Anknytning och personlighetsteori

Ett personlighetspsykologiskt analysverktyg

Naturen är ekonomisk. Evolutionen återanvänder genom att den behåller och modifierar redan utvecklade funktioner om dessa kan bidra till en ny funktion som behövs. Så verkar vara fallet med de evolutionärt utvecklade strukturer som skapar anknytningsfunktionen.

Motivationella funktioner som gör att individen anpassar sig till flocken fanns långt innan anknytning existerade. Anknytning verkar bygga vidare på, och använda sig av, dessa äldre funktioner och är alltså ett exempel på evolutionens ekonomiska sinnelag.

Vi kan tänka på det som ett program (anknytning) som anropar och delvis styr äldre, mer basala, program (flockfunktioner). Det hindrar dock inte att de äldre programmen ibland aktiveras och används som ren flockmotivation vilket emellanåt kan göra det svårt att bedöma när vi har att göra med anknytnings- eller flockfunktion.

Oavsett detta verkar det finnas poänger med att tänka på anknytning som en slags modifierad flockfunktion. Den huvudsakliga modifikationen är det starka omvårdnadsbehovet. Hos anknytningsfiguren (till exempel en förälder) handlar det om att vilja skydda och hjälpa den anknytningsbehövande (till exempel barnet). Hos den anknytningsbehövande handlar det om en motivation att få och behålla anknytningsfigurens omvårdnad.

Utifrån ovanstående betraktelse kan vi beskriva åtminstone tre ”flockar” som individen i de flesta fall kommer att interagera med under sin uppväxt; mammas, pappas och kompisgängets flock.

Jag kommer i det följande inte fördjupa mig i ”kompisflocken” även om den också är väldigt intressant, till exempel om man jämför den med Eriksons psykosociala utvecklingsteori och hans beskrivning av sökandet efter identitet i tonåren.

Anledningen till att jag här nöjer mig med att titta på de två första flockarna, moderns respektive faderns, är att de kan säga väldigt mycket om grundläggande inlärning som verkar avspeglas i många olika psykologiska beskrivningar. Det gäller till exempel beskrivningar av olika personlighetstyper och så kallad egenskapsteori.

 

Mammas flock

Den första flocken barnet blir medlem i är mammas flock där mamma är flockledaren. Pappa och eventuella syskon är då än så länge bara andra medlemmar i flocken. Men huvudsakligen består flocken till att börja med, medan barnet är riktigt litet, enbart av barnet och mamman.

I alla flockar ser man upp till flockledaren och härmar den. Den arketypiska mamman är en flockledare som prioriterar omvårdnad. Det gör att mammas flock präglas av vänlighet och omvårdnad. För att vara en bra flockmedlem behöver man alltså bara vara mjuk, vänlig och omvårdande.

Detta kan vi se komma till uttryck i egenskapen vänlighet som är en av fem personlighetsbeskrivande dimensioner i the five factor model (den idag förhärskande egenskapsteorin). Vi kan alltså tänka oss att en inlärning utifrån att ha upplevt sig få vara medlem i mammas flock som litet barn kan ha lagt grund för höga värden på egenskapen vänlighet senare i livet.

Men vad händer om barnet upplever att det blir utstött och inte får vara med i flocken?

Eftersom ett litet barn är så maktlöst och oförmöget att överleva på egen hand är dess behov av anknytning, att vara accepterad i mammas flock, väldigt starkt. En upplevelse av att ha blivit utstött är därför en väldigt stark inlärning som vi kan anta ofta ligger till grund för egenskapen neuroticism i the five factor model.

Hos den som har en stark inlärning av att ha blivit utstött ur mammas flock finns ett starkt behov, medvetet eller omedvetet, av att bli accepterad och få bli medlem igen. Innan individen känner sig accepterad och trygg som medlem i flocken kommer den inte kunna utveckla motivation att vilja bli med i pappas flock. En tillräcklig upplevelse av trygghet i medlemskapet är alltså en förutsättning för att nästa flock ska vara intressant.

Utifrån ovanstående beskrivning kan vi skissa fyra typer av inlärning beroende på vad som sker under anknytningen med mamman:

1. Individen upplever sig vara utstött och har helt gett upp hoppet om att få komma in i flocken. Detta är antagligen (när det handlar om tidig sådan inlärning) en grund för psykopati.

