Om kultur

En norm är en enorm orm

EVOLUTIONÄR GRUND

Kultur finns inte bara hos människan. Även andra grupplevande varelser utvecklar kultur. Med kultur menas här den ordning av beteende som finns hos en grupp organismer med förmåga att ändra sitt beteende.

Härmande

Härmande är en av de mest grundläggande förutsättningarna för att kultur ska kunna uppstå. Genom att ett djur härmar andra gruppmedlemmar sprids beteenden i gruppen. Redan så tidigt utvecklade, och enkla, djur som bakterier härmar varandra.

Hos högre djur kan beteenden spridas även genom inlärning baserad på belöning och bestraffning. Människor kan till och med ge varandra avancerade instruktioner om vilket beteende som ska utföras. Men även hos högre djur är fortfarande härmande en vanlig och grundläggande spridningsmetod för beteenden. Vi kan till exempel se hur den kommer till uttryck i mode.

Man härmar dock inte alla beteenden, utan främst de som visat sig leda till framgång. Det är alltså framför allt framgångsbeteenden som sprids i en grupp. Och framgång är i naturen detsamma som fortsatt överlevnad, vilket oftast handlar om att få tag på föda eller att undvika att bli dödad.

Kulturens syfte - gruppens överlevnad

I naturen syftar kultur till gruppens överlevnad och min utgångspunkt är att det även gäller människans kultur. Människan uppvisar, som vi ska se, precis samma mönster som andra kulturlevande varelser.

Det är starka och ofta omedvetna drivkrafter som ligger bakom vårt kulturskapande. Det tyder på att dessa drivkrafter är evolutionärt utvecklade och alltså lika andra kulturskapande varelsers. Mycket talar för att människans kultur i allt väsentligt är lik andra djurs och tjänar samma syfte.

Jag hävdar alltså att kultur ordnar en grupp och ytterst syftar till gruppens överlevnad. Det skiljer den ifrån en organisation där ordningen syftar till att uppfylla beslutsfattarnas mål; och därför ytterst handlar om beslutsfattarnas överlevnad. I en kultur gäller överlevnaden hela gruppen även om svagare medlemmars överlevnad ofta är mindre viktig, som vi ska se.

Belöning och bestraffning

Jag har redan nämnt att djur och människor kan bidra till beteendespridning genom att belöna och bestraffa önskvärda respektive oönskade beteenden. Howard Bloom har, i boken The Global Brain, visat att djur och människor dessutom belönar och bestraffar sig själva.

Både egen och andras belöning respektive bestraffning gynnar gruppen. Belöning ökar chansen till överlevnad för de som uppvisar framgångsbeteende vilket gör gruppen starkare. Bestraffning minskar på motsvarande sätt chansen till överlevnad och därigenom bidrar det till att de som inte uppvisar framgångsbeteende snabbare dör och inte längre belastar gruppen. Detta är vad jag menar med att svagare medlemmars överlevnad är mindre viktig.

Hierarki

Genom att vissa medlemmar lyckas väl blir de mer belönade och mer härmade än andra. Detta skapar hos lite mer komplexa djur en hierarki där de med högre status mer kontinuerligt belönas och efterhärmas av gruppen.

De belönas alltså inte enbart när de utför ett beteende som leder till framgång. Dessutom härmar andra gruppmedlemmar deras beteenden även när det gäller beteenden som inte lett till framgång. På motsvarande sätt bestraffas de lägst i hierarkin mer kontinuerligt.

Avvikande (individualism)

Även om ”grundregeln” är att härma framgångsbeteenden så förekommer avvikande från detta. Bloom beskriver till exempel hur bakterier, när det blir ont om mat, upphör med härmande och provar nya, egna beteenden. På så sätt kan något av alla dessa nya beteenden leda till framgång och gruppen hitta ett nytt framgångsbeteende att härma.

Gruppkreativitet

Hos mer komplexa djur kan avvikande från gruppnormen hos vissa djur förekomma ofta även då det inte är en svältsituation, eller annan slags kris. Sådant mer ymnigt förekommande avvikande bör kunna vara gynnsamt vid mer komplexa situationer som uppstår när en nisch är överetablerad. Det skapar en slags gruppkreativitet som kan lösa problemen. På motsvarande sätt kan antagligen strikt normföljande vara gynnsamt i en mindre komplex situation då en oetablerad nisch ska fyllas.

KULTURENS DYNAMIK

Jämförelse med organisation

Vid en jämförelse ser man att kultur har stora likheter med organisation. Göran Ahrne och Nils Brunsson har i flera sammanhang beskrivit hur organisation karaktäriseras av de fem elementen; medlemskap, hierarki, regler, övervakning och sanktioner (det vill säga belöning och bestraffning).

Även om organisation alltså är en beslutad ordning (till skillnad från kulturens spontana evolverade dito) med ett lite annat mål så uppvisar de stora likheter. Jag har redan nämnt belöning och bestraffning (det vill säga sanktioner) samt hierarki.

”Regler” motsvarar framgångsbeteenden och högstatusindividers beteenden. När man pratar om mänsklig kultur brukar man kalla detta fenomen för ”normer”. Så normer kan sägas vara kulturens motsvarighet till organisationens regler.

