Statushierarki och personlighetstyper

Det personlighetspsykologiska analysverktyget IV

Människan är ett flockdjur. Det är därför värdefullt att förstå flockdynamik (vilken har nära koppling till kultur) för att kunna förstå människan. Jag kommer här att peka på några sådana flockdynamiska funktioner i relation till individens behov av att tillhöra flocken respektive behov av att klara sig på egen hand.

En grundläggande funktion i flocken är att flockmedlemmar behöver följa normerna. Normerna i sin tur uppstår och upprätthålls genom att flockmedlemmar härmar och följer individer med hög social status. Individer får hög status genom att lyckas med sådant som är viktigt för flocken, till exempel att hitta mat. Men individer får också status, eller slipper i alla fall förlora status, genom att följa normerna.

Statushierarki

Flocken ordnas i en statushierarki där de med högst status är ledare. Nästa skikt är sådana som ser till att normer efterföljs. Skiktet under det är sådana som samarbetar och sköter sig. Slutligen finns också de med lägst status som blir hackkycklingar.

Popularitetsforskning visar att framgång i sådant som är viktigt för gruppen är en förutsättning för att överhuvudtaget bli populär. Men bland de som uppfyller grundkriteriet finns tre typer i stigande popularitetsordning; de vänliga, de tuffa (ovänliga) och de som kan vara både vänliga och tuffa.

En illustration av hur detta kan komma till uttryck finns i Howard Blooms bok The Lucifer Principle. Han beskriver där forskning som visar att individer som bildar en grupp spontant organiserar sig enligt ovanstående. På ett sommarläger kan man till exempel iaktta hur en pojke blir "ledare", en annan "mobbare", en tredje trevlig "lustigkurre" och en fjärde "tönt".

Impopulära hackkycklingar

De med lägst status, "tönten" i exemplet ovan, utgör en påminnelse om hotet att falla i hierarkin. Men också en påminnelse om att man, om man har högre rang, i dagsläget har en högre position som man kan glädjas åt. Någon måste alltid vara lägst i en rangordning.

Individer med låg status kommer ofta att försöka hålla en låg profil för att undkomma den mobbing de annars riskerar utsättas för. Samtidigt skapar lågstatus-situationen stress vilket kan åstadkomma beteenden som inte bidrar till den eftersträvade låga profilen. Dessutom bryter stresshormonet kortisol i längden ner kroppen och försämrar hälsa och mående.

Vänliga lustigkurrar

De med näst lägst status skyddar ofta sin position genom att vara vänliga och undfallande. Det gör att de vanligen heller inte tävlar om högre positioner för att inte utmana de som skulle kunna bli arga och då kanske sänka deras status.

De tydligaste dragen hos individer i denna flockposition är vänlighet och undfallenhet men de kan också vara skämtsamma eftersom det ofta är ett bra sätt att kunna vara uppskattad och accepterad utan att riskera utmana någons status. Sammantaget gör detta att de kan komma att bidra till bättre och mjukare stämning i flocken.

Straffande mobbare

De med näst högst status skapar ordning genom att straffa de som avviker från flockens normer. Det motverkar att individer åker snålskjuts och skaffar fördelar av att vara med i flocken utan att själva bidra.

Att straffa medför viss risk eftersom den man straffar kan försöka försvara sig. Vinsten för den straffande mobbaren är att det ofta höjer dennes status.

Dyrkade ledare

De med högst status får mycket fördelar av sin position. De andra flockmedlemmarna ser upp till dem, härmar och följer dem och låter dem få mer av flockens resurser. Dessutom belönas de av sin egen kropp genom ökning av signalsubstansen serotonin som skapar välmående och hälsa.

Ledare fungerar alltså som en slags rollmodell för flockmedlemmarna. De visar upp framgångsbeteenden som man vill efterfölja.

Personlighetstyper och statuspositioner

Det är antagligen tydligt för de flesta att den personlighetstyp (1 - uppgiven) som karaktäriseras av neuroticism och en upplevelse av att varken kunna lita på sig själv eller andra bör sammanfalla med impopulär hackkyckling.

Det är antagligen nästan lika tydligt att personlighetstypen (2 - medgörlig) som karaktäriseras av vänlighet och att lita på andra men inte på sig själv bör kunna sammanfalla med statuspositionen vänlig lustigkurre.

Det är däremot mer komplicerat när vi kommer till de återstående två typerna. När det gäller straffande mobbare ligger det troligen närmast till hands att personlighetstyp 4 (envis), som karaktäriseras av samvetsgrannhet och att lita både på sig själv och andra, inriktar sig på att inte bara sköta sig själv utan också se till att andra sköter sig och alltså ofta intar den statuspositionen.

När det gäller statuspositionen dyrkad ledare kan vi konstatera att även den ofta kan innehas av en personlighetstyp 4 (envis). Men den kan också ofta innehas av en personlighetstyp 3 (självtillräcklig - extravert och litar på sig själv men inte andra). Personlighetstyperna 3 (självtillräcklig) och 4 (envis) kan alltså ofta konkurrera om ledarpositionen.

Men var hamnar personlighetstyp 3 (självtillräcklig) om den inte får ledarrollen? Den kommer då kanske söka sig till en annan flock om det är möjligt. Men den kan också lära sig de beteenden som är lämpliga för någon av de andra positionerna och då fylla en sådan roll.

Eftersom denna personlighetstyp har tillit till sin egen förmåga, och dessutom kan ses som relativt asocial beroende på den låga tilliten till andra, kan det ofta ligga nära till hands att gå sina egna vägar även om det bryter mot normer. Det möjliggör bland annat både chanser att hitta okonventionella framgångsvägar som leder till uppskattning och status och chanser till att åka snålskjuts på flocken.

Slutord

Människan är ett flockdjur och de flesta människor är väldigt socialt orienterade. Flocken är människans främsta överlevnadsmöjlighet och därför inriktas det mesta av den själviska motivationen på att vara accepterad av flocken.

Det är särskilt sant eftersom detta lärs in under barndomen när individen är extra sårbar och behöver föräldrarna som skydd och vårdgivare. Denna inlärning lägger grunden för hur individens själviska motivation kommer att fungera under resten av livet.

Självisk motivation kommer alltså till stor del att vara inriktad på gruppen. För typ 1 (uppgiven) och 2 (medgörlig) innebär det vanligen att undvika statuskamp som bara riskerar försämra situationen. Typ 1 (uppgiven) kan komma att dra sig undan så mycket som möjligt medan typ 2 (medgörlig) vanligen kommer att vara mer social men med ett undfallande beteende vid statuskonflikter.

Typ 3 (självtillräcklig) och 4 (envis) kommer däremot ägna sig mer åt statuskamp. Typ 4 (envis) kommer i större utsträckning hålla sig till reglerna, vilket i vårt samhälle oftast kanaliserar statussträvan till karriärvägar. Typ 3 (självtillräcklig) kan komma att söka mer okonventionella vägar, till exempel genom entreprenörskap, där till exempel monetär framgång kan komma att ge status.

Se även de tidigare artiklarna om det personlighetspsykologiska analysverktyget:

Anknytning och personlighetsteori

Den själviska motivationens två dimensioner

Eriksons utvecklingsfaser och den integrerande personlighetsteorin