De flesta djur parar sig, skaffar barn och, för mer omvårdnadskrävande avkomma, ser till att barnen överlever. Alla djur är också starkt motiverade att själva överleva; särskilt tills de lyckats skaffa barn. Flockdjur, som människan, är dessutom starkt motiverade att vara lojala med flocken.
Om vi tittar närmare på vår motivation kommer vi att upptäcka att nästan all stark motivation handlar om ovanstående. De flesta människor bildar familj, strävar efter materiell framgång (som främjar överlevnad) och är lojala med de gemenskaper de är en del av. Detta upptar också stor del av vår tid och energi.
Vissa invänder mot en sådan här betraktelse och menar att människor är motiverade av annat än det som motiverar djur, som till exempel pengar. Men jag hävdar då att pengar bara är ett medel för samma typer av mål som djuren eftersträvar.
Även om pengar är flexibla medel att skaffa olika saker så är det ändå den bakomliggande motivationen som är drivande; motivation som handlar om det dessa saker kan ge. Till exempel kan det handla om att öka sin sociala status, ökad bekvämlighet eller ökad trygghet (det vill säga större överlevnadschans). Allt detta strävar också djur efter.
Ett annat exempel, som ibland används som invändning, är strävan efter kunskap och kompetens. Men även djur undersöker omgivningar för att skaffa kunskap om vattendrag, flyktvägar och annat. Djur tränar också kompetens även om de inte behöver göra det i samma utsträckning som människan; djur är mer optimerade för en nisch medan människan är mer flexibel. Nyfikenhet och strävan efter skicklighet är inte unikt mänskligt utan finns även i djurvärlden och gagnar evolutionära mål.
Det enda som verkar skilja människan från djuren vad gäller motivation är att vi i större utsträckning mer direkt kan påverka den hedonistiska upplevelsen. Även andra djur berusar sig och skapar kanske också njutning på andra sätt. Men vi har, tack vare vår välutvecklade hjärna, ovanligt stor möjlighet till sådan aktivitet av många olika slag; till exempel konst, musik och litteratur.
Sådan hedonistisk motivation till njutning för njutningens skull (och minskande av lidande för smärtminskningens egen skull) saknar huvudsakligen direkt evolutionärt värde. Människan ägnar sig ändå till stor del åt detta och den kan för vissa individer komma att dominera livet.
Jag hävdar dock att det som vanligen starkast driver sådant är det som i den integrerande personlighetsteorin kallas utestängning. Och det som oftast utestängs hänger samman med evolutionärt viktig motivation; vanligen någon av de starkaste motiven.
Den starkaste motivationen
Den integrerande personlighetsteorin innehåller en slags grova skisser av behovshierarkier som visar på vilka motiv som är de starkaste för människan. Om vi undantar hedonistisk motivation finns det fyra sådana som bedöms som särskilt viktiga därför att de tillhör de starkaste; direkt överlevnad, att vara älskad/accepterad, att omvårda (osjälvisk kärlek) och att motverka kognitiv dissonans.Direkt överlevnad
Om du plötsligt inte skulle kunna andas skulle du antagligen bli väldigt rädd och starkt motiverad att få luft. På liknande sätt är det om du skulle stå omringad av vargar utan någon flyktmöjlighet. Problemet för oss människor är att vi, tack vare vår tankeförmåga, är medvetna om att vi en dag ofrånkomligt kommer att dö. Eftersom problemet är olösligt hanterar vi antagligen, åtminstone delvis, detta dilemma genom utestängning av de känslor som annars skulle vara oerhört smärtsamma och som dessutom skulle göra oss handlingsoförmögna.Att vara älskad/accepterad
Människobarn är bland naturens mest omvårdnadsbehövande vilket gör att vi har ett väldigt stort behov av att bli älskade, eller åtminstone accepterade. Behovet är särskilt starkt i den tidiga barndomen men fortsätter att prägla människor hela livet. Detta behov präglar också människors förhållningssätt till alla slags sociala gemenskaper och är därför till exempel ofta en starkt bidragande komponent till motivation att öka sin sociala status.Både behovet att vara älskad/accepterad och behovet av direkt överlevnad spelar stor roll i den tidiga barndomen samtidigt som tankeförmågan utvecklas. Därför präglar dessa antagligen mycket av de förhållningssätt och strategier som växer fram som individens utgångspunkt i livet.
Att omvårda (osjälvisk kärlek)
Motivationen att omvårda blir däremot för de flesta antagligen viktigare först senare i livet, när de får barn. Den bidrar dock också bland annat till lojalitet med gruppen redan innan man fått barn eftersom människans starka omvårdande behov ofta samverkar med de gruppinriktade behoven. Den kan vara en väldigt stark motivation och har därför potential att omvandla inställningen till livet.Att motverka kognitiv dissonans
Motivation att motverka kognitiv dissonans finns hos en del andra djur men blir att prägla människan extra mycket beroende på hennes utvecklade tankeförmåga. Att motverka kognitiv dissonans handlar för människor i praktiken ofta om att bibehålla utestängning av sådant som hotar upprätthållandet av en föreställningsvärld.Sammantaget förefaller dessa fyra motiv (möjligen tillsammans med hedonistisk motivation att slippa lida) vara det som starkast bidrar till att forma personligheten. Annan motivation tjänar ofta indirekt dessa.
Ett avslutande exempel får kort illustrera hur det kan se ut: Motivation att excellera inom en idrott kan både fylla funktionen att ge status som leder till att man blir älskad och samtidigt leda uppmärksamheten bort ifrån tankar på döden och brist på kärlek. Att bli fysiskt mer kraftfull kan dessutom skapa upplevelse av att röra sig bort ifrån döden eftersom fysisk styrka och hälsa på många sätt är livsbefrämjande.
