Svensk djupkultur II

Svenskt tänkande

Jag tog i artikeln Svensk djupkultur upp rötterna i den skandinaviska jägar-/samlarkulturen och hur detta bland annat ligger till grund för konflikträdsla, jantelag och konsensussträvan. Konsensussträvan gör att svenskar ofta håller med om det de tror är den gängse uppfattningen.

Antagligen gör det också att många i större utsträckning djupare anammar den gängse uppfattningen; ibland till den grad att man tror på gruppens föreställningar och internaliserar dessa så att de blir ens egen verklighet.

Jag tog också upp hur rötterna i skandinavisk jägar-/samlarkultur bidrar till en högre grad av samvetsgrannhet. Detta gäller dock inte bara de skandinaviska kulturrötterna utan även indoeuropeiska rötter till västerlandets individualistiska kultur bidrar till samvetsgrannhet. Samvetsgrannhet bidrar bland annat till ett vetenskapligt tänkande som är unikt för västerlandet.  

Västerländskt vetenskapligt tänkande

Enligt Kevin MacDonald i boken Individualism and the Western Liberal Tradition får man i mer kollektivistiska kulturer ofta inte avvika från förhärskande synsätt som förs fram av auktoriteter. I västerländsk tradition får och uppmuntras man däremot till det. Vi ser exempel på det i det gamla Grekland i form av debatter och i akademins disputationer.

Västerländskt tänkande är mer inriktat på att urskilja objekt från sammanhanget (istället för att se
till helheten och relationerna), att fästa uppmärksamhet på det som är karaktäristiskt för objektet
och att utveckla regler som förklarar och förutsäger. Inriktningen är på ett mer abstrakt tänkande
och att kategorisera, numrera, serialisera och slutleda.

Västerländskt tänkande och vetenskap har utvecklat generella regler som till exempel
stavningsregler, grammatiska regler, matematik och formell logik. Logisk argumentation är
vanligare förekommande i västerländsk tradition.

MacDonald gör bland annat en jämförelse med kinesisk tradition och konstaterar att kineserna inte utvecklade idén om ett rationellt ordnat universum som i sin tur möjliggör upptäckande av naturlagar. De utvecklade heller inte den deduktiva metoden.

Mycket av det som utmärker det västerländska tänkandet beror antagligen på den högre graden av personlighetsegenskapen samvetsgrannhet eftersom hämmande av impulser, som annars leder till ett snabbare mer intuitivt tänkande, är nödvändig.

Ovanstående gäller givetvis också för svensk kultur men jag skulle ändå hävda att svenskt vetenskapligt tänkande i viss mån också skiljer sig lite i det att det är mer inriktat på ingenjörsskap och mindre inriktat på mer abstrakt vetenskap, som till exempel filosofi.

Rötter till svenskt ingenjörskap

Detta hänger antagligen samman med det kärvare klimatet och att bristen på mat och andra resurser gjorde att arbetsdelning och stadsbildning dröjde. Rik tillgång på resurser som möjliggjorde mer arbetsdelning kunde på kontinenten frigöra tid för vissa att ägna sig åt mer abstrakt kunskap.

Nordbor hade däremot inte lika mycket tid att sysselsätta sig med abstrakt kunskapssökande men behövde desto oftare lösa praktiska problem för att överleva. Detta kan ha lagt en grund för ingenjörstypen av mer konkret inriktat tänkande på viss bekostnad av abstrakt tänkande.

Konsekvenser av svenskt tänkande

Det ingenjörsinriktade tänkandet har bidragit till svensk framgång bland annat genom att många stora företag inriktade på teknik kommer härifrån. Många viktiga uppfinningar kommer också från Sverige. Men de flesta svenskar är givetvis inte uppfinnare; uppfinnande kräver ofta att man tänker i egna banor och konsensussträvan motverkar det hos de flesta.

Däremot bidrar konsensussträvan tillsammans med samvetsgrannhet och skötsamhet till en annan framgångsfaktor. Eftersom de flesta anammar gruppens föreställningar och värderingar, och dessutom är skötsamma, kan man i större utsträckning lita på främlingar.

