Buddhism - 3. Osjälvisk kärlek och medkänsla

En buddhistisk metod som är bland de viktigaste, och som de flesta snabbt kan lära sig, är att odla osjälvisk kärlek och medkänsla. Det är en fantastisk metod som kan ta dig väldigt långt. Den betonas starkt i mahayana-buddhismen och är, något förenklat, att betrakta som ena halvan av det eftersträvade tillstånd som kallas upplysning eller uppvaknande.

Att det för de flesta går snabbt att lära sig att odla ett kärleksfullt sinnestillstånd innebär inte att det går snabbt att odla fram det fullt utvecklade starka stabila tillstånd som eftersträvas som slutmål. Men bara att överhuvudtaget börja uppleva lite mer medkänsla och osjälvisk kärlek är i sig väldigt välgörande.

Ju mer du kan befinna dig i mer kärleksfulla tillstånd desto mer välmående kommer du att bli. Detta är helt i överensstämmelse med vad lyckoforskningen funnit; att vi blir lyckligare av att göra snälla saker, att vårda relationer och att lära oss förlåta. Ett kärleksfullt sinnestillstånd gör givetvis detta mer tillgängligt.

Att odla osjälvisk kärlek och medkänsla

Det finns många delmetoder för att odla kärleksfulla tillstånd. En bra metod är att börja med att tänka på någon som du redan känner osjälvisk kärlek till; någon som du bara önskar ska vara lycklig och välmående. Det kan handla om ens förälder, ens barn, en vän, en kattunge eller hundvalp…

Det handlar alltså om att tänka på någon som vi spontant lätt kan känna osjälvisk kärlek för. Att jag kallar det ”osjälvisk kärlek” är för att särskilja det från behovet av att själva känna oss älskade av någon annan. Vi har givetvis också en sådan önskan att själva känna oss älskade men här är det fördelaktigt att undvika att aktivera det behovet och istället bara fokusera på den andre.

Det viktiga här är att hitta känslan av att bry oss om den andre för dennes skull, oavsett vad den för tillfället tycker om oss. Börja därför med någon där det är okomplicerat och enkelt att bara känna välvilja och mer omvårdande känslor.

När du väl hittat någon som väcker känslan går du vidare och hittar en till. Fortsätt att hitta fler och fler som väcker osjälvisk kärlek hos dig.

När du etablerat en bra kontakt med kärlekstillståndet går du sedan vidare med att behålla känslan samtidigt som du tänker på någon som inte spontant väcker kärlek och medkänsla men som heller inte skulle vara omöjligt att känna så inför. Känn känslan av osjälvisk kärlek samtidigt som tänker på personen och önskar dem lycka och välmående.

Den här metoden går att ta vidare ända till att kunna känna osjälvisk kärlek och medkänsla för fiender och människor vi innan detta utövande kände ilska och hat för. Men gå inte för fort fram utan bygg stabil upplevelse av känslan innan du går vidare och backa tillbaka till tankar på individer som lättare väcker osjälvisk kärlek hos dig om du märker att det blir för svårt. Känslan är viktigast.

Fler metoder att odla kärlek

Det finns väldigt många ytterligare metoder och jag kommer att återkomma till detta. Du kan också med fördel experimentera på egen hand. Du kan till exempel närhelst du ser andra människor (till exempel i trafiken, på tv, i affären...) tyst önska att de ska slippa lida, att de ska få allt de önskar sig i livet, att de ska bli lyckliga och få behålla lyckan, och så vidare.

Du kan också föreställa dig att det strålar kärleksljus till dem från ditt hjärta, tillsammans med en massa fluffiga kärlekssymboler. Du kan fantisera om att alla varelser på jorden blir befriade från lidande och blir lyckliga och välmående. Du kan läsa böcker eller titta på filmer som väcker känslan hos dig; till exempel filmklipp om hur djur blir räddade. Du kan bete dig kärleksfullt och till exempel säga snälla saker till människor du umgås med.

Använd det som fungerar bäst för dig. Poängen är att få kontakt med och känna känslan samt få den att växa i styrka och varaktighet. Gör detta så ofta du kan. Inom mahayana-buddhismen ägnar man mycket tid och kraft åt att odla sådana känslor av osjälvisk kärlek.

Till exempel inleder man alltid utövningen med att väcka sådana omvårdande känslor och tänka att man utövar för alla varelsers skull. Och det är på många sätt sant oavsett hur man ser det: Genom att du blir lyckligare, mer välmående och mer kärleksfull blir du också direkt bättre både för dig själv och för andra.

