Föreställningsvärldar
Personligheten består av en uppsättning sådana här föreställningsvärldar. Bara en föreställningsvärld är aktiv vid ett givet tillfälle. Vilken föreställningsvärld som är aktiv varierar alltså från en stund till en annan.En sådan föreställningsvärld har i varierande grad en koppling till den faktiska verkligheten men är inte detsamma som denna. Trots det upplever vi att föreställningsvärlden vi befinner oss i för tillfället är den faktiska verkligheten. Vi är alltså inte medvetna om att upplevelsen egentligen är en slags fantasi.
Medvetenhet om våra andra föreställningsvärldar
Vår medvetenhet om våra andra föreställningsvärldar är också den begränsad när vi befinner oss i en av dessa föreställningsvärldar. Vi kan i varierande grad känna till att vi kan uppleva verkligheten på andra sätt än vi gör i stunden men vår föreställning om dessa andra föreställningsvärldar är färgad av den vi befinner oss i.Om vi till exempel har en bra dag kan vi visserligen vara medvetna om att vi ibland har dåliga dagar men det känns ändå lite overkligt att vi skulle kunna fungera så dåligt som vi ibland kan göra. Vår förståelse för våra dåliga dagar är lite torftig och begränsad. Det gör bland annat att vi blir sämre på att fatta beslut i relation till våra andra föreställningsvärldar eftersom vi missbedömer hur mycket den föreställningsvärld vi befinner oss i, till exempel en dålig dag, faktiskt påverkar oss.
Svårigheter att anamma teorin
För vissa kanske det kan vara svårt att föreställa sig att dessa föreställningsvärldar faktiskt finns. Beroende på att man är "fångad" av den föreställningsvärld som för tillfället är aktiverad (på liknande sätt som man kan bli fångad av en film) så är det svårt att få en upplevelse av att den här beskrivningen av en uppsättning föreställningsvärldar faktiskt stämmer. Man har ju inte tillgång till de andra föreställningsvärldarna när man är "fångad" (lika lite som man tänker på andra filmer när man är fångad av en film).En annan anledning till att det kan vara svårt att ta till sig beskrivningen är att de ytligare föreställningsvärldarna ofta är ganska lika varandra och därför förefaller vara en och samma. De djupare föreställningsvärldarna, som upplevelsemässigt skulle kunna bevisa teorin, är däremot oftast omedvetna för oss. Vi lever vanligen i de ytligare föreställningsvärldarna.
Tankeförmågan
Eftersom föreställningsvärlden är en slags fantasi finns det potentiellt en oändlig variationsmöjlighet. Ingen föreställningsvärld är helt en annan lik. Detta beror på vår mänskliga tankeförmåga.
Även om våran tankeförmåga skapats genom evolutionen är den ett väldigt flexibelt kognitivt verktyg på motsvarande sätt som handen är ett flexibelt motoriskt verktyg, eller motsvarande hur ögonen är ett flexibelt perceptivt verktyg.
Motivationen
Men samtidigt som föreställningsvärldarna på det sättet är obegränsade är de i ett annat avseende begränsade. Föreställningsvärldarna är alltid centrerade kring målsträvan. Och den målsträvan kommer från evolutionärt utvecklad motivation.Motivationen är till skillnad från tankeförmågan inte flexibel och obegränsad utan består av en begränsad uppsättning motiv som syftar till att vissa specifika evolutionära mål ska uppnås.
Den integrerande personlighetsteorin
Den integrerande personlighetsteorin utgår alltså från evolutionsteorin men har trots det även likheter med relativistiska teorier beroende på att tankeförmågan möjliggör fantiserande och därmed föreställningsvärldar. Den integrerande personlighetsteorin kan sägas förena dessa två skilda sorters teorier.
Teorin beskriver alltså personligheten som bestående av en uppsättning föreställningsvärldar som blir till genom samspel mellan tankeförmåga och motivation. Den beskriver också hur denna tillblivelse sker i form av en beslutsprocess samt säger något om hur anknytning och flocktillhörighet bidrar till vanliga personlighetsmönster (typer).
