Multipel verkan

Eftersom jag skrev en kort bloggpost om multipla orsaker ska jag komplettera med ett litet påpekande om verkanssidan av orsakssamband. Även verkan är att betrakta som multipla.

Ofta får ett skeende inte bara ett resultat utan flera. Det gäller särskilt följdverkningar där en verkan till exempel kan vara gynnsam men själv bli att utgöra en orsak till en annan verkan som blir ogynnsam. Detta är bland annat bra att tänka på när man försöker ta ett större perspektiv vilket i sin tur är viktigt om man försöker bygga ett koherensnät.

Multipla orsaker

Jag skrev nyligen en kort post om ett av mina viktigaste epistemologiska verktyg; att bygga koherensnät. Det finns dock ytterligare en viktig faktor som de flesta verkar missa när de försöker förstå verkligheten. Den har att göra med orsakssamband.

Orsaker och verkan är ofta viktiga att undersöka när man söker djupare förståelse. Jag har fått intrycket att de flesta oftast starkt drar åt att försöka hitta en enda orsak till ett fenomen. Den tendensen stänger många vägar eftersom fenomen vanligen beror på flera orsaker som samverkar.

Ibland kan en orsak vara så dominerande att den förtjänar att särbehandlas nästan som att den är den enda. Men ofta samverkar flera nästan lika starka orsaker. Det är därför fördelaktigt att utgå från att det finns flera samverkande orsaker till ett fenomen.

Tendensen att söka endast en orsak bidrar antagligen till att så få använder sig av koherenssträvan som metod. Förhoppningsvis kan detta påpekande bidra till att ändra på det förhållandet (även om ett märkbart skifte gällande detta antagligen kommer att ta hundratals år).

Koherensnät

En väg till kunskap

 

Det mest grundläggande vad gäller att skaffa sig kunskap är antagligen att försöka motbevisa de egna hypoteserna. Man måste alltså alltid ärligt söka noggrant efter sådant som motsäger det man tror på. Om man trots det inte hittar något har man stärkt hypotesen. Man har däremot inte bevisat den utan måste alltså fortsätta att hålla möjligheten öppen att den kanske inte stämmer.

Så länge man har det förfaringssättet som grund för sitt undersökande av verkligheten finns en underanvänd metod som lämpar sig särskilt inom områden där det är svårt att utföra avgränsade experiment eller svårt att direkt observera fenomen.

Stort perspektiv

Metoden är att bygga ett koherensnät. Det går till så att man tar ett stort perspektiv och jämför många olika faktorer med varandra för att se om det kan finnas kopplingar. Jämförandet sker lämpligen;

• Brett, mellan många olika fenomen (allt man känner till).
• Högt och lågt vad gäller abstraktionsnivå (både konkreta detaljer och abstrakta teorier och hypoteser).
• Långt i tid (långt bak i historien och långt fram i möjliga framtidsscenarier).
  

De kopplingar man söker är givetvis möjliga (hypotetiska) korrelations- och orsakssamband.

Slutord

Ju större koherensnät man bygger desto mer stärker man de hypoteser som är viktiga för förståelsen. Jag har skrivit lite mer om detta i artiklarna En epistemologisk betraktelse och Mitt undersökande.

Vi är motivationens slavar

Människans motivation är densamma som de andra djurens. Vi är liksom de motiverade till att överleva, fortplanta oss, vara lojala med flocken, och så vidare... Det handlar alltså om en begränsad uppsättning evolutionärt skapade motiv.

All motivation är inte aktiv hela tiden utan endast en mindre delmängd - ofta bara ett motiv - brukar vara aktiverad vid varje specifikt tillfälle. Motivation aktiveras av vissa sinnessignaler, så kallade "stimuli", som till exempel trötthet eller åsynen av en skön säng.

Stimuli kan alltså vara förnimmelser av både inre och yttre fenomen. Om vi till exempel bara är i litet behov av att vila och ser en säng kan det komma att göra oss medvetna om en subtil hittills omedveten inre förnimmelse av trötthet. Detta kan ofta öka behovet av vila.

Om behovet av vila är för litet kommer åsynen av sängen inte väcka motivationen. Om ett behov vuxit sig starkt behövs ingen säng för att vi ska bli medvetna om det. Behov växer vanligen över tid när de inte tillfredställs.

Motivation syftar till att vi ska agera för att uppnå mål. När målet är uppnått upphör motivationen. Upphörandet sker genom att det stimulus (den sinnessignal) som aktiverade motivationen inte längre finns. Till exempel finns inte längre behovet att vila när tröttheten förvunnit. Eller om vi bara är lite trötta kan vi åter komma att bli omedvetna om behovet om vi inte längre ser sängen; motivationen blir så svag att den försvinner ur medvetandet.

Motivation kan vara olika stark och en starkare motivation kan avaktivera en svagare motivation så att den upphör. Till exempel kan vi glömma att vi är trötta om vi blir attackerade och måste fly eller slåss för vår överlevnad.

Tankens påverkan på motivationen

Människans unika tankeförmåga gör att hon kan rikta uppmärksamheten och fantisera. Det gör att vi till exempel inte behöver se en säng för att känna oss trötta. Det kan räcka med att vi tänker på (fantiserar om) en säng.

Om vi faktiskt ser en säng, eller tänker på en, och märker att vi känner oss trötta kan vi, om vi vill, rikta bort uppmärksamheten från sängen och titta och tänka på annat. Vi kan på så sätt motverka behovet att vila.

Vi kan dessutom aktivera annan motivation som hjälper oss att motverka tröttheten. Om vi tänker eller tittar på något som gör oss engagerade kan vi aktivera en motivation som går i en motverkande riktning mot behovet att vila.

Vi kan alltså omvandla både den inre och yttre miljön för att främja viss motivation. Den inre miljön förändrar vi genom att avsiktligt tänka på sådant som aktiverar den önskvärda motivationen. Den yttre miljön kan vi förändra antingen genom att rikta om vår uppmärksamhet, genom att flytta på föremål eller genom att förflytta oss själva till en annan plats.

Motivationens påverkan på tanken

Men ytterst är det alltid någon motivation, medveten eller omedveten, som styr tanken. Om vi vill använda tankens kraft till att förändra motivationen så sker det i sig utifrån någon motivation. Viljan att ändra motivationen drivs av en motivation.

Tanken kan i sig inte göra något utan fungerar enbart som ett flexibelt kognitivt verktyg på liknande sätt som handen är ett flexibelt motoriskt verktyg. Det är alltid någon motivation som styr tanken. Vi tänker i ett syfte.

Men eftersom riktandet av uppmärksamheten kan göra oss omedvetna om motivation kan vår uppmärksamhet redan ha riktats på ett sätt som gör att den motivation som riktade den inte längre är medveten för oss.

Om vi till exempel riktar om vår uppmärksamhet för att slippa vara trötta så kan vi bli engagerade i att vara nyfikna på något. Om nyfikenheten fyller oss tillräckligt mycket kommer vi att glömma att vi avsiktligt riktade uppmärksamheten för att fly tröttheten eftersom starkt aktiverad motivation, i detta fall nyfikenhet, riktar tänkandet och medvetenheten.

Omedveten stark motivation

Nyfikenheten i exemplet är alltså att betrakta som en sekundär motivation som aktiveras genom tänkandet av den primära motivationen att motverka trötthet. Kan vi, på motsvarande sätt fast i större omfattning, bli präglade av en stark motivation som styr oss mot sekundär motivation för att fylla dess syfte? En motivation som i så fall alltså kan vara omedveten för oss.

Jag hävdar att så är fallet. Detta bör kunna ske genom stark inlärning främst i barndomen, men även senare om inlärningen är tillräckligt stark. Det handlar då antagligen främst om traumatiska upplevelser.

Troligen bär alla på någon slags sådan omedveten stark motivation från barndomen. Anledningen till det är att vårt tänkande gör att vi kan fantisera om framtiden. Det gör att vi under uppväxten när vi blir medvetna om att vi en dag kommer att dö kommer att drabbas av en stark hopplös motivation att överleva. Denna motivation kommer troligen att, i varierande grad, fungera som en sådan sekundärmotivationsaktiverande primär motivation.

Motsvarande gäller behovet av att ha viktiga anknytningsfigurers beskydd när vi under uppväxten upptäcker att vi kan förlora detta. Denna motivation verkar vara den viktigaste vad gäller formandet av personligheten. Den verkar bland annat bidra starkt till att forma det vi kan se komma till utryck i de fyra personlighetstyperna.

Motivationens slavar

I den mån vi präglas av sådan stark omedveten motivation är vi onekligen att betrakta som motivationens slavar. Men även om vi använder metoder för att befria oss från detta slaveri kommer vi att göra det i något slags syfte; till exempel att vara fria, lyckliga eller rika och mäktiga.

Oavsett varför vi försöker förändra oss själva så gör vi det utifrån någon slags motivation. Det gäller även när vi försöker förändra vår mest grundläggande motivation. I den bemärkelsen är vi alltså fortfarande ofrånkomligt motivationens slavar.