Buddhism - 2. Förändra upplevelsen

En av buddhismens grunder

Grunden i en metod är ofta bland det viktigaste och därför något man bör ägna mycket tid och kraft. Inom buddhismen består grunden bland annat av att fullt ut inse och acceptera några viktiga ofrånkomliga aspekter av verkligheten. En sådan viktig verklighetsaspekt är att du som människa kan förändra din upplevelse.

Förändra upplevelsen

Att viljemässigt kunna förändra sin upplevelse är antagligen en unikt mänsklig förmåga. Djur blir troligen alltid helt fångade av nuet och de känslor det väcker. Vi människor kan i viss mån rikta om vår uppmärksamhet och därigenom förändra vår upplevelse.

Ett enkelt sätt att demonstrera detta är att tänka på en citronklyfta. Föreställ dig hur du för den mot munnen och tar en rejäl tugga… De flesta upplever, när de ger sig hän åt en sådan fantasi, att saliv utsöndras och att de får en del av upplevelsen av att faktiskt bita i en citronklyfta.

Att just fantisera om att bita i en citron är kanske inte så användbart men förmågan går att använda till annat också. I buddhismen använder man den till exempel till att rikta sig mot sådant som väcker (osjälvisk) kärlek och medkänsla.

Genom att träna på sådant sätt kan vi gradvis förändra vår upplevelse av verkligheten. Och när vi upplever verkligheten på ett nytt sätt så är den i många avseenden en ny verklighet. Vi kan i mångt och mycket inte skilja på vår inre verklighet och den yttre.

Tänk till exempel på skillnaden mellan om du är irriterad eller om du känner dig nöjd och välmående. Är det inte på många sätt två olika verkligheter du befinner dig i beroende på vilken av de två sinnesstämningarna du är i? Ser du inte helt olika på människor, på möjligheter och risker? Och påverkar inte din inre sinnesstämning även ditt yttre beteende och andras upplevelse och bemötande?

När vi väl är i en specifik sinnesstämning så präglar den oss på samma sätt som den gör för djur. Särskilt om det handlar om starka känslor. Men skillnaden mellan oss och djuren är att vi har chansen att påverka vår sinnesstämning vilket de inte har. Även om vi ibland kan vara maktlösa att påverka de yttre omständigheterna så kan vi alltid potentiellt påverka vår inre upplevelse.

Denna grund till buddhistiskt utövande är det alltså bra att ofta kontemplera; att tänka på möjligheten att vända dig inåt och lägga märke till vilka känslor och tankar det i sin tur väcker. Buddhism, som metod, handlar till stor del om att vända sig inåt för att söka lyckan istället för att söka den utanför sig själv genom att eftersträva yttre mål (som en bieffekt kan yttre mål bli lättare att uppnå - men det är en fälla att ha sådant yttre fokus; det är mycket bättre att uteslutande fokusera på den inre upplevelsen).

Jag ska återkomma till detta senare men för tillfället nöjer vi oss med att kontemplera möjligheten. Vad innebär det att du genom buddhistiskt utövande så småningom skulle kunna ha en stabil stark och djup  upplevelse av välmående, lycka, medkänsla och osjälvisk kärlek oavsett de yttre omständigheterna? Oavsett vad som råkar hända i ditt liv?

Buddhism - 1. Ett västerländskt perspektiv

Även om buddhismen är en andlig väg så kan man ändå ha stor nytta av metoden trots att man inte är andligt inriktad. Jag ska därför här försöka förklara en del av hur buddhismen fungerar sett ur ett sekulärt västerländskt perspektiv.

Jag tror visserligen att andlighet krävs för att nå de riktigt djupa resultaten men anser samtidigt att det också för många världsligt inriktade kan vara väldigt värdefullt och berikande att utöva buddhism utan andlig inriktning. Mycket i buddhismen kräver inte ett andligt perspektiv utan går att förstå och utföra ändå.

Lyckoforskning

Ett exempel på hur buddhismen kan vara användbart även för sekulära människor finner vi i hur den stämmer väl överens med sådant man funnit inom psykologisk forskning om lycka. Där har man till exempel funnit att man kan bli lyckligare genom att sträva efter flow, genom att undvika grubblerier, genom att lära sig känslomässigt hantera svårigheter, genom att njuta mer och genom att låta bli att jämföra sig med andra.