2. Individen upplever sig vara utstött och vill komma in i flocken. Detta ger en grund för högre värden av neuroticism.

3. Individen upplever sig vara medlem men känner sig inte trygg i att få vara kvar i flocken. En sådan inlärning skulle i det här fallet (mammas flock) antagligen resultera i höga värden av vänlighet eftersom sådant personlighetsdrag är sättet att försäkra sig om att flockledaren (mamma) accepterar en i flocken. Otryggheten bör också bidra till viss neuroticism.

4. Individen upplever sig vara medlem och känner sig trygg i sin tillhörighet i flocken. Detta gör det möjligt för individen att så småningom vilja vara medlem i pappas flock.

 

Pappas flock

Den arketypiska pappan är en flockledare som gillar prestation och resultat. Pappas flock präglas därför av att att uppnå specifika, tydliga, avgränsade mål. Omvårdnad som präglar mammas flock är i jämförelse inte lika tydlig; det går att vara omvårdande på många olika sätt och det är inte alltid lätt att bedöma resultatet. Framför allt är omvårdnadsmålet inte avgränsat i tid utan föremålet för omvårdnaden ska fortsätta att överleva, må bra, utvecklas, och så vidare. Pappas flock är mer tydligt hierarkisk.

Även här kan vi skissa upp ungefär samma fyra möjliga typer av inlärningar:

1. Individen upplever sig vara utstött och har helt gett upp hoppet om att få komma in i pappaflocken. Gissningsvis kan även detta resultera i mer psykopatliknande förhållningssätt, troligen dock mildare (kanske mer att beteckna som narcisism) än vad gäller motsvarande inlärning i relation till mammas flock.

2. Individen upplever sig vara utstött och vill komma in i flocken. Detta ger antagligen en viss grund för högre värden av neuroticism. Men framför allt ger det en grund för vissa drag som är framträdande i dimensionen extraversion. En anledning till det är att i den manliga flockfunktionen finns en inriktning på att vara möjlighetsinriktad och risktagande. Genom att hitta, göra eller utveckla något nytt och värdefullt kan man bli uppskattad och stiga i rang; och i det här fallet alltså kanske få komma in i pappas flock.

3. Individen upplever sig vara medlem men känner sig inte trygg i att få vara kvar i flocken. En sådan inlärning skulle i det här fallet (pappas flock) antagligen resultera i höga värden av samvetsgrannhet (som handlar om att vara noggrann, skötsam och prestera bra) eftersom sådant personlighetsdrag är sättet att försäkra sig om att flockledaren (pappa) accepterar en i flocken. Otryggheten bör också bidra till viss neuroticism.

4. Individen upplever sig vara medlem och känner sig trygg i sin tillhörighet i flocken. Detta gör det möjligt för individen att så småningom vilja vara medlem i kompisarnas flock.

 

Typer

Om vi förenklar och sammanställer ovanstående kan vi tänka oss fyra typer som skildrar de sammantaget åtta anknytningsinlärningar som beskrivits.

1. Utstött ur mammas flock; högre nivå av neuroticism.

2. Medlem i mammas flock; högre nivå av vänlighet.

3. Utstött ur pappas flock; högre nivå av extraversion.

4. Medlem i pappas flock; högre nivå av samvetsgrannhet.

Dessa fyra typer stämmer också i grova drag med många andra typbeskrivningar. Eftersom de flesta antagligen i någon mån kan hänföras till någon av dessa kategorier (det verkar endast finnas ett litet fåtal som upplevt sig helt trygg både i mammas och pappas flock tillräckligt länge för att det ska skapa en tillräckligt hållbar bas för vidare personlighetsutveckling helt fri från dessa mönster) räcker de långt som grovt verktyg för att analysera individer i personlighetshänseende.

Det finns mycket mer att säga om hur man kan tänka vidare och använda denna grova skiss. Jag ska dock bara avsluta med en kort sådan betraktelse.

Man stöter ibland på beskrivningen att folks relation till deras föräldrar avspeglas i deras relation till samhället och därmed även i deras politiska orientering. Vi kan snabbt se att de två första typerna borde kunna ha en starkare koppling till mer vänsterinriktade perspektiv medan de två senare snarare kan tänkas luta åt höger.

En sista betraktelse i relation till detta är att när barnet växer upp och lär in dessa föreställningar är det relativt maktlöst och beroende. Det är alltså en liknande situation som en vuxen individ befinner sig i i relation till samhället. Vi klarar oss inte själva och är alltså i beroendeställning till samhället som helhet. Det är alltså kanske inte konstigt om dessa anknytningsinlärningar kan aktiveras även i individens förhållningssätt till samhället.