Om oärlighet

Oärlighet leder till dumhet eftersom det leder bort från verkligheten. När vi inte utgår från verkligheten blir vi korkade. Men trots det är människor ibland oärliga. Det finns åtminstone två anledningar till det.

Oärlighet mot andra

Den första anledningen är att oärlighet kan leda till externa resultat som vi eftersträvar. Om vi är oärliga mot andra kan vi lättare få sådant vi vill. Om vi ljuger för dem kan de gå med på sådant de annars inte skulle gå med på.

Om de tror på lögnen blir de mer korkade i relation till verkligheten och vår oärlighet har därför gjort andra dummare. De agerar i relation till en verklighet som inte finns.

Oärlighet mot oss själva

Den andra anledningen är att oärlighet kan skydda vårt ego. Genom att vara oärliga mot oss själva kan vi uppleva att vi är bättre än vad vi egentligen är och på så sätt undvika att behöva ta ansvar för våra tillkortakommanden.

Detta kan till exempel leda till att den som varit oärlig mot andra också börjar vara oärlig gentemot sig själv eftersom den vill se sig själv som en ärlig människa (paradoxalt nog). Genom att själv börja tro på sin egen lögn kan denne på så sätt skydda sitt ego.

Kognitiv dissonans

Men verkligheten förändras inte bara för att vi är oärliga vilket gör att vi kan råka stöta på sådant som motbevisar det oärliga. Det skapar då en inre konflikt, en stress kallad kognitiv dissonans (som jag föreslagit borde döpas om till kognitiv motivationsgrundad dissonans för tydlighets skull), där vi både vill ha kvar kakan och samtidigt äta den.

Om vi accepterar motbevisen måste vi göra upp med oärligheten och landar då i sann kunskap och befrielse från dumhet. Men ofta står för mycket på spel så att individen istället fördjupar sin oärlighet mot sig själv och borttränger eller förvränger motbevisen.

Till exempel kan en auktoritet (en förälder, en politiker, media, etc...) ha ljugit för en individ. Denna auktoritet kan vara någon individen länge förlitat sig på och i praktiken fungera som en anknytningsfigur.

Om individen då skulle acceptera att auktoriteten ljugit innebär det att denne, auktoriteten, inte är fullt pålitlig. Kanske har den ljugit tidigare? Kanske allt är en lögn? Hela verkligheten, eller stora delar av den, kan hota rämna. Därför undviker många att undersöka det som verkar motsäga auktoriteten och fördjupar då alltså oärligheten mot sig själv.

Slutord

På det här sättet kan oärlighet och dumhet eskalera. Det finns mycket mer att säga om oärlighetens dynamik. Men vad som är mer intressant är hur man löser detta problem. Hur tar man sig ur oärligheten?

Det korta svaret är att man börjar vara ärlig både mot sig själv och andra. Ett längre svar hittar man antagligen i många andliga traditioner. Början till ett svar finns helt säkert i att bejaka sanning, frihet och kärlek.

På motsvarande sätt som oärlighet leder till dumhet leder ärlighet till klokhet. Och klokhet gör att vi kan åstadkomma allt som verkligheten tillåter. Vi kan alltså få (nästan) allt vi önskar.

Styrka och svaghet

Samhället består av starka och svaga. De flesta av oss är både starka och svaga, men i olika omfattning och inom olika områden. Trots det är det rimligt att betrakta en del individer som totalt sett svagare och andra som starkare. De som är starka har vanligen större tendens att uppleva sig som någon slags hjälte medan de svaga har större tendens att uppleva sig som offer.

Hur offer kan bli förövare
Att uppleva sig vara offer är givetvis vanligen smärtsamt. En risk med detta är dessutom att en del av de som upplever sig som offer kan anse sig orättvist behandlade, hysa hämndbegär och baserat på det agera hänsynslöst.

Sådant hänsynslöst agerande gentemot andra drivet av hämndbegär behöver heller inte komma att drabba några faktiska förövare utan kan ofta snarare genom projektion och liknande psykologiska mekanismer (villfarelser) komma att drabba oskyldiga.

Om många upplever sig som offer i ett samhälle ökar alltså riskerna för hänsynslöshet som orsakar lidande som riskerar skapa fler offer. Detta gäller oavsett vad som orsakat att de upplever sig som offer; faktiska övergrepp eller föreställningar som skapats genom propaganda.

Osjälvisk allomfattande kärlek
Det finns alltså anledning att försöka motverka att folk blir att uppleva sig som offer både genom att motverka övergrepp och att motverka föreställningar om offerskap. Ju mer ett samhälle genomsyras av icke exkluderande osjälvisk kärlek riktad till alla desto större blir möjligheten att åstadkomma detta.

Eftersom de starka vanligen har mer möjlighet att odla sådan osjälvisk kärlek blir uppgiften främst deras. De starkas kärlek märks dessutom mer eftersom de har större förmåga att åstadkomma större resultat.

Ju mer den osjälviska kärleken ökar i ett samhälle desto mindre sårbara kommer de svaga att känna sig. De kommer alltmer erfara att de kan få det stöd och den hjälp de behöver. Det bidrar till att minska riskerna för hämndbegär.

Ansvar
De svagas uppgift blir istället främst att börja motverka tendensen att känna sig som offer genom att ta ansvar för det de kan ta ansvar för, oavsett hur litet detta initialt än är. Genom att ta det ansvar de kan blir de svaga gradvis starkare.

Sammantaget påminner denna beskrivning lite om konfucianismen som fritt kan tolkas som att de starkas uppgift är att hjälpa de svaga medan de svagas uppgift är att lita på de starka. Det finns dock en sak till som behöver tas i beaktande; maktproblemet.

Maktproblemet
Både starka och svaga har generellt en tendens att lita på makthavare trots att dessa inte behöver vara välvilliga. Det är därför viktigt att det också finns allmän kunskap om maktens problematik och hur makthavare kan korrumpera i syfte att öka sin egen makt.

Genom att de svaga tar ansvar för det de kan och de starka odlar osjälvisk kärlek minskar risken för att maktsträvande individer och grupper ska lyckas korrumpera. Om vi dessutom besitter en allmän kunskap om hur sådant maktspel går till kommer risken minska ännu mer genom att försök att tillskansa sig makt lättare och snabbare kommer att upptäckas och kunna förhindras.

Slutord
Eftersom de flesta av oss är både starka och svaga behöver vi både odla osjälvisk kärlek och ta ansvar för sådant vi kan ta ansvar för. Vi behöver också sätta oss in i hur makt kan korrumpera för att kunna motverka detta.

Framför allt behöver vi börja med att erkänna för oss själva, och bli medvetna om, både vår styrka och vår svaghet. Om vi är omedvetna kommer vi varken kunna ta ansvar för vår svaghet eller kunna använda vår styrka till att odla vår osjälviska kärlek.