre följer dina direkta instruktioner, även mer de "utmanande" och svåra, desto mer van blir den att följa.

En sådan vana bidrar till att personen blir mer passiv och mottaglig istället för att hålla fast vid sin egen vilja under hypnossessionen. Därigenom ökar också chansen för att dennes undermedvetna impulser och förmågor ska kunna få ett större utrymme. Den egna medvetna viljan är ofta ett hinder för att nya vägar ska kunna öppnas.

Indirekta suggestioner

Fördelen med indirekta suggestioner är att risken för att de förlorar förtroendet är mindre. En lite mindre direkt form av suggestion är att mjuka upp uppmaningen. Du kan till exempel säga "skulle du kunna sluta ögonen ett tag" eller "jag vet inte om du kan låta din arm börja lyftas av sig själv".

Prajming

Ännu mer indirekta former av suggestioner är sådana som är tänkta att inte registreras av medvetandet. Ett exempel på det är så kallad prajming (engelska; priming). Det går till så att du pratar om sådant som personen undermedvetet kommer att kunna associera till det du vill ska ske.

Du kan till exempel prata om lyftkraften hos ballonger, hur man kan lyfta ett armeringsjärn med en ballong, hur blinda och även apor spontant gör segergesten (uppsträckta armar) när de lyckats väl med något och hur det känns att vara i mer viktlöst tillstånd (till exempel under vatten) för att prajma att armen ska börja lyfta sig av sig själv.

Betona som uppmaning

Att subtilt betona ord som en uppmaning är ett annat sätt att ge indirekta suggestioner. Du kan till exempel säga "det är inte nödvändigt att slappna av för att hypnosen ska fungera" och betona "slappna av " som en uppmaning.

Eget sinnestillstånd

En ännu mer indirekt form av suggestion är att själv gå in i ett sinnestillstånd du vill den andre ska gå in i. Du kan till exempel själv gå in i trans för att öka chansen att den andre ska gå in i trans. Spegelneuroner gör att vi kan känna det den andre känner vilket gör att sinnestillstånd smittar.

En annan form av indirekt suggestion genom ditt eget sinnestillstånd är att till exempel öka chansen att den andre uppfattar dig som kompetent och välvillig genom att tänka på hur du hjälpt andra (tänk på dina mest lyckade hypnossessioner) så att din egen upplevelse av att vara kompetent och välvillig därigenom ökar. På så sätt kommer din "utstrålning" som kompetent och välvillig att öka.

Förutsätta

Du kan också prata om hur du hjälpt någon som kom till dig genom en rekommendation av någon annan du hjälpt. Milton Erickson, en av de främsta hypnotisörerna, brukade ha tackkort från sina tidigare patienter synliga i behandlingsrummet. Bägge dessa exempel förutsätter indirekt att man är en hypnotisör som hjälpt andra och att de alltså bör kunna ha förtroende.

Ett annat sätt att förutsätta det du vill ska hända är till exempel att säga "jag vet inte hur eller när du kommer att märka att du varit i djup hypnotisk trans men...". Du förutsätter då alltså att de någon gång i framtiden kommer att märka att de varit i trans. Detta är ett exempel på en suggestion som kan vara lite mer tillgänglig för deras medvetande men som ändå brukar passera obemärkt och öka chansen att de går in i trans.

Slutord

Det finns en fördel med att i hypnossammanhang tänka på nästan all kommunikation som suggestioner som syftar till specifika resultat. Det finns också en fördel med att tänka på nästan allt du gör och inte gör som kommunikation.

Det kan handla om vad du pratar om, hur du pratar, hur du står, sitter och rör dig och gestikulerar, hur du tänker och känner, ditt sinnestillstånd, med mera... Allt kan vara suggestiv kommunikation om du använder det som sådan.

Genom att ha sådant fokus tränar vi oss i att kommunicera med avsikt i allt vi gör som hypnotisör. Låt allt i ditt beteende vara sådant som hjälper den du hypnotiserar att rikta sitt fokus, tänka och uppleva på ett sätt som ger den det den önskar och behöver.

Du behöver inte bry dig om hur de uppfattar dig så länge de inte förlorar förtroendet för dig; förtroendet måste du alltid skydda. Men du är inte där för att de ska gilla dig, bli imponerade, tycka du är trevligt, eller något sådant... Du är där för deras skull; för att hjälpa dem.

Hypnos - Det hypnotiska tillståndet

Jag har för många år sedan arbetat med hypnos och tänkte därför skriva lite om fenomenet.