Detta gör att man inte behöver ha lika mycket formella regler och kontrollsystem för att tillse att de efterlevs. Folk blir mer självgående och pålitliga och behöver inte detaljstyras eller kontrolleras. Transaktionskostnaderna blir därigenom lägre vilket ökar effektiviteten.

Svenskar ser dessutom ofta andra som väldigt lika dem själva i detta avseende. Djupkulturen växte fram allmänt bland folk som bodde i Skandinavien vilket gjorde att även främlingar omfamnade samma djupkultur.

Eftersom det också är glesbefolkat har det dessutom varit mindre konflikter mellan olika grupper än i mer tätbefolkade kulturområden. Där det förekommit mer konflikter har det varit viktigare att ty sig till sin egen grupp vilket ofta leder till mer etnocentricitet.

Svenskar har konstaterats vara det minst etnocentriska folket i EU i en undersökning av Noah Carl. Detta visar alltså antagligen på en tendens att omedvetet se alla främlingar som lika en själv i omfamnandet av den skandinaviska djupkulturen.

Då svensk djupkultur präglas av att folk försöker anamma den gängse föreställningen kan svenskar, antagligen i större utsträckning än andra, alltså också komma att tro att andra tänker mer likt en själv än vad de faktiskt gör (falsk konsensus).

En nackdel med tilliten som hänger samman med detta är att svenskar kan vara mer godtrogna än de flesta andra folk. Det är antagligen en anledning till varför "blåögd" är en synonym till lättlurad.

Eftersom tänkandet dessutom ofta är mer praktiskt ingenjörsmässigt inriktat på vardagliga och materiella frågor saknas också ofta sådan filosofisk, antropologisk och psykologisk förståelse som annars skulle kunna motverka sådana problematiska aspekter.

Svensk djupkultur

Enligt Kevin MacDonald, i boken Individualism and the Western Liberal Tradition, präglas, vad jag skulle kalla, svensk djupkultur starkt av "egalitär individualism" (jämlik individualism). Fnordspotting ger en bra, välformulerad beskrivning av delar av detta i artikeln Om aristokratisk och egalitär individualism.

Egalitär individualism har sina rötter i skandinavisk jägar-/samlarkultur vilken, liksom
de flesta andra jägar- och samlarkulturer, var inriktad på jämlikhet.

Jämlikhetens kulturrötter

Mycket tyder på att människan under väldigt lång tidsrymd levde som jägare och samlare med en kultur som präglades av den livsstilen.

En framgångsstrategi för jägare och samlare är att alla sprider ut sig och letar efter mat för att sen återvända och dela med sig av det de fått tag på. Chansen är stor att åtminstone någon hittar föda och beroende på att det då ofta kan finnas större mängder än vad en person behöver kan de bära hem tillräckligt för att kunna mätta flera munnar.

För att en sådan strategi ska vara effektiv behöver man stärka tendensen att dela med sig varför generositet och osjälviskhet ofta blir viktiga värden. Man behöver också motverka stridigheter inom gruppen varför även egoism och självförhärligande behöver motverkas. På så sätt kommer jägar- och samlarkulturer ofta att också utmärkas av konflikträdsla, konsensussträvan och någon slags "jantelag".

Individualismens kulturrötter

Men de individualistiska dragen hos den skandinaviska jägar-/samlarkulturen är ovanliga jämfört med andra exempel på jägar-/samlarkultur. De utvecklades enligt MacDonald genom att en mer komplex och långvarig lös samhällsbildning uppstod.

Samhällsbildningen baserades på att säsongsmässig variation av rik tillgång på mat på vissa platser gjorde att många mindre grupper ibland samlades där. Detta gjorde att man under dessa perioder kom att samarbeta nära med främlingar och människor man inte träffade under större delen av året.

I den miljön var personens rykte och anseende viktigt eftersom det var vad man hade att gå på för att kunna bedöma om en främling var pålitlig. Man hade ju inte själv haft möjlighet att över tid
utröna den saken.

