Vad är rationalitet?

Utifrån en betraktelse av målinriktade system kan vi beskriva rationalitet som att man fattar sådana beslut som ökar chansen att eftersträvade mål uppnås. I den integrerande personlighetsteorin beskrivs hur beslut fattas genom en beslutsprocess. Det är alltså i denna beslutsprocess vi hittar eventuell rationalitet hos människan.

I en bemärkelse kan en människas alla beslut sägas vara rationella eftersom vi kan utgå ifrån att evolutionen optimerat människan så att hon vet vad hon vill och kommer att välja de vägar hon, efter sin förmåga, bedömer har störst chans att kunna leda till hennes mål.

I en annan bemärkelse är dock inte alla beslut rationella eftersom de sker inom en föreställningsvärld som sätter begränsningar. Individen har egentligen potential att fatta bättre beslut än den gör idag.

För att vi ska kunna vara rationella måste vi kunna veta vilka mål som är viktigast för oss. Föreställningsvärlden upprätthålls dock delvis genom utestängning och ensidigt riktat fokus vilket gör att vi inte alltid har kontakt med vår djupaste motivation.

På liknande sätt är det med information. För att vara rationella behöver vi också tillgång till relevant information om vad som är möjligt, metoder för hur mål kan nås, risker och möjligheter. Utestängning och ensidighet begränsar även detta.

Så vi kan alltså bli mer rationella om vi lyckas byta föreställningsvärld till en som möjliggör mer rationalitet. Det innebär att det bör vara en föreställningsvärld centrerad kring det som motiverar oss starkast. Föreställningsvärlden bör också tillåta stort lugn för att vi ska kunna begrunda alla alternativ utan stress som fördunklar tänkandet.

Men att avsiktligt byta föreställningsvärld är inte enkelt. Att dessutom byta till detta slags mer fördelaktiga föreställningsvärld är oftast ännu svårare. För att lyckas krävs vanligen bra metoder, ihärdighet och tid. Det handlar om djupt upptäckande av, och lärande om, sig själv och verkligheten. Det är inte gjort i en handvändning.