Vad buddhismen kan ge

 

Välmående och lycka

Genom att använda en av de centrala metoderna inom buddhismen, meditation, bygger man en grund för att lättare kunna utföra ovan nämnda lyckostrategier. Det är kanske därför heller inte så konstigt att man inom forskning upptäckt att meditation ökar vårt välmående. Jag ska senare förklara varför meditation ger dessa effekter.

Relationer

Andra exempel på sådant man inom lyckoforskningen funnit gör oss lyckligare är att göra snälla saker, att vårda relationer och lära oss förlåta. Även här kan buddhismen bidra genom metoder som hjälper oss öka vår medkänsla, vänlighet och osjälviska kärlek. Också dessa metoder ska jag behandla senare.

Beslutsfattande och framgång

Buddhismen kan också göra oss till bättre beslutsfattare vilket i sin tur kan möjliggöra ökade världsliga framgångar. En anledning till detta är att stress ofta gör oss dummare och att den stressminskning buddhismens metoder kan åstadkomma därför gör oss smartare. Buddhismen har dessutom en välutvecklad filosofisk sida som kan hjälpa oss förstå viktiga aspekter av verkligheten och därigenom hjälpa oss fatta bättre beslut.

Innan jag avslutar denna artikel vill jag bara påpeka att jag inte är kvalificerad att lära ut buddhism inom den tibetanska vajrayana-tradition jag utövar utan bara beskriver det jag tror mig ha förstått baserat på erfarenhet av utövande kombinerat med min förståelse av motivations- och personlighetspsykologi.

Eventuella felaktigheter och missuppfattningar ska alltså inte lastas buddhismen eller någon av de fantastiska lärare jag träffat utan brister i beskrivningen är, om de förekommer, helt mitt fel. Jag tror dock att jag trots sådana eventuella svagheter kan ge ett unikt bidrag tack vare mitt arbete med den integrerande personlighetsteorin. Det andliga perspektivet genomsyrar redan massor av underbara texter av människor med mer och djupare erfarenhet än min medan mer materialistiskt grundade beskrivningar är ovanligare.

Den tibetanska buddhismen var i början svår för mig att förstå och utföra. Förhoppningsvis kan min beskrivning grundad i västerländsk psykologi och evolutionsteori underlätta för vissa att komma in i den så att dessa slipper de svårigheter jag hade.

Att jag här väljer att beskriva ur ett mer materialistiskt perspektiv ska dock inte tolkas som att jag tar avstånd ifrån det andliga perspektiv som finns inom buddhismen. Jag tror bara att ett mer världsligt perspektiv kan vara hjälpsamt för en viss kategori läsare som annars skulle ha svårt att dra nytta av texten.

För de som önskar mer andlighet vill jag bara försäkra att det perspektiv jag här använder inte på något sätt utesluter de mer andliga perspektiven. I mina ögon är de två betraktelsesätten lika kompatibla som samsara och nirvana. Bägge uppstår ur samma bakomliggande verklighet.

Inför kommande bloggposter om buddhism

Jag håller kontinuerligt på med något slags utforskande. Jag brukar säga att jag försöker förstå vad för slags varelse människan är. Det fångar en stor del av mitt intresse men kanske inte riktigt allt. Inför en kommande serie av bloggposter om buddhism tänkte jag här skriva något kort om detta.

Det bör vara uppenbart att ett av mina stora intressen är människans psykologi vilket resulterat i den integrerande personlighetsteorin. Detta är alltså till stor del ett intresse för individens upplevelsevärld.

Men jag har parallellt med detta även intresserat mig för människan på gruppnivå så som det utforskas inom antropologi, sociologi, historia, ekonomi, med mera. Jag har särskilt på senare år undersökt detta område djupare; bland annat med fokus på kultur och organisation.

Eftersom mitt tänkande drar åt det filosofiska hållet har jag givetvis även intresserat mig för filosofi och mer filosofi-nära områden. Det gäller kanske främst metafysik, epistemologi och ontologi. Inom det filosofi-nära har det nog främst handlat om systemteori och då särskilt om målinriktade system.

Jag har slutligen även intresserat mig för den mer tillämpade sidan av psykologi, pedagogik och kommunikation; bland annat i form av lärande och terapi. Detta har så småningom lett mig fram till buddhismen vilken jag håller för den främsta formen av terapi och djupt positiv förändringsmetodik jag känner till.

Dessa olika intressen (och kanske ytterligare några) har påverkat varandra och har på så sätt bidragit till fördjupad förståelse och rikare beskrivningar inom respektive intresseområde.