Givetvis övervakat medlemmarna i gruppen varandra för att kunna belöna eller bestraffa men det finns i en abstrakt beskrivning av kultur inte samma behov av att lyfta fram detta som i en beskrivning av organisation. I en organisation beslutas ofta om övervakning men i kultur sker den spontant och är en förutsättning för att kunna bedöma andras beteende.

Slutligen innebär givetvis även en kultur ett medlemskap. Det är bara medlemmar som omfattas av kulturens normer på motsvarande sätt som en organisations regler bara gäller organisationsmedlemmarna. Man förväntar sig ofta inte ens normföljande av någon som inte är medlem i och tillhör kulturen.

Vi kan alltså se att organisation och kultur har stora likheter. Dock uppvisar kultur en annan dynamik än organisation. I en organisation beslutas utformningen av samtliga element av beslutsfattarna. I en kultur skapas däremot normerna utifrån (överlevnads-)målen och högstatusmedlemmarnas beteenden. Kulturens dynamik kan skildras så här:

Kulturens dynamik (enkel modell)

Normer kan modifiera hur de andra elementen ska se ut. Hos människan kan till exempel straffens hårdhet vid normbrytande i sig starkt påverkas av rådande norm (hur hårt ett straff ska vara är alltså i sig en norm). I en organisation bestäms istället detta av beslutsfattarna.

Beslutsfattaren är en del av kulturen

Generellt kan en organisation sägas skilja sig i det att de högsta beslutsfattarna inte är en del av organisationen och alltså inte drabbas av sanktioner. I en kultur uppstår istället de med högre status i kulturen genom sanktioner och förlorar också makt att påverka om de tappar status. En kulturs beslutsfattare är alltså samtidigt en del av kulturen.

Avvikande är en del av beslutsprocessen

En stor skillnad som redan framgått är att avvikande är en viktig komponent i kulturens dynamik medan den inte finns bland organisationselementen. Även detta har en koppling till att besluten fattas inuti kulturen till skillnad mot organisationen. I en organisation kan en avvikare ibland råka ge viktig information men man ser antagligen ingen anledning att ge funktionen en formell status.

Kulturens dynamik

Vi ska fördjupa oss i kulturens dynamik genom att utvidga modellen. Till exempel kan mer komplexa djur i högre grad hämma sitt eget beteende i syfte att anpassa sig till kulturen och undvika att bryta mot normer. Detta kan ibland vara intressant att ha med i bilden.

För människan är det också, till skillnad från djuren, möjligt att hysa olika föreställningar. I människans värld inbegriper alltså normer även delade föreställningar. För en medlem är det alltså ett normbrott att inte hysa vissa delade föreställningar. En del medlemmar internaliserar sådana föreställningar fullständigt så att de själva tror på dem. Andra kanske inte tror på dem men uttrycker dem ändå för att inte går emot normen. En utbyggd bild av kulturens dynamik kan se ut så här:

Kulturens dynamik (modell)

Normer är skrivet i fet stil i illustrationen eftersom de utgör kärnan i kulturen. Normer handlar om vilka beteenden och resultat (av handlingar) som anses bra eller dåliga inom kulturen. Resultat är markerat med en grön rektangel eftersom de får anses ha en särställning som hänger samman med mål som även det är markerat med fet stil.

Mål syftar på det som ytterst möjliggör kulturens, och dess medlemmars, överlevnad. Det kan handla om att hitta livsnödvändiga resurser, besegra eller undfly en fiende och liknande. Uppnåendet av sådana mål är alltså kulturens yttersta syfte och resultat är nära kopplat till detta.

Resultatnormer (vilka resultat som anses värdefulla) är alltså antagligen generellt viktigare än beteendenormer (vilka beteenden som anses värdefulla eller förkastliga). Trots det är dock antagligen normen att följa gruppens normer (eller åtminstone de viktigaste normerna) den allra viktigaste eftersom den är förutsättningen för kultur.

Hur väl någon följer normerna leder till belöning eller bestraffning, vilket skildras i rutan som illustrerar att man sanktionerar sig själv och andra. En pil från rutan som skildrar normer visar också hur man redan i förväg hämmar sig själv för att undvika att bryta mot gruppens normer; ett slags förebyggande i relation till risken att drabbas av bestraffande sanktioner.

Generellt sanktionerar gruppens medlemmar även löpande varandra baserat på status. Samtidigt är en del av sanktionen att upphöjas eller sänkas i status. Pilen mellan sanktions-elementet och status/hierarki-elementet är därför dubbelriktad.

Medlemmar med högre status omvandlar direkt normer genom att belöna eller bestraffa beteenden och resultat. De omvandlar också normerna indirekt genom att andra medlemmar härmar dem.

När medlemmar avviker från beteendenormen kan de ibland ändå nå mål (resultatet av deras beteende) som är viktiga för gruppen. Det gör att de då belönas och stiger i status. På så sätt kan sådant avvikande beteende snabbt ändra normer när medlemmen lyckas.

Slutligen ges även medlemskap en särställning (markerad med rött i illustrationen) eftersom alla delar av kulturmodellen endast gäller medlemmar. Målen (som alltså inte är en del av kulturen) kan vara viktiga även för andra men det som finns innanför den röda rutan gäller bara för kulturens medlemmar. Medlemskap är kulturens gräns.

