De stora dragen i historien

Människan är en biologisk varelse och som sådan har hon växt fram ur mindre komplexa livsformer; åtminstone mindre komplexa som målinriktade system. Generellt kanske livet rör sig mot att frambringa högre nivåer av målinriktade system?

Teknologi och expansion

En förändring som hittills skett gradvis genom hela människans historia är att teknologin utvecklats. Vi kan alltså föreställa oss att det här är en kontinuerlig trend. En annan trend verkar vara att människan har expanderat och verkar fortsätta att ta över nya livsutrymmen.

Alexander Bard menar att det finns en trend mot större enheter, kanske i anslutning till expansionstendensen, som i dessa tider verkar röra sig mot globalisering och alltså mot någon slags enhetlig organisering som omfattar hela klotet.

Jag är inte säker på att Bard har rätt i detta. Det verkar onekligen som att teknikutveckling, folkökning och expansion bör och verkar leda till mer samröre mellan människor över hela jorden. Så mer organisering och avtal över större ytor kommer säkert i vissa aspekter att fortsätta. Men samtidigt kan lokala regionala mönster och organiseringar i andra aspekter öka på bekostnad av större organiseringar.

Informationsteknologins betydelse

Bard har också en hypotes om att informationsteknologi är den mest omvandlande och bestämmande kraften och att den skiftar grundförutsättningarna i de historiska skeendena. Han menar att de tidiga stora civilisationsvaggorna Egypten, Mesopotamien, Indusdalen och Kina uppstod genom skriftspråket och att kapitalismen uppstod genom tryckpressen.

Han menar vidare att interaktiv media är nästa stora informationsteknologiska språng av motsvarande dignitet som skriftspråket eller tryckpressen. Oavsett betydelsen av informationsteknik kan vi konstatera att ytterligare en kontinuerlig förändring som hittills skett i mänsklighetens historia är att mängden information hela tiden ökat.

När det gäller informationsteknologins påverkan kan detta ses som en slags språngvisa förändringar som med varje ny teknologi innebär en slags kvalitativ förändring. Sammantaget ger det kanske delvis en bild av någon slags stadieutveckling där vi inte vet vad kommande stadier kommer att vara eller innebära.

Men samtidigt handlar det till stor del om en gradvis förändring där informationsmängden ständigt ökar. När det gäller teknologi och expansion är det mer tydligt främst att betrakta som en gradvis förändring.

Maktcentrering

En annan gradvis förändring som verkar ske är att maktcentreringen ökar över tid. Det går bland annat att förstå utifrån oligarkins järnlag som säger att varje organisation (och samhället är att betrakta som en organisation) så småningom utvecklas till ett fåmannavälde.

Men då andra skeenden, som till exempel en teknisk innovation, ibland förändrar maktförhållandena bryts emellanåt maktcentreringen och samhället omorganiseras. Efter omorganiseringen börjar en ny gradvis maktcentrering åter ske. Detta är alltså ett exempel på ett större cykliskt mönster.

Slutord

En stor förändring som verkar ha skett är när människan blev bofast. Människans tillvaro som jägare och samlare var länge väldigt stabil. Den teknologiska utvecklingen skedde långsamt och förändrade inte stabiliteten i samlevnadsformen.

Efter bofastheten har tillvaron inte längre varit lika stabil. Kommer människan så småningom att åter landa i en mer stabil samlevnadsform?

Former av förändring inom historia

Förändring kan i många sammanhang vara intressant att studera och analysera. Ett exempel kan vara vad gäller en individ oavsett om det då handlar om lärande, terapi eller något annat.

Förändring kan generellt förekomma i några olika former. Formerna, eller typerna, är tillblivelse/upphörande, gradvis förändring, cykler, stadier och kvalitativ förändring. Eftersom historia handlar om förändring ska jag här skriva lite om dessa former av förändring i relation till detta ämne.

Tillblivelse/upphörande

Tillblivelse eller upphörande handlar om existens. Ett fenomen kan uppstå eller upphöra. Ibland sker detta relativt snabbt och tydligt som till exempel när en hel kultur går under och upphör att existera som till exempel skedde med några sydamerikanska kulturer.

Ett annat exempel är när någon ny teknologi uppfinns som till exempel pilbågen. När pilbågen uppfanns och sedan spreds under människans tidiga historia förändrades möjligheterna för jakt givetvis radikalt; en ny metod att skaffa mat hade uppstått.

