Handelsmännens välde
Jag kommer i det följande ta upp några olika saker som pekar på möjligheten för handelsmän, och kanske särskilt sjöfarande sådana, att bli oerhört mäktiga. Jag kommer i analysen att koppla olika omständigheter rörande handelsmän till tre viktiga maktstrategier:
Jag kommer också att koppla till tre former av makt; våld, ekonomi och indoktrinering. Jag kommer att argumentera för att vissa handelsmän kan ha haft goda möjlighet att lära sig och utveckla de tre strategierna och ansamla de tre formerna av makt. Särskilt i jämförelse med bofasta som vanligen inte bör ha haft samma möjlighet.
De stora piraterna
Buckminster Fuller beskriver i boken Operating Manual For Spaceship Earth hur vad han kallar de stora piraterna ("the Great Pirates") kom att styra världen. Sjöfarare behövde inte anpassa sig till lagar hos de bofasta eftersom ingen kunde tvinga dem ute på havet. De behövde bara anpassa sig till naturens lagar och kunde göra som de själva ville.
Deras enda riktiga fiende var andra stora pirater som de konkurrerade med om kontroll över sjövägarna. Deras viktigaste strategi var att hålla saker hemliga och verka i det fördolda. En anledning var sårbarheten för att själv drabbas av sjöröveri vilket var vanligt runt hamnar och kustområden. Om ingen visste var du var och var eller när du skulle anlända kunde de heller inte ligga i bakhåll.
Efter hand kom de att dominera planeten fullständigt och tillsatte själva kungar och andra makthavare. Organisering av produktion och annat var centrerad kring de stora piraternas intressen av att bevara och öka sin makt. Men allt detta doldes och ingen utom de stora piraterna, inte ens deras tillsatta härskare, hade fullständig övergripande förståelse för hur systemet fungerade.
Fuller menar att de stora piraterna förlorade kontrollen och försvann först i och med första världskriget som var en kamp mellan två läger av stora pirater. Anledningen till piraternas försvinnande var att vetenskapen och teknologin blivit för komplicerad och att det centraliserade styret därför inte längre var möjligt.
Ingen känner till hur de stora piraterna dominerade världen eftersom deras inbördes strider skedde till sjöss utan att lämna spår och de system de byggde skapades för att se ut så som vi idag uppfattar dem. De bakomliggande egentliga härskarna lyckades dölja sin existens. När de förlorade makten försvann de lika omärkligt som de växt fram i det fördolda.
De stora piraternas maktstrategier
Det går inte säkert att veta hur väl denna beskrivning stämmer men den hänger väl samman och är logiskt rimlig utifrån generellt sannolika fakta.
Fuller beskriver de stora piraterna som generalister och förutseende strateger med stora planer med lång tidshorisont. De använde alltså maktstrategin att tänka stort. De verkade också utanför lagar och verkar ha använt den ultimata maktstrategin; att använda makten hänsynslöst och destruktivt.
Slutligen hade de tillgång till kunskap som de bofasta saknade genom sin rörlighet och större möjlighet till brett lärande. De hade alltså också god möjlighet att använda sig av exklusiv kunskap som maktmedel.
Jämförelse mellan handelsmän och bofasta
Oavsett sanningshalten i Fullers beskrivning kan vi konstatera att bofasta historiskt vanligen levt inom ett begränsat område fullt upptagna med dagliga sysslor kring odling och djurhållning för produktion av mat och annat nödvändigt. Man levde till stor del på samma sätt som ens förfäder gjort.
Som jämförelse rörde sig en del handelsmän över stora områden och såg många olika kulturer, seder, metoder, vanor, tekniker och annat. De kom i kontakt med många olika idéer och föreställningar.
För att kunna idka handel med många olika slags människor från olika kulturer behövde man lära sig många olika saker. Det fanns alltså rika möjligheter att få insikter, utveckla förståelse, upptäcka saker och få ny kunskap som bofasta inte hade; möjlighet till exklusiv kunskap.
Bofasta var tvungna att sköta sig enligt de normer och regler som gällde där de bodde. Handelsmän fick anpassa sig till olika normer och regler beroende på var de befann sig. Om de handlade med en främling som inte kunde förstöra deras rykte kunde de lura personen utan att löpa någon större risk.
I affärer finns ibland möjlighet och incitament till oärlighet. Rörligheten och möjligheterna gjorde antagligen, kanske tillsammans med andra faktorer, att en del utvecklade hänsynslöshet och oärlighet; en grund för att använda makt destruktivt.
Behovet av, och möjligheten till, att förstå många olika saker gjorde troligen att vissa handelsmän utvecklade förmågan att tänka stort. Grunden till de tre viktig maktstrategierna verkar alltså ha kunnat funnits tidigt historiskt hos handelsmän som rörde sig över stora områden.
Mer om handelsmäns möjlighet till makt
Handelsmän hade också nytta av att skapa goda relationer med vissa handelsparters. Det gjorde att det byggdes nätverk som kunde spänna över stora geografiska områden. Ett sådant nätverk förstärker ytterligare möjligheten till exklusiv kunskap, särskilt i relation till bofasta.
Det bör även ha utvecklats egen kultur bland folk som rest och handlat över stora områden. Sådan kultur kan med tiden ha kommit att skilja sig mycket från den kultur en individ eller en släkt ursprungligen kommit ifrån.
Relationer till handelspartners från en helt annan kulturell bakgrund kan ibland ha blivit djupa. Familjer och släkter kan ha bott utspritt över stora områden längs med handelsvägarna. Handelsmän från olika bakgrund kan ofta haft mer gemensamt med varandra än med bofasta med samma bakgrund.
Gemensam handelskultur bör ha kunnat utvecklats. Lojaliteten med bofasta kan ofta ha blivit mindre än lojaliteten med andra handelsmän, trots olika bakgrund, baserat på samröre och en slags klassgemenskap.
Resande handelsmän behövde kunna försvara sig och en del ägnade sig också åt plundring, som till exempel var fallet med vikingarna. Man kunde alltså även vara kompetent inom våldsområdet.
Handel och plundring gav möjlighet till ansamlande av stora rikedomar. Sociala färdigheter som krävdes för framgång inom handel lade en bra grund för att även bemästra maktformen indoktrinering. Sammantaget fanns alltså en grund för alla tre maktformerna våld, ekonomi och indoktrinering.
Vilka var handelsmännen?
Handelsmän som rört sig över stora områden bör ha förekommit vid många tillfällen och på många platser under historien. På havet har sådana varit verksamma sedan tillräckligt dugliga båtar utvecklats vilket till exempel skedde i forntida Egypten.
Sådana typer av handelsmän, sådana nätverk och sådan handelskultur som nämnts här bör till exempel ha uppstått bland och mellan handelsfolk som fenicier, vikingar och austronesiska folk involverade i den maritima sidenvägen.
Ett mer sentida exempel är de ostindiska kompanierna och deras handelspartners. De var till exempel involverade i den synnerligen lukrativa handeln med opium som odlades i Indien och såldes i Kina. Familjer, släkter och nätverk involverade i de ostindiska kompanierna byggde antagligen maktstrukturer som ännu idag är bland de viktigaste.
Slutord
Sammantaget verkar det alltså kunna ligga en del i Buckminster Fullers beskrivning av de stora piraterna och deras roll i historien. Enligt min mening försvann dock antagligen inte sådana dolda makthavare vid första världskriget utan verkar troligen fortfarande i det fördolda. Till exempel visar dokumentären Monpoly av Tim Gielen sådant som tyder på detta.
Fuller har rätt i att det bör ha legat i piraternas intresse att hemlighålla sin makt. Det är generellt en viktig maktstrategi och Robert Greene pekar till exempel ut den i sin bok The 48 Laws of Power när han säger (ungefär) att man inte bör eftersträva positionen som den synlige makthavaren, till exempel kungen, utan istället påverka och styra i bakgrunden.
Det allra bästa i det avseendet är givetvis om man, som Fuller beskriver, själv tillsätter den ledande makthavaren utan att någon vet att man har full kontroll över denne. Sådan kontroll kan åstadkommas genom indoktrinering, belöning och hållhakar.
Det finns alltså viss anledning att anta existensen av väldigt stora dolda makthavare. Dessa har dessutom ofta antagligen åtminstone vissa rötter i, och kopplingar till, de forna ostindiska kompanierna.
