En metafysisk betraktelse

Vi kan konstatera förekomsten av en fenomenologisk verklighet och, på goda grunder, även anta förekomst av en fysisk verklighet. Vi verkar dock inte ha någon uttömmande fullständig kunskap om dessa verkligheter.

Den fenomenologiska verkligheten är den verklighet vi ständigt upplever och i det avseendet är vår kunskap fullständig; vi vet ju vad vi upplever. Däremot vet vi inte vilka upplevelser som är möjliga men som vi ännu inte upplevt. Den delen av den fenomenologiska verkligheten är okänd för oss.

På liknande sätt förhåller det sig med den fysiska verkligheten. Vi vet vissa saker om den men det finns också sådant vi vet att vi inte vet. Dessutom kan det finnas sådant vi är omedvetna om att vi inte vet. Ser vi till mänsklighetens historia är onekligen fallet att människor inte visste saker vi vet idag. De visste heller inte att de var omedvetna om att de var ovetande.

Vi har ingen anledning att tro att just vi skulle vara de första i historien som nått fram till en kunskap där inget kvarstår att upptäcka. Det är givetvis möjligt att spekulera och ställa upp hypoteser om vad vi kanske är omedvetna om. Vi kommer dock inte kunna täcka alla sådana möjligheter.

Men även om vi kanske är dömda till ofullständig kännedom om dessa två verkligheter kan vi ändå säga något om några metafysiska frågor genom att titta närmare på dessa två och hur de förhåller sig till varandra.

Den fenomenologiska upplevelsen av den fysiska verkligheten

Är den fenomenologiska upplevelsen av den fysiska verkligheten en god representation av den faktiska fysiska verkligheten? Det korta svaret är nej! Vi upplever till exempel att den fysiska verkligheten består av tid och rum, som separata fristående fenomen. Men fysiker som undersökt detta verkar i dagsläget snarare tala om rumtid, vilket är att betrakta som en fyrdimensionell mångfald.

Det vi upplever som tid och rum är alltså antagligen föreställningar om verkligheten som inte stämmer helt med vad den fysiska verkligheten egentligen är. Dessa föreställningar fungerar antagligen väl för oss på liknande sätt som en fisk väldigt sällan skulle ha nytta av att vara medveten om vad som finns på land.

Den fysiska verkligheten

Mycket talar för att den fenomenologiska verklighet som individen upplever uppstår i den fysiska kroppen, som ju får betraktas som en del av den fysiska verkligheten. Dessutom verkar den vara beroende av denna fysiska kropp. Till exempel kan den snabbt förändras radikalt genom att individen konsumerar en drog eller drabbas av en hjärnskada.

Frågan är alltså om det inte är rimligt att betrakta den fenomenologiska verkligheten som en del av den fysiska? Alla de fyra typerna av fenomenologisk verklighet har ju koppling till den fysiska verkligheten och är alltså inte separata från den.

Genom kroppen påverkar dessutom den fenomenologiska verkligheten den fysiska verkligheten; både den egna fysiska kroppen och andra delar av den fysiska verkligheten. Våra föreställningar påverkar ju hur vi agerar i världen.

Men om vår föreställning om den fysiska verkligheten stämmer så dåligt bör vi kanske fråga oss om den fysiska verkligheten, som vi intuitivt och spontant tänker på den, finns? Ordet "fysisk" med dess konnotationer till vår upplevelse av fysiska objekt verkar kunna vara missvisande. En fråga är till exempel om det finns några fysiska objekt över huvud taget.

Finns den fysiska verkligheten?

För att belysa dessa frågor ska jag ta ett exempel på emergens som jag lånat från Marvin Minsky. Tänk dig att vi har några bitar kartong och en mus. Om vi fäster dessa kartongbitar vid varandra så att de bildar en hage kan vi fängsla musen.

Fängslandet av musen fanns inte inneboende kartongbitarna (åtminstone inte enbart); varken i en enskild bit eller i samlingen bitar. Fenomenet uppstod genom hur bitarna organiserades.

