Vi lever alla i olika verkligheter. Vi möts ibland i en del av vår respektive verklighet som vi delar men stora delar är också vårt eget hypnotiska fängelse och vår egen hypnotiska mysiga lekstuga. Vår verklighet är båda sakerna; den begränsar oss (fängelse) och skyddar oss samtidigt från obehag (lekstuga).
Att vi lever i olika verkligheter är egentligen enkelt att se om vi iakttar oss själva över tid. När jag var barn var till exempel helt andra saker viktiga för mig och det var en massa saker jag inte förstod som jag förstår idag.
Idag kan jag till exempel uppskatta en massa olika musik jag inte kunde gilla för 30 år sedan. Jag förstår en massa jag inte förstod då. Samtidigt är jag klumpigare, svagare och läker långsammare så jag har blivit försiktigare i hur jag rör mig.
Så här kan man utforska hur ens egen verklighet förändrats över tid. Om vi varit med om riktigt stora livsomvälvande saker kommer dessa exempel vara ännu tydligare. Men hur stor skillnad det än är mellan vårt gamla jag och vårt nuvarande finns den riktigt stora skillnaden i verkligheter i jämförelse med andra människor.
Så vad är då skillnaden mellan vår verklighet och deras? En del verkar kanske må sämre än oss och verkar leva mer otillfredsställande liv medan andra verkar må bättre och leva rikare liv. Vad beror det på?
Det är kanske frestande att tänka att det beror på vad de varit med om, hur rika eller fattiga föräldrarna varit, hur vackra eller fula de är, hur friska eller sjuka,… Allt sådant spelar en viss roll. Men det är inte självklart hur orsakssambanden ser ut.
Någon som är sjuk, ful och fattig kan vara lycklig, fri, lysande och leva ett rikt liv medan någon som är frisk, vacker och rik kan vara miserabel, begränsad, tråkig och uppleva livet som meningslöst. Vi gör oss själva en otjänst om vi fixerar oss vid de yttre faktorerna.
En mer framkomlig väg är att börja undersöka hur det vi varit med om hypnotiserat oss (eller rättare; hur vi hypnotiserat oss själva utifrån det vi varit med om) till att uppleva den verklighet vi upplever idag. För att sedan välja en bättre verklighet i så stor utsträckning som det är möjligt för oss.
När vi avhypnotiserar oss själva kommer vi att vinna ett friare förhållningssätt att mer öppet utforska vad verkligheten egentligen är och vad som är möjligt. Men hur avhypnotiserar man sig?
Det finns några saker som hjälper en att avhypnotisera sig själv. De främsta jag känner till är meditation och att odla osjälvisk kärlek och medkänsla. Men dessa är i sig inte avhypnotiserande utan ger en bara välmående, stabilitet och erfarenheter som blir resurser i avhypnotiseringsprocessen.
Själva avhypnotiseringen handlar om ärlig själviakttagelse där man även tittar på sådant man inte gillar hos sig själv. Beroende på att detta kan vara obehagligt och aktivera försvar som istället förstärker den gamla hypnosen behöver man gå försiktigt tillväga.
Det är en balansgång där man bara ska gå så fort framåt som är gynnsamt. Genom att meditera och odla osjälvisk kärlek gör man något som stärker processen, och bygger resurser, även under de perioder man bör avhålla sig från självrannsakan.
Slutligen kan man med fördel söka hjälp och kroppsbehandlingar kan till exempel ofta vara hjälpsamma. Det finns också mycket annat man kan göra själv utöver meditation och odlande av osjälvisk kärlek.
Beroende på att vår egen verklighet är unik finns inget generellt recept som fungerar hela vägen för alla även om meditation och osjälvisk kärlek tar alla långt. Ju längre man kommit i processen att avhypnotisera sig desto bättre blir man på att hitta det som fungerar för en själv.
Det gör att processen för en del kan vara trög i början. Det är då fördelaktigt att hitta vägar som ger så mycket snabb belöning som möjligt, till exempel genom att börja med enkel och skönt avslappnande meditation och behandlingar som samtidigt ger visst resultat.
Så småningom kommer man dock att kunna möta större obehag utan att behöva fly eller bita ihop. Det optimala är det meditativa iakttagandet – varken fly eller fäkta. Då kommer också processen att börja gå snabbare och ge större belöningar.