Modellen beskriver alltså hur människans kultur dynamiskt skapas på liknande sätt som hos andra högre djur. Till det kan läggas att människans socialitet präglas starkt av ett behov av att bli omtyckt och älskad. Detta hänger samman med det starka ankytningsbehovet.

Människans socialitet präglas också av ett starkt omvårdnadsbehov som är den andra sidan av myntet gällande anknytningsbehovet. Sammantaget gör det att det finns en starkare dragning till en ”mjukare” kultur mindre präglad av hierarkier än hos många andra djur.

Men människan har givetvis också individuellt inriktad motivation som också kan komma att prägla kulturen. Vi ska titta på hur dessa evolutionära krafter spelats ut under mänsklighetens historia.

MÄNSKLIGHETENS HISTORIA

Nedan följer en mycket övergripande beskrivning av mänsklighetens historia inriktad på de aspekter som varit viktiga för hur kulturen blivit utformad.

1. Nomadliv

Människan levde länge som egalitär (inom gruppen) nomad i Afrika. Denna tid verkar ha präglats av just omvårdnad och att man delat lika inom gruppen.

2. Bofasthet

Viss handel och odling förekom säkert redan innan människor blev bofasta. Men odlandet ledde antagligen till en bofast bondekultur och så småningom uppstod även stadskultur. Härigenom uppstod arbetsdelning, hierarkier och klasser. Olika klasser inom gruppen kunde därför komma att utveckla en egen (sub-)kultur. Rikedom ansamlades vilken kunde rövas med hjälp av våld.

3. Våld

Med våld kunde man stjäla rikedomar, förslava och förtrycka. För att vara effektiv vid våldsutövande behövs disciplin och hierarkisk ordning. Det är också en stor fördel att vara fler och till exempel ha en större armé.

4. Religioner och ideologier

Kulturer kan antingen vara starkt slutna och inte vilja ta in nya medlemmar. Men en del kulturer (t.ex religionsbaserade och ideologiskt baserade) värvar aktivt nya medlemmar för att växa. Detta är som sagt fördelaktigt i våldshänseende eftersom större arméer vanligen är starkare än mindre. Värvandet (mission) är vanligt i världsreligionerna och dess modernare motsvarighet ideologierna.

5. Modernitet

I och med industrialiseringen och modern teknologi blev väldigt många människor mycket rikare och friare. På många sätt blev folk en slags ”överklass” – men en överklass som inte hade, eller var beroende av, en underklass.

VIKTIGA TYPER AV HISTORISKA SKEENDEN

Utifrån den korta beskrivningen av mänsklighetens historia kan vi också säga något om vilka typer av historiska skeenden som varit extra viktiga för hur kultur kommit att formas.

Klimat och miljö

Hur man kunnat livnära sig är en viktig faktor. I varma klimat med rikt djur- och växtliv har man antagligen under långa perioder inte behövt kämpa för mat och skydd mot väder. Man har inte behövt planera och lägga band på sina impulser i samma utsträckning som i kärvare miljöer. Kärvare miljö kräver impulshämmande, planerande, plikt och liknande.

I kalla klimat kan man till exempel behöva samla matförråd för att klara vintern vilket kräver mer självdisciplin och planerande. Kyla verkar dessutom generellt gynna tänkande; hjärnan verkar fungera bättre (man kan ”hålla huvudet kallt”).

Kärv miljö kan också ha främjat en mer egalitär kollektivism om man kunna överleva genom att dela med sig under svåra vintrar.

Bondekultur

Bondekultur är kopplad till jorden och det cykliskt återkommande såendet och skördandet. Det skapar rimligtvis en mer traditionsinriktad kultur som förändras långsamt. I sig bör det bidra till kollektivism både gällande mer egalitär kollektivism (eftersom ingen hierarki behövs – specialiseringen är inte långt gången) och självdisciplin, plikt och ansvar (risk att svälta). Detta lägger grund för arbetsmoral.

Bönder är också väldigt beroende av vädrets makter vilket skapar en ödmjukhet inför det vi inte kan påverka. Bönder är samtidigt självförsörjande och därför inte beroende av andra (utom de närmaste som hjälper till med odlandet).

Stads-/handelskultur

Handels-/stadskultur är mindre traditionsinriktad och mer förändringsbenägen (expansionistisk och innovativ). Den drar åt mer individualism (beroende på större rikedom och mer specialisering) och har därmed likhet med överklasskultur. När specialiseringen ingår i organiserad arbetsdelning finns vanligen hierarkier, plikt och ansvar. Även detta lägger grund för arbetsmoral.

Handelsmän är mindre beroende av väder och blir därför mindre ödmjuka inför det man inte kan påverka (mer antropocentriska). Handelsmän lever mer i en värld skapad helt av människor och därför potentiellt helt kontrollerbar värld. I gengäld är den specialiserade handelsmannen beroende av andra människor. Det gör köpmannen socialt smidig och trevlig.

Våld

För att vara som mest effektivt i våldsutövande behövs organisation och hierarki. Så de kulturer som utövat våld utvecklar planerande, plikt, ansvar, självdisciplin och liknande.

De som utsätts för våld, förtryck och slaveri (i olika grad) bör kunna utveckla slavmentalitet (jmf Stockholmssyndromet – lojalitet med förtryckarna). Lyckade uppror bör i gengäld sätta stora spår av annan sort i kulturen. Erfarenhet av övergrepp och förtryck kan skapa hämndbegär som kan spridas från generation till generation. Generellt bör erfarenheter av att den egna gruppen utsatts för våld utövad av annan kultur befrämja etnocentricitet.

