Kulturers sårbarhet

Kultur uppstår spontant när människor har någon slags intressegemenskap. Den har sin grund i flockfunktioner och finns inte bara hos människan utan även hos andra flocklevande djur. Den är alltså inte en medvetet beslutad ordning utan formas kollektivt dynamiskt i samspelet mellan deltagarna.

Eftersom kultur uppstår spontant har varje individ vanligen en personlig historia av att ha varit del av flera olika kulturer och subkulturer. Det gör att individen inte är ett oskrivet blad utan är formad av sina tidigare kulturerfarenheter. Individen är vanligen redan medlem i en eller flera kulturer.

Det gör att de flesta kulturer som uppstår är att betrakta som subkulturer inom subkulturer. Det är delvis som ryska dockor men flera subkulturer finns också parallellt och kan delvis vävas samman. Till detta kommer också individens unika personliga inlärningar som inte är kulturella men som kan komma att påverka hur en kultur formas.

En ny (sub-)kultur som växer fram formas av individernas respektive djupkultur, övergripande kultur(-er) de vuxit upp i, familjekultur, med mera. Dessutom formas kulturen av vilken slags intressegemenskap det handlar om; vilka mål och medel den har. I grunden finns de ramar som satts av evolutionen vilka vi delar med andra djur.

Eftersom kulturens grund skapats av evolutionen är kultur sårbar för medveten påverkan på liknande sätt som djur och natur är sårbara. Människan har avsiktligt och medvetet tämjt, utnyttjat, förädlat och manipulerat djur och växter. Detsamma kan göras och har gjorts med kulturer.

Avsiktlig omformning av kultur
Tidig påverkan på människors kultur skedde bland annat genom religionen som ofta anpassats och omvandlats för att fylla makthavares syften. Det kan till exempel ha handlat om att vara skötsam, nöjd med sin lott, att den världsliga ordningen och hierarkin är instiftad av gud eller gudarna, och så vidare...

I modernare tider har vi fått ideologier och nationer som sådana övergripande föreställningar som används på liknande sätt. Även avgränsade frågor som laddas med mycket känsla (oftast rädsla) har använts och används; gudarnas straff, världens undergång, yttre och inre fiender, kärnvapenhotet, sjukdomar och pandemier, klimathotet, etc... (hoten kan vara rena fantasier men kan också ibland ha viss reell grund - vanligen överdrivs de dock för att öka rädslan).

Moderna påverkansmetoder
De makthavare som vill påverka kulturen kortsiktigt eller långsiktigt har i modernare tid fått större möjligheter genom den moderna kommunikationsteknologin som tidningar, radio, tv och internet. Genom att internet möjliggör riktade budskap i kombination med kontinuerlig algoritmiserad mätning av mottagares reaktioner har precision och effektivitet ökat avsevärt.

Kunskapen om hur sådan påverkan kan åstadkommas har alltså också vuxit, bland annat i anslutning till de nya möjligheterna, även om gammal kunskap står sig väl än i dag. Det gäller till exempel att rädsla är bland det mest effektiva verktygen eftersom det får människor att ty sig till makthavarna för skydd.

Slutord
Sammantaget kan vi alltså konstatera att kulturen är sårbar för påverkan. Det gör att av aktörsteorins tre sorters aktörer förefaller det i modern tid huvudsakligen bara vara individer och beslutsgrupper som har stor styrande påverkan på samhället.

Dessa två typer av aktörer kan visserligen inte omforma kulturer helt fritt. Men de mäktigaste aktörerna verkar ha så pass stora möjligheter att påverka kulturer att de därigenom reducerar dessa till att huvudsakligen vara resurser som används av de egentliga aktörerna.

Kulturer är i dag antagligen främst att betrakta som omvärldsfenomen som mäktiga aktörer manipulerar för sina egna syften. Kulturer förefaller dock att utgöra potentiella hot som också måste hållas i schack. Det största hotet är dock antagligen att en konkurrerande aktör lyckas manipulera och använda en kultur för sina egna syften.

Spelet spelas därför antagligen främst mellan aktörer som är individer eller beslutsgrupper. Eftersom en ensam individ, hur mäktig den än är, antagligen ändå måste alliera sig med andra kan vi anta att de huvudsakliga stora aktörerna är allianser, vilket ofta kan ses som beslutsgrupper.