De flesta anser sig nog ha en bra uppfattning vad som är verkligt (även om de kanske borde ifrågasätta det i större utsträckning). Ibland blir man dock givetvis osäker och känner sig tvungen att ta reda på hur saker förhåller sig. Men till stor del upplever de flesta huvudsakligen att de vet vad som är verkligt och att de kan fatta beslut utifrån det.
Ett stöd för den uppfattningen finns i det faktum att vardagen fungerar tillräckligt väl. De beslut man tar fungerar oftast bra och verkar på så sätt bekräfta ens verklighetsuppfattning. Ett annat stöd är att andra människor verkar ha en liknande verklighetssyn som man själv.
Men det finns egentligen väldigt mycket vi inte vet och mycket som vi antagligen heller aldrig kan veta. Mycket av det som är okänt för oss är dessutom väldigt viktigt. Vad kommer att hända i framtiden? Vad händer när vi dör? Existentiella frågor.
Ett förhållningssätt till detta är att strunta i det vi antagligen aldrig kan få reda på och istället fokusera på det vi kan veta. Detta förhållningssätt verkar ha blivit vanligare i det moderna samhället jämfört med äldre, kärvare tider.
En anledning till det är antagligen att risker med att strunta i det okända har minskat tack vare teknologi och rikedom. Om vi fattar fel beslut finns ofta en räddning. Vi är mer skyddade än våra förfäder och våra beslut handlar sällan om liv eller död.
Rikedomen och tryggheten gör också att vi kan få större belöningar genom att fokusera på möjligheter. Osäkerhet leder till kontemplation och fram tills vi känner oss tillräckligt säkra hämmas handlingskraften. I en värld rik på möjligheter, med få risker, tjänar man ofta på att agera snabbt utan att hämmas av osäkerhet.
Den moderna världen bör alltså skapa incitament som ökar chansen att människor i större utsträckning undviker osäkerhet och kontemplation samt fattar snabbare beslut. Det bör leda till att vi i större utsträckning lever i en mindre väl verklighetsförankrad föreställningsvärld än våra förfäder.
Människan har alltid levt i en föreställningsvärld som hon upplever som verkligheten. Vår tankeapparat fungerar nämligen på det sättet. Men denna föreställningsvärld kan ha bättre eller sämre koppling till den faktiska verkligheten.
En föreställningsvärld med starkare koppling till den faktiska verkligheten kan därför sägas vara mindre av en fantasivärld. Det moderna samhället möjliggör, och belönar ofta, en sämre koppling. Därför går det alltså att hävda att den moderna människan i större utsträckning än sina förfäder lever i en fantasivärld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar