När människan blev bofast för ca 12000 år sedan förlorade hon det (relativa) paradis det nomadiska jägar- och samlarlivet utgjorde. Människors liv kom därigenom också att präglas av det reella hotet från våld och slaveri, vilket jag bland annat kort beskriver i artikeln Om makt.
Dessutom ökade risken för sjukdomar när fler människor blev att leva närmare varandra. Även risken för svält ökade när fler levde på en mindre yta i de fall matförråden gick förlorade, till exempel genom skadedjursangrepp eller plundring.
När människor drabbas av våld och plundring kan det skapa olika reaktioner beroende på hur skeendet utspelas. Om människor förlorar allt kan de till exempel komma att hysa hämndbegär eller bli nihilistiska och orädda.
En sådan individ som inte har något kvar att förlora kan vara beredd att ta stora risker och tillåta sig att vara hänsynslös. Det kan då ibland leda till stora framgångar eftersom det ger ett övertag gentemot de flesta människor som har något att förlora och vanligen är mer rädda och försiktiga.
Psykopat-liknande förhållningssätt
Det nya bofasta levnadssättet skapade alltså grogrund för inlärning av förhållningssätt som mer liknar psykopati. Individer som kommit att nå framgång genom sådant mer psykopatiskt agerande blev antagligen ofta också makthavare i de samhällen som växte fram.
När individer drabbas hårt kan de ibland komma att utveckla den här beskrivna typen av mer "psykopatiskt" förhållningssätt. Men de kan också komma att utveckla hopp eller förtvivlan. Det senare, förtvivlan (och hjälplöshet), var antagligen vanligare bland de som hamnat i slaveri.
De bofasta samhällen som växte fram var ofta slavekonomier som präglades av våld, och med makthavare som var relativt psykopatiska. Detta bidrog antagligen till utveckling av de fenomen artikeln handlar om.
Makthavares erfarenhet var alltså ofta en paradoxalt nog delvis positiv upplevelse av potentiellt traumatiserande upplevelser eftersom sådana ibland bidragit till deras framgång. De hade också erfarenhet av att se andra uppleva potentiellt traumatiserande situationer, till exempel när slavar bestraffades.
Traumatiserande hjärntvätt - både kontroll och befrielse från rädsla
Detta bör ha kunnat bidra till utvecklingen av skrämmande och smärtsamma metoder som till exempel förekommer i militär träning och initiationsriter. Sådana metoder handlar givetvis ofta om att skapa lydnad, och till och med hög grad av direkt kontroll över individen i de extremfall det handlar om traumatiserande hjärntvätt.
Men det kan också handla om att till exempel skapa nämnda mer psykopatiska typ av "frihet" från rädsla, moral och hänsyn till andra, eller upplevelse av hopp i situationer där andra skulle ge upp. Även i dessa fall handlar det dock om en slags traumatisering och splittring av personligheten.
Den första inriktningen på kontroll handlar givetvis om makt över den som utsätt för metoden medan den andra handlar om att befria individen från rädsla. Den senare har kanske en koppling till vad Susann Björklund ibland pratar om som att djävulsdyrkare försöker befria sig från rädsla genom att kapitulera inför det som skrämmer dem. Det gör de genom att tillbe en personifiering av den ultimata skrämmande makten som då ibland kallas "djävulen".
Människooffer
Denna dubbelhet hos fenomenet, makt respektive rädsla, kan kanske förklara varför människooffer verkar ha blivit en del av detta. Att offra en annan människa är givetvis ett uttryck för makt över liv och död. Det är samtidigt ett uttryck för det för många mest skrämmande; att förlora livet, att dö.
Ett tidigt exempel på en sådan personifiering av den mest skrämmande makten är antagligen Moloch som dyrkades i mellanöstern och till vilken man offrade barn. Susann Björklund talar också om djävulsdyrkan som anti-liv, och barn som har hela livet framför sig får kanske ses som det starkaste uttrycket för just liv.
Kritik av Girards syn på människooffer
Jag går här alltså delvis emot René Girards beskrivning av människooffer som ett främst mimetiskt fenomen. Girard för fram intressanta betraktelser men drar dessa för långt i det att han förefaller tolka allt enbart som uttryck för mimetisk åtrå.
Härmande är visserligen en viktig gruppfunktion som förekommer hos alla grupplevande djur (till exempel bakterier) men vi har också många andra starka drivkrafter. Att lyfta fram behovet att härma som den enda drivkraften leder tanken väldigt fel.
När det gäller människooffer så kan dessa ibland givetvis fylla funktionen att lösa en intern gruppkonflikt genom att offra en "syndabock" som Girard föreslår. Men det verkar inte vara den enda funktion som finns i sammanhanget. Barn bör till exempel inte ligga närmast till hands när man söker en syndabock varför barnoffer är svårt att förklara med Girards teori.
Slutord
Jag har här skissartat försökt beskriva fenomen som djävulsdyrkan, traumatiserande hjärntvätt och människooffer, deras historiska och psykologiska rötter samt hur de hänger samman. Det finns givetvis mycket mer att säga men syftet har främst varit att ge en övergripande beskrivning utan för mycket fördjupning och stöttande argumentation.
Det finns också mycket i detta jag inte undersökt tillräckligt. Ett av många intressanta spår att utforska skulle till exempel kunna vara hur traumatiserande hjärntvätt skiljer sig från annan typ av manupulativ påverkan.
En viktig faktor under denna långa historiska period präglad av våld och slaveri är givetvis att människor ofta kännt stort behov av beskydd från mäktiga personer. Även om jag här främst beskrivit dyrkan av djävulsliknande gudar som Moloch har givetvis även mäktiga fysiska personer dyrkats och bringats offer. Man kan se det som en flytande gräns mellan dyrkan av, och uppoffrande för, en mäktig jordisk beskyddare och djävulsdyrkan.
Avslutningsvis ska påpekas att de fenomen som jag här beskrivit inte enbart verkar tillhöra ett förflutet vi lämnat bakom oss. Traumatiserande hjärntvätt förekom till exempel i modern tid i Project MKUltra och barn förefaller fortfarande offras (till exempel för att skapa hållhakar).
I stora drag är väl hela den moderna världsordningen att betrakta som en dyrkan av makten (djävulen) i form av mäktiga ledare, staten, globalistiska bolag och organisationer samt ett storskaligt offrande av människor och djur i form av förtryck, otaliga krig, miljöförstöring och liknande.
Vi lever fortfarande i våldets och slaveriets tidsålder. Ingen lösning kommer att komma ur fortsatt tillbedjan till makt. Att hela oss själva från detta trauma är förutsättningen för att kunna avsluta detta och träda in i en bättre tidsålder.
