Buddhas första undervisning - vägen till lycka

De flesta människor längtar efter något. Det kan handla om att bli fri från problem och lidande eller om något som ska göra livet bättre. Det kan till exempel komma till uttryck i form av att man inte är nöjd förrän man uppnått ett visst mål, som till exempel ekonomiskt oberoende.

En vän kallade detta att man gett sig själv villkorligt. Jag tror han menar att man, istället för att bara välja att vara lycklig här och nu, ställt upp krav på något som ska ge lyckan. Man villkorar lyckan.

Han har en poäng i det att allt sådant som människor tror ska göra dem lyckliga vanligen bara fungerar ett litet tag. De är inga permanenta lösningar utan otillfredsställelsen uppstår igen. Dessutom kan "lösningen" gäcka individen och vara svår att få tag på så att inte ens en tillfällig lycka uppnås. Det är inte säkert att man till exempel uppnår ekonomiskt oberoende hur hårt man än kämpar.

Hållbar lycka

Buddhas första undervisning handlar om lösningen på det här problemet; det vill säga hur du uppnår hållbar lycka oavsett yttre omständigheter. Med "hållbar lycka" menar jag lycka som inte försvinner och som inte för med sig några andra dåliga konsekvenser (vilket till exempel är fallet om man tar en drog som gör en lycklig - i längden brukar det fungera dåligt).

Buddhas lösning är att först inse att strävan efter det du begär inte leder till hållbar lycka. Han menar till och med att begäret i sig är orsaken till lidande. När den insikten slagit rot kan du istället rikta din kraft mot det som kan göra dig lycklig oavsett om du når dina andra mål eller inte.

Osjälvisk kärlek

Detta är alltså ett slags skifte av motivation. Men det är i sig inte tillräckligt; ytterligare ett motivationsskifte behövs för att metoden ska fungera helt och hållet. Man behöver också skifta till att inrikta sig på medkänsla och osjälvisk kärlek.

Genom att odla medkänsla och osjälvisk kärlek växer upplevelsen av lycka och välmående. Paradoxalt nog ökar det också chansen att uppnå de mål som tidigare gäckade även om de inte längre känns lika viktiga att uppnå.

Inåtkännande och att välja det goda

Utöver det hittills beskrivna består metoden i att ständigt (tills det blivit automatiserat) känna, lyssna och se inåt i oss själva (vara vaksamma på vårt eget sinnestillstånd), samt att vara ärliga mot oss själva i vad vi upptäcker när vi gör det. Vidare ska man, utifrån sådan ständigt fördjupad självkontakt, kontinuerligt välja det som leder en närmare att bli kärleksfull och lycklig samt välja bort sådant som leder åt motsatt håll.

Meditation

Slutligen pekar buddha också på meditation som en grundläggande och viktig metod. Utifrån min erfarenhet bidrar den bland annat starkt till att underlätta utövandet av övrig, ovan beskriven, metod.

Slutord

Sammanfattningsvis kan vi alltså beskriva buddhas metod som att det handlar om att avsiktligt förändra vår egen motivation till att bli mer medkännande och kärleksfulla vilket gör oss mer lyckliga och välmående.

Den kanske viktigaste anledningen till att osjälvisk kärlek gör oss lyckliga är att vi därigenom kan börja älska oss själva. En annan vän upptäckte och pekade nyligen ut detta. Ett sätt att beskriva det är att vi, genom att odla osjälvisk kärlek, till slut uppnår en nivå där vi har tillräckligt med kärlek för att även ge den till oss själva.

Vi älskar inte oss själva tillräckligt. Lidandet och den hopplösa strävan härrör antagligen främst från det. Vi strävar efter sådant som ska ge oss kärlek utifrån. Genom att äntligen kunna älska oss själva blir vi också fria från den strävan och det lidande den orsakar.