Modernitet

Modernitet medför rikedom och mer individualism, konsumism och att folk ägnar sig åt sina egna projekt (atomism). På många sätt påminner det antagligen om överklass/hov och blandningen av bekvämt liv och karriärsträvan. Vi är dock kanske inte lika bekväma eftersom vi inte har serotoninpåslag utifrån att ha underklassen i vår närhet.

VIKTIGA MEMER

Religion och ideologi har, som redan nämnts, bidragit till kulturutformningen. Vissa tankeelement, memer, inom sådan påverkan har större förmåga att få fäste än andra. Jag tänker här kort gå igenom några sådana viktiga livskraftiga memer. Huvudsakligen verkar de historiskt ha stärkt redan förekommande kulturuttryck, och då ofta utifrån makthavares önskan.

Paradissträvan

Paradissträvan kan vi se i många religioner och i ideologier som socialism och kommunism. Oavsett om det handlar om paradis på jorden eller himmelrike efter döden är det att betrakta som den ultimata belöningen – att få allt man vill för alltid. Det är alltså en stark positiv hedonistisk motivator som verkar kunna påverka många människor och göra ett kulturellt avtryck under längre tid.

Eskatologi – undergångsrädsla (med självspäkning)

Rädsla för undergången är motsatsen till paradissträvan; det vill säga en stark negativ hedonistisk motivator som verkar kunna påverka många människor och göra ett kulturellt avtryck under längre tid. Eftersom ett hot ligger nära bestraffning (upplevelsemässigt) väcker det också ofta skam/skuld och skapar fenomen som botgöring genom självbestraffning.

Yttre fiende (enande och kamplusteväckande)

En yttre fiende är väldigt bra för att ena en grupp. Därför skapar gärna överheten en sådan bild.

Den goda modern

Den goda modern är att betrakta som en personifiering av den omvårdande principen. Den verkar ha varit vanligare i äldre tider (t.ex Tara och Madonnan).

Den starke ledaren

Den starke ledaren är att betrakta som en personifiering av den hierarkiska principen. Den verkar också handla om en slags fadersfigur.

Ont och gott

Eftersom det redan finns en stark tendens att dela upp i ont och gott (t.ex halo-effekten) är dualistiska religiösa föreställningar att betrakta som en förstärkning av detta. Det är givetvis effektivt för att öka motivation hos folk.

Monoteism

Monoteism är liksom ”den starke ledaren”, ”ont och gott” att se som en mem som stärker tendensen att uteslutande rikta sig mot ETT enda mål (på bekostnad av öppenhet och utforskande).

Värva nya medlemmar (t.ex missionerande)

Att värva nya medlemmar är fördelaktigt när det är gynnsamt att kulturen består av många människor. Det gäller t.ex vid krig o.dyl, eller vid exploatering av en ofylld nisch.

Föda många barn

Att föda många barn som strategi för att få kulturen att växa är en strategi (r/K) som gynnar att fylla en oexploaterad nisch. Denna strategi verkar också ofta ha varit kopplad till att trygga ålderdomen genom att det finns många barn som kan ta hand om en.

Föda få barn

Att föda få barn för att kunna satsa på dem och få dem framgångsrika är en strategi (r/K) som gynnar att vinna kampen om en redan hårt exploaterad nisch (t.ex ledarpositioner inom en kultur).

Altruistisk kärlek

Altruistisk allomfattande kärlek förekommer i några religioner och gynnar så klart mission i.o.m att det är så inkluderande. Det fyller behov av att få bli älskad (omvårdnads-dimensionen) och gör på så sätt kulturen attraktiv att vara del av.

Föreställningar om liv efter döden

Föreställningar om förfäders andar verkar vara en tidig form av religiositet som antagligen har koppling till att hantera döden. Generellt är efterlivsföreställningar vanliga i religioner och präglar därför kulturer. De har givetvis nära koppling till paradissträvan och eskatologi samt ont/gott.

Västerländsk familjebildning

Västerländsk familjebildning ger fördelen att alla män får en kvinna vilket minskar oro och våld och ökar samarbete. Det motverkar hierarkisk struktur och bidrar till mer jämlikhet.

Arbetsmoral

Arbetsmoral verkar vara en faktor som starkt bidrar till en kulturs framgång.

Bildningsideal

Även bildningsideal verkar vara en faktor som starkt bidrar till en kulturs framgång. Denna mem försvårar dock för makthavarna eftersom folk kan börja tänka själva.

KULTURELEMENT

Utifrån ovanstående genomgång ska jag försöka åstadkomma en mer packad sammanställning som förhoppningsvis gör bilden klarare. Detta gör jag genom att extrahera ut några olika kulturelement som kan utläsas ur ovanstående beskrivningar.

Jämlikhet

Vi kan se att människans tidiga tillvaro präglades av att dela med sig; att dela lika till alla i gruppen. Dessa kulturuttryck av jämlikhet och inkludering (att alla får delta och vara del av gemenskapen) verkar även förekomma i bondesamhället. Detta har antagligen sin grund i människans starka omvårdnadsbehov.

Impulsivitet

I rika miljöer verkar denna bas av jämlikhet också gett stort utrymme för spontanitet och impulsivitet inom hängden av att alltid dela med sig och låta alla delta. I moderna tider kan sådan impulsivitet komma till uttryck som konsumism och njutningslust. Impulsivitet kan ses som ett avvikande ifrån hämmandet av impulser som skildrades i den utbyggda modellen av kulturens dynamik.

Plikt/ansvar

Jämlikhetskulturen verkar dock ibland ha stärkts av en kultur av att inte förhäva sig (jantelagen kallad i Norden) vilken antagligen var viktigare i kärvare tider. Nära kopplat till detta är arbetsmoral (att göra rätt för sig) som antagligen utvecklades i bondesamhället. Även att hämma egna impulser i sociala sammanhang (som skildrades i kulturens dynamik) ligger nära detta.

Strävan

Plikt och ansvar är starkt kollektivistiskt uttryck kopplat till sådant socialt impulshämmande. Men detta verkar också kunna ligga nära ett mer socialt neutralt uttryck (mindre kollektivistiskt) som vi kan se som strävan. Kopplat till detta finns planerande och självdisciplin. Sådan strävan kan inriktas på kollektiva mål men också på egna individuella mål. Imulskontrollen kan alltså vara aktiv även utanför sociala sammanhang i syfte att behålla fokus på målet.

Tradition

Att följa traditionen är vanligt i bondekultur och skapar en långsammare förändringstakt. Nära kopplat till detta är också att vara mer ödmjuk inför allt sådant man inte själv kan styra över vilket i sin tur har viss koppling till andlighet.

Normföljande

Normföljande är givetvis nära kopplat till tradition. Varför jag ändå tar upp den som en egen punkt är att normföljande inte nödvändigtvis behöver handla om långsam förändring och tradition utan kan lika gärna handla om snabba växlingar likt mode och trendföljande. Både tradition och normföljande är inriktade på normer som skildras i modellen av kulturens dynamik.

Karriärsträvan

Karriärsträvan, konkurrens och statussträvan uppstår typiskt i stadskultur, bland högre klasser i ett samhälle och nu i modern tid genom den ökade rikedomen och friheten för många.

Kreativitet

Kreativitet, innovation och expansion uppstår även den i stadskultur, bland högre stånd och i det moderna samhället. Detta skapar en snabbare förändringstakt. Eftersom denna typ av kultur är fjärmad ifrån maktlöshet och naturen samt att människor med sådan livsstil bara är beroende av andra människor och lever i en helt människoskapad värld blir kulturen väldigt antropocentrisk. Kreativitet handlar om detsamma som begreppet avvikande i modellen av kulturens dynamik.

Hierarki

Ett bejakande av hierarkier uppstår, som vi sett, främst i sammanhang där våldsmakt är viktigt. Vid förtryck kan åven en slavmentalitet utvecklas hos de förtryckta. Hiearki handlar givetvis om detsamma som begreppet hierarki i modellen av kulturens dynamik.

Etnocentrism

Etnocentrism, nationalism, patriotism och vi- och domtänkande uppstår och förstärks typiskt då den egna gruppen är hotad, attackerad eller förtryckt av en annan grupp. Den kan också leda till hämndbegär på gruppnivå. Etnocentrism handlar om detsamma som begreppet medlemskap i modellen av kulturens dynamik.

Universialism

Motsatsen till etnocentrism är universialism, öppenhet, tolerans och inkludering. Den kan antingen uppstå hos folk som aldrig varit i konflikt med en annan kultur eller i handels- och stadskultur där många främlingar lever sida vid sida och handlar med varandra.

Social rättvisa

I den moderna tiden uppstår strävan efter social rättvisa, allmän rösträtt och utjämningspolitik. Detta har nära koppling till reciprocitet och har antagligen äldre rötter där man försökt hitta sätt att jämka mellan olika parter så att alla blev nöjda. Det går att betrakta som en strävan efter en mer egalitär kollektivism hos människor som är mer atomiserade individer.

KULTURENS DIMENSIONER

Kollektivism - Individualism

Vi kan se att kulturelementen i viss mån går att dela upp på en skala från kollektivism till individualism. På en sådan skala befinner sig tradition och normföljande i ytteränden åt det kollektivistiska hållet. Detsamma gäller jämlikhet, etnocentrism och plikt/ansvar. Även hierarki drar ganska starkt åt det kollektivistiska hållet.

I den andra änden av skalan hittar vi individualistiska element som kreativitet, impulsivitet och universialism. Även karriärsträvan och social rättvisa drar mer åt det individualistiska hållet.

Kvinnligt/relation – Manligt/resultat

Det går också att placera in elementen på en skala från kvinnligt/relation till manligt/resultat. Jämlikhet, universialism och social rättvisa drar då mer åt kvinnligt/relation medan strävan, karriärsträvan, etnocentrism, plikt/ansvar och hierarki drar mer åt manligt/resultat.

Typer av kultur

En annan betraktelse är att vi kan se kulturelementen som tillhörande någon av fyra typer av kultur
som vi kan kalla omvårdnad, hierarki, tävlan och reciprocitet utifrån vad som utmärker
respektive typ av kultur.

Dessa fyra dimensioner kan ses befinna sig i relation till de två axlar som löper från kollektivism
till individualism respektive från kvinnligt/relation till manligt/resultat. Detta kan illustreras så
här:

Kulturens dimensioner

Relational Models Theory och Moral Foundations Theory är några av de beskrivningar som skildrar
denna typ av uppdelning och har därför tagits med i bilden.

Om vi lägger in kulturelementen på lämplig plats får vi denna bild:

Kulturelementen i kulturens dimensioner

SLUTORD

Generellt verkar kulturer röra sig mer mot individualism när rikedomen ökar och de yttre hoten minskar. Men kulturer kommer, oavsett detta, att uppvisa drag från flera olika dimensioner men de kommer till uttryck på olika sätt hos olika kulturer.

Skilnader går att förstå utifrån kulturens historia och det går alltså att peka på några olika typer av historiska skeenden som kan ha stor påverkan på kulturen.

Djupkultur

Jag har inom personlighetsteori argumenterat för att tidiga och starka inlärningar kommer att prägla personligheten. Det går att göra en liknande betraktelse gällande kultur. Det innebär i så fall att tidiga och långvariga levnadsförhållanden bör kunna komma att fortsätta att prägla en kultur länge.

Även stora omvälvande skeenden bör kunna komma att prägla kulturer. Sådana skeenden kan handla om massdöd som kan bero både på naturens och andra människors göranden. Även våld och förtryck som inte nödvändigtvis leder till massdöd bör kunna utgöra sådana skeenden.

En viktig faktor vid sådana här kulturskapande skeenden bör också vara i vilken mån de raderar, och "skriver över", tidigare kulturmönster. Till exempel kan ett tidigt etablerat kulturmönster leva kvar även om ett senare skeende skapar nya mönster; detta så länge dessa inte är inkompatibla med de gamla. 

Det innebär i så fall att de nya och gamla kulturmönstren lever sida vid sida. Om den nya kulturinlärningen är starkare och de nya mönstren är inkompatibla kommer däremot de gamla att försvagas och kanske försvinna.

Jägar- och samlarkultur

Mycket tyder på att människan under väldigt lång tidsrymd levde som jägare och samlare med en kultur som präglades av den livsstilen. Det gör att sådan kultur även bör kunna prägla folk som inte nödvändigtvis lever på det sättet längre.

En framgångsstrategi för jägare och samlare är att alla sprider ut sig och letar efter mat för att sen återvända och dela med sig av det de fått tag på. Chansen är stor att åtminstone någon hittar föda och beroende på att det då ofta kan finnas större mängder än vad en person behöver kan de bära hem tillräckligt för att kunna mätta flera munnar.

För att en sådan strategi ska vara effektiv behöver man stärka tendensen att dela med sig varför generositet och osjälviskhet ofta blir viktiga värden. Man behöver också motverka stridigheter inom gruppen varför även egoism och självförhärligande behöver motverkas. På så sätt kommer jägar- och samlarkulturer ofta att också utmärkas av konflikträdsla, konsensussträvan och någon slags "jantelag".

Sådana kulturdrag verkar än i dag prägla de nordiska länderna. Så sådan djupkultur verkar kunna leva kvar under vissa förhållanden. Men beroende på att de flesta icke nordiska folk inte verkar ha dessa kulturdrag trots att alla människor bör ha ett sådant kulturellt ursprung kan vi anta att andra kulturdrag kan ha raderat ut dessa, eller i varje fall minskat deras inflytande.

En del folk kan ha gått över till andra produktionsmetoder som med tiden kommit att ge en starkare prägel. Det kan till exempel handla om jordbrukskultur, herdekultur och handelskultur. Men det bör i så fall handla om folk som levt på detta sätt under långa tider för att det ska ha gett sådana effekter som vi kan se hos de nordiska folken gällande jägar- och samlarkulturmönstren. De nordiska folken har ju till exempel varit jordbrukare och handelsmän länge utan att dessa jägar-/samlarkulturdrag försvunnit.

Krigarkultur

Våld och krig är skeenden som kan antas vara tillräckligt omvälvande för att kunna sätta stark prägel på en kultur och även kunna utradera jägar-samlarkulturdrag. Våld och krig bör kunna motverka generositet och konflikträdsla.

Det mest effektiva sättet att föra krig verkar kräva en hierarkisk organisation varför krigarkultur även bör kunna motverka konsensussträvan och jantelag. Det verkar däremot stärka kulturdrag som pliktkänsla, lojalitet, meritokrati och osjälviskhet (i form av att vara beredd att offra sig för gruppen). I vissa sammanhang verkar krigarkultur även odla äventyrlighet.

Klankultur

Eftersom det i våldssammanhang ofta är avgörande att ha numerärt överläge är det viktigt att kunna skapa en så stor lojal grupp som möjligt. En stark sammanbindande faktor som kan skapa lojalitet är släktskap. Därför är klanbildning ett effektivt sätt att skapa en stor lojal grupp. Det är antagligen anledningen till varför klankultur är så vanligt förekommande i stora delar av världen. Jag vet dock tyvärr för lite om klankultur för att säga mer om den än att den verkar präglas av lojalitet med den egna klanen.

Slavkultur

Eftersom människans historia sedan vi blev bofast präglats av våld och förtryck och att detta ofta lett till förslavande av erövrade folk kan vi anta att det kan finnas folk som präglats av detta. Men min kunskap om slavkultur är även den väldigt begränsad så jag kan inte säga mycket om vad den präglas av.

Quigleys beskrivning av den ryska historien kan ge en aning om att rysk kultur kanske i viss mån präglats av detta. Vi kan i så fall vidare anta att det bland annat kommer till uttryck i att man i större utsträckning accepterar större skillnader i maktfördelning.

Slutord

Jag försöker här föra fram begreppet djupkultur och menar med detta kulturdrag som är mer motståndskraftiga mot förändring än många andra kulturdrag. Det bör givetvis finnas fler kandidater till detta än de jag här tar upp. Jag skulle gärna se exempel på sådana kandidater. 

Min främsta empiri är min egen erfarenhet av att ha växt upp i den svenska kulturen. Tillsammans med Kevin MacDonalds beskrivning av västerländsk kultur i boken Individualism and the Western Liberal Tradition inspirerade det mig till att tänka kring det jag här kallar djupkultur.

Jag tror att begreppet kan ha ett värde och att det är möjligt att förstå mer om kultur genom en sådan här ansats. Jag hoppas också att fler vill följa det här spåret så att vi kan få en djupare förståelse av hur människors kultur formas.

Om makt

Mycket tyder på att tidiga jägar- och samlarfolk levde väldigt jämlikt. En anledning till det kan ha varit att det inte fanns så mycket tillgångar intressanta att kontrollera. Till exempel kunde alla snabbt bygga en egen pilbåge och det fanns ofta inte möjlighet att samla på sig något större matförråd. Det fanns alltså inte så mycket incitament att skaffa sig makt över andra.

En annan anledning är att människoflockarna antagligen levde mer som stora familjer som delade allt. Detta är en väldigt effektiv metod för att överleva. Om alla sprider sig och letar mat kommer alltid någon att hitta något. Vanligen hittar man mer än man själv behöver. Genom att man delade med sig till gruppen fanns antagligen mat till alla nästan varje dag.

Men för att detta vinnarkoncept ska fungera behöver gruppen motverka inre stridigheter och egoistiska tendenser. Därför utvecklar sådana grupper en kultur präglad av konsensussträvan, konflikträdsla och någon slags "jantelag".

Makt över andra människor blev antagligen vanligt först i och med bofasthet och jordbruk. Genom bofastheten kunde man samla större matförråd eftersom man inte behövde bära maten med sig. Säd är också mer hållbart och kan sparas längre jämfört med den mesta föda man kan samla eller jaga i det vilda.

Stöld, våld, slaveri och hierarki

I och med att mat kunde ansamlas uppstod mer möjlighet till stöld. Motivationen att stjäla blev givetvis större om man själv hotades av svält. Men den som ägde matförrådet försvarade detta varför våld blev vanligare. Och med våld följer hämndbegär och avhumanisering av fienden.

Jordbruket krävde också mer arbete än jakt och samlande varför den mänskliga arbetskraften blev en resurs som kunde vara intressant att kontrollera. När fiender väl besegrats kunde man därför använda dem som slavar.

Genom bofastheten uppstod alltså mer hierarkiskt inriktad kultur. Vissa lyckades samla på sig mer rikedomar eller blev framgångsrika ledare. Specialisering och mer komplex organisering uppstod. I sådana hierarkiska samhällen utvecklades alltså utrymme för makt över andra människor.

Former av maktutövande

Vi kan från ovanstående se att en uppenbar form av maktutövande är våld, hot och tvång. Med tillräckligt våldskapital behöver man inte nödvändigtvis använda våld utan det räcker ofta med att hota.

En annan uppenbar form av maktutövande är att erbjuda andra sådant de vill ha i utbyte mot det man själv vill ha. Rikedom i olika former kan alltså användas till att utöva makt. Det gäller särskilt om man har monopol på det den andre vill ha.

En tredje form är att kunna påverka andras föreställningar, känslor och tankar. Det kan ske genom retorik men också genom vad man visar upp, till exempel i form av handlingar. Kyrkan och media är exempel på institutioner som utövat och utövar denna form av makt.

Övervakning och kartläggning

Övervakning är en viktig funktion för att kunna hålla kontroll på de man försöker utöva makt över. Genom våld och rikedomar kan man styra genom straff och belöning och genom olika slags påverkan och indoktrinering kan man få dem att internalisera önskvärda föreställningar.

Men utan övervakning är det svårt att veta när straff och belöning behövs. Det är också svårt att veta i vilken omfattning folk internaliserat de önskvärda föreställningarna om man inte kan iakta beteenden som tyder på internalisering. Övervakning behövs alltså ofta för att kunna utöva de olika formerna av makt.

Genom kartläggning och insamlande av data kan man dessutom gå ett steg till och i varierande grad förutse folks beteenden. Man kan på så sätt också kategorisera folk och bedömma vilka som utgör hot mot maktordningen.

Övervakning, kartläggning och databearbetning har blivit mer effektiv på senare år genom ny teknologi och större kapacitet för databehandling både kvantitativt och kvalitativt.

Allianser och samarbeten

Det finns styrka i antal. Därför ökar makten om man är flera som samarbetar. Därigenom blir allianser och samarbeten viktiga. Ofta vinner den som har flest på sin sida. Sådana samarbeten kan ske mellan aktörer inom en form av makt men även mellan aktörer inom olika former.

Att dölja makt

Det finns ofta fördelar med att dölja sina maktmedel. Det är till exempel uppenbarligen ofta en fördel att dölja att man försöker påverka någons föreställningar. Ett exempel på det är att det är lättare att värja sig mot påverkan genom reklam eftersom vi vet att reklam är vinklad. Det kan då vara svårare att undvika bli lurad om samma information istället presenteras i form av en förmodat neutral faktaartikel.

När det gäller den andra typen av makt kan det vara fördelaktigt att dölja sin förmögenhet för att undvika stöld eller beskattning. Ett annat exempel är att det kan vara bra att dölja att man faktiskt har (olagligt) monopol inom en bransch, till exempel genom att dölja sitt ägande i de bolag som dominerar.

I våldssammanhang är det ofta fördelaktigt att kunna överraska fienden. Därför används dolda vapen och hemlighållande av ny vapenteknologi. Genom att dölja våldskapitalet kan man också framstå som ofarlig för att på så sätt i vissa sammanhang slippa bli attackerad.

Om övervakning och kartläggning sker i det fördolda kan den avslöja sådant som kan möjliggöra hållhakar och utpressning. Den kan dessutom ge informationsövertag både i vålds- och affärssammanhang samt bidra till återkoppling som kan effektivisera indoktrinering.

Genom att hemlighålla allianser, samarbeten och karteller kan man dölja en maktkoncentration som annars skulle kunna framstå som problematisk och hotande.

Eftersom döljande är så viktigt i många maktsituationer blir det också viktigt för konkurrenter och andra att försöka upptäcka sådan dold makt. Det är antagligen en anledning till varför vissa intresserar sig så mycket för konspirationsteorier.

Att visa makt

Ibland är det också fördelaktigt att visa upp, och även överdriva, makt. Det gäller till exempel när man vill hota och skrämma så att motståndaren ger upp. Sådan maktuppvisning behöver inte enbart handla om våldskapital. Det kan också handla om ekonomiska muskler. Till exempel kan man få någon att ge upp en budgivning om denne tror att man har råd att gå mycket längre än dem.

En annan fördel med att visa sin makt är att det ofta ökar ens sociala status och höjer ens anseende i mångas ögon. Det är fördelaktigt för att kunna utöva påverkanstypen (den tredje formen) av makt eller knyta band och skapa allianser.

Övervakning och kartläggning kan utgöra ett indirekt hot om straff om folk vet att de är övervakade. Därför kan synlig övervakning räcka långt och göra att våld ofta inte ens behöver användas.

Monopol

Slutligen finns det ofta väldigt stora fördelar med att ha monopol. Om man har våldsmonopol kan man till exempel införa beskattning samt lagar och regler folk måste följa. Våldsmonopol möjliggör väldigt långt gående kontroll över en befolkning.

Branschmonopol gör det möjligt att maximera vinsten eftersom man kan sätta optimala vinstmaximerande priser. Om monopolet dessutom handlar om något livsnödvändigt - som luft, vatten eller vissa mediciner - kan man sätta vilket pris man vill eftersom folk inte kan välja bort det.

Monopol inom informationsspridning som till exempel media och skola gör det möjligt att förtiga konkurrerande synsätt, problemformuleringar, fakta, och så vidare. Det gör det också möjligt att sprida och etablera rena lögner eftersom inga protester och korrigeringar behöver få utrymme. Ett sätt att skapa sådant monopol är att isolera folk från andra informationskällor.

Slutord

Det finns givetvis mycket mer att säga om makt. Men detta borde vara en ganska grundläggande beskrivning av några av de viktigaste faktorerna. Beskrivningarna bör kunna vara användbara som stöd och tankeverktyg vid maktanalys.

 

 __________________________________

 

En intressant parentes är att de faktorer som jag tar upp här också kan jämföras med de element som kan användas för att beskriva en organisation. Organisationselementen är regler, sanktioner, övervakning, hierarki och medlemskap.

Vid en jämförelse kan vi se att hierarki är självklart kopplad till makt; den som har makt är högre i en slags hierarki. Sanktioner kan till exempel vara straff genom våld (första formen av makt) eller belöningar genom rikedom (andra formen). Övervakning är samma fenomen som nämns i denna artikel.

Regler går inte direkt att koppla till denna text men kan jämföras med det makthavare tvingar folk att göra. Motsvarigheten till regler är alltså makthavarnas direktiv. Motsvarigheten till medlemskap får ses som den situation alla individer som lever i ett samhälle och utsätts för makt befinner sig i. De är alltså att betrakta som vanligen mer eller mindre ofrivilliga tvångsanslutna medlemmar.

Jag tar upp lite om organisationselementen i artikeln Systemkomplexitet och organisationsteoretiska element. I samma artikel bygger jag också ut antalet element till åtta genom att lägga till mål, handlingsförmåga och föreställningar.

Motsvarigheten till mål skulle här vara det makthavare eftersträvar. Jag vill hävda att ett av deras viktigaste mål vanligen är att öka sin makt. Handlingsförmåga handlar om vad de har för maktmedel; till exempel vilka vapen de har. Föreställningar, slutligen, har direkt koppling till den tredje formen av makt, "att kunna påverka andras föreställningar".