Sådana viktiga uppfinningar som pilbågen, bärhjälpmedel och annat verkar dock inte ha påverkat stabiliteten i levnadssättet och kulturen i de stora dragen. Jag kommer att skriva lite mer om just stabilitet efter att jag gått igenom typerna av förändring.

Gradvis förändring

Spridning av en teknologi är ett exempel på en gradvis förändring. Ett tydligt exempel på det är när boktryckarkonsten spreds. Den stora möjligheten att sprida information gjorde i sin tur att läsförmåga började tränas upp hos allt fler. Detta bidrog i förlängningen till flera stora förändringar, bland annat reformationen av kyrkan.

Gradvis förändring är givetvis väldigt vanligt förekommande. Men den gradvisa förändringen bryts givetvis vanligen till slut. Detta kan ske genom ett avstannande (en "platå"), genom ett tvärt avbrott och snabb reversering (en "krasch") eller genom en vändning. Om en gradvis förändring vänder och börjar röra sig i motsatt riktning kan det ibland vara fråga om ett cykliskt förlopp.

Cykler

Cykler förekommer generellt i stor utsträckning till exempel i form av pendlingen mellan dag och natt, årstiderna som beror på jordens rotation kring solen eller klimatets pendlingar mellan varmare och kallare perioder.

Cykler kan vara jämt periodiska men behöver inte vara det. Klimatets förändringar är just ett sådant cykliskt förlopp som inte verkar vara särskilt jämt periodiskt. Det verkar dessutom ha en stor påverkan på människans historia i det att många imperier, nationer och stadsstater nått sin höjdpunkt under varmare perioder och gått under under kallare perioder.

Det finns också flera teorier om olika cykliska förlopp man menar sig ha upptäckt i mänsklighetens historia. En sådan är Strauss–Howes generationsteori som innebär att det finns en cykel som är fyra generationer lång. Denna cykel påminner lite om Michael Hopfs “Hard times create strong men. Strong men create good times. Good times create weak men. And, weak men create hard times.”

Stadier

Samma citat stämmer också ungefär som illustration av John Glubbs beskrivning av hur imperier uppstår och går under. Hos Glubb handlar det dock inte om ett cykliskt förlopp där ett nytt imperium uppstår när det gamla fallit. Glubbs stadier är också kopplade till generationer men här tar hela förloppet ca tio sådana och löper under ungefär 250 år.

Stadieteorier är ganska vanliga inom utvecklingspsykologi men verkar vara mindre vanliga inom historia. Det är trots det en typ av förändring som kan förekomma även inom samhällelig utveckling och bör därför tas i beaktande även här.

Kvalitativ förändring

Kvalitativ förändring är nära kopplat till tillblivelse/upphörande men perspektivet handlar här snarare om övergången från ett fenomen till ett annat. Det kan till exempel handla om att en gradvis förändring där en kritisk massa uppnås så att en förändring sker.

En enkel illustration är ett glas som fylls tills det svämmar över; översvämningen utgör då alltså den kvalitativa förändringen. Ett exempel från historien är den franska revolutionen när kung och adel snabbt förlorade sin makt och en ny ordning etablerades.

Stabilitet

Under en sådan snabb och turbulent period som den franska revolutionen är det vanligen svårt att förutse vad som kommer att ske. Det som, som kontrast, utmärker en mer stabil period är att det är mycket enklare att förutse vad som kan tänkas ske och inte. Människor kan i större utsträckning planera sina liv.

Generellt verkar de flesta människor gilla när tillvaron är mer stabil. Det påstås till exempel att finansmarknaden ogillar osäkerhet. Vi kan alltså anta att även makthavare ofta kommer att eftersträva stabilitet. När man tittar på historien verkar man också kunna se många relativt stabila perioder (som dessutom ofta är längre än mer turbulenta perioder).

Så även om förändring är det som utmärker historien finns det alltså all anledning att även studera stabiliteten och frånvaron av förändring.

Människans tidiga historia

Människans historia handlar om överlevnad. De som har överlevt har kunnat fortsätta att agera och därmed forma framtiden. Överlevnad handlar för människan, liksom för andra djur, främst om att undvika att dö i förtid, till exempel genom att bli dödad av ett rovdjur eller en fiende, samt att ha tillgång till livsnödvändigheter som mat och vatten.

Tillgång till livsnödvändigheter

Människan verkar tidigt ha hittat ett framgångsrecept för detta. Man spred ut sig, jagade och samlade och återvände för att dela med sig av det man hittat till alla i gruppen. Man delade givetvis även information om var vatten fanns, bra platser för övernattning, med mera.

Undvika tidig död

Människans uppfinningsrikedom och läraktighet bör tidigt ha bidragit till att rovdjur upphörde att vara ett stort hot. Pilbågen uppfanns till exempel tidigt och bör ha varit effektiv som skydd mot rovdjur. Ett annat exempel är den av människan tämjda elden vilken bör ha utgjort ett effektivt skydd.

Länge var fiender antagligen heller inte något problem. Det fanns gott om utrymme. Så om två vandrande grupper möttes bör det ha varit fördelaktigt att bara gå skilda vägar istället för att konkurrera om resurser. Det fanns heller inte mycket att stjäla så riskerna med våldsanvändning bör ha varit större än eventuella vinster.

Gruppnormer

Detta verkar alltså ha varit ett väl fungerande levnadssätt under väldigt lång tid. När alla sprider ut sig och letar mat är det nästan alltid någon som hittar något, ofta mer än vad den ensam behöver. Så länge alla generöst delar med sig finns då nästan alltid mat till alla.

Det enda hotet mot denna stabila och väl fungerande ordning bör vara om inre stridigheter uppstår. Därför verkar bland annat jantelags-liknande gruppnormer ha utvecklats. Om ingen förhäver sig minskar risken för stridigheter.

Andra normer som motverkar inre stridighet och främjar livsstilen är givetvis konsensussträvan, konfliktundvikande och generositet. Sådana normer ligger också nära till hands för oss som människor eftersom vi, beroende på vår avkommas stora omvårdnadsbehov, är bland de djur som är mest omvårdande.

Levnadssättet upphör

Detta ursprungliga levnadssätt verkar främst ha upphört genom att människor blev bofasta. Andra nomadiska livsstilar verkar ha uppstått senare men bör då ha blivit till i relation till bofastheten. Till exempel har antagligen många tamdjur som senare blivit del av en nomadisk livsstil först tillkommit genom bofasthet.

Bofasthet kan ha uppstått gradvis genom visst odlande på en plats man återvänder till för att så småningom gradvis stanna mer permanent. Det kan också ha tvingats fram av yttre omständigheter som naturkatastrofer och andra stora och snabba förändringar. Många andra möjliga förklaringar finns givetvis, liksom kombinationer av dem.

Med bofasthet förändrades situationen avsevärt och därefter har stora förändringar fortsatt ske betydligt snabbare än under människans långa stabila tidiga historia.

_________________________

Några källor

Bland mina första källor till denna typ av betraktelse finns Lasse Bergs beskrivningar, till exempel Gryning över Kalahari. Jag kände givetvis sedan länge till Marx idé om "primitiv kommunism". På senare tid har jag också stött på James C. Scott, till exempel Against the Grain.

Mitt undersökande

Jag brukar säga att det jag undersökt sedan barnsben är vad en människa är för slags varelse och den beskrivningen stämmer ganska väl. Men för att undersöka detta ärligt blir man också tvungen att försöka förstå vad en människa inte är samt den verklighet människan uppstår i och befinner sig i.

Denna text är en beskrivning av hur mitt tänkande blivit att gestalta sig. Det handlar om en epistemologi som till stor del står på en slags radikal fenomenologisk grund. När jag jämför mitt fenomenologiska förhållningssätt med Husserls och Heideggers, som de beskrivs av Carlshamre, verkar det som att jag går längre än vad de gör.

Heidegger verkar delvis ha kommit fram till en del av de saker jag beskrivit i den integrerande personlighetsteorin. Hans och Sartres beskrivningar verkar dessutom kunna förtydliga några av den integrerande personlighetsteorins möjligheter att integrera det existentiella perspektivet med andra typer av personlighetsteorier.

Men min epistemologi har inte bara beröringspunkter med det fenomenologiska perspektivet. Den går antagligen också delvis att förstå utifrån Peppers adekvata rotmetaforer som starkt lutande på formism men använder sig också av de andra adekvata rotmetaforerna samt bidrar antagligen till ytterligare en rotmetafor Pepper såg kunna växa fram.