Hypnos definieras lite olika av olika källor. Gemensamt är att det beskrivs som ett sinnestillstånd präglat av fokuserad uppmärksamhet och ökad mottaglighet för suggestioner (förslag, uppmaningar och instruktioner). Ofta syftar även begreppet på metoden som används för att uppnå detta tillstånd.

Ibland beskrivs tillståndet vara mellan vakenhet och sömn, karaktäriserat av avslappning och fantasi. Det är lätt att förstå att detta kan vara gynnsamt för fokus och suggestibilitet vilket kan förklara varför det är vanligt förekommande i hypnossammanhang.

Men även tillstånd av förhöjd vakenhet, anspänning och begränsad fantasi används ibland och kan även det vara användbart. Det viktiga, oavsett avslappning eller anspänning, är att frammana fokuserad uppmärksamhet och mottaglighet för suggestioner.

Mottaglighet för suggestioner

Människor är olika, beroende på personlighet, i hur påverkbara och mottagliga för suggestioner de är. Men oavsett personlighet ökar mottagligheten om personen har stort förtroende för den som ger suggestionerna.

Förtroende

Förtroende beror i sin tur på att man tror att den andre vill en väl och är kompetent. Det viktigaste för förtroendet är vanligen kompetensen. Människor är oftast beredda att lita på experter som till exempel läkare och andra former av terapeuter.

Kompetens bevisas dock inte bara genom formella meriter utan också genom det du säger och uppvisar. När du har stor erfarenhet att hjälpa människor genom hypnos kommer din kompetens att lysa igenom hela ditt beteende utan att du behöver tänka på det. Sådan djupt erfarenhetsgrundad, naturlig och ofta omedveten (till stor del icke-verbal) kommunikation är väldigt kraftfull och övertygande.

Välvilja och ambition att hjälpa förmedlas även den mest kraftfullt på motsvarande sätt genom att du verkligen vill den andre väl. Detta är dock, som sagt, oftast inte lika viktigt. Så länge de inte tror att du vill dem illa eller att du har andra agendor än att hjälpa dem kommer de vanligen att lita på dig så länge de tror att du är kompetent.

Rekommendationer är också förtroendebyggande. De som kommer till dig eftersom någon rekommenderat dig har vanligen stort förtroende eftersom den som rekommenderar dig gör det baserat på att de fått den hjälp de ville ha. Att ha ett sådant gott rykte är alltså också det väldigt kraftfull förstärkare av folks förtroende för dig som hypnotisör.

Suggestionernas svårighetsgrad

Förutom personens förtroende för dig spelar det också stor roll vilka suggestioner du ger. Ju mer personen vill och kan göra det du ber dem om desto större är chansen att de kommer att göra det.

Personer är olika i sin förmåga samt i vad de vill och inte vill göra. Om du till exempel ber någon att visualisera något men de inte kan visualisera (vissa människor behärskar inte detta) kommer de inte att kunna utföra din suggestion. Man kan alltså ibland först behöva lära dem göra det man vill att de ska utföra.

Om en person inte vill utföra det du ber dem om kan du öka chansen för att de ändå ska göra det genom att ta bort sådant som gör att de inte vill. De kan till exempel vara rädda för att göra det. Om du då kan visa dem att det inte kommer att vara farligt kan du få bort hindret.

Även om avlägsnandet av hinder är viktigast kan du också behöva förstärka deras motivation så att de blir mer entusiastiska att göra det du ber om. Det kan du till exempel göra genom att ta dem till en starkt positiv upplevelse av att redan ha utfört suggestionen framgångsrikt och belönande.

Fokuserad uppmärksamhet

Fokuserad uppmärksamhet är ett naturligt förekommande fenomen. Ett exempel är när man plockar bär. Efter ett tag blir ens fokus ensidigt inriktat på det man söker. Bären sticker ut och "lyser" kraftigare än allt annat i omgivningen.

Ett annat exempel är när man ser en film eller läser en bok. När berättelsen fångat en är man helt fokuserad på den och ibland märker man man kanske inte ens att någon försöker påkalla ens uppmärksamhet.

Som hypnotisör kan du använda en stor mängd olika metoder för att fånga deras uppmärksamhet. Du kan till exempel berätta om situationer där uppmärksamheten är fångad, be dem berätta om någon gång de varit helt fokuserade i nuet, berätta en historia som griper tag i dem eller ge direkta suggestioner om att hålla fokuset ensidigt riktat.

Slutord

I grund och botten handlar alltså det hypnotiska tillståndet om fokuserad uppmärksamhet och mottaglighet för suggestioner. Beroende på vart man riktar uppmärksamheten och vilka suggestioner man ger kan en stor mängd olika resultat åstadkommas.

Direkt och indirekt har jag i texten gått igenom en del sätt att åstadkomma både fokus och mottaglighet för suggestioner. Det finns dock mycket mer att säga om detta vilket jag kommer att göra i kommande bloggposter.

Förhoppningsvis har du i alla fall börjat få en bild, om än kanske suddig och skissartad, av vad det hypnotiska tillståndet är och hur man kan använda det till att åstadkomma en stor mängd önskvärda resultat.

Alla får hypnotisera.

Buddhas första undervisning - vägen till lycka

De flesta människor längtar efter något. Det kan handla om att bli fri från problem och lidande eller om något som ska göra livet bättre. Det kan till exempel komma till uttryck i form av att man inte är nöjd förrän man uppnått ett visst mål, som till exempel ekonomiskt oberoende.

En vän kallade detta att man gett sig själv villkorligt. Jag tror han menar att man, istället för att bara välja att vara lycklig här och nu, ställt upp krav på något som ska ge lyckan. Man villkorar lyckan.

Han har en poäng i det att allt sådant som människor tror ska göra dem lyckliga vanligen bara fungerar ett litet tag. De är inga permanenta lösningar utan otillfredsställelsen uppstår igen. Dessutom kan "lösningen" gäcka individen och vara svår att få tag på så att inte ens en tillfällig lycka uppnås. Det är inte säkert att man till exempel uppnår ekonomiskt oberoende hur hårt man än kämpar.

Hållbar lycka

Buddhas första undervisning handlar om lösningen på det här problemet; det vill säga hur du uppnår hållbar lycka oavsett yttre omständigheter. Med "hållbar lycka" menar jag lycka som inte försvinner och som inte för med sig några andra dåliga konsekvenser (vilket till exempel är fallet om man tar en drog som gör en lycklig - i längden brukar det fungera dåligt).

Buddhas lösning är att först inse att strävan efter det du begär inte leder till hållbar lycka. Han menar till och med att begäret i sig är orsaken till lidande. När den insikten slagit rot kan du istället rikta din kraft mot det som kan göra dig lycklig oavsett om du når dina andra mål eller inte.

Osjälvisk kärlek

Detta är alltså ett slags skifte av motivation. Men det är i sig inte tillräckligt; ytterligare ett motivationsskifte behövs för att metoden ska fungera helt och hållet. Man behöver också skifta till att inrikta sig på medkänsla och osjälvisk kärlek.

Genom att odla medkänsla och osjälvisk kärlek växer upplevelsen av lycka och välmående. Paradoxalt nog ökar det också chansen att uppnå de mål som tidigare gäckade även om de inte längre känns lika viktiga att uppnå.

Inåtkännande och att välja det goda

Utöver det hittills beskrivna består metoden i att ständigt (tills det blivit automatiserat) känna, lyssna och se inåt i oss själva (vara vaksamma på vårt eget sinnestillstånd), samt att vara ärliga mot oss själva i vad vi upptäcker när vi gör det. Vidare ska man, utifrån sådan ständigt fördjupad självkontakt, kontinuerligt välja det som leder en närmare att bli kärleksfull och lycklig samt välja bort sådant som leder åt motsatt håll.

Meditation

Slutligen pekar buddha också på meditation som en grundläggande och viktig metod. Utifrån min erfarenhet bidrar den bland annat starkt till att underlätta utövandet av övrig, ovan beskriven, metod.

Slutord

Sammanfattningsvis kan vi alltså beskriva buddhas metod som att det handlar om att avsiktligt förändra vår egen motivation till att bli mer medkännande och kärleksfulla vilket gör oss mer lyckliga och välmående.

Den kanske viktigaste anledningen till att osjälvisk kärlek gör oss lyckliga är att vi därigenom kan börja älska oss själva. En annan vän upptäckte och pekade nyligen ut detta. Ett sätt att beskriva det är att vi, genom att odla osjälvisk kärlek, till slut uppnår en nivå där vi har tillräckligt med kärlek för att även ge den till oss själva.

Vi älskar inte oss själva tillräckligt. Lidandet och den hopplösa strävan härrör antagligen främst från det. Vi strävar efter sådant som ska ge oss kärlek utifrån. Genom att äntligen kunna älska oss själva blir vi också fria från den strävan och det lidande den orsakar.

Multipel verkan

Eftersom jag skrev en kort bloggpost om multipla orsaker ska jag komplettera med ett litet påpekande om verkanssidan av orsakssamband. Även verkan är att betrakta som multipla.

Ofta får ett skeende inte bara ett resultat utan flera. Det gäller särskilt följdverkningar där en verkan till exempel kan vara gynnsam men själv bli att utgöra en orsak till en annan verkan som blir ogynnsam. Detta är bland annat bra att tänka på när man försöker ta ett större perspektiv vilket i sin tur är viktigt om man försöker bygga ett koherensnät.

Multipla orsaker

Jag skrev nyligen en kort post om ett av mina viktigaste epistemologiska verktyg; att bygga koherensnät. Det finns dock ytterligare en viktig faktor som de flesta verkar missa när de försöker förstå verkligheten. Den har att göra med orsakssamband.

Orsaker och verkan är ofta viktiga att undersöka när man söker djupare förståelse. Jag har fått intrycket att de flesta oftast starkt drar åt att försöka hitta en enda orsak till ett fenomen. Den tendensen stänger många vägar eftersom fenomen vanligen beror på flera orsaker som samverkar.

Ibland kan en orsak vara så dominerande att den förtjänar att särbehandlas nästan som att den är den enda. Men ofta samverkar flera nästan lika starka orsaker. Det är därför fördelaktigt att utgå från att det finns flera samverkande orsaker till ett fenomen.

Tendensen att söka endast en orsak bidrar antagligen till att så få använder sig av koherenssträvan som metod. Förhoppningsvis kan detta påpekande bidra till att ändra på det förhållandet (även om ett märkbart skifte gällande detta antagligen kommer att ta hundratals år).

Koherensnät

En väg till kunskap

 

Det mest grundläggande vad gäller att skaffa sig kunskap är antagligen att försöka motbevisa de egna hypoteserna. Man måste alltså alltid ärligt söka noggrant efter sådant som motsäger det man tror på. Om man trots det inte hittar något har man stärkt hypotesen. Man har däremot inte bevisat den utan måste alltså fortsätta att hålla möjligheten öppen att den kanske inte stämmer.

Så länge man har det förfaringssättet som grund för sitt undersökande av verkligheten finns en underanvänd metod som lämpar sig särskilt inom områden där det är svårt att utföra avgränsade experiment eller svårt att direkt observera fenomen.

Stort perspektiv

Metoden är att bygga ett koherensnät. Det går till så att man tar ett stort perspektiv och jämför många olika faktorer med varandra för att se om det kan finnas kopplingar. Jämförandet sker lämpligen;

• Brett, mellan många olika fenomen (allt man känner till).
• Högt och lågt vad gäller abstraktionsnivå (både konkreta detaljer och abstrakta teorier och hypoteser).
• Långt i tid (långt bak i historien och långt fram i möjliga framtidsscenarier).
  

De kopplingar man söker är givetvis möjliga (hypotetiska) korrelations- och orsakssamband.

Slutord

Ju större koherensnät man bygger desto mer stärker man de hypoteser som är viktiga för förståelsen. Jag har skrivit lite mer om detta i artiklarna En epistemologisk betraktelse och Mitt undersökande.

Vi är motivationens slavar

Människans motivation är densamma som de andra djurens. Vi är liksom de motiverade till att överleva, fortplanta oss, vara lojala med flocken, och så vidare... Det handlar alltså om en begränsad uppsättning evolutionärt skapade motiv.

All motivation är inte aktiv hela tiden utan endast en mindre delmängd - ofta bara ett motiv - brukar vara aktiverad vid varje specifikt tillfälle. Motivation aktiveras av vissa sinnessignaler, så kallade "stimuli", som till exempel trötthet eller åsynen av en skön säng.

Stimuli kan alltså vara förnimmelser av både inre och yttre fenomen. Om vi till exempel bara är i litet behov av att vila och ser en säng kan det komma att göra oss medvetna om en subtil hittills omedveten inre förnimmelse av trötthet. Detta kan ofta öka behovet av vila.

Om behovet av vila är för litet kommer åsynen av sängen inte väcka motivationen. Om ett behov vuxit sig starkt behövs ingen säng för att vi ska bli medvetna om det. Behov växer vanligen över tid när de inte tillfredställs.

Motivation syftar till att vi ska agera för att uppnå mål. När målet är uppnått upphör motivationen. Upphörandet sker genom att det stimulus (den sinnessignal) som aktiverade motivationen inte längre finns. Till exempel finns inte längre behovet att vila när tröttheten förvunnit. Eller om vi bara är lite trötta kan vi åter komma att bli omedvetna om behovet om vi inte längre ser sängen; motivationen blir så svag att den försvinner ur medvetandet.

Motivation kan vara olika stark och en starkare motivation kan avaktivera en svagare motivation så att den upphör. Till exempel kan vi glömma att vi är trötta om vi blir attackerade och måste fly eller slåss för vår överlevnad.

Tankens påverkan på motivationen

Människans unika tankeförmåga gör att hon kan rikta uppmärksamheten och fantisera. Det gör att vi till exempel inte behöver se en säng för att känna oss trötta. Det kan räcka med att vi tänker på (fantiserar om) en säng.

Om vi faktiskt ser en säng, eller tänker på en, och märker att vi känner oss trötta kan vi, om vi vill, rikta bort uppmärksamheten från sängen och titta och tänka på annat. Vi kan på så sätt motverka behovet att vila.

Vi kan dessutom aktivera annan motivation som hjälper oss att motverka tröttheten. Om vi tänker eller tittar på något som gör oss engagerade kan vi aktivera en motivation som går i en motverkande riktning mot behovet att vila.

Vi kan alltså omvandla både den inre och yttre miljön för att främja viss motivation. Den inre miljön förändrar vi genom att avsiktligt tänka på sådant som aktiverar den önskvärda motivationen. Den yttre miljön kan vi förändra antingen genom att rikta om vår uppmärksamhet, genom att flytta på föremål eller genom att förflytta oss själva till en annan plats.

Motivationens påverkan på tanken

Men ytterst är det alltid någon motivation, medveten eller omedveten, som styr tanken. Om vi vill använda tankens kraft till att förändra motivationen så sker det i sig utifrån någon motivation. Viljan att ändra motivationen drivs av en motivation.

Tanken kan i sig inte göra något utan fungerar enbart som ett flexibelt kognitivt verktyg på liknande sätt som handen är ett flexibelt motoriskt verktyg. Det är alltid någon motivation som styr tanken. Vi tänker i ett syfte.

Men eftersom riktandet av uppmärksamheten kan göra oss omedvetna om motivation kan vår uppmärksamhet redan ha riktats på ett sätt som gör att den motivation som riktade den inte längre är medveten för oss.

Om vi till exempel riktar om vår uppmärksamhet för att slippa vara trötta så kan vi bli engagerade i att vara nyfikna på något. Om nyfikenheten fyller oss tillräckligt mycket kommer vi att glömma att vi avsiktligt riktade uppmärksamheten för att fly tröttheten eftersom starkt aktiverad motivation, i detta fall nyfikenhet, riktar tänkandet och medvetenheten.

Omedveten stark motivation

Nyfikenheten i exemplet är alltså att betrakta som en sekundär motivation som aktiveras genom tänkandet av den primära motivationen att motverka trötthet. Kan vi, på motsvarande sätt fast i större omfattning, bli präglade av en stark motivation som styr oss mot sekundär motivation för att fylla dess syfte? En motivation som i så fall alltså kan vara omedveten för oss.

Jag hävdar att så är fallet. Detta bör kunna ske genom stark inlärning främst i barndomen, men även senare om inlärningen är tillräckligt stark. Det handlar då antagligen främst om traumatiska upplevelser.

Troligen bär alla på någon slags sådan omedveten stark motivation från barndomen. Anledningen till det är att vårt tänkande gör att vi kan fantisera om framtiden. Det gör att vi under uppväxten när vi blir medvetna om att vi en dag kommer att dö kommer att drabbas av en stark hopplös motivation att överleva. Denna motivation kommer troligen att, i varierande grad, fungera som en sådan sekundärmotivationsaktiverande primär motivation.

Motsvarande gäller behovet av att ha viktiga anknytningsfigurers beskydd när vi under uppväxten upptäcker att vi kan förlora detta. Denna motivation verkar vara den viktigaste vad gäller formandet av personligheten. Den verkar bland annat bidra starkt till att forma det vi kan se komma till utryck i de fyra personlighetstyperna.

Motivationens slavar

I den mån vi präglas av sådan stark omedveten motivation är vi onekligen att betrakta som motivationens slavar. Men även om vi använder metoder för att befria oss från detta slaveri kommer vi att göra det i något slags syfte; till exempel att vara fria, lyckliga eller rika och mäktiga.

Oavsett varför vi försöker förändra oss själva så gör vi det utifrån någon slags motivation. Det gäller även när vi försöker förändra vår mest grundläggande motivation. I den bemärkelsen är vi alltså fortfarande ofrånkomligt motivationens slavar.