Analys av historien

Stabilitet, makt och kultur

 

Jag tänker här beskriva några lämpliga utgångspunkter när man analyserar och försöker förstå historien. Jag kommer ibland använda människans tidiga historia som exempel även om analysmetoden är mer givande när den appliceras på den senare historien vilket kommer att framgå i kommande artiklar.

Utgångspunkterna är stabilitet, makt och kultur. Stabilitet uppstår genom en viss maktkonfiguration vilket i sin tur påverkar kulturen. Så frågeställningen blir ofta hur maktrelationerna ser ut under en viss stabil period och hur dessa maktrelationer gör perioden stabil; samt hur kulturen formas i relation till detta och bidrar till stabiliteten.

Stabilitet

Stabilitet är givetvis något relativt. Men i historien verkar perioder av större ordning, som skapar förutsägbarhet för de då levande, återkommande uppstå. Sådan perioder av stabilitet är lämpliga hållpunkter i vår analys.

Makt

Dessa perioder av stabilitet verkar hänga nära samman med hur maktförhållandena ser ut. Makt kan i sin tur analyseras utifrån de former av maktutövande som finns samt de metoder som kan användas inom dessa former. Dessutom är det intressant att titta på huruvida makten är centraliserad eller spridd.

Former av makt

Den mänskliga historien går alltså till stor del att förstå genom att reda ut hur maktförhållandena sett ut. Maktförhållandena går i sin tur att förstå genom att se det som att makt kan finnas i tre olika former:

• Våld/tvång/hot

• Ekonomi/produktion

• Påverkan/information

Om vi utifrån detta tittar på människans tidiga historia kan vi konstatera att hon inte var hotad, tvingad eller utsatt för våld utan levde fredligt och fritt. Människor levde i relativt små grupper som själva samlade och jagade det de behövde. Ingen utövade heller alltså någon makt över dem genom att producera den mat de behövde för sin överlevnad.

Den enda makt individen var utsatt för var den påverkan de kulturella normerna och idealen utövade. Individens behov av att öka sin sociala status trycktes starkt ner av de normer som verkade för att gruppen skulle kunna undvika inre stridigheter.

Metoder för maktutövande

Det finns åtminstone fem olika metoder som kan användas inom de tre formerna för maktutövande. De fem metoderna är:

• Övervakning och kartläggning

• Allianser och samarbeten

• Att dölja makt

• Att visa makt

• Monopol

Eftersom människan i sin tidiga historia endast var utsatt för kulturens påverkan är det exemplet här mer otydligt. Men vi kan ändå konstatera att kulturen i sig antagligen var ett monopol och att alla medlemmar i en kultur ständigt övervakar sig själva och varandra.

Vidare kan man beskriva kulturen som ett samarbete där kulturens makt över medlemmarna ibland är dold och ibland visar sig för individen.

Centraliserad respektive spridd makt

Huruvida makten är centraliserad eller spridd är bland annat intressant i en slags demokratiaspekt. Om makten är centraliserad kommer det stora flertalet att vara förtryckta men om makten är spridd råder maktdelning och samhället kan ses som mer demokratiskt.

När det gäller människans tidiga historia sker ju en maktutövning genom kontinuerlig social påverkan i form av upprätthållande av vissa normer. Då alla deltar i detta normupprätthållande får makten anses vara spridd så att en mer demokratisk maktspridning råder.

Organisation och kultur

Eftersom en organisation är en beslutad ordning går det till stor del att tänka på makt som organisation (och vise versa). Likheterna är stora. Men även kultur påminner i sin struktur mycket om organisation varför dessa inte alltid är lätta att särskilja från varandra.

Maktperspektivet täcker huvudsakligen in organisation varför organisationsperspektivet därigenom indirekt finns med vid historieanalys. Däremot finns det anledning att även titta på kultur.

Kultur

Om vi tittar på kulturen i ett samhälle vid en viss tidpunkt kommer den att präglas av några olika faktorer. För det första finns en djupkultur från den tidigare historien som påverkar hur samtidskulturen blir utformad.

Om sedan samtiden är i en relativt stabil period finns baserat på djupkulturen en övergripande samtidskultur som växt fram utifrån de rådande maktförhållandena. De olika makthavarna vill givetvis öka sin egen makt men de vill samtidigt inte att hela maktbygget ska rasa. Detta kommer att prägla den övergripande samtidskulturen.

Inom denna övergripande kultur finns olika intressegemenskaper (sociala klasser) vilka utvecklar egna subkulturer där det kan förekomma subkulturer inom subkulturer. Slutligen påverkar makthavare undersåtarna i syfte att forma dessas kultur makthavarna till gagn (genom påverkans-/informationsformen av makt).

Kulturen kan alltså ses som en "rysk docka" med subkulturer inom subkulturer där djupkulturen utgör den största inneslutande dockan. Detta påminner om jagets olika föreställningsvärldar i den integrerande personlighetsteorin.

Kulturen kommer att förändras beroende på hur maktförhållanden och annat förändras. Kulturen kan till exempel förändras beroende på ändrade levnadsförhållanden som exempelvis ökat välstånd respektive fattigdom.

Slutord

Eftersom en viktig utgångspunkt är det stabila centrerade maktläget är det intressant att undersöka hur maktcentreringen bryts. Det bör kunna ske på olika sätt och behöver kanske inte alltid vara våldsam eller ens särskilt turbulent.

Makthavare brukar dock vanligen inte vilja lämna ifrån sig makt varför våld och turbulens antagligen är vanliga. Snabbhet och omfattning hos förändringar bör vara faktorer som påverkar. Ett exempel på vad som verkar ha varit ett relativt lugnt maktskifte var när Sovjetunionen föll.

Ett annat exempel där själva omorganiseringen kanske kan ske någorlunda lugnt skulle kunna vara när förändringen i maktförhållanden inte orsakats av andra människor utan till exempel av en naturkatastrof.

Slutligen kan det vara intressant att konstatera att makt nog bör betraktas som ett nollsummespel; åtminstone så länge vi definierar makt som något som finns i relation till andra människor. För i så fall bör en individs maktökning innebära en eller flera andras maktminskning. Så även om vi kan spela spel som inte är nollsummespel inbegriper det i så fall inte maktspel.