Det är två frågor som har högst prioritering i min strävan efter förståelse; "vad är sant/verkligt?" samt "vad är viktigt/värdefullt?". Det är alltså dessa frågor som tagit upp mest av min tid. Men utöver det finns ytterligare några frågeställningar som också får viss plats.

Vad är viktigt/värdefullt?

Vad som är viktigt och värdefullt blir en slags metafrågeställning i undersökandet av verkligheten. Frågan guidar alltså verklighetsundersökandet i sig och bidrar till varför de två första frågeställningarna upptar mest tid; de verkar helt enkelt, så här långt, vara viktigast.

En delfråga är givetvis "viktigt/värdefullt för vem?". Det innebär att olika perspektiv också måste undersökas utifrån de hypotetiska svaren; viktigt för... mig, mina nära, alla människor, alla djur, allt levande, allt som finns...! Dessutom bör frågan undersökas utifrån förfluten tid, nutid och framtid; till exempel "viktigt för alla varelser som funnits, finns respektive kommer att finnas".

Ytterst kan frågeställningen sägas handla om prioritering; "vad är värt att lägga tid och energi på?". Den frågan kan dock inte besvaras utan att också veta något om vad verkligheten är för något. Därför får dessa frågor anses vara intimt sammankopplade och ha samma epistemologiska status.

Vad är sant/verkligt?

Hur man kan undersöka vad som är sant finns det mycket att säga om. Jag ska här kort nöja mig med att säga ungefär det jag sagt om epistemologi; att det viktigaste är att falsifiera och komma fram till vad som är osant.

Utöver det finns ytterligare metoder varav koherenssträvan är en av de viktigaste. Anledningen till det är att det finns väldigt lite det går att vara helt säker på och en ganska liten del som det går att falsifiera. Det mesta befinner sig i ett obestämt, obestämbart område där det endast går att bedöma relativ ungefärlig sannolikhet för huruvida det är sant eller inte.

Stort perspektiv

Sammantaget leder strävan efter att förstå vad som är sant/verkligt i kombination med vad som är viktigt/värdefullt mig ofta till att ta större perspektiv; i tid och rum, abstraktionsnivå, och så vidare...

Det beror till stor del på att man behöver undersöka angränsande områden för att kunna besvara frågorna. Det leder då till att angränsande områden inkorporeras i undersökandet och perspektivet blir alltså större.

Beroende på att sökandet efter svar på detta sätt leder till ständigt större perspektiv kräver det mycket tid och kraft. Det lämnar då mindre till övriga frågor. Men då dessa frågor också bidrar till att kunna besvara de viktigaste frågorna (det vill säga att de är en del av ett vidgat perspektiv) får de också ett visst utrymme.

Vad är möjligt/omöjligt?

De näst viktigaste frågorna är vad som är möjligt respektive omöjligt? Så länge dessa frågor handlar om sådant som är direkt testbart är experimenterande givetvis ofta den mest framkomliga vägen. Men då jag tar större perspektiv, som beskrivs ovan, är frågorna sällan testbara varför även dessa frågor oftast får undersökas främst i tanken, bland annat i form av tankeexperiment.

Hur kan målen uppnås?

Denna fråga är antagligen den som de flesta ägnar mest tid av de frågor jag här tar upp. För mig är det dock den minst viktiga av dessa. Hur det kommer sig att jag har en sådan ovanlig prioritering kommer jag inte att gå in på här. Men det kan vara bra att känna till denna skillnad.

Slutord

Sammantaget menar jag att dessa frågor ger ett bra förslag på prioritetsordning om man tar ett, antagligen extremt, beslutsrationelt helhetsgrepp på tillvaron. Prioritetsordningen är alltså:

1. Vad är viktigt/värdefullt och sant/verkligt?

2. Vad är möjligt/omöjligt?

3. Hur kan målen uppnås?

För att kunna ägna sig åt den sista frågan måste de första frågorna till stor del vara, eller upplevas vara, besvarade. Man måste alltså tro att det mål man söker nå är tillräckligt viktigt för att vara värt att lägga tid och energi på.

Man måste då också tro på att verkligheten fungerar på ett visst sätt och att man alltså vet en del om vad som är sant/verkligt. Slutligen måste detta också, i individens uppfattning om verkligheten, innebära att målet är möjligt att uppnå. Annars skulle det ju vara meningslöst att eftersträva det.