Här fortsätter den
korta beskrivningen av den integrerande personlighetsteorin…
Dynamiskt samspel (ömsesidig påverkan) mellan motivation och tankeförmåga
Hos djur aktiverar
stimuli ofta direkt stark motivation men hos människan aktiveras
oftare en bedömningsfas där motivationen ännu inte blivit stark
nog att helt ta över. Det möjliggörs genom den mer utvecklade
tankeförmågan.
Vi kan enkelt inse
att stark motivation styr tänkandet i stor utsträckning genom att
till exempel betrakta hur stark rädsla gör att man nästan
uteslutande fokuserar på hotet. Tänkandet styrs då både vad gäller
vilka stimuli och vilka uppslag till beteenden som når medvetandet. Detta sker inte bara vid stark motivation. Även svagare motivation påverkar i viss mån tänkandet på liknande sätt.
Men människans
tankeförmåga kan också i sin tur påverka motivationen. Vi kan till exempel;
- rikta uppmärksamheten bort från motivationsaktiverande stimuli
- fantisera om sådant som aktiverar och stärker motivation (till exempel aktivera ett motiv som motverkar en redan aktiverad, oönskad, motivation)
- rationalisera, bortförklara och omtolka sådant som skulle kunna aktivera eller stärka motivation
Detta gör att
motivation och tankeförmåga ömsesidigt påverkar varandra
dynamiskt. Till exempel kan bara en enkel tanke (utan yttre stimuli)
aktivera motivation. Även om det är fråga om svag motivation
kommer den i viss mån påverka tankeförmågan enligt vad som
beskrivs ovan. Vårt fortsatta tänkande kommer alltså att i viss
mån styras av den aktiverade motivationen. Men vi kan då komma att
reagera på de tankar som uppstår beroende på motivationen med
att försöka förändra densamma. Vilket kanske leder till att vi
aktiverar en motverkande motivation som i sin tur påverkar vårt
tänkande. Och så vidare...
motivation ↔ tankeförmåga
motivation ↔ tankeförmåga
Detta dynamiska samspel är uppenbarligen väldigt komplext. Det finns till exempel en slags metamotivation i detta eftersom tankeförmågan möjliggör en motivation att påverka ens egen motivation. Denna metamotivation drivs antagligen främst av rent hedonistisk motivation och en motivation att lösa kognitiv dissonans (osäkerhet); det vill säga ett behov av att lösa spänningen som uppstår i relation till en redan etablerad föreställningsvärld.
Viktigt att förstå är dock att även om tankeförmågan påverkar motivationen så är det nästan alltid någon motivation som driver detta påverkande (undantaget mer slumpmässiga associationer som väcker ny motivation). Allt vårt agerande (inklusive tänkande) sker utifrån motivation! Och nästan allt agerande sker i syfte att nå evolutionära mål (resterande sker utifrån hedonistisk motivation).
I nästa bloggpost, Beslut och skapandet av en föreställningsvärld, ska jag ta upp mer om bedömningsfasen, vilken vi kan betrakta som en
beslutsprocess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar