Människan kan uppleva en imaginär värld som verklig och till och med tro att det också faktiskt är verkligheten man upplever. När vi sover och drömmer är vi till exempel vanligen fångade av drömmen och upplever det som sker som helt verkligt.
Ett annat exempel är när människor hallucinerar och under sinnesförvirring tror att hallucinationerna är verklighet. Ett mindre dramatiskt exempel som ofta förekommer är när vi ser något och misstar oss på vad det är vi ser. Vi kan till exempel se ett rep men rygga tillbaka i tron att det är en orm.
Vår hjärna har bevisligen förmågan att skapa en verklig sinnesupplevelse som är helt fiktiv. Nattens drömmar illustrerar det tydligt. Under dagen verkar dock våra upplevelser ha en koppling till någon slags faktisk verklighet. Utan sådan koppling skulle vi inte överleva länge.
Men även om denna upplevda verklighet har en koppling till den faktiska verkligheten så är den inte detsamma som denna faktiska verklighet. Den skapas av samma hjärna som skapar drömmarna på ett liknande sätt som drömmar skapas. Det är alltså en fantasi; men en fantasi som har en koppling till verkligheten.
Ett exempel som illustrerar detta är uppochner-glasögonen. Om man kontinuerligt bär specialglasögon med prismor som "vänder" ljuset som kommer in mot ögat så att synintrycken blir upp och ner kommer hjärnan efter ungefär fyra dagar att vända det rätt. När man sedan tar av sig glasögonen är allt upp och ner igen tills hjärnan åter vänder det rätt. Hjärnan skapar alltså den rättvända synupplevelsen utifrån sinnesdata som är kopplad till den faktiska verkligheten.
Kopplingen till en faktisk verklighet ger oss visst fog för att uppleva den subjektiva verklighet hjärnan skapar som detsamma som den faktiska verkligheten. De flesta ifrågasätter dock denna (egentligen subjektiva) verklighet i mindre utsträckning än de kanske borde.
En orsak till det går antagligen att finna i utestängning (vilket är ungefär detsamma som Freuds "försvarsmekanismer", som till exempel "bortträngning") som gör oss mer handlingskraftiga och skyddar mot smärtsamma upplevelser, till exempel upplevelser av maktlöshet.
Sammanfattningsvis utgår jag alltså ifrån att en faktisk verklighet finns men att vår subjektiva upplevelse av den (vår föreställningsvärld) egentligen aldrig helt stämmer med den. Däremot kan föreställningsvärlden ligga närmare, eller längre bort ifrån, verkligheten; det vill säga närmare, eller längre bort ifrån, vad som är sant.
Men oavsett hur långt bort ifrån verkligheten den befinner sig tror vi vanligen ändå att det är den faktiska verkligheten vi upplever. Vi lever alltså i en fantasivärld som vi tar för verklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar