Denna text är en beskrivning av hur mitt tänkande blivit att gestalta sig. Det handlar om en epistemologi som till stor del står på en slags radikal fenomenologisk grund. När jag jämför mitt fenomenologiska förhållningssätt med Husserls och Heideggers, som de beskrivs av Carlshamre, verkar det som att jag går längre än vad de gör.
Heidegger verkar delvis ha kommit fram till en del av de saker jag beskrivit i den integrerande personlighetsteorin. Hans och Sartres beskrivningar verkar dessutom kunna förtydliga några av den integrerande personlighetsteorins möjligheter att integrera det existentiella perspektivet med andra typer av personlighetsteorier.
Men min epistemologi har inte bara beröringspunkter med det fenomenologiska perspektivet. Den går antagligen också delvis att förstå utifrån Peppers adekvata rotmetaforer som starkt lutande på formism men använder sig också av de andra adekvata rotmetaforerna samt bidrar antagligen till ytterligare en rotmetafor Pepper såg kunna växa fram.
Det är två frågor som har högst prioritering i min strävan efter förståelse; "vad är sant/verkligt?" samt "vad är viktigt/värdefullt?". Det är alltså dessa frågor som tagit upp mest av min tid. Men utöver det finns ytterligare några frågeställningar som också får viss plats.
Vad är viktigt/värdefullt?
Vad som är viktigt och värdefullt blir en slags metafrågeställning i undersökandet av verkligheten. Frågan guidar alltså verklighetsundersökandet i sig och bidrar till varför de två första frågeställningarna upptar mest tid; de verkar helt enkelt, så här långt, vara viktigast.
En delfråga är givetvis "viktigt/värdefullt för vem?". Det innebär att olika perspektiv också måste undersökas utifrån de hypotetiska svaren; viktigt för... mig, mina nära, alla människor, alla djur, allt levande, allt som finns...! Dessutom bör frågan undersökas utifrån förfluten tid, nutid och framtid; till exempel "viktigt för alla varelser som funnits, finns respektive kommer att finnas".
Ytterst kan frågeställningen sägas handla om prioritering; "vad är värt att lägga tid och energi på?". Den frågan kan dock inte besvaras utan att också veta något om vad verkligheten är för något. Därför får dessa frågor anses vara intimt sammankopplade och ha samma epistemologiska status.
Vad är sant/verkligt?
Hur man kan undersöka vad som är sant finns det mycket att säga om. Jag ska här kort nöja mig med att säga ungefär det jag sagt om epistemologi; att det viktigaste är att falsifiera och komma fram till vad som är osant.
Utöver det finns ytterligare metoder varav koherenssträvan är en av de viktigaste. Anledningen till det är att det finns väldigt lite det går att vara helt säker på och en ganska liten del som det går att falsifiera. Det mesta befinner sig i ett obestämt, obestämbart område där det endast går att bedöma relativ ungefärlig sannolikhet för huruvida det är sant eller inte.
Stort perspektiv
Sammantaget leder strävan efter att förstå vad som är sant/verkligt i kombination med vad som är viktigt/värdefullt mig ofta till att ta större perspektiv; i tid och rum, abstraktionsnivå, och så vidare...
Det beror till stor del på att man behöver undersöka angränsande områden för att kunna besvara frågorna. Det leder då till att angränsande områden inkorporeras i undersökandet och perspektivet blir alltså större.
Beroende på att sökandet efter svar på detta sätt leder till ständigt större perspektiv kräver det mycket tid och kraft. Det lämnar då mindre till övriga frågor. Men då dessa frågor också bidrar till att kunna besvara de viktigaste frågorna (det vill säga att de är en del av ett vidgat perspektiv) får de också ett visst utrymme.
Vad är möjligt/omöjligt?
De näst viktigaste frågorna är vad som är möjligt respektive omöjligt? Så länge dessa frågor handlar om sådant som är direkt testbart är experimenterande givetvis ofta den mest framkomliga vägen. Men då jag tar större perspektiv, som beskrivs ovan, är frågorna sällan testbara varför även dessa frågor oftast får undersökas främst i tanken, bland annat i form av tankeexperiment.
Hur kan målen uppnås?
Denna fråga är antagligen den som de flesta ägnar mest tid av de frågor jag här tar upp. För mig är det dock den minst viktiga av dessa. Hur det kommer sig att jag har en sådan ovanlig prioritering kommer jag inte att gå in på här. Men det kan vara bra att känna till denna skillnad.
Slutord
Sammantaget menar jag att dessa frågor ger ett bra förslag på prioritetsordning om man tar ett, antagligen extremt, beslutsrationelt helhetsgrepp på tillvaron. Prioritetsordningen är alltså:
1. Vad är viktigt/värdefullt och sant/verkligt?
2. Vad är möjligt/omöjligt?
3. Hur kan målen uppnås?
För att kunna ägna sig åt den sista frågan måste de första frågorna till stor del vara, eller upplevas vara, besvarade. Man måste alltså tro att det mål man söker nå är tillräckligt viktigt för att vara värt att lägga tid och energi på.
Man måste då också tro på att verkligheten fungerar på ett visst sätt och att man alltså vet en del om vad som är sant/verkligt. Slutligen måste detta också, i individens uppfattning om verkligheten, innebära att målet är möjligt att uppnå. Annars skulle det ju vara meningslöst att eftersträva det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar