Människans tidiga historia

Människans historia handlar om överlevnad. De som har överlevt har kunnat fortsätta att agera och därmed forma framtiden. Överlevnad handlar för människan, liksom för andra djur, främst om att undvika att dö i förtid, till exempel genom att bli dödad av ett rovdjur eller en fiende, samt att ha tillgång till livsnödvändigheter som mat och vatten.

Tillgång till livsnödvändigheter

Människan verkar tidigt ha hittat ett framgångsrecept för detta. Man spred ut sig, jagade och samlade och återvände för att dela med sig av det man hittat till alla i gruppen. Man delade givetvis även information om var vatten fanns, bra platser för övernattning, med mera.

Undvika tidig död

Människans uppfinningsrikedom och läraktighet bör tidigt ha bidragit till att rovdjur upphörde att vara ett stort hot. Pilbågen uppfanns till exempel tidigt och bör ha varit effektiv som skydd mot rovdjur. Ett annat exempel är den av människan tämjda elden vilken bör ha utgjort ett effektivt skydd.

Länge var fiender antagligen heller inte något problem. Det fanns gott om utrymme. Så om två vandrande grupper möttes bör det ha varit fördelaktigt att bara gå skilda vägar istället för att konkurrera om resurser. Det fanns heller inte mycket att stjäla så riskerna med våldsanvändning bör ha varit större än eventuella vinster.

Gruppnormer

Detta verkar alltså ha varit ett väl fungerande levnadssätt under väldigt lång tid. När alla sprider ut sig och letar mat är det nästan alltid någon som hittar något, ofta mer än vad den ensam behöver. Så länge alla generöst delar med sig finns då nästan alltid mat till alla.

Det enda hotet mot denna stabila och väl fungerande ordning bör vara om inre stridigheter uppstår. Därför verkar bland annat jantelags-liknande gruppnormer ha utvecklats. Om ingen förhäver sig minskar risken för stridigheter.

Andra normer som motverkar inre stridighet och främjar livsstilen är givetvis konsensussträvan, konfliktundvikande och generositet. Sådana normer ligger också nära till hands för oss som människor eftersom vi, beroende på vår avkommas stora omvårdnadsbehov, är bland de djur som är mest omvårdande.

Levnadssättet upphör

Detta ursprungliga levnadssätt verkar främst ha upphört genom att människor blev bofasta. Andra nomadiska livsstilar verkar ha uppstått senare men bör då ha blivit till i relation till bofastheten. Till exempel har antagligen många tamdjur som senare blivit del av en nomadisk livsstil först tillkommit genom bofasthet.

Bofasthet kan ha uppstått gradvis genom visst odlande på en plats man återvänder till för att så småningom gradvis stanna mer permanent. Det kan också ha tvingats fram av yttre omständigheter som naturkatastrofer och andra stora och snabba förändringar. Många andra möjliga förklaringar finns givetvis, liksom kombinationer av dem.

Med bofasthet förändrades situationen avsevärt och därefter har stora förändringar fortsatt ske betydligt snabbare än under människans långa stabila tidiga historia.

_________________________

Några källor

Bland mina första källor till denna typ av betraktelse finns Lasse Bergs beskrivningar, till exempel Gryning över Kalahari. Jag kände givetvis sedan länge till Marx idé om "primitiv kommunism". På senare tid har jag också stött på James C. Scott, till exempel Against the Grain.