Motivation som mest präglar människan

Jag hävdar i artikeln Vad är motivation? att motiven hedonistisk motivation, direkt överlevnad, att vara älskad/accepterad, att omvårda (osjälvisk kärlek) samt att motverka kognitiv dissonans är bland de starkaste hos människan. Det gör att de präglar oss mer än andra motiv.

I artikeln framgår också att människans tankeförmåga spelar in i den dynamik som gör dessa motiv extra viktiga. Behovet av direkt överlevnad skapar till exempel en stark motivation hos alla djur men de kan inte föreställa sig framtiden till den grad att deras egen död i en osäker framtid kan oroa dem. Men det kan vi.

Det här skapar en problematisk oro för framtiden. Vi ska belysa detta med hjälp av den här enkla modellen:

stimulus → respons → måluppnåelse

Oro för framtiden

Ett djur kan hamna i en hotfull situation (stimulus) och då aktiveras motivation (respons) att undkomma hotet, till exempel genom att fly (respons). När den undkommit hotet (måluppnåelse) upphör motivationen.

För människans del upphör dock aldrig viss motivation. När vi till exempel blir medvetna om att vi en dag kommer att dö (stimulus) blir vi oroliga och försöker hitta en lösning (respons) men vi hittar ingen lösning vilket gör att motivationen aldrig helt upphör. Vi uppnår inte målet och är därför alltid i någon mån motiverade.

Ett av de viktiga motiven, direkt överlevnad, är alltså alltid i någon mån aktiverat eftersom vi inte löst problemet (eftersom det inte går att lösa).

Liknande problematik finns vad gäller att vara älskad/accepterad. Vi kan aldrig hitta något som garanterar att vi inte kommer att bli svikna eller utstötta. Även denna motivation är alltså att betrakta som ständigt aktiverad.

Vi kan också oroa oss för framtiden baserat på de övriga tre motiven. Till exempel kan vi oroa oss för framtida smärta. Men jag vill ändå särskilt lyfta fram just motiven direkt överlevnad och att vara älskad/accepterad som de som kanske huvudsakligen präglar människor.

Direkt överlevnad och att vara älskad/accepterad - de viktigaste motiven?

Det finns många anledningar till att lyfta fram just dessa två. Till exempel handlar alla de andra motiven utom omvårdnad (osjälvisk kärlek) till stor del om just att överleva. När det gäller hedonistisk motivation så försvinner till exempel smärtan när vi dör. Smärtan är dessutom egentligen vanligen just en signal som manar till handling för att säkra överlevnaden. Det vill säga att hotad överlevnad på många sätt är ett större problem än smärta.

När det gäller motivet att vara älskad/accepterad så är visserligen även det på motsvarande sätt "underordnat" överlevnad men det verkar trots det kunna spela en lika stor roll som det direkta överlevnadsmotivet. En anledning till det kan vara att vi så ofta påminns om huruvida vi är älskade och accepterade eftersom vi så ofta befinner oss i sociala sammanhang som de sociala flockdjur vi är.

Det finns, som synes, mer att säga om detta men jag nöjer mig här för tillfället.