Eftersom det var så viktigt att ha ett gott rykte (och ännu viktigare att inte ha ett dåligt rykte)
månade folk om att sköta sig. Vita har höga värden på personlighetsegenskapen samvetsgrannhet (en dimension i femfaktormodellen). Det innebär bland annat att man är mer självdisciplinerad, plikttrogen och kontrollerar sina impulser i högre grad. MacDonald tillskriver den högre graden av samvetsgrannhet rötter i vikten av ett gott anseende.

Det tidvis kärva klimatet bidrog antagligen också till utvecklandet av samvetsgrannhet eftersom man behövde planera och samla matförråd för att klara vintern. Kanske har det också bidragit till att skapa en preferens för att arbeta. Att vila och spara energi har inte varit lika viktigt som att bygga skydd, samla ved och mat, o. dyl jämfört med förhållandet i varmare resursrikare trakter.

Det kärva klimatet gjorde dessutom att människor ibland levde i väldigt små grupper när det inte fanns mat så att det räckte till många. På så sätt utvecklades också en preferens för att leva monogamt i kärnfamilj vilket inte varit lika vanligt i många andra jägar-/samlarkulturer då dessa levt i områden rikare på mat året om.

Det nordiska kulturdraget att inte vilja vara andra till last har antagligen även det rötter i det kärva klimatet. Troligen har nödvändigheten av att söka föda i mindre grupper lett till en kultur där individen undviker att vara en börda för gruppen och tar stort eget ansvar. 

Kulturdrag som att vara självgående (inte belasta andra) och att vara arbetsam kan ha förstärkts i samarbeten med främlingar där detta bör ha varit uppskattade egenskaper (sådant som skapade gott anseende). Dessa kulturdrag ligger också nära, eller kan ses som delar av, personlighetsegenskapen samvetsgrannhet.

Skillnad mellan kollektivistiska och individualistiska kulturer

I kollektivistiska kulturer föds man in i en starkt sammanhållen grupp. Det handlar ofta om
storfamiljer eller klaner som skyddar individen i utbyte mot lojalitet och självuppoffring. I
individualistiska kulturer är banden till andra lösare och individen förväntas i större utsträckning ta
hand om sig själv och sina närmaste i kärnfamiljen. På så sätt är alltså monogami och kärnfamilj kopplat till individualism.

I kollektivistiska kulturer behöver man heller inte värna sitt rykte inför främlingar eftersom gruppen skyddar en medan främlingar oftast inte kommer att göra det. Därför behöver man oftast heller inte i samma utsträckning disciplinera sig själv.

I den egna gruppen vet man vilka normer och regler som gäller och har internaliserat dessa. Men med främlingar behöver man inte försöka ta reda på vad som gäller och disciplinera sig själv för att anpassa sig till en ny grupp.

I en individualistisk kultur där man ofta samarbetar med främlingar behöver man däremot det. Man tränar därför omedvetet oftare, i varje nytt sammanhang där man samarbetar med nya människor, samvetsgrannhet och blir på så sätt bättre på det. Samvetsgrannhet blir antagligen också ett ideal som lärs in redan i tidig ålder eftersom det är en så viktig egenskap i en individualistisk kultur.

Slutord

Så både samvetsgrannhet och monogami (och kärnfamilj) får anses utmärka individualistiska kulturer. Man tar främst hand om sig själv och sin (kärn-)familj och man tar mer eget ansvar för sitt beteende eftersom det behöver anpassas till den grupp man för tillfället samarbetar med.

I andra individualistiska kulturer kan samarbetsgruppers regler och normer ofta vara mer uttalade. Men i den svenska kulturen är de vanligen mer outtalade och subtilt kommunicerade. Det hänger samman med att konflikträdslan är så stark beroende på rötterna i jägar-/samlarkultur. Om man starkt hävdar normer och regler riskerar man ju skapa konflikt; därför kommunicerar man de istället subtilt.