Lockelsen med relativism och postmodernism - att slippa sanningens ok

Relativism är besläktat med sådant som postmodernism, poststrukturalism och socialkontruktivism. Förenklat kan långt dragen relativism beskrivas som en föreställning om att det inte finns någon objektiv sanning.

Relativistiska synsätt har blivit allt vanligare. Vad beror det på? Vari ligger lockelsen med ett relativistiskt perspektiv?

Om det inte finns någon sanning kanske allt är möjligt. Det som hindrar dig att få det du önskar kanske inte ens är verkligt. En lockelse med relativismen är alltså att den som omfamnar ett sådant perspektiv lättare kan fortsätta tro att dennes drömmar kan förverkligas, oavsett bevis på motsatsen.

I den integrerande personlighetsteorins termer gör alltså relativismen det lättare att upprätthålla en föreställningsvärld genom utestängning. Att relativism blivit vanligare hänger antagligen samman med något som utmärker det moderna samhället; att vi är rikare och mer skyddade än våra förfäder.

Det finns dock, sannolikt, en objektiv sanning. Och även om vi inte direkt kan erfara denna objektiva sanning så gör det stor skillnad i vilken mån vi lyckas hålla oss närmare den eller om vi går vilse ifrån den. Vilsenhet kommer att kosta. Så länge vädret är fint, vi är utvilade och har mat så märker vi inte problemet men det innebär inte att problemen inte kommer att komma...

Relativismen och den integrerande personlighetsteorin

Den integrerande personlighetsteorin ansluter på många sätt till en del mer relativistiska synsätt i och med att den beskriver verklighetsuppfattningen som skapad utifrån inlärning. Den beskriver hur den subjektiva verkligheten inte är densamma som den objektiva även om den kan ha bättre eller sämre koppling till denna.

Det som dock ofta går förlorat i relativistiska perspektiv är det faktum att det sannolikt finns en bakomliggande objektiv verklighet och att det är viktigt att få den subjektiva verkligheten att stämma så väl med denna som möjligt. Detta är viktigt i den integrerande personlighetsteorin med dess avstamp i evolutionen och människan som evolutionärt skapad varelse.

Teorin problematiserar också på vilka sätt och inom vilka ramar inlärningen kan ske. Detta verkar ovanligare i andra relativistiskt anstrukna beskrivningar. Men den stora skillnaden är ändå att andra relativistiska beskrivningar inte verkar ta avstamp i evolutionen.

Anhängare av andra relativistiska synsätt verkar snarare ta avstånd ifrån "biologism", "socialdarwinism" och liknande halmgubbar. Detta antagligen grundat i en (van-)föreställning om evolutionsteorin.

Evolutionsteorin ses då ofta som deterministisk. Determinism är på många sätt motsatsen till den frihet relativismen utlovar. Men verkligheten innehåller begränsningar. Och även om inte evolutionsteorin ensidigt kan kallas deterministisk så beskriver den vissa begränsningar för oss människor.

Kanske den avoga inställningen till evolutionsteorin beror just på att de inte vill förlora (illusorisk) frihet - den frihet relativismen ger dem att slippa sanningens ok.