Människans målinriktade system

De målinriktade systemens människa

Människan består av flera målinriktade system. Men många av dem har evolutionärt växt fram ur samma övergripande mål och är inriktade på delmål som främjar det övergripande målet. Det gör att vi kan förenkla beskrivningen till att handla om fyra sådana övergripande mål.

De övergripande målen är egen överlevnad, gruppens överlevnad, avkommans överlevnad och eget välmående. Det fjärde målet, eget välmående, är inte evolutionärt skapat på samma sätt som de andra, utan mer att betrakta som en slags biprodukt av att vi mer direkt (och potentiellt på bekostnad av evolutionär framgång) kan påverka vårt eget mående.

Då alla dessa olika delsystem samsas inom en kropp (som alltså är en del som används av samtliga dessa system) måste kroppen överleva för att olika mål överhuvudtaget ska vara möjliga att uppnå; utan en kropp kan till exempel inte individen hjälpa till att säkra gruppens överlevnad. Det gör att system inriktade på den egna överlevnaden ofta prioriteras. Men inte alltid.

Då dessa delsystem ofta också har inlärningsförmåga måste vi, för att förstå hur de samspelar, också titta på vilken slags inlärning som sker. Eftersom tidig inlärning verkar ha stor betydelse för senare möjligheter och begränsningar ska vi därför börja där.

Tidig inlärning

Som litet barn kan människan ännu inte föröka sig eftersom hon inte blivit könsmogen. Hon är dessutom inte särskilt överlevnadsduglig utan behöver andras hjälp och skydd för att klara sig. Det gör att mycket av de inlärningar som sker i tidig barndom sker inom ramen för det övergripande målet egen överlevnad.

Barnet är alltså för sin överlevnad beroende av andra och anknytningsbehovet är därför starkt aktiverat. Men då systemen som skapar anknytningsbehovet antagligen bygger på, och använder sig av, funktioner för flockinriktad motivation kommer även motivation inriktad på gruppens överlevnad att aktiveras.

Det förhållningssätt barnet lär in för att säkra sin plats i "flocken" som utgörs av familjen kommer ofta att starkt prägla dennes framtida förhållningssätt till medlemskap i grupper, till samhället och till makthavare och auktoriteter. Det handlar alltså om en motivation som är inriktad på den egna överlevnaden genom att lyckas vara accepterad i gruppen.

Tidigt kommer barnet också att i viss mån kunna hantera sitt eget mående. Hon kan till exempel rikta uppmärksamheten bort ifrån något som får henne att må dåligt och istället fokusera på sådant som skapar välmående. Denna målinriktning blir alltså ofta att fungera som en slags känslomässig "flyktmekanism".

Senare inlärning

Den tidiga inlärningen lägger alltså oftast en grund som präglar individen starkt under resten av livet. Men senare inlärning kan omforma denna om den är tillräckligt stark. Ibland handlar det då om mer traumatiserande inlärning vilken också kommer att handla mycket om egen överlevnad och anknytningsinriktad motivation.

Under tonåren kan stark inlärning ske inom ramen för motivation inriktad på gruppens överlevnad som kan modifiera en del tidigare inlärning. Det handlar då om lojalitet med gruppen som aktiveras genom bildandet av grupperingar som ofta sker i den åldern.

Men även inlärning som handlar om avkommans överlevnad kan aktiveras och bli stark. Det gäller givetvis främst när individen själv får barn. Men även innan dess kan sådan inlärning ske. Det beror på att motivationen inte enbart behöver aktiveras av den egna avkomman utan kan även aktiveras av andra, både djur och människor. Människan har starka behov av att omvårda och skydda andra.

Slutord

Sammantaget kan människan alltså betraktas som åtminstone fyra målinriktade system i en och samma kropp. Dessa system använder sig av kroppen för att uppnå sina mål. Systemen måste alltså samsas om den resurs kroppen utgör.

Systemet som är inriktat på den egna överlevnaden kommer, som framgår ovan, ofta få stort spelrum eftersom det ofta är fördelaktigt även för de andra systemen att kroppen fortlever. Ibland är de dock inriktade på att offra kroppen, helt eller delvis, för att främja sina mål.

De olika systemen kan alltså hamna i konflikt och det behöver inte handla om att offra livet. Även att bara offra bekvämlighet innebär att offra lite av överlevnadschansen och kan alltså så tillvida ske på bekostnad av målet "egen överlevnad".

Vid konflikter kommer ofta det i situationen starkaste systemet att vinna och använda kroppen för sina ändamål. Men om två system är någorlunda jämbördiga kan konflikten bli mer bestående så att vi blir att sitta fast i ett dilemma. De fyra systemen samverkar dock också ofta utan konflikter.