I många avseenden verkar det förhålla sig på ett liknande sätt med det vi tänker på som fysiska objekt. Olika egenskaper uppstår beroende på hur olika företeelser kombineras och organiseras. Vi kan uppmärksamma vissa företeelser som vi har sinnesorgan och hjälpmedel för att uppfatta. Vi kan också i viss mån slutleda oss till existens av vissa företeelser.

Vårt tänkande verkar dock anpassat till den verklighet som är viktig för oss. Det gör att vi tenderar att tänka på företeelser på vissa sätt. Vårt tänkande är anpassat till våra levnadsförhållanden på liknande sätt som fiskens tänkande är anpassad till dess levnadsförhållanden.

Det gör det svårt för oss att helt förstå vad den "fysiska" verkligheten egentligen är för någonting. Utifrån ovanstående resonemang anser jag en rimlig hypotes vara att den fysiska verkligheten går att förstå som emergens där en mängd olika egenskaper ständigt uppstår.

Sådan emergens bör då uppstå ur/i något som möjliggör detta. Detta "något" får anses vara den egentliga "fysiska" verkligheten. Och då vi har skäl att anta att även den fenomenologiska verkligheten, enligt tidigare resonemang, uppstår i den fysiska verkligheten bör detta "något" kanske även ses som inneslutande den fenomenologiska verkligheten.

Om vi till det lägger svårigheten att bevisa eller motbevisa några andra verkligheter än den fenomenologiska respektive den fysiska finns det visst skäl att tro att alla företeelser uppstår emergent ur/i detta "något".

En verklighet präglad av emergens och förändring

Baserat på detta resonemang föreslår jag hypotesen att det bara finns en verklighet och att allt vi känner till är en del av denna. Dessutom är allt som existerat, existerar och kommer att existera - fast som vi inte känner till - också en del av denna.

Vidare föreslår jag att denna verklighet präglas av emergens och att företeelser ständigt uppstår och upphör. När en företeelse väl uppstått kan den komma att bli en del av tillblivelsen av en ny emergens.

Till exempel är musen och kartongbitarna själva emergenta företeelser. Och hagen med musen i kan i sin tur komma att kombineras med något annat på ett sätt som gör att någon ny företeelse uppstår.

Denna hypotetiska enda verklighet är alltså en slags möjliggörare av emergens och förändring där företeelser uppstår och upphör. Utifrån denna hypotes kan vi då anta att de naturlagar man hittat kan vara exempel på emergenta företeelser som uppstått genom kombination av andra företeelser. Det innebär i så fall att naturlagarna inte nödvändigtvis är eviga.

Om verkligheten präglas av emergens och förändring implicerar det i så fall att orsak och verkan finns inneboende i denna verklighet eftersom något orsakar verkan i form av emergens eller upphörande.

Även någon slags skillnad mellan olika emergerade företeelser existerar eftersom det annars bara skulle uppstå samma företeelse om igen. Det bör innebära att även "antal" existerar som företeelse eftersom flera skilda olika emergenta företeelser uppstår.

Slutord

En rimlig hypotes verkar vara att det endast finns en verklighet där företeelser uppstår (genom emergens) och upphör. Emergensen och upphörandet innebär att också någon slags orsak-verkan existerar. Även antal och någon slags skillnad mellan olika emergenta företeelser existerar.

Vi som upplevare, våra upplevelser och det som skapar detta uppstår emergent i, och är en del av, denna enda verklighet. Det som vi ofta tänker på som en fysisk verklighet som bidrar till skapande av våra upplevelser är givetvis också en del av denna verklighet.

Vi vet inte allt om denna verklighet och vet heller inte vilka eventuella gränser som finns för vad som är möjligt att veta. Men än så länge verkar vi inte ha nått någon sådan gräns och om verkligheten präglas av emergens kommer nya företeelser ständigt att uppstå varför vi i så fall inte behöver oroa oss för att det ska ta slut på nya företeelser att upptäcka.